Då vi sitter och äter frukost brukar vi ha radion på och lyssna på nyheter, väder och annat. Vi har då på P4, så får vi också höra lite nytt angående Stockholms området, men ofta så kopplar vi över till Radio Viking som spelar gamla melodier och mera svenska låtar. Det tycker vi om.

Häromdagen hörde jag en sång som jag inte hade hört förut.

”Jag ger dig djupröda rosor för att påminna om att jag älskar dig” sjöng solisten bland annat.

”Det går lika bra med tulpaner”, sa jag lite tyst. Mysingen är inte någon som ger mig blommor titt och titt, kanske händer det någon gång per år. Men jag tänkte nu ska jag ge honom en liten vink. Det har hänt förut förstås, till och med att jag har stannat utanför en blomsterbutik och kommenterat: ”tänk om vi hade de där fina blommarna hemma”. Ingen reaktion.

Det blev ingen reaktion denna gång heller, men som sagt, jag sa det ganska så tyst och hans hörsel är inte som för 78 år sedan.

Men titta vad han kom hem med, senare på dagen. Violetta tulpaner. Jag blev mycket glad och förvånad.

Nu har vi fått snö. Ännu så länge är det vitt och vackert. Kommunen plogar fint och bra här hos oss och sandar, så det går bra att gå på trottoarerna.

Här syns det inte så, men det står en skylt framför trappan. Skottas ej vintertid, eller något sådant. Inte meningen att man ska gå här.

Bilarna vid vår parkering var snöiga och isiga.

Men månen den var full och uppe med tuppen.

Det var så roligt. Jag har aldrig sett det förr, men vi stod en stund och tittade på månen och kunde då se hur den rörde sig, närmare och närmare taket och tillslut försvann den bakom huset. Märkigt att riktigt kunna se hur månen går ner, mer och mer.

Innan jag skulle spara detta inlägg på bloggen så bad jag Mysingen läsa igen det, eftersom jag hade skrivit om honom.

Då han hade läst färdigt så log han och sa:

"Du blir aldrig gammal, älskling, så roligt du skriver om månen, "jag har aldrig sett det förr" som ett barn, men det är bra, jag älskar att du är så barnslig".

Så är det, jag gläder mig verkligen över att kunna se allt det vackra vi har att njuta av och kanske utrycker det på ett litet enkelt och naivt sätt, men OK, det får jag bjuda på.