Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - 17 juli 2019 09:36


...jag är hemma nu igen. Har varit på några dagars bilsemester, utan Internet. Har fyllt år också, jämt, för det är delbart med två.



   

Denna gång åkte vi lite söderut i Sverige. Genom Södertälje, via Gnesta och Flen, förbi Katrineholm och hamnade i Vingåker.

 

Efter en god lunch där, jättegod, åkte vi vidare via Brevens Bruk till Motala.


Kommer ni ihåg Sven Jerrings ord: ”Stockholm – Motala”? Sven var Radiotjänsts förste programledare och hallåman. Han refererade Vasaloppet i stort sett varje år från starten 1925 till år 1973. Alla minns vi väl ”farbror Sven”, i Barnens brevlåda.


Då vi var i Motala besökte vi Motala Rundradiomuseum. Nostalgi på hög nivå, för två 40-talister.


   

Jag framför byggnaden. Till vänster skymtar en av masterna.



   

Världens största fungerande radio. Denna radio är byggd av Pål Rydberg i Linköping. Den är 36 gånger större än originalet. Som förebild använde Pål en Luxorradio,  modellår 1951. Du ser en sådan uppe på jätteradion. 1996 kom den med i Guiness rekordbok som världens största fungerande radio.



   

Radiogrammofon. Jag minns en liknande som vi hade hemma då jag var i övre tonåren. Det gick att lägga på 10 st skivor på en gång och sedan spelades de, en efter en. Så underbart jag tyckte att detta var. Behövde inte gå och lägga på en skiva "stup i kvarten", utan det skötte maskinen om. Nymodighet på den tiden.




 

 Trattgrammofon.


   

En så´n här liten påminner om min farmors radio.


   

Också en bekant modell, kanske min pappas.


   


Denna är ju annorlunda. Fin tycker jag.



   

Det fanns en liten nostalgihörna med Hyland på toppen av en gammal radio.


   

Rolig klocka. Här skulle tiden ställas in så att man inte missade något viktigt radioprogram.



 

Täckningsområde för Motala långvåg, på 1960-talet.



ANNONS
Av wiolettan - 9 juli 2019 10:04


… dit gick resan som vi senast gjorde tillsammans med andra äldre damer och gentlemän ifrån SPF.


   

Målet för vår utflykt denna gång var att besöka konstnärsparet Lena och Gösta Linderholm. Det är sannerligen ett par som sätter färg på tillvaron, i vardagen. Deras hem är präglat av konst, musik och hantverk.


Först fick vi besöka Gula Industrihuset i Stallarholmen där Lena bjöd på Provenceinspirerad guidning bland konst, textilier, keramik med mera.


Vi fick även besöka andra butiker som fanns i huset. Till exempel Printzbageriet, Beckmans kläder och inredning, vintagebutik bland annat.


   

Lunch fick vi i Megs kök i Malmby. Tallrikar och mycket annat var designade av Lena och maten lagad med inspiration från hennes recept.


 

En salladsskål, var en liten ovanlig fin sak.



   

Efter kaffet underhöll Gösta oss med sång och musik. Mellan låtarna berättade han om sitt och i viss mån Lenas liv, förr och nu. Intressant. Han berättade bland annat om hatten som han ofta bär. Hans pappas Panamahatt. Gösta sa att han bär den för att hedra sin pappa. Enligt honom så satt hatten på pappans huvud till och med då Gösta blev till. Gösta bjöd verkligen på sig själv i sitt uppträdande.


Sedan åkte vi vidare till parets hem i Strängnäs.


   

Lena berättade om huset och så fick vi titta på all konst och se hur hon och Gösta lever och bor.



Lenas ateljé.


 

Vi fick gå husesyn i deras hus.


 

Det fanns mycket med gamla fina saker, stort och smått, högt och lågt.



 



 

Då vi lämnade deras hus fick vi allesammans med oss en liten kasse med en skiva och böcker, bland annat. Allt så fint målat av Lena. Hon målar färgglatt, mycket med blommor och frukter.


 

Vi köpte med oss några minnessaker också. En musmatta, servetter och en liten hjärtask. Hon älskar lavendel. Alla som ville fick också gå ut i trädgården och ta ett skott av en månghundraårig pelargon, att ta med sig hem.


 

En ängel utanför det stora huset.


Det var i allt en mycket trevlig utflykt som inrymde en hel del som föll mig i smaken.



ANNONS
Av wiolettan - 6 juli 2019 08:45


 


Denna skylt har jag sett många, många gånger och jag blir lika förvånad varje gång. Varför ett sådant namn på en plats, eller stadsdel, Ingenting?


En plats som Ingenting heter eller heter Ingenting, säger väl Ingenting. Jo, det är precis vad den gör.


Det byggdes ett torp i början av 1700-talet i Ingentingskogen och var en del av byggnaderna som låg under Karlbergs slott. Carl Michael Bergman ska ha bott i torpet.


Det finns en historia om hur Bellman frågade dåvarande Kung Gustav III om han fick hyra en sommarbostad. Kungen ska då ha sagt:

"Käre Bellman, i år har jag ingenting att ge dig".


Bellman svarade då:

"Får jag Ingenting till sommarnöje är jag Konungen evigt tacksam".


Det sägs att Gustav III blev förvånad över svaret, men, Bellman flyttade in i Ingenting.


1933-37 byggdes det Laboratorium på platsen. Härifrån övervakades epidemiläget i landet, utfördes undersökningar av patientprov, framställdes vaccin och bedrevs forskning. Det fanns också Serumhästar i en hage på området.Så mycket har hänt i Ingenting.


Idag är Ingenting skogen, en ny stadsdel i Solna, med många lägenheter.



 

Min almanacka i köket för denna månad.



Av wiolettan - 3 juli 2019 06:45


Igår var jag till min läkare, husläkare, kanske det heter. Nej han är vanlig allmänläkare och var förut på samma mottagning som min hjärtläkare, vid Sveavägen.  Nu har han, dessvärre flyttat till Karlavägen på Östermalm. Men, eftersom jag tycker att han är så pass bra så ”följde jag med” honom dit.


Jag var lite orolig eftersom det var på ett nytt ställe och det var långt dit. Undrade om min höft skulle klara resan. Men det gjorde höften och hela mig också.  Bra så. Lite besvärligt var det med bussresan. Fullt med folk, till och med i gångarna, ingen sittplats. Mysingen undrade om jag klarade att stå hela vägen. Det återstod ju att se. Men, vips steg en ung man upp och jag fick hans plats.


Vad det är med min höft? Nej, det har jag inte berättat.


Jo, då vi var i Ångermanland ramlade jag, inomhus. Så klantig var jag. Vet inte riktigt vad som hände, utom att det snurrade till och jag föll handlöst baklänges, slog i högra sidan av höften och ryggen emot en järnsäng och tog tydligen emot mig med högerhanden, på något sätt, för den kunde jag inte använda på några dagar.


Tänk bara en sådan enkel sak som att borsta tänderna, blev till ett helt företag. Nu har stukningen läkts och det gör bara ont om jag vrider handleden lite obetänksamt. Och, det går bra att klä på sig igen och knäppa bh:n.



   

Men, jag hade änglavakt. Inget bröt jag, det enda synliga blev ett blåmärke på ryggen och ett litet på ena fingret. Jag har fortfarande ont i ryggen vid vissa rörelser och lite svårare att gå men är så glad att det gick så bra som det gjorde.


Revbenen fick sig en törn för det var svårt och gjorde ont att hosta, nysa eller att hicka den första tiden. Att hålla mig för skratt var också det bästa.



Det var svårt att gå de första dagarna, uppför eller nerför och det finns det mycket av där. Men min snälla bror hade med gräsklipparens hjälp gjort en fin liten runda som jag gick flera gånger om dagen. Min mysing var med som trygghet. För ut och få luft, känns som ett måste, att få röra sig lite.




 

Här startade vi.


 

Genom åkrar och ängar, nästan, har han jobbat med gräsklipparen, min bror.



  
Röjt och klippt så att jag kunde se var jag satte fötterna.



 

Till och med i skogen, upptrampad stig och "rensad", lätt att snava annars om man är ostadig.



 

Det gick så bra att gå. Här syns mysingens ryggtavla också. Det var nog lite senare på kvällen och myggen ville äta upp oss.



 

Framme, hemma igen i stugan.


Det är många som bryter lårbenshalsen och nu inser jag hur fort det kan gå. Är så tacksam att det gick så bra som det gjorde.



Av wiolettan - 30 juni 2019 08:57


Jag har skrivit en del om mygg och knott som har irriterat och bitit mig denna semester i Ångermanland.


Det fanns andra smådjur som var och är, mer attraktiva, eller vackra, såsom fjärilar.


Så många vackra fjärilar som jag har sett där uppe.



 

I år var det speciellt en fjäril, Tistelfjärilen, som fångade min uppmärksamhet.



 

Det var massvis och dom flög över maskrosorna och landade för att strax flyga iväg igen. Det var svårt att få några bra bilder. Jag har aldrig sett så många på en gång. De gillade visst just maskrosor, för sedan då min bror hade slagit gräset och maskrosorna var borta, så var också Tistelfjärilen det.


Har hört att ingen har sett så många Tistelfjärilar här i Sverige och Skandinavien, som i år. Normalt brukar det komma några tiotusental men i år handlar det om hundra miljoner eller kanske flera gånger det. Helt otroligt alltså.


Den börjar sin flytt ifrån Mellanöstern och Nordafrika, till norr om Medelhavet. Först i en tredje generation kommer de hit till Skandinavien. Fascinerande.


   

Det hade börjat blomma en hel del också.


   

Jag önskar att jag kunde namnet på växterna.


   

Detta är i alla fall Liljekonvalj. Det hade vi många av. En del alldeles invid husknuten.

  

 

Det var mycket blommor på rönnbärsträden i år också. Det här trädet ser lite annorlunda ut, med sin skäggväxt.


Hur är det man säger?  ”Mellan hägg och syren blommar rönnen”. Fast jag tycker det verkar som om häggen och syrenen blommar nästan samtidigt. Vi har båda träden utanför huset här och min bror i Ångermanland hade också båda träden och i blomning, nu då vi var där.



 

Ofta var det soligt väder, bara någon dag  som det var regn. Så gumman på denna barometer var den av de två som mest var ute.


Trevlig söndag önskar jag er mina bloggvänner.



Det är mycket i vårt samhälle,

som man vänt uppochner. För att

det skall komma rätt, måste vi vända

uppochner på det ännu en gång.





Av wiolettan - 27 juni 2019 08:42


Jag har alltid tyckt om att gå i skogen, på upptrampade små stigar och se vart det bär. Men nu är det svårare och för det mesta omöjligt. Ofta, i alla fall vid mitt föräldrahem är det brant att gå i skogen och ojämnt underlag, sådant som jag inte hade en tanke på förr.



   

Här några bilder ifrån min lilla hemby, skogarna i Ångermanland.


 

Sjön hemma i byn.



 

Vår lilla fina å.


Vi har det kuperat där hemmavid.

      

Här syns det kanske lite, att det är brant. Byggnaden är Boa, som vi kallade den.  Där förvarades lite av varje ifrån det jordbruket gav.


   

Här är en äldre målning av föräldrahemmet.  Förmånsstugan till vänster och vårt lilla krypin i mitten. Förmånsstugen var ett hus där farmor fick bo så länge hon ville och kunde och hon fick lite förmåner ifrån pappas jordbruk.  Såsom viss del vid slakt av djur, mjölk och ved det hon behövde och så vidare.



 

Här en lite senare målning av byggnaderna.  Då hade pappa byggt på en veranda.


   

Så här ser det ut nu en gråmulen dag.


   

Här trodde jag att det brann uppe på berget. Så torrt som det har varit i skogarna.


   

Men det var dimman, såg jag sedan.


En morgon vid vår obligatoriska morgonrunda såg vi en älg, ett par kilometer bara, ifrån där vi bodde.


   

Jag upp med kameran och knäppte. Men som ni ser. Älgen hade gått och gömt sig. Eller han måste ha sprungit fort in i skogen. Jag tycker mig se en liten skymt av den emellan träden, där lite till vänster. Ser ni den? Mörk skugga, men det syns bara tre ben.




   

Här har de satt upp ett älgpass.


Jag frågade en släkting som är jägare, han är gift med min systerdotter, hur det kändes att skjuta ett djur. Jag fick inte något direkt svar. Tror att han tyckte att det var en dum fråga. Jag för min del skulle inte klara det. Men knott slog jag ihjäl, om jag hann. Det var ena luriga varelser. De stack först och bedövade, sedan satt de där och åt och tog bitar av skinnet. Uj, vad det kliade och stora märken blev det efteråt.


Men ute ville ju vi vara också, med den sköna luften som finns där. Klar och härlig.




Av wiolettan - 24 juni 2019 06:29


Så skönt att sova i min härliga säng igen. Ja, jag kan inte klaga, sängen i vårt lilla krypin i Ångermanland är väl också bra på sitt sätt, men den kommer inte upp i den nivå som sängen jag har här hemma.


Vi har kommit tillbaka ifrån vår resa norröver och är glada och tacksamma att allt har gått bra.  Borta bra men hemma bäst, sägs det, jag håller med.


Det har varit skönt att vara däruppe, men för varmt och för mycket med mygg. I år verkar det vara ett riktigt mygg år. Vi hade myggnät så vi kunde ha fönstren öppna och det var skönt.


Vi har inte gjort något speciellt utan umgåtts med släkt och bara varit ledig. Besökt några loppisar, har vi också gjort, vilket jag tycker är roligt.



      

Naturen i Ångermanland är så vacker, lite utöver det vanliga i vårt land, enligt min åsikt.



   

Jag kan stå och njuta länge av de stora vidderna, bergen, sjöarna, för att inte tala om lugnet. Så lugnt det är där.



 

För det mesta är det bara fåglarnas sång som hörs i skogen.


   

Det finns många sjöar, skogar och berg.


Några andra djur som kunde höras var ju förstås grannens kor. Annars såg vi inte så många olika djurarter. En katt, en älg och ett rådjur, är vad jag kommer ihåg, av de lite större djuren. Småkrypen känner jag inte så mycket för, men de har också en funktion i vår värld. Fast, mygg och knott, varför? Jo, fåglarna måste också ha mat.


 

På vägen upp åkte vi förbi Skuleberget, men vi stannade inte denna gång.


 

Inte stannade vi till i Blåkulla heller. Det fanns en vändplan så att vi kunde vända.


 

Vid Höga Kusten finns det fina utsiktspunkter att stanna till vid. Vackert runt om.



 

För att inte tala om Höga Kustenbron. Ett stort byggnadsverk. Den invigdes 1997 och är en hängbro över Ångermanlandälven, i Ådalen.



Nej, nu frukost och därefter måste vi iväg och handla lite förnödenheter. Kylskåpshyllorna är för tomma.





Av wiolettan - 6 juni 2019 08:33


Min syster som vi åkte ner till Hällekis för att gratulera är 12 år äldre än jag. Då jag föddes och de första åren var hon hemma och hjälpte till med inomhus sysslor och jordbruket, men mycket snart flyttade hon hemifrån för att kunna försörja sig själv. Eftersom vi var så många barn, tio st. så blev det naturligt. Vi åkte iväg rätt tidigt för att skaffa oss en inkomst. Vårt lilla jordbruk kunde inte mätta oss alla. Så någon gång mellan åldrarna 15 år till 19 år flyttade vi, en efter en.


Hon flyttade till Västergötland träffade sin stora kärlek och blev kvar där i Årnäs utanför Mariestad. Jag har varit och besökt henne många gånger och det har alltid varit lika trevligt. Nu har hon blivit nästan blind och har fått Alzheimers sjukdom men i mångt och mycket är hon samma fina, roliga och glada syster som förr.


Att hon dagen efter inte kom ihåg att vi hade varit där och firat hennes 90-årsdag är ju jobbigt, men vi vet att hon var glad över att vi var där, just de dagarna.



   

En av de tårtor som vi bjöds på.


Hennes son och sonhustru hade ordnat ett fint kalas för sin mamma. Många barnbarn och barnbarnsbarn var där.



   

Dagen efter bilade vi upp till Kinnekulle och åt en god lunch. Tyvärr var vädret molnigt och det regnade ibland men vi hade det så trevligt och gemytligt på restaurangen.  Vi var fem syskon som träffades och då blir det ju prat om gamla tider.  Mycket prat och mycket skratt.



 

Hann i förbifarten  fota två rådjur, i alla fall det ena syns på bilden. Här hade vi nästan kommit ner ifrån berget



   

Tror inte att jag har visat den härliga sängen som vi hade på vårt mysiga B & B.



   

 Här är vår egen uteplats vid boendet.



 

På hemvägen emot Stockholm var det en hel del regnoväder som drog förbi.



 

Här blev jag förvånad. En lastbil kom rakt emot oss på motorvägen. Nej, så farligt var det inte, den blev bogserad, baklänges, som tur var.


Idag blir det planering och packning. I morgonbitti, jättetidigt, åker vi till mitt föräldrahem i Ångermanland. Som vanligt ingen dator, så ni får helt och hållet semester ifrån mig.


Sköt om er.

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 78 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se