Två dagar som jag inte har gått utanför dörren, känns konstigt men inte mycket att göra åt det. Idag tog vi en liten runda, men så kyligt. Har det blivit höst, eller? Det blåste och det fanns en viss nederbörd i luften.

En till som tycker som jag, tydligen. Vår, inte än.

Kanske får vi sitta inomhus och titta på någon rolig film. Mysingen gillar Helan och Halvan. Dom såg jag i ett skyltfönster vid Sturegatan, glada och uppåt.

Annars går livet som vanligt, sin lugna rutt och det känns bra. Vi har inte börjat att träffa så många fler än vi brukar, för alla är ännu inte vaccinerade och smittspridningen håller på fortfarande.

Mysingen har planerat färdigt sin resa och den verkar bli av om några veckor. Jag kan inte säga att jag ser fram emot den, men lite spännande ska det bli. Kommer jag att orka eller ej? Vi bor på andra våningen och nu tänkte jag gå uppför trappen då vi hade varit ute på morgonpromenad. Jag kom en våning upp, sedan var jag tvungen att ta hissen.

En bön av Victor Hugo:

Vissa tankar är böner.

Det finns tillfällen

oavsett kroppens ställning,

då själen har gått ner på knä.

Nu har jag lite att ordna med. Tittar in till er i kväll eller i morgon. Sköt om er och var rädda om varandra.