Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - Fredag 23 april 08:38


Nu har vi, Mysingen och jag, fått våra två vaccinationssprutor mot Covid-19. Det känns bra att det är gjort och det gick smärtfritt.


Vår första spruta fick vi på vårdcentralen för cirka en månad sedan och därför gick vi dit denna gång också. Tog god tid på oss eftersom jag har lite svårt att gå numera och vi var där 5 minuter före utsatt tid. Det tog 25 minuter för mig att gå dit.


Vi anmälde oss i kassan och fick till vår förvåning höra att ”vaccinationerna mot Covid-19 ges på Träffpunkten vid Landsvägen”. Musten gick ur mig. Skulle jag behöva vandra iväg en lika lång sträcka till?  Tydligen om jag ville ha en spruta.



 


Inget annat att göra. Vi skyndade oss dit, ja det var kanske för mycket sagt, men omsider kom vi fram och efter det var allt frid och fröjd.


Så välorganiserat allt var. Ung tjej mötte oss, visade var vi skulle sitta och vänta. Det stora rummet var avdelat med bås för provtagningar, separata sittplatser med Corona avstånd där de som hade fått sprutan och satt och väntade på att en kvart skulle gå, för att se att allt var OK och de som väntande på vaccin, för sig. Plus att det var separata in och utgångar. Jag blev imponerad. Vänlig och trevlig personal också.


Då vi var klara så gick vi hem och det var långt för mig. Då vi kom till porten så utbrast vi: ”Tänk nu är vi äntligen hemma och har fått andra sprutan”.


Glada och lättade tryckte vi på hissknappen. Ingen hiss kom. Mysingen gick upp, fem våningar, för att kolla, men det var fel på hissen. Alltså måste jag försöka att ta mig upp. Efter en halv trappa tog det stopp.

Det kom tillslut en hissmontör som sa att han skulle försöka få igång hissen och gick upp 5 trappor. Ingen hiss kom.


Jag tog mig hem, som ni förstår. Men, hur det gick för hissmontören och hissen vet vi inte. Dagen efter stod hissen fortfarande.


 

 Hittade ett armband med hjärtan, på trottoaren. Kanske någon har tappat det. Hoppas att de hittar det igen i så fall.



Den som går och väntar på svårigheter

får genomlida dem två gånger.

 

  

Av wiolettan - Lördag 17 april 09:00


Igår då Mysingen och jag tog vår morgonpromenad, sken solen och det var endast 1 minusgrad. Ett idealiskt väder att vara ute i, så vi tänkte att då försöker vi med en runda runt Lötsjön, igen.




   

Ute på sjön såg vi en båt. Det har vi sett bara ett fåtal gånger och det brukar vara personal som jobbar åt kommunen som har något uppdrag på sjön. Inte dra upp fisk, men det finns annat som måste ses till. Snart är det ju dags att sätta ut fontänen, kanske var de ute och  kollade något om den.



   

Det var många fåglar som höll på att ”äta upp sig”, inför kommande fågelflyttning.



   

Vi såg även några gräsänder som till och med kommit i närheten av flerfamiljshus, en bra bit ifrån sjön, i jakt på föda.


   

På vissa ställen finns det inte ett strå kvar nästan, fåglarna äter och äter.



   

Det var en skön morgon och många tyckte som vi, skönt med en promenad. Vi samsas så fint med cyklister och det är flera hundra cyklister som åker denna väg, dagligen. Här lyckas jag bara fånga 3 stycken på bild, men desto fler gående motionärer. Många var ute denna tidiga timma. Klockan var inte åtta på morgonen ännu.



   

Det finns många cykelbanor runt om i sta´n.



   

Leder till olika platser i närheten.



   

På 1960-talet var det förbjudet att cykla vid vägen runt Lötsjöns södra sida.  Mysingen var med i stadsfullmäktige här i Sundbyberg på den tiden och motionerade 1968 om att han tyckte det skulle anordnas en cykelväg där.


   

Detta skrev han bland annat.


Motionen avslogs, vilket många tyckte var konstigt, men tydligen kom förslaget inte ifrån rätt håll, eller rätt parti. Cirka 5 år senare tog Socialdemokraterna upp frågan och då gick det igenom. Då hade Mysingen slutat inom politiken. Det var för mycket räv och rackarspel då, tyckte han.


Nu, över 50 år senare är det garanterat jättemånga som är glada över denna cykelväg, som för cyklisterna förkortar sträckan in till Stockholm, avsevärt. Så jag kan ju säga att Mysingen var före sin tid.


Hela världen är en rad av underverk,

men vi är så vana vid dem,

att vi kallar dem vardagliga.


Var rädda om er och varandra.



Av wiolettan - Tisdag 13 april 08:42


Det är så skönt att kunna komma ut i friska luften, ofta blir det en kort promenad, men jag är tacksam att jag kan gå ut och få lite frisk luft. I går hade vi ingen tidspress, men det blev inte så långt i alla fall. Vi har de senaste mornarna sett några av de som vi alltid mötte vid våra rundor förr om åren.


Killen som alltid läste tidningen, i vilket väder det än var. Regnade det så hade han ett paraply över tidningen bara. Nu hade han blivit smal, en stor skillnad märkte vi.


Mannen som vi alltid stannade och pratade med och som avskydde vintern och ville att det skulle bli vår och sommar så att han kunde gå i kortbyxor, också i vilket väder som helst. Han hade inte börjat med kortbyxor ännu.


Tjejen som sprang med sin hund runt bägge sjöarna, ibland två gånger. Hunden var lös och ledig men följde troget sin matte. Men igår hade hon inte någon hund med sig. Även den äldre mannen med sin tax, går nu ut utan sin trogne vän. Han finns inte mer, den snälla fina hunden har fått flytta till de sälla jaktmarkerna.


Så mötte vi också mannen som skötte om anläggningarna vid sjön och som det alltid var så trevligt att prata med. Kom han åkande i sin bil så vinkade han så glatt åt oss. Av honom fick vi alltid reda på vad som hände runt sjön, beträffande fåglar, blommor och skötsel.


Nu var det annorlunda. Nu kom han i sin bil inne i stan. Såg inte ut som vanligt, inte sitt forna jag.


Jag frågade honom om han hade bytt jobb. Ja, han hade blivit förflyttad, yngre förmågor, nya chefer och han var inte glad. Det berörde mig att se honom sådan.



 

Det finns mycket att vara tacksam över, trots pandemin, att få vakna varje morgon, kunna stiga upp och gå ut och se naturen vakna, vilken ynnest.


 

 Lötsjön häromdagen.


 

Gräsanden vid sjön gjorde sig morgonfin.


 

Svanen putsade sig också, men jag hann fota den mellan varven som den dök med huvudet före ner i vattnet .



Hörde på radion i morse,  Svante Thuresson som sjöng:


Himlen har moln och träden har blad,

marken har blom och männskor har barn.

Leva mitt liv och få ha någon kär,

se hur allt blir, det är allt jag begär.

 

Att få leva sitt liv, se vad som sker,

få älska den tid som livet mig ger.

Leva och le och bli vän med envar,

leva och se att också du ha det bra.

.

 Hoppas att vi rätt kan ta till vara på denna dag. Var rädda om er och varandra.



Av wiolettan - Fredag 9 april 09:25


…för jag har det ju oförskämt bra om jag jämför med många andra, de som har det mycket sämre.


Jag har en man som älskar mig, släkt och nära vänner, kan gå ut, i alla fall en liten stund varje dag, nästan, visserligen har jag värk men jag har råd att köpa värktabletter och även råd med de andra 10 tabletterna jag knaprar i mig varje dag.


”Ja, men då så, då behöver du inte vara misslynt”, säger jag till mig själv.


Nej, jag är inte det, men i dessa pandemi tider, då vi inte kommer någonstans, brukar ju göra flera resor varje år, plus till Ångermanland, inte kan träffa de vi brukar umgås med så känns det nu efter mer än ett år, lite tradigt. Så vad vill jag då?


Jo jag vill ha en katt igen. Ja, men skaffa en då. Kan inte det.


Min man är allergisk och tar jag nu hand om en katt så överlever den troligen mig, eftersom jag fyller 80 om några månader. Det vore inte humant, mot katten.


 

Jag får titta på min kattsamling istället. Här har jag en del av den. Har vid det här laget flera hundra katter, nästan alla är olika. Nästan alla har jag fått, ett fåtal har jag köpt själv.


 

Eller läsa och njuta av lite dikter ifrån en av mina många kattböcker.


 

Vad är det du säger, är det sant?

Har du blivit kallad för kattgalen tant?

Det var förfärligt orättvist,

du är ju alltid så klok och vis.

Snäll mot mig och mina vänner,

snäll mot varenda katt som jag känner.


 

Katter får alltid plats i ditt hem,

åtminstone cirka tjufyra-tjufem.



 

Jag tänkte skriva något vackert om livet,

om att inte ta allt det vackra för givet.

Men jag orkar inte.



 

Är det verkligen för mycket begärt, lite klapp och kli på magen här?

Ingen orimlig önskan ändå lite närhet, kärvänlighet och så.

Just precis, helt rätt, kör på. Lite till!  Mysigt, tack – måste gå.

 


Av wiolettan - Tisdag 6 april 08:40


Tänk att få vakna tidigt en morgon,
höra ett vårregn sjunga sin sång.
Jag älskar regnet som väcker jorden.
Tack käre Far för regnet du gav.


Tänk att få vakna tidigt en morgon,
höra en koltrast sjunga sin sång.
Jag älskar sången koltrasten sjunger.
Tack käre Far för sången du gav.


Tänk att få vakna, tidigt en morgon,
se hur vår sol gör allting så skönt.
Jag älskar solen som värmer jorden.
Tack käre Far för solen du gav.


Jag kan bara hålla med om orden i denna sång.  Det finns så mycket att vara tacksam över.



   

Nu dessa aprildagar är vädret väldigt omväxlande. I förrgår sol och många plusgrader. Verkar som dessa fåglar är beredd på att flytta, eller landa, de flög fram och tillbaka i stora klungor.



 

I går regn på morgonsidan och snö lite senare på dagen, inget som stör mig speciellt. Det som kan störa mig, det är den starka blåsten. Här är det ett riktigt hundväder.




 

Vårblommorna har kommit upp, utmed Tulegatan.



 

   

Påskliljorna lyser så vackert.



I morse blåste det så hårt då vi skulle ut på en promenad. Men, solen sken och det var inga grader på termometern att tala om, plus minus noll. Skönt med frisk luft på morgonen före frukost, det tycker både mysingen och jag. Då vi kommer hem tar vi filmjölk och mackor, kaffe eller the och börjar dagen.


Vi talar om vad vi ska göra på den nya dagen som vi har fått och hur vi har sovit. Ja, lite småprat så där bara. Det är fint att vi har varandra. Fast, ibland kan det ju gå lite snett också som härom morgonen då jag tyckte att jag var bara knäpp och till besvär, vände på saker och ting och "pratade fel". Jag sa till Mysingen:


"Tänk om jag vore en "normal" människa, vad bra du skulle ha haft det då".


"Om du vore en "normal" människa? Oj, så tråkigt jag skulle haft det då", svarade han. Så fick vi dagens första skratt.


 

Av wiolettan - Torsdag 1 april 08:29


Vart vinden blåser, märks bättre på ett

grässtrå, än på en mäktig ek.




Då jag tittade ut i morse och såg att bilarna på parkeringen hade gula lappar på sig, blev jag helt bestört. Har nästan alla fått parkeringsböter inatt?  Vet att vi hade betalt vår boendeparkering häromdagen och såg till min glädje att det inte var någon lapp på vår vindruta.




 

Då vi kom ut och gick andra gator runt där vi bor, såg vi att det var många som även här hade blivit lappade.


   

Vi tittade närmare på en av lapparna. Blev både lättade och full i skratt. 1:a April. Undrar hur alla bilister reagerade som fick se detta på morgonen? Vi som inte blev drabbade tyckte i alla fall att det var ett roligt aprilskämt.



 

Någon hade gjort påskfint på balkongen.


 

Här ser ni oss på vår vandring. Ja, ni ser i alla fall en del av oss. Det syns att jag inte har klippt håret på länge.



  

Efter det att jag hade duschat tog Mysingen en bild av mig och mitt långa hår. Jag har inte varit till en frisörska sedan över ett år tillbaka. Det känns lite märkligt och jag kanske är för ängslig och överförsiktig. Men jag tänker att det jag kan göra för att hålla mig frisk, det ska jag göra. Alltså, träffa så få människor som möjligt.



   


För oss blir det en annorlunda påsk och det kan jag tänka mig att det blir för många av oss.  Förr om åren brukar vi ha några här på påskmat och det har varit olika genom åren som gått. Men jag tror inte att det har hänt att det bara har varit vi två. Det går bra, vi har köpt lite påskmat och fortsätter och håller oss själva i karantän.


Glad Påsk vill jag önska er, alla mina bloggvänner. Är så glad att ni finns här. Var rädda om er och varandra.



Av wiolettan - Tisdag 30 mars 10:06


Första hälften av mars fick jag ett brev ifrån 1177 vårdguiden om att det var dags för mig att boka en tid för vaccination mot covid-19. Jag tillhör 80-plussarna.


Jag ringde vårdcentralen men det gick inte att komma fram.  Försökte boka en tid via Internet som jag har kunnat göra förut till min läkare, men nu gick det inte. Det stod att jag skulle logga in mig med mitt Bank-ID. Det gick inte heller, utan det stod bara att jag måste ha ett mobilt Bank-ID. Det har inte jag, bara ett så att jag kan betala mina räkningar.


Sedan kom det upp följande meddelande:


Tidsbokningen via telefonsupport och bokningssystemet för vaccination mot covid-19 är fortfarande stängd. Du som är aktuell i fas 2 och tillhör de äldsta blir kontaktad personligen för att få din vaccinations tid. OBS! Det går inte att boka vaccination genom att ringa 1177 på telefon, telefonsupport eller regionens växel.



Efter några dagar ringde jag upp min vårdcentral och nu kom jag fram.


”Vill du boka tid för covid-19 vaccin, tryck 4”, vilket jag gjorde och en automatisk röst sa att de hade mottagit mitt samtal och skulle kontakta mig per telefon eller via brev.


Dagarna gick och ingen hörde av sig. Då det hade gått över en vecka så ringde en trevlig dam ifrån vårdcentralen och frågade om jag hade blivit vaccinerad ännu. Nej, det hade jag inte och hon sa då att jag hade knappat in mitt personnummer som jag skulle, men utan de fyra sista siffrorna. Så oerhört klantigt av mig.  Kunde inte skylla på något utan bad om ursäkt.


Hon frågade om jag kunde komma dagen efter och visst kunde jag det. Eftersom jag inte kan klara mig själv så bra så ville jag ha Mysingen med och frågade då om han inte kunde få sin spruta samtidigt som mig, fastän han inte var berättigade till det ännu, han är för ung.


Vi fick komma båda två och har nu fått vår första spruta. Ingen av oss har fått några biverkningar och vi hoppas att det förblir så. Inte behövde vi vänta i väntrummet så länge heller.


”Jag hoppas Jönsson inte behövt vänta för länge”?  sa läkaren frågande.
”Nä, inte alls”, sa Jönsson surt. ”Jag satt just och beundrade de 3.798 blommorna på tapeterna”.


En liten historia som kommer ifrån ”mitt” landskap  Ångermanland, där Backe ligger.


I Backe har dom fått en ny doktor som enligt ryktet var en styv älgskytt.

Två äldre ortsbor träffades i väntrummet och diskuterade förstås den nye doktorn.

”Han ä duktiger må du tro”, sa den ene. ”han lär ha fått ijäl två unner älgjakta”.

”Må dä? Kände du dom”?


   

Ja, jag säger då det.



 

På hela slänten vid Tulegatan har det kommit upp vårblommor.


Var rädda om er och varandra.



Av wiolettan - Söndag 28 mars 08:55


...det är frågan?


 

Nu har våren kommit på allvar. Det är vad jag tror då jag ser vårblomster på slänten ner till Sturegatan och då jag hör fåglarna kvittra och ser att termometern står på plus 12 grader, på eftermiddagen. Denna bild tog jag i går morse, strax före  klockan sju.


 

Här ser man de vackra gula och blå blommorna bättre, på närmare håll.



 

Men, vårt land är avlångt. På vissa ställen ligger snön fortfarande kvar på marken och på träden.

Dessa bilder fick jag av min bror för en vecka sedan och där uppe i Ångermanland ser det vintrigt ut fortfarande. Men, så vackert.



   

Denna bild är trolsk, ett snötroll ute på vandring.




Jag pratade med min bror igår, och då sa han att det var cirka 75 cm snö och att han kan åka på skaren.


Skare, detta fenomen älskar jag. Kommer ihåg att jag älskade att åka på skare då jag var ung. Vintrarna var långa på den tiden och att då få åka spark på snön, nerför backar och lägdor där man annars inte kunde gå, då snön täckte landskapet, ja det var en speciell känsla.


Lägda, det är ett gammalsvenskt ord som vi använder i Ångermanland. Lägda betyder en åker där man odlar hö, eller om man har havre där så kallas det havrelägda.


Men i alla fall. Skaren, eller skarsnö, den kommer på våren då snön smälter på ytan då solen lyser eller att det kommer varm luft och sedan fryser det på igen. Eller att hård vind packar ihop snön. Då blir snön så hård att man kan ta sparken och bara åka iväg över vidderna. En härlig känsla kommer jag ihåg att det var.


   


Jag fick också några foton som min bror hade tagit av renar som kommer fram och vill ha mat. Min bror lägger ut mat till fåglar och rådjur på vintrarna, för det är inte så lätt för dom att skaffa något att äta då snön ligger djup, men nu vill renarna också ha en del av kakan. De kan ligga precis nära boningshuset och vila, efter middagen. Sex stycken brukar de vara. Undrar varifrån de kommer? Någon måste väl äga dom? Eller kanske är det vildrenar?



 

Denna fina vita ren. Jag har aldrig förr sett en vit ren. Ingen märkning på dom, så kanske är det vildrenar?



Tack Gud att Du gav mig livets skänk,

av skönhet gudomlig ett livets stänk.

För platsen du gav ute fjällens hägn.

För jordmån, för solsken för regn.


 

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 79 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se