I morse kändes det som om våren är på gång och enligt vad de sa på radion så är den metrologiska våren här denna dag.  Det var endast 3 plusgrader men solen började att stiga upp och värma.

Snödropparna har kommit. Denna bild tog jag i morse.

Även krokusen börjar så smått att vakna, efter vintersömnen.

Bilen fick komma ut igår. Den behövde luft i ena bakdäcket och sedan är det ju bra att den får åka lite också, för batteriets skull. Vi använder så sällan bilen på vintern. Men nu fick den komma ut och motorn spann som en nöjd katt.

Vi bilade till Norra Begravningsplatsen i Solna också, för att se om det hade gjorts något åt gravstenarna som var kullslagna. Mysingens morföräldrars gravsten var en bland många som slogs omkull.

Nu såg vi att deras gravsten hade rests upp och det såg snyggt ut där, men av gravlyktan fanns inte ett spår. Kanske krossades den vid tillslaget och gick sönder. Vi såg minst 50 st gravstenar som fortfarande låg på marken och på dom var det satt en gul lapp om att stenarna skulle åtgärdas. Tydligen måste det något mera till på just dessa.

Då vi kom hem och stod och väntade på hissen så kom det en ung dam gående nerför trapporna. Jag kände inte igen henne, men då hon såg oss så utbrister hon:

”Ni är så söta ihop, jag har sett er ofta och ni går alltid och håller varandra i handen, det är så fint. Så vill jag ha det också”.

Vi blev glada och uppspelta som ett par tonåringar. Men, så kom vi in i hissen och där finns det en stor spegel.

”Oj, är vi en visa på byn, det gamla paret som håller varandra i handen, kanske senila och tror att de är unga igen”. Ja, man kan ju undra.  Har svårt att tro att vi skulle ”se ut och vara så ovanliga”, men jag börjar nästan tro det eftersom det nu har hänt ett flertal gånger att helt främmande personer har stoppat oss för att tala om det.

Kanske är det att vi många gånger då vi är ute och går, småpratar och skrattar och är nyfiken på livet omkring oss, och har trevligt, om jag inte har ont förstås.

En smula nyfikenhet håller oss unga.

Framtidstro ger livsglädje.

Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart.

Några ord ur min optimistlåda. Jag tycker om mina optimistkort. Jag kommer inte ihåg om jag har köpt den och var, eller om jag har fått den. "Swärds Optimister" heter den.