Mysingen och jag var och inhandlade lite matvaror, detta var i förra veckan, tidig morgon och Coronasäkert. Fast det bara var öppet för äldre och riskgrupper så hade vi munskydd på oss. Vad jag beundrar dessa som kan bära munskydd timme efter timme. Det är ju så svårt att få luft, men det kanske är lättare för friska och unga personer, jag vet inte.

I alla fall. Då vi hade handlat klart så packade vi våra kassar och gav oss iväg hemåt. Väl hemma märkte vi att våra Havrekuddar inte var med, men de var upptagna på kvittot. Havrekuddar är gott och nyttigt till frukostfilen så Mysingen vandrade ner till affären två dagar efteråt för att inhandla nya. Han lade ner kartongen i sin kundvagn och på väg till kassan mötte han affärsinnehavaren som hälsade och sa:

”Havrekuddarna, du glömde dom förra gången, säg till i kassan att du ska ha dessa gratis, hälsa från mig”.

Hur kunde han komma ihåg? Det var strongt och fint gjort. Till en sådan affär vill man gärna komma tillbaka.

Bilden jag frågade om häromdagen.

Här är svaret. Bra gjort Malin, du prickade rätt. Denna ö och detta hus finns vid Lötsjön.

Ett hjärta i ett skyltfönster.

Gå vid min sida, visa mig vägen. Gå vid min sida, styr även stegen.

Jag famlar i dimman, är otrygg ibland, såras av törnen, söker en hamn.

Gå vid min sida, visa mig vägen. Gå vid min sida, styr även stegen.

Om dimman än lättar och vägen jag ser. Bliv kvar vid min sida är bönen jag ber.