Vi har, för första gången på över 1½ år varit ute på en bilresa. Det var trevligt, intressant, men jobbigt. Min Mysing har verkligen längtat efter att komma ut, åka iväg och se något annat, så han hade planerat en liten miniresa för oss.

Åkte, som vi brukade, de gamla vägarna. Vi få se så mycket mera än om vi bara åker på Europavägarna och har också bättre möjligheter att bara stanna till om det är något som verkar intressant.

Kom till Kolbäck, där en av mina bröder har bott med sin familj.

Besökte bland annat Munktorps Kyrka. Jag tycker om att besöka kyrkor och det finns ju en hel del, men inte många är öppna på vardagarna.

Det var rofyllt att gå där runt kyrkan och en del gångar var täckta av fina "rosenblad", kunde vi fantisera om, i alla fall. Ni ser ju själva på gruset.

Här kan ni se Davidskyrkan, den lilla delen till höger på bilden. Det är en helgonkyrka ifrån 1000-talet.  Munktorpskyrka består av två kyrkor, kan man säga. Ursprungliga kyrkan var Davidskyrkan, namn efter Västmanlands apostel. Stora kyrkan är byggd i etapper från 1200-talet till 1500-talet.  Den är 70 meter och har 3 skepp och är därmed en av Sveriges största landsortskyrkor.

Tyvärr var kyrkan inte öppen så vi kom inte in. Denna bukett med blommor hade legat där i fyra dagar och var säkert tänkt till någon begravning. Märkligt, något missförstånd hade tydligen uppstått.

Ovanligt med en Lanternin, på toppen av kyrkan. Kanske för att folk ska hitta hit.

Köping besökte vi också med sitt bil- och teknikmuseum. Jag som har jobbat i 36 år i ett företag som sålde bilar gillar mycket att titta på bilar, äldre bilar har en speciell dragningskraft.

Det var många fina exemplar, var och en med sin egen historia. Där fanns Bentley, Bugatti, Panhard-Levassor, Peugeot, Cadillack och Mercedes, bland många andra.

Vi bilade vidare och kom till ett av Köpings mest älskade landmärken.

Ströbohög gravfält, ligger invid Köping, på den gamla Köpingsåsen. Troligen är det en kungshög från yngre Järnåldern 500-600 talen efter Kristus. Det finns olika skrönor eller sägner, om hur Ströbohög kom till.

En berättar om en jätte som gick genom 12-milaskogen, från Dalarna mot Mälaren. Han ville täcka över Köpings kyrka så att kyrkklockorna skulle tystna. På vägen rann grus och sand ur ett hål på säcken han bar på ryggen. På så sätt kom Köpingsåsen till. Vid Strö stannade jätten en stund. Resultatet av den rasten blev Ströbohög.

Vi åkte vidare på vår lilla miniresa. Det finns mycket att se och nu i vårens tid så är det ju särskilt vackert i skog och mark.

Att leva är så häpnadsväckande

att det lämnar mycket litet utrymme

för andra sysselsättningar.