Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - 12 januari 2023 10:49


I dag är det marsipanens dag.


Det finns många som tycker om marsipan. Det kan vara i godis eller tårtor.  Jag kan äta det, men det är inte något som jag ”måste” ha, eller jag menar, kan bli sugen på som på till exempel choklad. Det blir en helt annan sak.  Marsipan är i min smak så söt.


Eftersom jag tycker att det är så sött, så kollade jag på nätet hur man gjorde egen marsipan. Det stod: 200 g sötmandel, 1 äggvita, 1,5 msk vatten, 2,5 dl socker och 3,5 dl florsocker. Otroligt mycket socker, förstår att det smakar sött.


Det gjordes marsipan redan under antiken, fast då använde man honung istället för socker. Marsipan av modern typ är känd från 900-talet och då från Persien. I Sverige kom den först på 1520-talet. Biskop Brask skrev om marsipan i en bok den tiden. Då såldes marsipan mest på apotek och ansågs vara bra mot impotens och förstoppning.


Biskop Brask, ni vet han som sa: ”Härtill är jag nödd och tvungen”. Det var när Sten Sture drev igenom att ärkebiskopen skulle avsättas som Brask satte en ”brasklapp” som han fäste vid sitt sigill.


En fransk astrolog lär ha sagt om marsipan: ”Det kan användas som medicin men är mycket gott att äta när som helst”.


Marsipankonfekt av finare sort, började under 1800-talet spridas från tyska Lübeck, ja även från Odense i Danmark.


Då Mysingen och jag, år 2010, var på en bussresa till just Lübeck var vi och besökte en marsipanbutik, som en familj som hette Niederegger grundlade redan 1806. Jag vill lova att det var en upplevelse. En mängd fina konstverk gjorda av marsipan. Det var från kända byggnader till välkända personer.


 


Jag köpte med mig två marsipansaker därifrån som jag fortfarande har kvar. Katter, det gick ju inte för mig att äta upp marsipankatter, så jag ställde in dom bland mina andra katter som jag har. De står i mittersta raden, i mitten, fortfarande i sitt plastomhölje. I vanliga fall står de längre bak i hyllan.




 


Det var en härlig resa vi gjorde. Vi fick se så många vackra vyer. Både i Tyskland och Österike.



 

På samma resa besökte vi även Mainau, en ö i Bodensjön och fick se en enorm blomsterprakt. Det glömmer jag inte.



Resans egentliga mål var passionsspelen i Oberammergau, som uppförs vart 10:e år, sedan 1600-talet.



 

Här är vi på väg att sätta oss vid utomhus scenen.

Kanske jag skulle skriva resereportage om några av de resor som vi har gjort.


Sigmund Graff har sagt:


Det bästa med en resa upplever

man därhemma,

dels före, dels efter.




Av wiolettan - 8 januari 2023 09:16


I går hade vi en hel del snö här hos oss och det kändes ”hemvant”. Nu har vi fått regn så i morse då vi vandrade ut var det smålurigt att gå, men vi gick bara i en halvtimme så var vi hemma igen.


   

I går fotade jag denna snögubbe.


 

I morse var den nästan borta. Då det regnar smälte snön undan snabbt.


Märkligt hur ens barn- och ungdomsår, hur det var då, sitter kvar i minnet. Vissa saker kommer jag så väl ihåg, men tror att mycket har jag glömt också.


Men jularna sitter i minnet. Många bra minnen, andra också, men det ska jag inte komma in på här.


 

Min yngsta bror har sänt mig denna bild. Vår lilla stuga är nästan inbäddad i snö, isig och kall. Vi längtar dit, kanske det blir till våren, hoppas. Nu har det kommit ännu mera snö däruppe i norr och orange varning är det utfärdat där idag.


  

Pappa letade alltid efter en snygg gran, tidiga höstar, som vi kunde ha som julgran. Eftersom han hade egen skog så var det bara att hugga ner någon som passade.  En utomhusgran  och en som vi skulle ha inomhus.  Närmare jultiden så högg han ner dom och de fick stå utanför tills julaftonmorgonen.


 

Här är köket där granen stod. Fast denna bild är från julen för några veckor sedan.


Det var också pappas uppgift att klä granen. Märkligt, men så var det. Jag tror att min pappa var mer för att fira jul än min mamma. För henne var det mest mera jobb. Huset som skulle städas. Främmande som skulle ha mat. Det var mycket detta att gå hem till varandra och äta julmat. Plus att vi barn skulle ha fina kläder till söndagsskolfesten.


Julklappar under granen hade vi också då jag var liten. Pappa slog in klapparna i salen, dit fick vi inte gå dagarna innan jul.


Jag kommer inte ihåg att jag trodde på tomten, men vet att min pappa satte ute en skål med risgrynsgröt på julaftonskvällen. Jag frågade honom varför och han svarade att tomten måste få känna att det är jul.


”Det finns ju inte jultomtar på riktigt” sa jag.


”Finns dom inte? Hur kan du vara så säker på det? Titta efter i morgonbitti om skålen är tom”.


Jag tittade efter och visst var gröten borta och skålen tom.


Ofta hade vi jultomtar som kom och delade ut julklapparna också. Jag minns farbror Elof, farbror Pelle och farbror Theodor. Vanliga stearinljus hade vi på julgranen och en julafton så hände det som inte fick hända. Julgranen fattade eld, den var torr och glittret brann bra. Men dom tre tomtegubbarna såg vad som hände och släckte elden.


Nu för tiden har vi elektriska ljus i våra julgranar och det är ju betydligt säkrare.


Var rädda om er och varandra.



Lyckan bor inte i egendomar

och inte i guld.

Lyckokänslan har sin

hemort i själen.





Av wiolettan - 5 januari 2023 09:15


Idag vaknade vi upp till mycket med snö. Mycket för att vara här i vårt område av landet i alla fall. Det var vackert då vi tittade ut, men det var bara utseendemässigt. Blåsigt, småsnöade och det var halt. Inget för gamla människor att ge sig ut i.


"Tror du att det finns några fler 80 plussare som är ute i detta väder, denna tid på dygnet, mer än vi"? frågade jag Mysingen och så fick vi dagens första skratt.


Inte såg vi till några, nja vi såg inte till så många andra heller. En dam kom cyklande och ropade till oss:


"Det ska gå bra detta"! Så skrattade hon så gott och pinnade på. Ja, det gick inte fort och jag såg att hon var tvungen att stanna till flera gånger. Visserligen var det plogat, men inte var det något cykelväder.



 

Här är vi vid Tuletorget. Ni ser så lugnt det är. Inga människor ute och inga bilar, jo en.


 

Ni kanske kan se att det är halt. Det var det i alla fall och fläckvis moddigt, beroende på hur mycket som plogbilarna hade hunnit med i tidiga ottan. Som tur var så körde bilarna sakta, de som vi såg.


 

En blomsteruppsättning som vi fick av julbesökare.


 

Även en vacker och i mitt tycke, ovanlig Amaryllis.



 

Vill passa på och tacka er så mycket som har sänt júlkort till mig. Jag är som ett litet barn på julafton då jag får julkort. Dom gläder mig.


Av alla de gåvor som en

vis försyn har givit oss,

för att forma livet absolut lyckligt,

är vänskapen den skönaste.



Av wiolettan - 31 december 2022 09:43


… vill jag önska er alla som läser min blogg. Hoppas att ni får ett fint år 2023.


Tack för det gångna året och för alla snälla och fina kommentarer.



 



Det känns stundom magiskt att få blicka tillbaka på år som gått,

att tänka på allt som varit och på det vackra som vi har fått.

Året som det är sista dagen av idag, har varit på både ont och gott,

men vi har kommit igen, fast vi ibland dåligt har mått.


Tänker mest då på min man som verkligen har varit illa däran

och som några läkare trodde, att det var dags att fara hädan.

Är glad att han i bagaget hade en stark fysik och kropp

så att han mot alla odds, mitt i allt skänkte oss nytt hopp.


Nu ser vi framåt mot ett nytt år 2023 med tillförsikt och mod

Hoppas att vi får vara friska, krya, att hälsan får vara god.

Att våra vänner, nära och kära ska få ha det fint och bra

Det är något som vi ber och önskar, det är så vi vill det ha.


Att Gud som har hjälpt oss detta år på alla sätt och vis,

ska fortfarande vara med och med sina änglar ge oss bevis

på att Han står troget vid vår sida i både stort och smått.

Att Han hjälper och beskyddar, vi i tacksamhet förstått.





Av wiolettan - 23 december 2022 08:40


Dan före doppareda´n är det idag och jag känner att julfriden har planterats i mitt inre. Är så glad och tacksam att vi får vara så pass friska som vi är och att vi än en gång får uppleva julens tid. Det är inte alla förunnat. Särskilt tacksam är jag över att vi båda tillsammans får fira jul, efter all turbulens som har varit. Mysingen är frisk efter att ha varit så nära att inte klara sig. Glädje och tacksamhet.



Fröjdas vart sinne julen är inne, Frälsaren kommen är.

Se huru ljusen brinna i husen, prisande vännen kär.

 

Natten förjagas, redan det dagas, sällhetens sol uppgår.

Herden för hjorden, mänska är vorden. Nu är det jubelår.

 

Gamla och unga, låt om oss sjunga. Ära ske Jehova.

Ljude de orden vitt över jorden.  Amen, halleluja.


En gammal psalm som skrevs redan 1881 av Nils Frykman.




Nedanstående rader har min systerdotter hittat efter det att min äldsta syster avled. Det är några rader som jag försökte skriva på rim då jag var i  början av tonåren. Vi ungdomar hade en tidning som vi gav ut och i den hade jag bland annat skrivit följande. Jag bodde då i Ångermanland där det alltid var snö till jul.



Nu julens tid snart inne är, det märker en och var

för dagarna blir kortare och himlen sällan klar.

Snön har lagt sitt täcke på både skog och mark,

det gör att vår längtan sig växer mera stark.


Då gäller det att skynda och göra allting klart,

det ena med det andra i en väldig fart.

Man städar, putsar, fejar tills allt blir fint och rent,

det blir ej mycket tid till vila och ofta ganska sent.


Med bakning, fisk och skinka man ordnar ganska lätt,

men värre blir att söka en julgran fin och nätt,

som duger till att ställas här i vårt lilla hus

och prydas av girlander, glitter och juleljus.


Sen blir det juleklappar och många små bestyr,

som måste ordnas innan den stora dagen gryr.

Men då man glömmer mödan och alla små besvär.

För tänk ändå att julen, nu äntligen är här.


Det haltar en hel del, men andemeningen kom fram. Jag var ju inte så gammal då jag skrev detta.


Vill önska er alla mina läsare och bloggvänner en riktigt GOD JUL.



 


 


 




Av wiolettan - 21 december 2022 09:22


Vilket bra ord, tycker nog många som är trötta på mörker och kyla. Vi har ju direkt ingen kyla, men enligt Mysingen så har det varit mörkt i månader. Han är verkligen en sådan person som ogillar hösten, vintern och mörkret.


Jag vet inte hur många ”usch” som jag har fått höra denna tid. Vet inte vad detta beror på, men det har väl någon orsak, kan jag tro. Inte känner jag så, om det är mörkt, ja visst, det är inte mer med det, tända lite ljus. Om det är kallt, ta på sig mera kläder. Vad är problemet? Ljuset finns ju i alla fall, fast vi inte kan se det alla dygnets timmar, denna tid.


Vi är olika vi människor och det är bra. En del är morgonmänniskor, andra är kvällsmänniskor. Likadant då det gäller årstiderna och det är fint att vi är olika, det berikar. Så jag och Mysingen kan gladeligen ha skilda åsikter om detta.


Men nu vänder det, denna dag vänder det och blir ljusare igen. Få se om Mysingens humör också blir ”ljusare”.


Läste på nätet att i Stockolm kommer dagen, alltså 21 december, vara 6 timmar, 4 minuter och 48 sekunder lång.



 

Här i simhallen är det upplyst och många går här ofta. Då måste det vara tänt.


 

Några bra råd som jag läste i ett skyltfönster.


   



Annars är det som vanligt här hos oss. Idag ska vi ta vår 5:e covid spruta och jag hoppas att allt ska gå bra, även efteråt.


”Säg, vad gör doktorn när ni själv blir så här förkyld som jag är nu”?
”Hostar och nyser”.



Av wiolettan - 16 december 2022 09:27


Nu har vi äntligen varit och fått vår influensa vaccin. Jag hade dragit på det lite mer i år för att jag har tyckt att det har varit så krångligt och jobbigt på vårdcentralen, med köer och väntetider. Men denna gång, det gick hur bra som helst.


Vi kom dit cirka 10 minuter innan vi skulle vara där. Skrev den obligatoriska ”friskförklaringen” och satte oss för att vänta. Det var bara en som satt i väntrummet då vi kom, men efterhand dök det upp fler och fler. Vi blev inropade som de första och efter 10 minuter var vi ute igen. Helt otroligt om vi jämför med de andra gångerna. Hoppas att det går lika bra nästa vecka då det är dags för Covid vaccin nummer fem.


Nu har vi fått det kallt, mycket kallt på många ställen i Stockholmsregionen. Vi hade minus 12 grader i går morse, idag 11 minus. Det biter verkligen i kinderna.


 

Sundbybergs kyrka är upplyst fast klockan är endast åtta på morgonen.



 

I Tornparken syns det att vi har fått flera centimeter med snö.


 

Här kan man till och med se att det snöar.


  



Fick ett brev igår, ifrån S:t Görans Sjukhus om min kommande pacemakeroperation. Pacemaker har jag ju, men jag ska få en ny dosa och ett nytt batteri. Detta ska ske i slutet av januari så jag har lång tid att gruva mig på. Oroa mig heter det kanske. En dag ska jag in för provtagning och information, dagen därpå ska jag opereras, stod det i brevet.


Denna gång ska det gå mycket snabbare än förra gången för elva år sedan, sa sköterskan som ringde mig i tisdags. Då tog det drygt 2 timmar. Men, jag hade inte så lång tid på mig att gruva mig då. Ena dagen åkte jag in, jobbigt förmaksflimmer, blev inlagd och nästa dag tuppade jag av för att mitt hjärta stannade och hade, enligt läkaren, stannat flera gånger under natten, med ojämna mellanrum så de ville inte skicka hem mig innan de hade en tid då jag kunde opereras. Dagen efter hade de en tid och jag fick pacemakern.


Då hjärtat stannade och jag ramlade över sängen var det en konstig känsla då jag vaknade upp igen och en mängd sjukvårdspersonal stod omkring mig. Tänk om jag inte hade befunnit mig på sjukhuset den dagen och legat på intensiven så att jag var uppkopplad och de kunde se allt som hände. Nu fick jag hjälp direkt och jag är så tacksam.


Tänker på att Gud måste ha tyckt att jag hade någon liten funktion kvar här på jorden, att det inte var dags än och det är jag så glad och tacksam för. Hoppas verkligen att jag gör det jag ska så att inte dessa år är bortkastade till ingen nytta. Att vara till någon liten hjälp för någon medmänniska, sprida glädje åtminstonde, det är min önskan.


Var dag är en sällsam gåva,

en skimrande möjlighet.

Var dag är en nåd dig given

från himlen, besinna det.             Psalm 180 vers 1.



Av wiolettan - 12 december 2022 10:08


Jag har lite svårt att sitta vid datorn och skriva, nu för tiden, så det blir inte många inlägg, men ibland så känns det bättre och då passar jag på.


Idag ny dag, ny vecka och kanske nya förhoppningar.  Eller kanske, jag har i alla fall förhoppningar fortfarande.  Så länge som vi har förhoppningar, önskningar och längtan så känner vi att vi lever.


Har läst och hört om att det är mycket influensa på gång och även Covid-19 så jag tänkte förra veckan att det nu var dags att vaccinera mig.


På tal om förhoppningar, önskningar och längtan, sådana gånger så längtar jag tillbaka i tiden, i alla fall några år. För så besvärligt det kan vara att ringa vårdcentralen nu för tiden. För mig som är gammal. Men å andra sidan så finns det många, många snart 82-åringar som tycker att detta är en bagatell. Nja, inte vet jag om det är åldern det beror på det kan vara att jag inte hinner med, inte hör eller uppfattar, eller kanske att jag inte är tillräckligt fokuserad. Jag blir i alla fall stressad.


Dessa knapptryckningar gör mig smått irriterad. Måste det vara så? Ja, tydligen. Då man telefonledes kommer fram till vårdcentralen så får man 8 alternativ att välja emellan. Först 4 st och sedan 4 till. Tryck 1, tryck 2, tryck 3, ja ni vet själva. Men det gick i alla fall men jag glömde att fråga om Covid vaccin. Så i dag på morgonen försökte jag ringa om den sprutan. Jag tror aldrig att jag har önskat att jag var ung igen, så mycket som denna morgon. Men till slut så blev det klart, de ringde upp och jag och min man fick en tid för den vaccinationen i mitten på nästa vecka.


Gamle Nilsson ville prata med doktorn om sin krämpa men råkade bara på doktorns automatiska telefonsvarare.  Nilsson lyssnade ett bra tag under stigande irritation. Till slut kunde han inte behärska sig längre utan avbröt:


”Kan inte doktorn vara snäll och vara tyst bara ett litet ögonblick så att jag får säga mitt ärende”.



 

Syns du inte. Finns du inte. En reklamskylt om att vi borde tänka på att ha reflexer på då vi är ute i mörker. Visserligen syns vi kanske lite bättre nu då det är ljusare i och med den snö som kom, men reflexer behövs ändå om vi är ute och går i trafikerade områden.




 

Vet ej hur detta är gjort. Men det fanns helt plötsligt ute i snön. Jag tycker nästan att det ser ut som om det vore en liten räv.


 

Ett hjärta. Visst är det, eller? Förresten jag ser två hjärtan. Jag begriper inte vad jag har gjort för fel med denna blomma, men det verkar inte som om den trivs hemma hos mig. Spännande att se om hjärtat blir större. Det blir det säkert och så ramlar bladet ner.



Bättre är vishet än krigsredskap,

ty en enda som felar kan fördärva mycket gott.   Predikaren 10.



Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards