Senaste inläggen

Av wiolettan - Måndag 17 maj 08:30


...har vi kunnat göra, det kändes så bra. Det tar sin långa tid, men det är det värt. Att få komma ut och gå, bara det är en ynnest, en gåva som jag inte nog kan värdesätta. Kanske för att jag har varit i den sitsen att inte orka gå ut så tänker jag mer på vilken förmån det är, de dagar jag kan. Jag får lita på orden som står i denna psalm, som ringer i mitt huvud.



Blott en dag, ett ögonblick i sänder,vilken tröst vad än som kommer på.
Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig ett Faders hjärta, Han ju ger åt varje nyfödd dag,
dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.
 
Själv Han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill Han bära, Han som heter både kraft och råd.
Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig.
Som din dag så skall din kraft ock vara. Detta löfte gav Han mig.
 
 
 
 
Dessa vackra tulpaner mötte oss.
 
 
    
Även tulpaner i "min" färg, tillsammans med Pingstliljor.
 
 
Träden blommar också så vackert.
 
 
 
De vitkindade gässen försöker att hitta gräs att äta och det gör dom.
 
 
De går obehindrat över gång och cykelbanor. Vi får snällt vänta.
 
 
Här en skylt vad som gäller för cyklisterna. Ibland går det ríktigt bra att hålla sig till reglerna. "På de gåendes villkor", tycker jag låter bra.
 
 
 
Ibland gäller det att se upp. Denne tidningsläsande man har facinerat mig i många år. Jag tror vi har sett honom någon gång då och då ända sedan 2013. Han har alltid en tidning i ena handen och läser. Vi har till och med sett honom med paraply i ena handen och en tidning i den andra som han då har läst ur, medan regnet har skvalat ner.
 
Ni kanske också kan se att cyklister och gångtrafikanter samsas, fast många verkar inte veta vilka regler som gäller här. Gå till höger eller vänster, det är frågan?
 
Gå på vägens vänstra sida,
annars kan du ont få lida.
 
Gå på vägens högra kant,
så gör även denna tant.
 
 
Är det  endast gångbana, då ska vi gå på höger sida. Är det blandat, både gång- och cykelbana, då ska vi promenera på vänster sida.
 
 
 
 
På ena sidan av Lötsjön har kommunen satt ut solstolar. Jag har inte vågat sätta mig på någon av dom, skulle ha svårt att ta mig upp igen.
 
 
 
Fontänen är fin, fast vi tycker att den är mindre i år, inte så hög stråle, men jag vet inte om det stämmer.
 
 
 
Det var lugnt och stilla ute på vattnet, ingen blåst och inga vågor så svanfamiljen kunde njuta av stillheten och ron.
 
 
Även gräsandsparet tog det lugnt. Verkade som om de stod och sov nästan.
 
Det var en skön morgonpromenad, men ändå då jag kommer hem så det första jag säger är: "Så skönt att vara hemma igen".
 
Var rädda om er och varandra.
 
 
 

Av wiolettan - Onsdag 12 maj 10:57


...kan betyda att det är vänner som man har haft länge. Eller, kan det betyda att det är vänner som är till åldern kommen? Då det gäller mina vänner kan det vara både ock.


Jag hörde på radion i morse att det var Gamla Vänners Dag idag. Jag visste inte ens att det fanns en sådan dag.


Vänner betyder så mycket. Undrar hur jag skulle ha klarat mig utan vänner. Först har jag ju alla mina syskon, dom är till mig inte bara syskon utan också vänner. Flera av dom har funnits så länge som jag har funnits till, plus att en har funnits i mitt liv i snart 78 år och två i 73 år.


Av en av dessa syskon fick jag häromdagen två originella och unika foton som han hade tagit i helgen, tror jag.


 

En Rödhage som sitter så fint. Snön dalar ner runt den, mysig bild.


 

Detta är en Tornfalk och en Skata. Här kan fantasin få fritt spelrum, i alla fall hos mig som inte är så hemma i fåglarnas liv och värld. Tänk, en Tornfalk och en Skata på samma bild, det skulle inte jag fixa. Det kan utspela sig mycket då denna bild togs, mycket som vi inte har en aning om.


Tornfalken hälsar på Skatan och Skatan i sin tur bugar underdånigast. Kanske Skatan talar om var det finns mat att hämta. Eller så kanske den narras och får Tornfalken att flyga åt ett helt motsatt håll. De kanske bråkar om vem som är störst, snabbast eller vackrast. Eller, Skatan vill få bort Tornfalken, en sådan rovfågel vill den inte ha på sitt revir. "Maten är min, bara min"!


Vad de nu än pratar om så är det ett fantastiskt fint taget foto. Ögonblicksbild.


Några tankar ifrån Rasmus 7 år.


Universum slutar aldrig. Eller så slutar det där

Guds hus börjar, precis vid Hans staket.



Hoppas att ni är rädda om er och varandra, alla mina bloggvänner. Har lite att dona med så jag får återkomma till er under kvällen eller i morgon.




Av wiolettan - Måndag 10 maj 08:51


Ny dag och ny vecka och förhoppningsvis ett nytt och varmare väder. Fast just nu så regnar det för fullt.


Idag är det utdelning av vår tidning på SPF. Många har e-mail och vi får tidningen den vägen, medan andra fortfarande får en papperstidning. För min del så tycker jag att det är trevligare, en tidning att prassa och bläddra med, det slår det moderna sättet flera gånger om. tycker jag. Kanske är jag rätt ensam om att tycka det.


Mysingen ska snart vandra iväg, han får dela ut tidningen själv denna dag.


Jag är glad och tacksam de dagar som vi kan gå ut tillsammans, som häromdagen till exempel.

 

Vi gick förbi Centrumkyrkan. Vi har inga gudstjänster där nu i dessa Coronatider, de sänds digitalt.



 

Vid backen ner till Tornparken kom det en katt vandrande, gick så fint vid sidan, så cyklisten och vi kom fram.



 

Sedan vandrade den iväg till en buske vid sidan om trottoaren.


 

Ett rätt så nybyggt höghus med en målning på kortsidan. Lite ovanligt kan jag tycka. En annan ovanlig sak är, att det var en del balkonger som var inbyggda och andra hängde utanpå huset. Ger kanske en mindre stelare bild.




 

Har det varit fest, eller? I vilket fall som helst, ett oskick att slänga skräp och glasflaskor på gatan.



 

Även vid återvinningsstationen var det skräpigt.


 

"Ej vinterunderhåll". Nej det behövs nog inte nu, det blommar så fint.



 

Här bygger de och bygger. Det är ingången till vår vårdcentral och den ingången kan flytta sig gång efter annan. Två adresser har den också. De får samsas om denna entré, de båda adresserna.


 

Efter rundan, tillbaka till Tornparken och nästan hemma.



Sorgen tittar bakåt,

oron tittar runt,

tron tittar uppåt.



Av wiolettan - Torsdag 6 maj 10:30


Två dagar som jag inte har gått utanför dörren, känns konstigt men inte mycket att göra åt det. Idag tog vi en liten runda, men så kyligt. Har det blivit höst, eller? Det blåste och det fanns en viss nederbörd i luften.



 

En till som tycker som jag, tydligen. Vår, inte än.



 

Kanske får vi sitta inomhus och titta på någon rolig film. Mysingen gillar Helan och Halvan. Dom såg jag i ett skyltfönster vid Sturegatan, glada och uppåt.


Annars går livet som vanligt, sin lugna rutt och det känns bra. Vi har inte börjat att träffa så många fler än vi brukar, för alla är ännu inte vaccinerade och smittspridningen håller på fortfarande.


Mysingen har planerat färdigt sin resa och den verkar bli av om några veckor. Jag kan inte säga att jag ser fram emot den, men lite spännande ska det bli. Kommer jag att orka eller ej? Vi bor på andra våningen och nu tänkte jag gå uppför trappen då vi hade varit ute på morgonpromenad. Jag kom en våning upp, sedan var jag tvungen att ta hissen.



En bön av Victor Hugo:


Vissa tankar är böner.

Det finns tillfällen

oavsett kroppens ställning,

då själen har gått ner på knä.


Nu har jag lite att ordna med. Tittar in till er i kväll eller i morgon. Sköt om er och var rädda om varandra.




Av wiolettan - Tisdag 4 maj 08:47


Mysingen och jag var och inhandlade lite matvaror, detta var i förra veckan, tidig morgon och Coronasäkert. Fast det bara var öppet för äldre och riskgrupper så hade vi munskydd på oss. Vad jag beundrar dessa som kan bära munskydd timme efter timme. Det är ju så svårt att få luft, men det kanske är lättare för friska och unga personer, jag vet inte.


I alla fall. Då vi hade handlat klart så packade vi våra kassar och gav oss iväg hemåt. Väl hemma märkte vi att våra Havrekuddar inte var med, men de var upptagna på kvittot. Havrekuddar är gott och nyttigt till frukostfilen så Mysingen vandrade ner till affären två dagar efteråt för att inhandla nya. Han lade ner kartongen i sin kundvagn och på väg till kassan mötte han affärsinnehavaren som hälsade och sa:

”Havrekuddarna, du glömde dom förra gången, säg till i kassan att du ska ha dessa gratis, hälsa från mig”.


Hur kunde han komma ihåg? Det var strongt och fint gjort. Till en sådan affär vill man gärna komma tillbaka.



   

Bilden jag frågade om häromdagen.


   

Här är svaret. Bra gjort Malin, du prickade rätt. Denna ö och detta hus finns vid Lötsjön.


 

Ett hjärta i ett skyltfönster.


Gå vid min sida, visa mig vägen. Gå vid min sida, styr även stegen.

Jag famlar i dimman, är otrygg ibland, såras av törnen, söker en hamn.

Gå vid min sida, visa mig vägen. Gå vid min sida, styr även stegen.

Om dimman än lättar och vägen jag ser. Bliv kvar vid min sida är bönen jag ber.



Av wiolettan - Torsdag 29 april 08:37


Vet ni vad Mysingen håller på med nu? Just det. Planerar en två dagars bilresa. Han längtar otroligt mycket efter att få ut och resa igen och om cirka 3 veckor så kanske det är möjligt och jag hoppas att jag är så kurant att jag kan följa med. 


3 veckor efter andra sprutan så ska vi ha ett fullgott skydd mot Coronan, så skyddad som man nu kan bli, sägs det.


Jag vet inte så mycket om resan mer än att den ska gå till Köping och Arboga. Mysingen har tandläkarbesök framöver och jag har ett läkarbesök nu i maj, så vi får klura ut när det kan bli ”åka av”.


Häromdagen då vi var på väg ut på vår morgonpromenad och kommer gående på trottoaren vid Tulegatan, kommer det en elbil åkandes och stannar bredvid oss. Vindrutan öppnas och en glad röst ropar:

”God morgon, det ser ut att ordna sig ändå, detta med jobbet.  I början på maj så ska jag börja jobba på mitt gamla ställe igen".


Ni som läser min blogg vet vad jag pratar om.


Ja, ni förstår, den ledsne mannen ska få tillbaka sitt jobb och han är glad igen. Härligt. Sådant blir jag så glad över, det lyser upp hela min dag, på något sätt. Vet inte hur jag är funtad, han är ju egentligen en främling, någon som vi bara har hejat på och bytt några ord med vid våra promenader, om vi har råkats. Vi känner ju inte varandra, men ändå, jag gläds otroligt över att det verkar bli bra för honom.


 

Vackra tulpaner som lyste upp vår väg en morgon.



 

Detta är ju annorlunda, eller hur? Någon med en kreativ fantasi. Jag tycker om fantasi, vad vore vi utan den?



 

Då vi gick med soporna till återvinningsstationen  häromdagen, så stod dessa små fina stolar där. Barnstolar, de verkar hela och stabila. Mysingen står bredvid så att ni ska kunna få en uppfattning om hur låga de är, stolarna. Hoppas att de kan komma till nytta för någon annan.



 

Här en gissningsbild. Hur kommer detta sig?



 

Klart att det ska bli ett hjärta också. Detta satt fast på en papperskorg.



Blott de tama fåglarna

har en längtan,

de vilda flyger.

 

Av wiolettan - Fredag 23 april 08:38


Nu har vi, Mysingen och jag, fått våra två vaccinationssprutor mot Covid-19. Det känns bra att det är gjort och det gick smärtfritt.


Vår första spruta fick vi på vårdcentralen för cirka en månad sedan och därför gick vi dit denna gång också. Tog god tid på oss eftersom jag har lite svårt att gå numera och vi var där 5 minuter före utsatt tid. Det tog 25 minuter för mig att gå dit.


Vi anmälde oss i kassan och fick till vår förvåning höra att ”vaccinationerna mot Covid-19 ges på Träffpunkten vid Landsvägen”. Musten gick ur mig. Skulle jag behöva vandra iväg en lika lång sträcka till?  Tydligen om jag ville ha en spruta.



 


Inget annat att göra. Vi skyndade oss dit, ja det var kanske för mycket sagt, men omsider kom vi fram och efter det var allt frid och fröjd.


Så välorganiserat allt var. Ung tjej mötte oss, visade var vi skulle sitta och vänta. Det stora rummet var avdelat med bås för provtagningar, separata sittplatser med Corona avstånd där de som hade fått sprutan och satt och väntade på att en kvart skulle gå, för att se att allt var OK och de som väntande på vaccin, för sig. Plus att det var separata in och utgångar. Jag blev imponerad. Vänlig och trevlig personal också.


Då vi var klara så gick vi hem och det var långt för mig. Då vi kom till porten så utbrast vi: ”Tänk nu är vi äntligen hemma och har fått andra sprutan”.


Glada och lättade tryckte vi på hissknappen. Ingen hiss kom. Mysingen gick upp, fem våningar, för att kolla, men det var fel på hissen. Alltså måste jag försöka att ta mig upp. Efter en halv trappa tog det stopp.

Det kom tillslut en hissmontör som sa att han skulle försöka få igång hissen och gick upp 5 trappor. Ingen hiss kom.


Jag tog mig hem, som ni förstår. Men, hur det gick för hissmontören och hissen vet vi inte. Dagen efter stod hissen fortfarande.


 

 Hittade ett armband med hjärtan, på trottoaren. Kanske någon har tappat det. Hoppas att de hittar det igen i så fall.



Den som går och väntar på svårigheter

får genomlida dem två gånger.

 

  

Av wiolettan - Lördag 17 april 09:00


Igår då Mysingen och jag tog vår morgonpromenad, sken solen och det var endast 1 minusgrad. Ett idealiskt väder att vara ute i, så vi tänkte att då försöker vi med en runda runt Lötsjön, igen.




   

Ute på sjön såg vi en båt. Det har vi sett bara ett fåtal gånger och det brukar vara personal som jobbar åt kommunen som har något uppdrag på sjön. Inte dra upp fisk, men det finns annat som måste ses till. Snart är det ju dags att sätta ut fontänen, kanske var de ute och  kollade något om den.



   

Det var många fåglar som höll på att ”äta upp sig”, inför kommande fågelflyttning.



   

Vi såg även några gräsänder som till och med kommit i närheten av flerfamiljshus, en bra bit ifrån sjön, i jakt på föda.


   

På vissa ställen finns det inte ett strå kvar nästan, fåglarna äter och äter.



   

Det var en skön morgon och många tyckte som vi, skönt med en promenad. Vi samsas så fint med cyklister och det är flera hundra cyklister som åker denna väg, dagligen. Här lyckas jag bara fånga 3 stycken på bild, men desto fler gående motionärer. Många var ute denna tidiga timma. Klockan var inte åtta på morgonen ännu.



   

Det finns många cykelbanor runt om i sta´n.



   

Leder till olika platser i närheten.



   

På 1960-talet var det förbjudet att cykla vid vägen runt Lötsjöns södra sida.  Mysingen var med i stadsfullmäktige här i Sundbyberg på den tiden och motionerade 1968 om att han tyckte det skulle anordnas en cykelväg där.


   

Detta skrev han bland annat.


Motionen avslogs, vilket många tyckte var konstigt, men tydligen kom förslaget inte ifrån rätt håll, eller rätt parti. Cirka 5 år senare tog Socialdemokraterna upp frågan och då gick det igenom. Då hade Mysingen slutat inom politiken. Det var för mycket räv och rackarspel då, tyckte han.


Nu, över 50 år senare är det garanterat jättemånga som är glada över denna cykelväg, som för cyklisterna förkortar sträckan in till Stockholm, avsevärt. Så jag kan ju säga att Mysingen var före sin tid.


Hela världen är en rad av underverk,

men vi är så vana vid dem,

att vi kallar dem vardagliga.


Var rädda om er och varandra.



Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 80-åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se