Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - 16 maj 2023 09:13


Jag och min Mysing tog en liten biltur för ett tag sedan. Han ville tanka bilen och jag ville komma ut lite och framför allt se om jag kunde sitta i bilen ett tag, utan att få alltför ont. Det gick bra och det blev inte så många timmar som vi var hemifrån. Men ändå kände jag då jag satte nyckeln i dörrlåset, och jag sa det också. ”Så skönt att vara hemma igen”.


 

Vi bilade iväg, som vanligt på småvägar, för att få se så mycket som möjligt. Tänk att jobba där uppe, inget som jag skulle önska för egen del.



  

Vi åkte till Täby kyrka, men den var låst.


 

Dragonstenen från Löttinge, finns utanför kyrkan. Till minne av Täby dragoner och båtsmän.


 

Som vanligt då jag hör något i luften som surrar så vänds blickarna uppåt. Det som var förvånande var att det slutade inte att surra, helikoptern snurrade. Vet inte hur länge den kretsade över där, nästan på samma ställe.


 

Tog en närbild och såg då att det var polisen. Någon dom sökte tydligen, men inte oss eftersom de inte landade.



 

Denna gamla kyrka ifrån slutet av 1100-talet är Vallentuna kyrka. Ända sedan medeltiden har den varit sockenkyrka i Vallentuna socken.


På 1580-talet fick kyrkans torn  en träspira, men den brann 1856. Kyrkan träffades av blixten och det blev en enorm förödelse. Det mesta av inredningen brann upp.  Vid återuppbyggnaden ersattes tornspiran av sadeltak. 1935-1938 restaurerades kyrkan såsom den är idag.


Kyrkan var öppen som tur var. Det var en speciell känsla att gå inne i denna gamla helgedom.


   


 

Detta stod bredvid kalendern som var mycket intressant att se, men svårläst, vilket ni kan se på bilden här nedanför.



 



 

Läktarorgel, byggd 1959 av Grönlunds orgelbyggeri, Gammelstad. Det fanns både en läktarorgel och en kororgel. Troligen fick kyrkan sin första orgel 1858.


 

Predikstolen. Den, orgelläktaren och bänkarna, är från tiden efter branden.


 

Detta var i minityr, alltså för de mindre barnen.


 

Det fanns uppsatt små lappar med böneämnen som barnen hade skrivit.



 

Lite underfundiga ibland.


 

Men, verkligen rakt på sak.


Ha det fint, mina bloggvänner.






Av wiolettan - 12 maj 2023 09:02


Är man 29 år eller 82, båda kan i sitt hjärta ha förmågan att förundras över sån´t som händer, mirakel, att häpna över stjärnlika ting och storslagna tankar, att väcka till liv den barnsliga nyfikenheten över vad som ska ske härnäst. Kort sagt. Att glädjas över det äventyr som vi kallar livet.

 

Så känner jag det. Det finns mycket fortfarande att titta lite extra på, glädjas över och även kanske utforska lite närmare. Det känns nästan som om vi måste passa på, ingen av oss vet vad som döljer sig bakom nästa krök.

 

Min Mysing har fått lite åldersnoja, tycker att han är gammal. Men vaddå?  Han är ju yngre än mig och dessutom frisk. Undrar om det beror på att han ser mig, gammal och skraltig och automatiskt tror att, ”då är jag också gammal”.

 

Eller så är det bara att allt är så annorlunda än på 1940-talet då vi föddes. Vår vardag, det dagliga livet har gått igenom mycket, både på ont och gott. Tänk bara på dessa uppfinningar, alla dessa prylar som inte fanns då vi var små, men som förenklar vårt liv. Också vad mycket som har hänt de senaste åren. Bara i början av 1940-talet hände en hel del. Jag ska nämna några händelser, eller något som var aktuellt 1941, mitt födelseår.  ”Utan inbördes ordning”, som de säger i en del utslagstävlingar.


I Stockholm öppnar Konsum Sveriges första snabbköp.

Smörgåsbordet förbjuds på de Svenska restaurangerna.

Den svenske författaren Hjalmar Söderberg avlider, 72 år gammal.

I Malgovik, Vilhelmina kommun, uppmäts den kallaste temperaturen någonsin i Sverige. 53.3 grader.

Omsättningsskatt införs i Sverige på all varuförsäljning.

Ljus ransoneras i vårt land.

Trådbussar tas i bruk i Stockholm.

Kung Gustaf V inviger en stor gengasutställning i Tennisstadion Stockholm.

Kött ransoneras i Sverige.

Tyskland invaderar Grekland och Jugoslavien.

Stockholms stadsfullmäktige fattar beslut om att tunnelbanan skall byggas.

Tyskland anfaller Sovjet och därmed inleds operation Barbarossa.

Finland går i krig mot Sovjet på tyskarnas sida.

Kryddor ransoneras i Sverige.

Ägg ransoneras i Sverige.

Elektrochockterapi börjar man med på Beckomberga sjukhus. Man ger elektriska stötar mot huvudet på psykiskt sjuka.

Författarinnan Karin Boye begår självmord.

Stockholms stift inrättas.

 

Listan kan göras lång, mycket längre än denna. Det hände många tråkiga och hemska saker det år jag föddes.  Andra världskriget höll ju på som värst under mina första levnadsår. Jag kommer inte ihåg så mycket av det, utom min mammas skräck. Den satte spår i mig också. Bara det att det kom ett flygplan över vårt hus, blev dramatiskt och jag var rädd, smittades kanske av min mammas rädsla. Jag var ju yngre än 4 år. Mörkläggning, en annan sak som var aktuell då. Allt detta påminns jag om nu i denna tid, med krig och elände i så många länder och så nära oss.


 

Detta blev ett tråkigt inlägg, men ni behöver inte läsa om ni inte orkar.


 Kontentan av det jag vill få fram, eller skriva av mig. Vi får vara mycket tacksamma att vi har det så bra som vi har det. Glädjas även över de små tingen och försöka hjälpa våra medmänniskor.



 

Vackra tulpaner såg vi på vår morgonpromenad.


 

Ser ni hjärtat?

 

Allt vad ni vill

att människorna

ska göra för er,

det ska ni också

göra för dem.          Så står det i Bibeln,  Matteus 7:12 



 

Av wiolettan - 4 maj 2023 08:44


Att älska en människa, innebär

att gå med på att åldras

tillsammans med henne.


Jag tycker att det är så fint, det säger så mycket.



 

Här är vi på väg.


Tänkte på det i morse då jag frågade Mysingen om han kunde gå ut med mig en stund. Han sa ja, visst gjorde han det. Ibland är det kanske inte så lätt för honom, visserligen är han ett år yngre än mig och frisk och kry, men ändå att först kanske gå ut tillsammans med mig så att jag får lite frisk luft och rörelse i benen och sedan så måste han kanske gå och handla eller på något möte, eller kanske alla 3 sakerna samma dag. Eftersom han promenerar till nästan alla sina uppdrag så kan det bli många steg om dagen.


Därför att han älskar mig så går han med på att åldras tillsammans med mig och då får han göra många extra saker, på grund av min oförmåga. Det är kärlek. Jag är så tacksam för det.


En annan sak som jag är tacksam över är, att få se så mycket på våra promenader. Kanske inga märkvärdiga saker, men något att bli glad över, det piggar alltid upp.




 

Blommor till exempel. Det är så fint. Dessa finns vid Tuletorget.


 

Strax ovanför, på slänten, växer det så blått och vackert.


 

Här är det saker som har blivit bortglömda tydligen. Vantar tror jag och ett litet djur.



 

En katt är det. Hoppas att den kom tillrätta och hittade sin ägare.


    

Här nedanför kyrkan kanske ni inte kan se något speciellt. Vägarbetet gäller det inte, för det är inte något speciellt med det i denna lilla stad. Vet inte hur många gator de har grävt upp för tillfället.

Nej, jag tänkte på övergångsmärkerna. Ser ni inte något annorlunda med den ena?



 

Här syns det bättre. Det är en dam som går över. Det är ovanligt. Ja inte att det är en dam som går över vid övergångsställen, men att hon har rätt till det, en egen skylt.



 

En egen skylt har denna skylt också fått.


 

Annorlunda sittplats.




   

Detta är också egendomligt, med öppettiderna. Är det öppet jämt, eller är det aldrig öppet?



 

Också något vackert. Jag blir så glad då jag ser regnbågen på himlen. Det har alltid kännts som lite speciellt.



Jag tror på en Gud som gråter med mig,

när jag gråter och allting är gråt.

En tröstande Gud som kan trösta likt den,

som väntar tills gråten gått åt.



Av wiolettan - 25 april 2023 09:22


Nu var det ett bra tag sedan som jag var inne här på bloggen. Min rygg och nacke är inte riktigt sams med mig, om jag uttrycker det så. Kan sitta här en stund och så är det ju enkelt att ta en paus och fortsätta sedan, men det blir inte så ofta.


Jag har heller inte varit ute på flera dagar och det känns ju lite så där. Vet att det är nyttigt att röra på mig och det ska vara bra för ryggen också. Men, ibland sätter värken och latheten in samtidigt och då stannar jag hemma. Men som min näst yngsta syster sa, då vi talades vid igår:


”Vi måste försöka så länge vi kan, det går att vila mellan varven”.


Tänk att vi har kommit till den åldern då vi tänker helt annorlunda på livet och framtiden.

”Vi måste röra på oss då vi kan”. "Vi måste passa på att fira det vi kan”.  "Vi måste träffa nära och kära då vi kan". I förvissning om att en dag kan vi inte.


Den äldre säger att tiden blir värre.

Tiden är som den alltid har varit,

det är den äldre som blir värre.       Ett tyskt ordspråk.


Jag pratade med en av mina bröder nyligen som sa att han och hans fru skulle i maj fira Krondiamant bröllop. De skulle fira genom att träffa sina barn och barnbarn, de som kunde, på en restaurang, prata och umgås.


”För”, som han sa, ”det gäller att passa på och fira det man kan och att barnen träffas nu, det är ju bättre än att de kanske bara ses allihop vid begravningen”. Min bror fyller 90 år nästa år.


Jag förstod så väl vad han menade. Barnen är spridda från Skåne i söder och uppåt och det är inte alltid lätt att bestämma att de ska samlas. De har sex barn. Alla barn och barnbarn kanske inte är lediga samtidigt.


Krondiamantbröllop. De har varit gifta i 65 år. En lång tid har de tillsammans levt ihop.

Jag kommer ihåg att de sjöng en sådan fin sång på minnesgudstjänsten för min förra man. En fin duo och min bror spelade gitarr. Det uppskattade jag mycket.


Idag har vi regn, kanske bra för blommor och växtlighet så här i vårens tid. Jag tog några vårbilder i förra veckan då vi var ute.


 

Vackra vårtulpaner.


 

Är det något japanskt tro?


 

Det lyste så vackert blått, men på bilden kommer inte den blåa färgen fram så bra.


 

En vårblommande slänt vid Tulegatan.


 

Påskliljor som lyser gult och fint kunde vi hitta på flera ställen.



 

Ett skatbo, rätt så stort. Men det är en duva som flyger därifrån, inte en skata. Märkligt, eller satt den bara och hämtade nya krafter?


Gud är vår tillflykt

och vår styrka,

en hjälp i nöden,

väl beprövad.          Så står det i Bibeln. Psaltaren 46:2.



Av wiolettan - 18 april 2023 08:56


Jag läste en gång att ungdom inte är en period i livet utan ett sinnestillstånd, ett viljebeslut, en känslornas livskraft, en seger för modet över rädslan.

Ingen blir gammal endast genom att leva ett antal år. Människor åldras genom att överge sina ideal. År kan ge ansiktet rynkor, men att kväva sin entusiasm ger själen rynkor. Oro, tvivel, självförakt, rädsla och förtvivlan är likt långa och många år, som böjer huvudet och gör att själen förtvinar.


Optimism, glädje, skratt och promenader tror jag ger ett längre liv, nja, om inte längre, så trevligare och roligare. Finns det något bättre och lättsammare än att få sig ett befriande skratt till livs. Att skratta tillsammans med någon blir ju dubbelt också. Delad glädje är ju som bekant dubbel glädje.


Som igår. Mysingen hade slarvat med något, en bagatell men jag blev väl lite irriterad och blängde kanske onödigt mycket på honom, för han sa helt plötsligt:

”Du har ju sagt att du skall älska mig i nöd och lust och inte bara då du har lust”. Det är klart att vi fick oss ett gott skratt efter det.



   

Som det står på vår almanacka i köket för april månad. Alltså, att uppskatta det lilla och enkla i livet och inte sikta för högt.


Man ska inte leta efter lyckan i

trädkronorna, utan i gräset.     Ett japanskt ordsspråk.


   

Ballonger kan roa oss. Här syns en spegelbild av oss i fönsterrutan, då vi beundrar de fina ballongerna.



 

Det här blir vi också glada över.  Sommar-semester i april, maj redan.  Ja, det ska börjas i tid. Detta stod på en dörr till en affär igår. Redan sommar, verkar det som, affären var stängd.


Mysingen tog också en bild av mig och ett annorlunda träd i går. Jag visade honom bilden och frågade om jag kunde sätta in den på bloggen.

”Ja visst, och fråga vem som är krokigast?” Dom orden gjorde ju inte mig glad precis, men, min rygg och nacke är inte som förr, kan jag säga, så jag förstår honom.



   

Så jag sätter in trädet bara, utan mig bredvid. Ni får tänka er mig bredvid om ni vill. Den andra bilden har jag i mitt arkiv.


 

Ett hjärta i asfalten kom också i min väg igår.


  

Vad jag har förstått så ska vi få ett rätt så varmt väder idag och soligt. Så om ni kan, gå ut i friska luften och njut av solen. Var rädda om er!


Och ljuset är ljuvligt

och det är gott för ögonen

att få se solen.                   Så står det i Bibeln, Predikaren 11:7.



Av wiolettan - 14 april 2023 09:13


…och vi har haft en lugn helg.  Det har inte varit som förr om åren, men den tiden är förbi och kommer inte tillbaka.


Påskafton hade vi besök, men annars var vi för oss själva och det kändes rätt bra. Kändes förstås konstigt att inte ha min äldsta bror här som vanligt och även andra gäster vi brukar ha till påsk.  Men livets gång råder vi inte över och vi får minnas dom som har gått före oss och vara tacksamma över den tid vi fick tillsammans. Inget kan vi här på jorden ta för givet. ”Människor spår, men Gud rår”, ett ordspråk vilket menas att det är inte lönt att sia om framtiden, eftersom över den bestämmer högre makter.


   

Vackra blommor fick vi i helgen.



 

En påskhare kom också och bjöd på påskgodis.


 

Några mornar har vi gått runt Lötsjön och det känns ju fortfarande som en fest i sig själv. Men det blir svårare och svårare att gå den sträckan och tar längre och längre tid. Det är annars mycket trevligt att se hur naturen i dessa dagar förändras. Isen har nästan försvunnit.



 

Svanparet verkar trivas.


 

Sothöna. En sjöfågel som har blivit utrustad med kombifötter. Kan både paddla och greppa. Den har inte simhud mellan tårna. Vippar också så roligt med huvudet då den kommer simmande.



 

Vi fick också se flera olika vårväxter som har börjat att komma upp, som till exempel krokus.



 

Dessa påskliljor lyste så gult och fint.


   

Snödroppar.


 


 

Avslutar med ett hjärta. Ni ser väl det på hunden?


Moln och dimma

är bara luftformer.

Ovanför dem strålar

solen, månen, evigt.



Av wiolettan - 6 april 2023 09:15


Nu har vi fått snö igen och det känns lite så där. Men, den kommer och det är inget att göra något åt. Tror att den försvinner rätt så snabbt också. Visserligen är det småkyligt på nätterna men sedan på dagen så blir det i alla fall en eller annan plusgrad.



  

Så här lite med snö har vi. Alltid något och jag är glad så länge som det inte är halt.


  

Dessa fina krokusar fotade jag i morse på vår runda. De kämpar sig upp ur snön.  



 



 


Behöver du först bevisa

Guds existens?

Tänder man då en fackla

för att se solen?


 


Vill önska er alla som tittar in här en trevlig Påskhelg.

Var rädda om er och varandra.



Av wiolettan - 4 april 2023 10:15


Jag har alltid tyckt om att sjunga och tralla. Har gjort det mer eller mindre hela livet, sedan jag var barn. Visserligen i mitten av min levnad, ungefär, då jag inte kunde nynna så mycket, men det hade sin förklaring. Men om allt är lugnt och tryggt så sjunger jag. Det hörs inte alltid för oftast så nynnar jag inom mig. Vill ju inte alldeles skrämma bort min omgivning. Nja nu för tiden är det ju bara Mysingen som jag kan oroa.


Om jag inte sjöng då jag var liten så visslade jag. Tänk vad jag älskade att vissla och jag lärde mig det tidigt.  Blev väl lite hämmad eftersom jag inte fick vissla inomhus. Undrar varför?  Det kommer jag på nu, undrar just varför jag inte fick vissla inomhus? Min mamma sa alltid till mig om jag gjorde det: ”Vissla inte inomhus, ska du vissla så gå ut”. Undrar vad det berodde på? Var det något skrock som satt kvar i henne sedan hon var ung. Varför frågade jag inte och nu kan jag inte det. Tror jag ska kolla med mina syskon om de också fick den förmaningen, eller de kanske inte visslade som jag gjorde. Hör ju inte att de gör det nu i alla fall. Finns en hel del att forska i, tydligen.


I dag dök det upp en gammal sång i mitt huvud, som det ofta gör och jag sjöng och skrev ner den som jag kommer ihåg den. Jag lärde mig många skillingtryck som ung.



I en djup oändlig skog, svarta moln där åskan slog,

gick ett litet barn en gång, dagen lång.

 

Ja, den dagen var så lång himlen mörk och skogen trång.

Barnet i sin ensamhet, gick och grät.

 

Grät och tänkte aldrig mer jag min faders boning ser,

här i mörker köld och nöd, blir jag död.

 

Just som så förtvivlad var, molnen vek och solen klar

blänkte fram och i dess ljus, faderns hus.


Allt var nu som förr, så gott. Allt stod kvar där förr det stått,

samma hem och samme far, allt var kvar.

 

Så Guds barn går ofta du, djupt i mörkret kanske nu,

vet ej vart du kommen är vart det  bär.


Det var ju en otrolig sorglig låt, men OK den slutar bra. Molnen försvann och hon hittade hem. Fint.


Vet ej om jag rätt kommer ihåg den. Tycker bara att den slutar lite abrupt. Kanske finns det flera verser? Vet ni så skriv, snälla. Jag kommer inte ihåg flera än dessa.



 

I går morse var solen på väg upp då vi vandrade ut.



 

Det känns ovant. Men fortfarande är det minusgrader på morgonen. Snön har nästan försvunnit som synes.



 

En lott till någon som får en kram också och är världens bästa.



 

Lite vatten har bildat ett hjärta. Det var faktiskt riktigt vackert i verkligheten.


Det gammalmodiga begreppet

att vara tillfreds med sig själv

och världen är, trots all framstegstro,

vare sig vi vill anse

det som sanning eller inte,

nyckeln till lyckans hemlighet.



Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards