Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - 8 oktober 2022 09:22


...att jag inte har skrivit något här på cirka en vecka. Livet har kommit emellan på många olika sätt.


I natt var det regn och även då jag vaknade i morse, men efter en stund så blev det uppehåll och vi kunde gå ut och få luft, vilket vi kände att vi behövde.



 

Hösten har kommit och det kändes kallare än de 10 plusgrader som termometern visade. Kanske det berodde på att det blåste rätt så bra.



  

Ett stort äppelträd som står kvar många år efter det att villan som låg här är borta. Men trädet fick vara och det är ju vackert fortfarande.


 

Och, många äpplen ramlar ner.


Vi har haft celebert besök i några dagar. Mina småsyskon, eller tvillingarna, som de ofta blev kallade som små, var  hos oss.  De kom från Västerbotten, respektive Ångermanland. En mycket trevlig överraskning. Dubbelt så roligt eftersom vi inte har kunnat bilat norröver denna sommar. Då bilade dom ner hit istället, glädjande nog.


Det är trevligt att ha många syskon. Undrar om vi bråkade mycket som små? Jag kommer inte ihåg. Men jag skulle tro att jag, då som nu, hade mitt häftiga humör och då som ung så kanske jag inte behärskade mig som jag kanske gör nu. Jag säger kanske, för jag vet att jag kan brusa upp nu också, det kan säkert min Mysing bekräfta. Jag hade ju en syster som var två år yngre än mig och tvillingarna var 7 år yngre, så i så fall var det väl dom som råkade ut för mitt humör. Dom äldre kanske jag inte "vågade" mig på.


En sann barnhistora, den skulle kanske kunna vara ifrån min  barndom.


"Mamman har undervisat sina pojkar om vikten av att vandra "den rätta vägen", godhetens och kärlekens väg. Den vägen var Jesu väg, slutar hon.


Kalle, som är ett par år äldre än lillebror Janne, har gripits av mors undervisning och ber i sin aftonbön:

Käre Jesus, jag vill gå din väg. Du vet ju att jag vill gå med dig. Hjälp mig, så att jag kan gå din väg.


Janne som ligger med tummen i mun och lyssnar på storebror utbrister till slut:

"Men stick iväg då Kalle och ligg inte där och tjata bara!"


Önskar er mina läsare en trevlig helg.







Av wiolettan - 1 oktober 2022 09:03


... 20 mil bara och med en övernattning. Vi gjorde det mest för att se något annat, komma ifrån och kolla hur pass vi orkade efter den gångna våren och sommaren.


Orkade vi? Jo, visst, men blev trötta och mörbultade, fast vi inte gjorde just någonting. Ja, Mysingen orkade förvånande nog, mycket. Det är jag glad och tacksam över.


Då vi kom hem låg det ett brev på hallgolvet om att han skulle till en hjärtspecialist på Danderyds sjukhus, nästa fredag och blodprovstagning en vecka innan. Hur kan ett sådant brev komma så tätt inpå?  Brevet kommer 8 dagar innan han ska till läkaren och blodproven ska tas 7 dagar innan, cirka, samt fastande. 2 av dom dagarna är lördag, söndag. Hur har de tänkt där?


Då han skulle till vårdcentralen för att lägga om såret i magen första gången, då hade de givit honom en tid, men då han kom dit, så fanns han inte upptagen på distriktsköterskans pass. Hur tänkte de där?


Förra veckan skulle han halv nio på morgonen till vårdcentralen för att kollas upp, med andningen. Då han kom dit fanns det ingen notering och rummet där han skulle undersökas var upptaget. Han fick gå hem med oförrättat ärende. Hur tänkte de där?


Jag vet, de är överbelastade och tröttkörda och jag tycker synd om sjukvårds personalen. Vi får ta det som det är och vara glada över att det inte är akuta besvär som ska åtgärdas. Men, om vi skulle missa en bokad tid så får vi betala en vanlig patientavgift.  Då kanske ni kan räkna ut hur mycket som min Mysing borde få för dessa bokade tider som de missade. Tid är pengar, sägs det, gäller tydligen bara åt ena hållet.


Ojdå, jag skulle skriva om resan till en stad inte långt ifrån där vi bor, men det blev inget av med det. Lite bilder kan jag kanske visa i alla fall.


 

Vi såg många flyttfåglar som var på väg.


 

Att hösten är på väg syns mycket tydligt. Mellan träden skymtar en av de många kyrkor som vi såg.



 

Regnet var också på väg, men inte åt vårt håll.


 

Fast ibland var det nära. Kände några regndroppar, mera oväder blev det inte.



 

Här har det hänt något, två ambulanser har stängt av vägen. Känns skönt att vi inte råkade ut för några missöden under vår resa.


 

Ett hjärta på vårt hotell.



Låt gulna varje blad på kvist,

låt falna varje strå.

Guds rika nåd, det vet jag visst,

den skiftar ej ändå.

 

Av wiolettan - 26 september 2022 09:55


Idag är det verkligen regnigt.


Efter frukosten tog vi rullatorn och vandrade iväg för att handla lite förnödenheter. Vi gick tidigt, det brukar vara mindre med folk då och vi hade hört att det skulle regna en stor del av dagen, bäst att passa på då det var uppehåll. Men uppehållet höll inte så länge. Vi såg att himlen blev mörkare och mörkare och strax innan vi kom till affären så började det regna, stora droppar. Vi hann inte bli våta, men det blev vi däremot då vi begav oss hemåt igen. Som det vräkte ner.


Väl hemma blev det till att ta av alla våta kläder, till och med behån vår blöt, så då förstår ni.


Häromdagen ringde det på dörren tre gånger. Hos oss ringer det aldrig på dörren, för vi har kodlås, så de som kommer hit måste ringa på telefonen och då öppnar vi porten och de kommer in.


Den första som ringde var en vänlig ung tjej, som ville hjälpa till, hon kom ifrån vårdcentralen. Hade gått fel, skulle till min namne en trappa upp. Det ringde en gång till och då var det två unga vänliga tjejer som skulle ge massage och gymnastik, också till en granne.


Tredje gången det ringde samma dag var det brevbäraren. Han hade med sig ett brev som inte gick ner i brevinkastet, sa han och då ville han lämna över det personligt. Skönt för oss så vi slapp gå ner till Tuletorget och hämta det senare. I brevet låg det vackra kort som min ena syster har gjort, hon är så skicklig. Det var julkort  som hon hade konstruerat, så vackra.


 

Pop-Up parker. Staden har i sommar gjort det lite extra för gående, lite varstans. I morse var de borta.



Försök att ta tillvara allt gott som livet ger.

Se det stora i det lilla så kan guldkornen bli fler.

Ge dig tid att reflektera en stund i lugn och ro.

Låt sanningen bli vetskap men släpp även fram din tro.

 

Och när du möter mörker och livets tvära kast,

känn då hur livet rör sig och ljuset får kontrast.

Känn att du får styrka av det som gör dig svag,

att där finns nåt att lära av allt som sker var dag.

 

Det är så viktigt att försöka se livet ifrån den ljusa sidan. Visst, det finns mycket som oroar och skrämmer oss, både från förr i tiden, nutiden och den tid som ligger framför oss. Men, om vi kan se oss omkring och ta till vara på varje liten ljusglimt, att se optimistiskt och med framtidstro på den dag vi har framför oss, så blir det lättare att leva, eller i alla fall så känns det som om det blir bättre.


 

Här en spegelbild av oss, för en vecka sedan. Mysingen börjar att se ut som vanligt snart. Nja, som vanligt, kanske inte, smalare och både han och jag har fått flera gråa hår, men vi är i alla fall över 80 år, då kanske håret blir både tunnare och gråare.








Av wiolettan - 23 september 2022 08:41


...med vår nybesiktigade bil och den spann som en katt, eller var glad som en ko på nytt bete. Med andra ord, den gick så bra och vi är så glada för det.


 


I morse var det plus 10 grader och vi tog en liten runda på 40 minuter och det kändes bra. Vi behöver luft och rörelse i benen. Är så glad att vi kan ta promenader igen.



 

Dessa fina blommor finns vid Tuletorget.


 

En duva, fast inte i en färg som vi är vana att se dom i.



 

Undrar när denna bilfria vecka infaller? Kanske är det nu, banderollen hängde ju där  imorse.



 

I morse såg jag också detta hjärta. Låg på ett fönsterbleck. Det är så trevligt att kunna gå ut igen och se och njuta av naturen, omgivningarna och bara vara.


Vi pratade om det i morse Mysingen och jag. Tänk så annorlunda allt är nu emot i juni/juli då det var som värst. Jag påminde honom om en sak. Jag kom till intensiven och skulle hälsa på honom och då jag kom sa sjuksköterskan att han är så mycket bättre, han sjunger den ena sången efter den andra. Det lät hoppfullt och då jag satte mig hos honom så tittade han upp på mig och sa:

"Nu har jag sjungit alla sånger, nästan, det är en kvar och den vill jag att du nu ska sjunga för mig, jag har sparat den".


Jag kommer inte riktigt ihåg vilken sång det var, antingen : "Var jag går i skogar berg och dalar, följer mig en vän jag hör Hans röst". Eller: "Blott en dag ett ögonblick i sänder o vad tröst evad som kommer på". Mysingen kommer inte ihåg detta. Han kommer ihåg att han sjöng för personalen, men inte denna episod.


Ni kan nog själva förstå hur svårt det var för mig att sjunga och hålla rätt ton, något så där. Det blev känslosamt. Hur han med slangar i halsen och uppkopplad till max, kunde sjunga är för mig en gåta.


Blott en dag ett ögonblick i sänder, o vad tröst evad som kommer på.

Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då.

Han som bär för mig ett Fadershjärta, o Han giver ju åt varje dag,

dess beskärda del av fröjd och smärta, så av möda som behag.



Av wiolettan - 21 september 2022 07:50


Jag har inte varit ute idag, men ändå känner jag det som om hösten är på gång. Det var endast 5 plusgrader på termometern i morse och igår talade väderdamen om markfrost i våra trakter.


Eftersom jag inte tycker att jag har haft någon sommar detta år så är det alldeles för tidigt, men inget att göra åt. Hösten och besiktning av vår bil brukar följas åt, ungefär, och i går besiktigade vi bilen, ja inte vi, men den blev genomgången och befunnen felfri. Inte dåligt, den är i alla fall 22 år.


Vi blir lyckliga som små barn då de inte hittar något fel, på vår gröna Citroën. Framför allt blir det billigare så. Det blev inte ens något påpekande denna gång. Två däck ska vi snart byta, säger Mysingen, men de sa inte något om för lite mönsterdjup.


Vi har börjat att vandra ut tidiga mornar igen, allt eftersom Mysingen har piggnat på sig. Dessa bilder tog jag häromdagen.



 

En vacker rondell, på Tulegatan. Mycket med blommande växter fortfarande.



 

Det blommar också så fint vid Tornparken.


 

Där har de också denna lekplats. Mycket med liv och rörelse här på dagarna, men tidiga mornar, lugnt och stilla.



 

Vasagatan har de gjort till gågata i sommar och det finns många restauranger där omkring.


 

Här är början av Vasagatan. Ser att Mysingen också kom med på bilden. Är så glad och tacksam att vi återigen kan vandra ut, visserligen går det inte fort, men vem har bråttom?



  



Av wiolettan - 16 september 2022 08:33


Vi fick före detta val hem i brevlådan reklam från några olika partier, som det brukar komma innan det är dags att ta ställning. Några hade lagt ner röstsedlar i brevet vi fick, tre röstsedlar, en för varje val. Men på kommunalvalets röstsedel, så stod det Solna i stället för Sundbyberg, där jag bor. Det var samma sak från två olika partier. Om jag då hade tagit dessa röstsedlar, som det kan vara smart att göra för att det ska gå snabbare i vallokalen, så hade min röst till kommunalvalet blivit ogiltig, för där stod det ju Solna. Hade alla här i vår stad fått fel lapp? Hur många uppmärksammade detta? Hur många röster blev ogiltiga?


Frågor som jag inte borde bry min hjärna om. Men jag styrktes i min tanke att inte rösta i år, kände mig maktlös. Jo, jag gick och röstade ändå. Inte för att jag tror att min röst gör någon skillnad. Men, om alla tänkte så, ja hur blir det då?



Si så där med vädret, inte för varmt och regnet hänger i luften. Bra med regn kan jag tycka, behövs för att fylla på de mer eller mindre tomma ”förråden”. Här hos oss har det regnat.



 



 


Har ni förresten hört om den lille pojken som bad till Gud om vackert väder till söndagsskolans avslutningsfest. Då han vaknade på söndagsmorgonen så regnade det.

 

”Typiskt” sa pojken, ”nu hann en bonde före”.

 

Förstod ni den?


Av wiolettan - 14 september 2022 10:09


Kommer ni ihåg att jag för ett bra tag sedan, närmare bestämt den 15 januari i år, skrev om vår köksklocka som hade stannat och så helt plötsligt satte igång och gick igen?  Inte så lätt att komma ihåg kanske.


Men i alla fall, den höll bara cirka en månad så stannade klockan igen. Då brydde vi oss inte om det, utan satte visarna på tolv så att vi skulle komma ihåg att den var trasig. Klockan är sedan 1970-talet och jag gillar den så mycket så jag vill inte slänga den, så den har fått hänga kvar i köket, fast den inte har fungerat.


Strax efter det att Mysingen hade kommit hem ifrån sjukhuset så såg vi att klockan hade börjat gå igen, tickade så fint. Så nu är det som vanligt i köket, klockan går och går. Så märkligt så jag begriper ingenting.  Mysingen är ju mycket teknisk och brukar kunna laga både det ena och andra, men denna klocka gick han bet på.  Fint att den, så att säga, tog saken i egna händer och ”lagade” sig själv, det är ju inte första gången. Vi är mycket nyfikna på hur länge den kommer att hålla denna gång.


Den kanske bara ville hälsa Mysingen: ”Välkommen hem!”   Men ändå, hur går det till? Klockan går på batteri, vi byter det, inget händer, den vill inte fungera. Låter den vara och efter några månader, så går den helt plötsligt, utan att vi har rört den så sätter den igång och går helt plötsligt och går rätt.


En man med en klocka vet vad klockan är, en man med två klockor är aldrig säker, har Albert Einstein sagt.


Han har även sagt: Enda anledningen till att tiden finns, är för att allt inte skall ske på en gång.




 


Var rädda om er.




Av wiolettan - 10 september 2022 08:53


...Mysingens jobbiga tid.


Då Mysingen hade opererats och varit så dålig, så hade de på sjukhuset satt in en stomi, eftersom han inte kunde varken stå eller gå. Han var för svag för att gå igenom en operation igen så han skulle få ha stomipåsen kvar, eventuellt till slutet av december, enligt vad han fick reda på.


Mysingen anpassade sig efter omständigheterna och jobbade på för att komma i form. Men han blev allt svagare. Han hade tappat över 15 kg i vikt, var trött, sov mycket och var inte sig lik.


På natten den femte dagen efter det att han hade fått komma hem hörde jag en duns i badrummet, hittade Mysingen på golvet. Han trodde först att han hade svimmat, men jag tror att krafterna tog slut. Han skulle upp för att tömma stomipåsen. Med våra förenade krafter fick vi honom i säng. Han somnade men inte jag.  På morgonsidan steg han upp för att gå till badrummet, men orkade inte. Jag hörde några konstiga ljud i hallen och där stod han och försökte hålla sig fast i rullatorn för att inte ramla.  Påsen på magen måste tömmas så jag stöttade honom så han kom till en stol där jag kunde hjälpa honom med stomin.


Eftersom han mådde så uruselt och var så svag hade vi inget annat att göra än att ringa efter en ambulans igen.


Ambulansmännen kom och förstod direkt att han måste till akuten. På Danderyds sjukhus fick han 5 liter vätska, han var uttorkad. Fick ligga några dagar på lättintensiven, övervakad tills den värsta krisen var över.  Första tiden hade han två droppställningar, vätska och näring. Nu låg fokus på att få ordning på vätskebalansen i kroppen och njurarna som inte ville fungera.


Det som var felet var rubbningar av blodsalter och akut njursvikt.


Så kom han då efter många turer, till en vanlig avdelning där de kämpade för att hans kropp skulle tillgodogöra sig näring, men det gjorde den inte.


Vid det här laget var han så sönderstucken i båda armarna och händerna så de var tvungna att köra honom till operation och operera in ett rör i halsen igen, där de kunde ta blodvärden och han kunde få dropp, den vägen. De hittade ingenstans där de kunde sätta in en nål. De måste ta många prover, tester och mediciner, för att försöka komma underfund med hur de skulle göra, för att det han fick i sig inte bara skulle åka ”rakt igenom”.


Men de hittade inte något som fungerade. Enda lösningen var att operera igen.


Efter nya tester och prover, så bedömde de att han var så pass stabil att han kunde sövas och gå igenom ännu en operation. De skulle lägga tillbaka stomin.


Operationen gick bra, Mysingen började att repa sig och fick komma hem. Nu har han kommit tillbaka mer och mer, blivit starkare och väger nu ”bara” 8 kg mindre än då han blev sjuk. Han är tacksam och glad över att slippa stomipåsen. Fick den första tiden besöka vårdcentralen flera gånger i veckan, för att lägga om såret i magen.


Vi är så glada och tacksamma att han fick som han säger ”en ny chans, ett nytt liv”.


 



Du förbliver den Du var, o Herre, full av nåd

och våra nätter, våra dar, du tecknat i Ditt råd.

 

Trygg i Din vård jag lämnar mig när solen från oss flyr

och gladligt skall jag prisa Dig när dagen åter gryr.

 




Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards