Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - 7 september 2022 08:47


Som jag skrev i förra inlägget så har denna vår och sommar inte varit som andra. Först avled en av våra vänner, helt oväntat. 


I slutet av mars lämnade min äldsta bror detta jordeliv. Plötsligt och oväntat. Jag pratade med honom i telefonen, nästan varje dag och dagen innan var han glad och som vanligt. Då han inte svarade i sin telefon nästa dag åkte vi dit och hittade honom i sängen. Han verkade ha dött i sömnen. Jag saknar honom otroligt mycket. Eftersom han bodde bara ett par mil ifrån oss, så var han den av mina syskon som jag hade mest kontakt med.



En kväll i mitten av juni fick min Mysing fruktansvärt ont i magen. Vi ringde 1177 och ambulansen kom och hämtade honom. Han fick direkt av sjukvårdarna morfin här hemma som skulle lindra det värsta. Det visade sig att han hade fått tarmvred och skulle opereras omgående. Dagen efter ringde en läkare mig och sa att Mysingen tydligen hade fått Takotsubo, brustet hjärta på svenska. Han låg då på intensiven. Hans tillstånd var dåligt men de var trots det tvungna att operera tarmvredet, han skulle inte klara det annars.


Efter operationen hade jag kontakt med sjukhuset igen och de sa att tillståndet var kritiskt och att han var mycket, mycket dålig. Operationen hade tagit 2 och en halv timme och de tog bort 2 meter tunntarm. Den hade gått bra men hans kropp orkade inte med ansträngningen, så de var tvungna att söva ner honom igen. Nu sa de att han troligen hade fått en hjärtinfarkt. Symptomen liknar varandra, vid brustet hjärta och hjärtinfarkt.


Jag hade inte fått följa med in till sjukhuset då han åkte in, men nu sa läkaren att jag fick komma och besöka Mysingen på intensiven. Jag åkte till Danderyds sjukhus och fick träffa honom.  Det var jobbigt. Han låg som ett paket, uppkopplad till max. och nersövd. Men det kändes bra att få klappa och prata med honom. Ja, prata, han sov så det var jag som pratade.


Dagen efter försökte de att väcka honom, men han sövdes ner direkt igen. Kroppen var för svag.


Jag ringde dagen därpå och fick då reda på att han var vaken, så jag åkte dit igen. Ja, han var vaken, på sätt och vis, låg helt stilla och blundade. Men, han pratade, otroligt mycket och osammanhängande, men det gick inte att få kontakt. Han andades också själv, men de hade inte tagit bort slangarna i halsen.


En sköterska kom in och gav mig en kasse med Mysingens kläder, skor och tillhörigheter. Till och med hans ringar, klockan, glasögonen, mobilen.  Jag fick skriva på ett papper att jag hade mottagit sakerna, men jag var för chockad för att fråga varför. I tankarna åkte jag bakåt i tiden, närmare bestämt 18 år. Då jag fick en kasse med min förra mans kläder, på Karolinska sjukhuset. Efter det att han hade avlidit.


Allt eftersom dagarna gick vaknade Mysingen till mer och mer och blev bättre och bättre. Fick efter en vecka flytta ifrån intensiven till hjärtintensiven och efter ytterligare en vecka kom han till en vanlig avdelning. Då han låg på intensiv avdelningarna fick han ta emot besök, två personer i taget, men på de vanliga avdelningarna var det besöksförbud. Jag saknade att besöka honom men samtidigt var det lite svårt för mig att ta mig dit. Första veckan var min syster här, hon åkte tåg ner från Umeå, för att vara mig behjälplig och det är jag henne evigt tacksam för. Så då kunde hon följa med mig. Min förra mans systerdotter skjutsade dit mig några gånger, även Mysingens dotter som hade hyrt en bil, åkte jag med. Så för att ta mig dit var jag tvungen att ha sällskap av någon. Men, alla hans tre barn åkte dit, så han fick besök ändå, då han låg på intensiven.


Så kom då äntligen den dagen då Mysingen kom hem igen. Trött, svag och sliten, men glad och mycket tacksam att få vara hemma.


På natten, fem dagar efter det att han hade fått komma hem, hörde jag ett brak i badrummet, rusade dit och hittade honom på golvet.


Fortsättning följer.        


Gud för Dig är allting klart,

allt det dolda uppenbart.

Mörkret är ej mörkt för Dig

och i dunklet ser Du mig.


 

   

En enorm stor och fin bukett kom till Mysingen igår, ifrån hans loge Odd Fellows.

Av wiolettan - 3 september 2022 08:46


September visar almanackan men det känns inte så, varken i luften ute, eller i min hjärna.  För mig låter september som en höstmånad och den räknas väl dit, till hösten, men sommaren 2022, vart tog den vägen? För mig har den inte varit, så jag får räkna veckorna framöver som ”min sommar”.


Hoppas nu bara att ”min sommar” bjuder på cirka 20 graders värme, inte allt för mycket med regn och helst ingen blåst.  Några önskemål i all enkelhet, bara.  25-30 graders värme, det önskar jag inte för min del.


Egoistiskt?  Ja!  Mycket sol och varmt vill många ha och regn det behövs på många ställen i vårt land. Vi har inte kunnat åka upp till mitt föräldrahem och den lilla stugan vi har där, något i år, men har hört att brunnen som vi får vatten till ledningarna ifrån, den har sinat i sommar och nivån har varit låg. Så, regn behövs.



  

Och, regn har det kommit. Den här bilden tog jag ifrån balkongen, vid det häftiga regnet senast.



 

Någon hade ritat hjärtan i hjärtat. 


Tack för alla fina och snälla kommentar som ni har skrivit till mig. De värmer mitt hjärta.


Ett vänligt ord kan göra under, det läker hjärtats djupa sår.

Det är ett ljus i mörka stunder, en hand som torkar ögats tår.

Ett vänligt ord är änglabud, en hälsning ifrån Herren Gud.



Ska i mitt nästa inlägg skriva om hur en del av de senaste månaderna har varit för Mysingen.



Av wiolettan - 21 augusti 2022 08:51


...ifrån mig, kommer här.


Först, ett stort TACK för alla fina och snälla kommentarer. Upptäckte då jag gick in på datorn häromdagen att några av er undrar hur det är och om sommaren har varit OK. Kände att jag skulle göra som Göran skrev i sin kommentar, "komma med ett litet livstecken".


Tack för er omtanke. Kan säga så mycket som att vi lever och bara det är en stor nåd och gåva.


Mysingen och jag pratade om detta vid frukostbordet i morse att så oändligt tacksamma vi är att få sitta och äta frukost, hemma och i lugn och ro. Vi har mycket att vara tacksamma över och jag ska eventuellt skriva om det någon annan dag. Mysingen har nämligen svävat mellan liv och död efter en stor operation i mitten av juni och han är nu på rehabilitering här hemma, hos mig, och på väg tillbaka till sitt forna jag, förhoppningsvis.  Närmare 5 veckor låg han på sjukhuset, varav två på intensiven.


Återkommer då jag får mera ork och allt har ordnat till sig lite mera.


Gud, för Dig är allting klart,

allt det dolda uppenbart.

Mörkret är ej mörkt för Dig

och i dunklet ser Du mig.


Läk mitt öga att jag ser

hur Du är i det som sker.

Där jag bäst behöver Dig,

är Du allra närmast mig.



Av wiolettan - 28 mars 2022 09:29


... just något, men gick in här och såg alla fina kommentarer. Jag är glad att ni, mina bloggvänner, fortfarande finns och hör av er. Ett stort Tack!


Förhoppningsvis kommer jag att orka blogga igen.


Min äldsta bror avled förra veckan. Min man och jag hittade honom i sängen. Det går inte att ta in och saknaden är stor.


 






Av wiolettan - 8 februari 2022 08:46



Det känns inte som om det går att skriva något på bloggen nu, jag är tom invärtes.

En av våra vänner har lämnat detta jordeliv, helt plötsligt och det är tungt.


Förhoppningsvis kommer jag snart tillbaka.


Sköt om er och var rädda om varandra så länge ni har varandra.



 


 

Av wiolettan - 4 februari 2022 09:45


Jag satt och slötittade på ett program på TV igår kväll som handlade om flygplatsen Heathrow i London. En enorm flygplats, Europas största, helt otroligt att den kan fungera så bra som den gör. 


Jag har passerat flygplatskontrollen där en gång, sedan jag fick min packemaker. Usch, vad jag tyckte att det var jobbigt. Jag fick inte gå genom den vanliga kontrollen utan fick stå och vänta vid sidan av tills en dam tog hand om mig. Nej, jag kände mig väldigt utlämnad och ensam.


Men i alla fall, det jag tänkte på igår kväll då jag såg programmet var då jag och min förra man skulle åka till Brasilien. Han satt i rullstol då, så jag fick ta hand om allt, nervös var jag och skulle först se till att han fick med sig allt ifrån rullbandet vid kontrollen och sedan även mina ytterkläder, handbagage och liknande.


Jag drog en lättnadens suck då allt var klart. Tog tag i rullstolen och körde iväg, men kom inte så långt förrän en tanke slog mig. Min handväska, var är min handväska? Däri låg alla biljetter och pengar och min mans medicin, alltså viktiga saker som inte fick tappas bort.


Jag släppte rullstolen, rusade tillbaka till rullbandet och där i en korg vid sidan om låg min handväska och väntade på mig, helt otroligt. Vilken tur att ingen såg den så den blev stulen. Jag tror nog att en ängel gjorde den osynlig för alla oärliga människor. Tro det, kan jag i alla fall få göra.


   


Glöm inte bort att änglarna finns,

att de är här för att se hur du har det.

Och dom kan hjälpa dig fast dom inte syns.

Glöm inte bort att änglarna finns.




   

 Den här bilden ser ut att vara jag. Rödhårig, lite fräknig och ibland sägs det att jag har gröna ögon. Hjärtat i halsgropen, ja det har jag ofta. Orden borde jag också ta till mig och tänka på lite oftare. Så orolig och ängslig som jag var då, vid min senaste resa till Brasilien, det var jobbigt. Men allt gick bra om jag ser på det i backspegeln, just då saker och ting hände, just den resan, då var det inte roligt. Det hände många besvärligheter, men allt redde upp sig och jag behövde ju inte ha varit så orolig.


Låt Din nåd mig överskygga, fostra, leda år för år.

Över djupen slå en brygga, där jag trygg och säker går.

Herre kär, Du vet mitt hjärta, lätt från vägen vika kan.

Därför tag i fröjd och smärta med Din kärlek själv mig an.




 

Av wiolettan - 2 februari 2022 09:41


Idag 5-6 minusgrader och halt, på en del ställen mycket halt. Visserligen har de sandat men ändå känns det osäkert att vandra ut. Igår var jag inte utanför dörren, så idag tänkte jag att jag skulle ta mig en tur.


Tog Mysingen i handen och stövlade iväg. Han hade broddar på skorna, men inte jag. Det känns så jobbigt och ostadigt att gå med broddar på vinterstövlarna.


Vi gick ner till Sturegatan och där var det torrt och fint på trottoaren så det gick bra att gå, på ena sidan, den andra verkade osäkrare.


 

De har fortfarande den vackra julbelysningen kvar på träden.


   

Vi gick förbi Prästgården också. Jag tycker att den är så fin och pampig, på något sätt. Den ritades av Ernfrid Blomström och byggdes 1928. Byggmästare var Mysingens farfar.


Den ligger på Prästgårdsgatan och vid Prästgårdsgatan/Stationsgatan ligger den kyrka som jag tillhör. Ni ser tornet på kyrkan till vänster på bilden. Ebenezerkyrkan som den då hette, uppfördes 1906 av baptisterna, så det är en gammal byggnad. När baptistförsamlingen 1985 flyttade till Rissne övertogs kyrkan av Centrumkyrkan.  Den är en fristående ekumeniskt inriktad församling som grundades av Stanley Sjöberg 1986.


 

Här syns inte bara tornet, utan hela kyrkan.


Kvarteret heter Rökeriet och fick sitt namn av ett rökeri som fanns där på Stationsgatan före 1923. I närheten hade Mjölkcentralen ett mejeri mellan 1923 och 1940.  Mejeriet och rökeriet finns inte kvar men däremot så är båda husen bevarade. På samma adress tillverkade Stockholms Kolafabrik gelé och kola och det upphörde dom med 1981.


I samma kvarter finns Nybergs Torg och en uppgång från Tunnelbanan.


 

Det damp ner ett brev i brevlådan i går och lämpligt nog så var det stämplat med 3 hjärtan.



Ordspråksboken 4-23:


Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.

 

Av wiolettan - 29 januari 2022 09:02


…och då hörde vi denna psalm av Johan Ludvig Runeberg. Vi hör ju ofta på radio Viking då vi äter vår frukost och mitt ibland alla profana låtar kom denna psalm.


Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer.
Du käre Gud som är barnens vän, till Dig min tanke jag vänder.

 

Jag är så glad att få tacka Dig, och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att Du ser på mig, och vad jag ber vill Du höra.

 

Tack för allt gott Du mig ständigt ger att känna, älska och äga.
Tack, gode Fader, för mycket mer än jag kan tänka och säga.

 

Så skydda mig med Din starka hand, Du Fader god utan like,

och låt mig växa för livets land, som är Ditt himmelska rike.

 

Det är vad jag gör varje morgon, ja även annars, jag knäpper mina händer och tackar för att jag får vakna till en ny dag och ber om hjälp för dagen som ligger framför och för mina nära och kära.


Det kanske låter för många av er som naivt och barnsligt. Ja, det är ju som ett barn vi ber till Gud vår Far och barnslig har jag alltid varit. Det är också viktigt att tacka. Tacka för allt som vi har. Bara detta med att kunna se och höra, känna och tänka är värdefullt, sådant som vi tar så för givet.


I dessa dagar är det så mycket som händer som jag inte begriper, då är det fint att kunna vända sig till någon som vet allt i förväg och som kan leda och hjälpa, om man uppriktigt ber om hjälp. Jag är ju till min läggning en orolig själ. Det kanske inte syns utanpå, men inuti är jag nervös, orolig och splittrad. Inget självförtroende och dålig självkänsla.


 ”Det kanske är därför hon behöver en Gud”, kanske många av er tänker. Jag kan villigt erkänna att jag känner en tillit och tro på att Han tar hand om allt. Sjukdomar och tragedier kommer, ja visst, jag är inte befriad ifrån det, men jag tror fullt och fast på att Gud inte ger mig mer än vad jag orkar att bära.


Många tror inte på någon god Gud eftersom det ser ut i världen som det gör. Krig, elände, pandemier, översvämningar, jordbävningar och allt vad det är. Det värsta är ju dessa krig och detta övervåld som finns, våld mot barn och oskyldiga människor. Varför tillåter Gud detta, om Han nu finns och är allsmäktig?


Jag kan inte svara så bra på det, men jag kan säga så här. Gud gav oss människor en egen fri vilja, många utnyttjar denna fria vilja till att göra ont, att genom makt sätta sig på andra och förstöra och förgöra.


Det är skönt att veta att övervägande del av mänskligheten är goda och vill gott och gör gott och vi vet att det lönar sig i det långa loppet.


Tankar som dök upp i mitt huvud, enbart av att jag hörde en psalm sjungas på radion.



 

Ett hjärta har bildats i tallriksmaten.



 

En klick smör kan också bilda ett hjärta. Men hur gjorde jag för att få det på min handled? Ingen aning.




 

Lite snö kom i morse då vi vandrade ut i det blåsiga vädret.



Ett råd ifrån min Optimistlåda:


Vi måste försöka ta till oss

vardagens glädjestunder.


  

Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards