I morse då vi vandrade ut,  var det minus 11 grader och blåste lite motvind så det riktigt bet i kinderna. Så som jag kommer ihåg att det gjorde hemma i Ångermanland på vintrarna. Visst, det kändes kallt men samtidigt så skönt. Jag älskar ju vintern, den vintern med ren och klar luft, vitt på marken och träden och snön som knastrar under vinterstövlarna. Precis som det är nu, härligt.

Ja, jag vet, det verkar som om jag är rätt så ensam om att tycka om denna årstid, men några till är vi.

Då vi gick ute i morse så kom jag att tänka tjejen som vi mötte för ett tag sedan. Det var kallt och hon kom och gick på andra sidan trottoaren men ropade något till oss. Jag hörde inte vad hon sa så jag frågade:

"Hallå, ville du något"? Eftersom det var tomt på folk, det var en lördag, så tänkte jag att det var nog oss hon ville fråga något, om vägen eller så.

"Jag älskar er", ropade hon tillbaka och fortsatte med raska steg.

Några dagar därefter kom vi gående på samma trottoar som henne och då vi gick förbi varandra, log hon och sa: "Jag älskar er".

Detta har jag tänkt på flera gånger sedan dess och funderat om orsaken. Får ingen rätsida på det. Tänker att det kan möjligen vara samma tjej som för några år sedan, stoppade oss på vår morgonrunda och sa:

"Jag tycker att det är så roligt att se er på morgonen, ni ser så glada och lyckliga ut, där ni går hand i hand".

Jag som tycker om att försöka förstå människorna i min närhet, hur de tänker och är funtade, är kanske inte en människokännare i  någon större grad, men de intresserar mig, jag vill gärna ha svar på så´nt som jag inte direkt förstår. Annars går jag och funderar, fantiserar och till slut så hittar jag på egna svar.

Upp flyga orden tanken stilla står.

Ord utan tanke aldrig himlen når.    En tanke av William Shakespeare.

Fortfarande är det belyst och vackert då vi går på Sturegatan.

Här var det svårt att komma förbi. Någon stod på taket och försökte att få ner all snö som hade kommit under natten. Som tur var hade de ställt ut vakter också.

Sundbybergs grundare Anders Petter Löfström har fått mycket snö vid sin staty.

Vid Tornparken har kommunen satt belysning, på ett för mig märkligt ställe. Underifrån, för att lysa upp stenen, eller bergväggen.

Här, också vid Tornparken hade lampan kanske passat bättre.

Snötyngda grenar.

Snön är vit och vacker och det lyser upp ute i naturen. Lite svårt att gå här genom parken, inte plogat ännu.

Förstod bättre då vi kom längre fram. Här står traktorn, där det är stoppförbud, föraren är inne och fikar.

Denna trappa är uppvärmd underifrån så här behövs ingen skottning. Lätt att gå för dom som kan gå i trappor.

Var rädda om er och varandra.

Värdet i den enträgna bönen

ligger inte i att Gud ska höra oss,

utan att vi ska höra Honom.