Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - 2 november 2021 09:17


Plus åtta grader ute i morse då vi vandrade ut. Vi gick en kort runda, bättre än igår då det blev ingen alls. Jag är tacksam så länge jag kan gå ut och sedan att det inte är någon halka, det gläder mig.


Min syster i Västerbotten berättade att de har haft det mycket halt, även min bror i Ångermanland har nämnt om den besvärliga halkan. En timmerbil hade kört i diket inte alls långt ifrån där han bor. Detta var i förra veckan.


Jo, det är klart, det är november och då kan vädret vara förrädiskt. Månaderna går så fort och igår fick jag bläddra upp nya blad i mina väggalmanackor.


   

Denna har jag fått av Solveig, Bosse Lidéns pusselbit. Jag tycker mycket om hennes almanacka med egenhändigt tagna foton.  En talande bild för varje ny månad. Växter och blommor, den ena vackrare än den andra.


Denna månad har Bosse två olika tävlingsuppgifter varje dag på sin blogg. Gå gärna in där och tävla och var med i hans frågelekar. Ni som tycker att november är en mörk årstid, pigga upp er med lite skoj.



   

Denna ”byggnad” piggade upp mig lite i morse. Lite halvmörkt ute och lamporna på denna rastplats i Tornparken lyste så fint. Syns inte så bra på bilden, men det var lampor runt hela rampen upptill.


   

Även detta gjorde mig glad. För visst är det ett hjärta som kråkorna har byggt? Eller är det bara jag som tycker mig se det?



   

Detta är lite mera normalt. Nej det kan jag kanske inte säga, större än normalt.


Ha en bra dag och var rädda om er.


Ålderdom är inte så illa

om man tänker på alternativet.



Av wiolettan - 30 oktober 2021 09:04


Igår morse gick vi runt Lötsjön och vi kom hem. Helt underbart. Kanske blåste det lite för mycket.


Det är inte ofta som vi går den rundan nu för tiden, eftersom jag inte orkar som vanligt, men allt gick bra. Vi såg till och med mannen som jobbar med planteringar och håller snyggt runt sjön. Ni kanske kommer ihåg att jag berättade om att han hade blivit förflyttad till ”stadsjobb” och var så ledsen, men sedan fick tillbaka sitt gamla jobb. Han strålade som en sol och hälsade så glatt på oss, nu då han kom körande i sin lilla elbil.



 

Vid Solna gränsen har kommunen "lagt" en skylt på trottoaren. Den var ny för oss. Den såg ut som en fin välkomstdörrmatta, i min färg dessutom.

  

Vi gick ut i tidiga ottan för att frukosten inte skulle bli så sen, så det var mörkt ute och det kändes verkligen att nu är hösten här.


 

Vid Gröna stugan var det upplyst med färggranna lampor.


 

Konstverket som har kommit upp vid Golfängarna lyste också så vackert i mörkret.



 

Liksom Rådjuen.

  

Mysingen gillar inte hösten. Han är deppig och det beror säkert på att det är mörkt en stor del av dygnet och det som finns framför känns inte bra för honom. Snö, kallt och mörkt. Jag har inte den känslan, utan tvärtom. Nu kan vi tända ljus inomhus. Vi kan njuta av alla ljus som pryder många balkonger.


Kanske var det därför som detta hände honom häromdagen. Han skulle köpa batterier i en affär på Landsvägen. Han tar fram sitt kort för att betala men av någon anledning så blev det så att han betalade kontant i stället. Han tar sina batterier och går ut ur affären. Då hör han någon som kommer springande efter honom på gatan och ropar:


”Hallå, hallå herrn, du glömde ditt kort på disken”.


Det har aldrig hänt honom förut så nu går han omkring och undrar om han har blivit gammal. Ja, jag vet inte om det är på grund av den händelsen som han påpekar det flera gånger om dagen, ibland. Det kan ju också vara att han ser mig och ser att jag har blivit äldre och gammal och då blir han påmind. Men han är ett år yngre än mig och ser fortfarande ung ut, så han behöver inte vara så orolig. Jag är glad att jag har honom då jag själv inte orkar så mycket.


Glöm inte bort att stiga upp i natt vid 3-tiden och vrida tillbaka klockorna en timme.


Trevlig helg!



Människonaturen är ofta böjd att använda

förstoringsglas till att se andras fel,

Istället för att använda spegel till att

kunna upptäcka sina egna.

 


Av wiolettan - 28 oktober 2021 10:02


...har ni en sådan, eller kanske flera?


En lista på saker som måste göras, om inte idag så de närmaste veckorna. Jag har ingen sådan lista, men det har däremot Mysingen och  där står allt som vi ska göra, eller borde göra den närmsta framtiden. Han skriver ner allt där, nästan allt i alla fall. Jag väntar bara på att han ska notera när det är dags att älska. För då vill jag lova, är måttet rågat.


Jag kan inte förstå varför jag är emot dessa listor. Det finns ju alla fördelar med dom som tänkas kan. Vad jag kan se finns det inga nackdelar, men ändå. Ibland är de nästan som ett rött skynke för mig. Att han skriver upp vad han väger och vad vi ska äta varje lunch, det är en sak, men när vi förlovade oss och dylika saker. Jo, jag vet, det är för att inte glömma, det borde jag vara tacksam över och även ha förståelse för. Jodå, jag har blivit tolerantare med åren,  man vänjer sig. Idag skulle vi lägga på två brev, tvätta i tvättstugan, handla på Willys och gå till Apoteket. Detta är gjort, kanske står det mera på listan.


Idag har vi duggregn här. Har ni tänkt på att det finns många olika slags namn på regn. Duggregn, slätregn, störtregn, hällregn, ösregn, regnar småspik, skyfall, sommarregn, underkylt regn och kraftiga regn. Möjligen har jag glömt några.




 

Härom morgonen var himlen så vacker.



 

Perfekt hjärta.



 

Två hjärtan som klappar för varandra. Finns på vår ytterdörr.



Var rädd om dig!



Det finns miljontals människor som

längtar efter odödlighet, men som

inte vet vad de ska ta sig för en

regnig söndagseftermiddag.





Av wiolettan - 23 oktober 2021 09:13


I morse tog vi en promenad till Duvbo kyrkogård. Mysingens pappa skulle ha fyllt 108 år om han levat. Jag hann aldrig träffa honom men han verkar ha varit en mycket smart, intelligent och godmodig person. Det kommer fram ibland en del fragment från hans liv, då Mysingen berättar.


  

Det var inte många ute i tidiga ottan, men fullmånen var uppe.


 

Några sjöfåglar hade också vaknat.



 

Dessa svanar lyste så vackert i Lötsjön.


 

Solen började så sakta komma upp i horisonten. Vi mötte endast ett fåtal vandrare på vår morgonpromenad. Jag uppmärksammade särskilt två av dem. En som hälsade så fint med "Godmorgon", och en annan ung tjej som log så vackert och nästan igenkännande. Mysingen frågde också efteråt, då hon hade gått förbi. "Vem var det, någon som du kände?



I går på vår stadsrunda såg vi att det lyste i ett fönster på SPF:s lokaler. Klockan var inte sju och ingen borde vara där då. Så vi gick fram och kollade, men kunde inte se något alarmerande. Kanske någon bara hade glömt att släcka ljuset i ett av rummen.


  

En katt satt utanför och ville in genom dörren bredvid. Jamade så övergivet så jag önskade att jag kunde koden och kunde låsa upp. Det var kallt så jag förstår katten. Den pratade en hel del med mig så jag förstår att den frös och hade varit ute länge nog.


     

Det verkade vara samma katt som satt och värmde sig på ett biltak, för många år sedan, ungefär på samma ställe. Då var det vinter och snö.


Här kan man ligga och filosofera,

på viktiga saker, på livet fundera.

Eller så gör man inte ett skvatt,

det är en fördel med att va`katt.


Jag var också, senare igår och besökte tandhygienisten och blev 1500:- fattigare. Men det var det värt för att komma därifrån och dessutom få reda på att det fanns inget hål eller andra fel som behövde åtgärdas. De gjorde nämligen samtidigt en års kontroll av tänderna. Så det var två stycken som fick äran att jobba med mig. Eftersom det kunde göras vid samma tidpunkt, så slipper jag gå dit i december. Skönt också att få bort tandsten. Jag hade en hel del tandsten, enligt tandhygienisten.



Den som unnar andra gott,

han varder välsignad,

ty han giver av sitt bröd till den arme.              Ordspråksboken 22:9



Av wiolettan - 20 oktober 2021 09:37


Glasögon har många av oss på, för att se bättre. En del måste ha glas för ögonen för att  överhuvudtaget kunna se något.

Mikroskopet till exempel, där kan vi se det mycket, mycket lilla och teleskopet hjälper till för att vi kan se det enormt stora.


Vi som har glasögon förvandlas lite av dom, vi ser annorlunda ut och har vi burit glasögon länge så känner vi nästan inte igen oss själva, utan dessa ögon hjälpmedel.


Att ha förmåga att se med glädjens glasögon, ja då har vi en liten solglimt i ögonvrån. Vi försöker se livet och kanske även våra medmänniskor med humor och förstås, förståelse.


Humorn har hjälpt mig mycket genom livet, och fantasin. Min pappa, hade mycket med humor, fantasi och barnasinnet kvar, hela livet, vad jag tyckte mig förstå. Jag vet att jag kunde förvånas ibland då jag fick se en glimt i hans öga, (han hade genom en olyckshändelse blivit blind på det andra ögat), då det kanske inte ”passade” sig att ta något med humor.  Förr i tiden var det kanske mycket som går an i dag, men som då inte var riktigt passande, helst om man som min pappa var troende och var med i Filadelfiaförsamlingen. Det var allt lite striktare då. Oj, det påminner mig om en rolig händelse som är sann, den kommer nämligen ifrån den som det handlar om. Min pappa hade också hört den historien. Den utspann sig år 1924, någon gång, så det är nästan 100 år sedan.


Det var en predikant som hade mycket yvig hårväxt och han lät i sin ungdom håret växa, lite hur det ville, använde sällan kam, sa han själv. Han hade ett tjockt yvigt hår, lockigt om jag inte missminner mig. Då han klippte sig fick de klippa så mycket dom ville och sedan fick håret växa så länge som möjligt, billigare så. Det togs inte väl upp i församlingskretsarna och han fick både tillsägelser och brev om saken.


En gång vid en konferens i Örebro satt han och drack kaffe mellan ett par möten. Vid den konferensen deltog också en vördig, äldre predikant med välvårdat silverhår och rätt som det är kommer han in i kaffe rummet, går rätt fram till den unge predikanten och säger:

”Säg unge broder, växer det inte horn i det här håret?”

”Nej” svarade den unge mannen lugnt,  ”det gör det inte. Det är bara i skallen på gamla baggar, som det växer horn”.


Så även förr i tiden fanns det ungdomar som gick sin egen väg och sa saker som kanske inte alltid föll i god jord.


Jag vet inte vad detta blev för inlägg. Om glasögon och hår, blev det. Kanske för att jag känner att jag snart måste gå och klippa mig och även besöka en ögondoktor. Men, jag drar mig för allting nu för tiden.



Bättre en öppen tillrättavisning

än kärlek som hålls fördold.           Ordspråksboken 27:5

   


   



   



Var rädda om er och varandra.



Av wiolettan - 18 oktober 2021 09:00


Jag är så glad och tacksam över att jag och Mysingen är på samma våglängd då det gäller mycket av det vardagliga livet. Helgdagar, där är vi mer olika, men vardagen, så roligt vi kan ha det av ingenting, egentligen.


Som i morse. Vi steg upp tidigt som vanligt och vandrade ut, visserligen bara i cirka 45 minuter men vi fick frisk luft och rörelse i benen.


Vi går alltid och småpratar med varandra om allt och ingenting, det vi ska göra och vad vi kan skjuta på framtiden. Nej, jag skojar bara, men vi pratar i alla fall. Helt plötsligt säger Mysingen:
”Bara vi har varandra, så har vi allt.  Du behöver bara skicka ut mig och handla om det är något som fattas”.


Låter inte det bra? Vi får vara glada att vi trivs, och vi skrattar mycket tillsammans.  Inte är vi så kräsna heller, " utan tager vad vi haver och är inte storbjudna”.


Vet ni vad ordet ”storbjuden” betyder. Min Mysing visste inte det. Ibland brukar jag, utan att tänka på det, blanda in lite Ångermanländska ord eller uttryck då jag pratar.  Det gjorde jag också igår och sa i något sammanhang ”storbjuden”.


”Vad betyder det, har aldrig hört ordet förr”, sa Mysingen. ”Så roligt, nu fick jag lära mig något nytt”.


Som ett exempel på ordet.


”Vill du ha lite the och någon smörgås till”?

”Tack, men nej det är bra som det är”.

”Jaså, är du storbjuden"?

 

Rönnbären på träden utanför vårt vardagsrumsfönster finns fortfarande, fast löven nästan är borta.


En liten tänkvärd höst strof:

Låt gulna varje blad på kvist,

låt falna varje strå.

Guds rika nåd, det vet jag visst,

den skiftar ej ändå.



 

Pelargonerna på balkongen blommar.


 

Sturegatan, öde tidigt på morgonen, men det verkar som om det har varit fest.


 

Ett ställe där det går bra att ta sig något till livs fortfarande utomhus. De har nyligen byggt till en uteplats här.




 

Mittemot lyser en grann fjäril.


 

En trollslända, men den är lite mörk. Det var inte rätt ljus för att ta en bild.



 

Här har fåglarna samlats för att prata ihop sig om flytten till sydligare och varmare nejder. Jag kan förstå dom. Vi hade endast två plusgrader i morse då vi gick ut. Det såg så roligt ut där de satt på rad, på hustaket. Ibland lyfte en och annan och flög iväg, men kom strax tillbaka.




 

Ett kärlekspar, verkar det som. Månntro det är en puss på gång? Undrar vad folk runt omkring oss, tror och tänker?

"Gamla människor, skämma ut sig så där, mitt på trottoaren"!

Av wiolettan - 14 oktober 2021 08:55


Detta fina lilla ord, tillit.  Har ni tänkt på att det är likadant, om man läser det framlänges eller baklänges? TilliT. Det heter palindrom. Ett underbart litet ord som för mig betyder att jag helt och fullt ut, kan lita på någon eller någonting. Jag känner full tillit.


Som barn kände jag tillit till mina föräldrar och även kanske några andra. Så var det nog för de flesta av oss.


Men åren går och vi möter det ena och det andra. Människor som vi trodde på och litade på, plötsligt blir man besviken, känner sig lurad och följden blir att tilliten försvinner. Vänskapen, eller bekantskapen kanske fortsätter, men det finns en liten försiktighet, en liten tagg. Är det riktigt säkert detta? Kan jag lita på henne eller honom denna gång?


Visst litar jag på många människor i min närhet, men den där hundraprocentiga känslan, tilliten, nej det är ett fåtal.


Kanske låter det krasst och knasigt. Men, jag menar dessa som kanske förskönar, lägger till, drar ifrån eller kommer med en vit lögn, i stället för att såra oss. Alltså i all välmening.


Jag vet inte om jag kanske har blivit mer lurad och mer besviken än andra, men jag känner så här och det är svårt för mig att inte i mitt stilla sinne undra: Kan jag lita på detta? Är jag för blåögd och naiv? Eller är jag för känslig?


Nu ska jag till tvättstugan igen, blir lite spring där idag, eller spring, det var för mycket sagt. I lugn takt tar vi hand om tvätten. Morgonpromenaden har vi redan hunnit med. Det var plus 5 grader ute, rätt så skönt, men det märks att det är höst ute.


 

Denna bild tog jag häromdagen då vi bilade till kyrkogården.



 

Där hade de börjat sopa upp nedfallna löv.


 

Såg dessa fina nyckelpigor häromdagen. Små och fina i olika färger och med många prickar.



 

Ett hjärta är väl också på sin plats. Detta brev fick jag igår ifrån min hjärtläkare med en ny undersökningstid.



Giv mig, o Jesus mer av Ditt sinne,

gör mig barmhärtig, ödmjuk och mild.

Giv mig mer kärlek mod att försaka,

djupt i mitt hjärta prägla Din bild.



 

Av wiolettan - 11 oktober 2021 08:12


Nu har det verkligen blivit höst ute, lite svalare och mer och mer försvinner löven ifrån träden.


En humanist som hette Adolph Törneros lär ha sagt:


Vi har i Sverige två årstider blott.

En vit och en grön vinter.


Jag håller inte med honom om det. Kanske var det annorlunda då, på 1800-talet då han levde, men nu har vi i alla fall 4 härliga årstider. Ock, hösten är en av dom.


Visserligen var det svalt ute i morse då vi vandrade iväg, men skönt ändå. Vi gick en kort liten kvartersrunda. För mig var den lång, men trevlig ändå.


Annat blev det igår, då vandrade vi iväg i ottan och totalt blev det en, i mina mått mätt, lång tur. Härligt!


  

Vi gick ner mot Tuletorget. Där kunde vi tydligt se att hösten är här. Vissa träd är nästan kala.

  

Förr var där mer liv och rörelse, enligt vad jag kommer ihåg. Det fanns en polisstation, posten, apotek och en stor mataffär. Inget av det är kvar numera.


  

Nu finns där en boulebana.


  

Man kan spela schack.


  

Här är en fin, modern sittplats anordning. Jag har aldrig sett att någon har suttit där, men kanske jag har befunnit mig där vid fel tidpunkt.


  

Någon har suttit där i alla fall, kan jag tro, för personen hade lämnat efter sig en sko. Ser ut som en nästan ny sko. Hur kan man bara lämna den där? Tappat?  Kanske.  Det blir jag så förvånad över. Alla dessa skor som finns ute, på bänkar, i naturen eller på gatan. Ofta är det bara en sko av ett par. Jag menar, hur går det till? Går de hem med bara en sko?




   

Också en sittplats. Ny dessutom. Jag har aldrig sett den förut. Finns vid Solna gränsen. Nu har de här äntligen blivit klara med denna rondell. Undrar hur många år det har varit en byggarbetsplats här. De har byggt nya flervåningshus, grävt upp gatan och rättat till och sedan en helt ny rondell. För oss var det första gången som vi gick där. efter att det har blivit färdigt.



  

Ser ni att det är sprayat ett hjärta här på bänken?

  

 

Även löven kan likna hjärtan.


 

Det är bara att välja ut ett.


 

Här är vi ute på promenaden. Ifall ni ser oss, så hälsa gärna. Vi blir glada som små barn.


På tal om barn så kom vi häromdagen och åkte bil, en förskoleklass kom gående, en mängd barn. Vi stannade vid övergångsstället så klart och barnen tågade över. Ni skulle ha sett deras leenden och glada miner. De hejade och vinkade åt oss så vi kände oss nästan som kungligheter. Pratade med oss gjorde de också, men vi hörde inte vad de sa.



Hela världen är en rad av underverk,

men vi är så vana vid dem, att vi

kallar dem vardagliga.

 



Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards