Senaste inläggen

Av wiolettan - Torsdag 7 juni 06:27


 

Några dagar efter det att vi kom hem ifrån vår Södra Sverige biltur, så åkte vi på en busstur.


 

Vi mötte våra reskamrater ifrån ordenssällskapet Par Bricole och äntrade bussen. Vi var nästan 70 personer så det blev en stor buss.


   

Väl ombord hälsades vi välkomna av reseledaren och bjöds på bussfika. En chokladask var och en liten flaska vitt vin. En ask har vi ätit upp, den andra är kvar. Vinet är uppdrucket.


   

Första stoppet blev Kallfors Golfklubb där vi fick kaffe med en ost- och skinksmörgås.


 

Vi spelade inte golf, men andra gjorde det.


   

Resan gick vidare till Tista Slott, i Nyköpings kommun, Bärbo socken,  där greveparet Annelie och Gustaf Wachtmeister mötte oss och vi fick en guidad tur genom slottet.



 

Vi var en så stor grupp så vi blev uppdelade på två grupper och värdparet tog hand om var sin del.


   

Huvudbyggnaden är tre våningar hög och byggd på 1760-talet i italiensk stil. Där finns en stor trädgård men den är i fransk stil. Släkten Wachtmeister köpte slottet 1812 och den är fortfarande i den släktens ägo. Sedan 1983 är slottet ett byggnadsminne så det går inte att ändra eller förändra efter eget tycke.



   

Det fanns så mycket intressant att titta på.


 

Jag älskar att vandra omkring i gamla slott och se alla fina saker. Familjen bodde själva på slottet. Så många rum att städa. Ojnevojne.


 

Efter det att vi sett oss mätta på alla rariteter åkte vi vidare och besökte Ludgo Kyrka där vi också fick  visning och information om kyrkan. Den uppfördes troligen på 1100-talet och byggdes om på andra hälften av 1600-talet.


   

Bland annat fick vi veta att detta var Karl Wilhem Drakenhielms uniform. Han var en svensk officer som deltog i Karl XII:s andra norska fälttåg 1718.


   

Så åkte vi vidare och kom till Öster Malma slott där vi fick en mycket god lunch.


   

Slottet är ifrån 1600-talet och ligger vid stranden av Malma sjön i Södermanland.  Vi fick också en guidad visning av detta gamla slott.


 

Gustafsvik, där fick vi eftermiddagskaffe och även besöka deras ljusaffär som verkligen är speciell.


 


Där kunde vi vandra omkring och se alla fina saker som de sålde. Jag köpte ett hjärtljus.


Efter en lång men intressant dag var vi hemma igen och kunde samla alla intryck. Dessa bussresor som anordnas av Par Bricole är verkligen trevliga och mycket fint upplagda. Vi fick se och uppleva så mycket.


Nu är det frukostdags. Sedan ska vi iväg och inhandla lite förnödenheter för strax är det dags att bila igen.


Trevlig dag alla mina bloggvänner.



ANNONS
Av wiolettan - Tisdag 5 juni 11:48


... min mysing som fyller 76 år. Idag  blir han lika ung, eller lika gammal som vad jag är.


Han bär sin ålder med heder och får vara frisk. Den enda medicin han äter är en halv blodtryckssänkande, men jag tror att den kan han snart slopa också. Han är betydligt friskare nu än han var då vi gifte oss 2010.



 

Det är skönt att ha en lite yngre friskare man som kompletterar mig. Här en bild av honom i fjol då han fyllde 75 år och vi hade tagit in på Världshuset Stenkullen i Östergötland och fick övernatta i denna härliga himmelssäng.


Vi var till Farsta igår på en förträffligt god middag hos min äldsta bror som fyller 91 år om några dagar. Där så började vi att prata om ålder och hur det kom sig att jag och mysingen träffades. Min bror tycker inte att det är konstigt att vi håller ihop, han har sett oss tillsammans så mycket och jag tror att han tror att det är det "perfekta äktenskapet".


 

Här är vi i Ångermanland, på semester, för två år sedan. Vi åker strax dit igen.


 

Men nu först så ska min man grattas och hurras för. Lite ballonger är aldrig fel. Svenska flaggans färger passar ju bra. Den här bilden är tagen vid ingången till vårt hus.


Att fira födelsedag är sunt!

Säga nå´t annat är bara strunt.


Fakta visar att de som firar flest,

är de som lever längst och mest.


Gratulation till Paul min trofaste vän.

Kan inte tro du är 76, än sen,


du bär dina år på ett härligt sätt!

Tusen grattis och kram från mig Wioleth.


ANNONS
Av wiolettan - Söndag 3 juni 11:27


Eksjö, den unika trästaden ville mysingen också visa mig. Ja, det fanns mycket att se där. En småtrevlig stad som innehåller nästan sextio byggnadsminnen.



   

Jag älskar gamla hus. Skulle ha velat gå in i något av dom för att ännu mera insupa atmosfären. Några hus uppfördes redan på 1600-talen och nästan hela Gamla stan är K-märkt.


   

Heidemanska gården. Gården kallades också för Trollegården efter ägaren Per Trolle. Invändigt finns väggmålningar ifrån 1600-talets mitt och tidigt 1700-tal. År 1964 byggdes gården om till som den ser ut idag.


 

Fina gator med Borgmästarstenar i mitten, i alla fall symboliskt.


   

Kyrkan på torget var jag bara tvungen att fota, plus…


   

… denna fina bil, en Morgan. Jag älskar gamla härliga bilar.



   

Ryttarstatyn som finns på Stora torget. Den föreställer en okänd ryttare i tiden för det 30-åriga kriget.



   

Utsikt ifrån hotellrummet.


   

En mysig vilstol.


 

Lennarts konditori.  Där fikade vi, världens godaste kaffebröd. De håller på att renovera byggnaden så den var ”inbäddad”. Den här bilden tog jag tidigt vid vår morgonpromenad, då var det tomt på folk, annars inte.


Sedan åkte vi vidare på småvägar.


   

Kom via Österbymo, Asby och Ramfall till färjehamnen på Torpön.


   

En fin brygga. Gick runt lite i omgivningarna eftersom vi fick vänta på den privatägda färjan, cirka en halvtimme.

Men, det var mycket att se så det gjorde ingenting. Färden gick vidare och vi hamnade vid ett vägbygge.


     

Det blev långa, långa köer och trafiken stod helt stilla. Man asfalterade bägge filerna samtidigt.


   

Vi besökte också flygvapenmuseet i Linköping. Ett kulturhistoriskt museum med prisbelönta utställningar om militärflygets utveckling, från tidigt 1900-tal fram till nutid.  I samlingarna finns cirka 100.000 föremål.


Flygplan en mängd förstås, men det fanns också ifrån flottiljlivets alla olika verksamheter, uniformer, teknikprylar, sjukvårdssaker, textiler och ritningar. Den nedskjutna DC-3an fanns i källaren och det var också intressant att beskåda.


   

Dessa vilda djur hittade vi också.


   

Liksom Döderhultarns  alster.  Det fanns ett galleri av fint snidade skulpturer. År 1920 skänkte han ett antal av sina träskulpturer till flygskolan i Malmen och några finns fortfarande kvar och de är dessa man kan se i flygplansmuseumet.


De skildrar livet på landsbygden i Sverige i början av 1900-talet. Döderhultarn, alltså träsnidaren  Axel Robert Peterson föddes 1868 i Döderhults socken utanför Oskarshamn. Döderhultarn var mycket förtjust i att flyga och fick följa med på 14 militära flygningar. Han lär ha sagt: ”Vilken konstig upplevelse! Det var nästan en ekivok känsla. Plötsligt såg jag saker och ting mycket tydligt och förstod hur tokigt det var att arbeta. Det enda som kan ge livet en mening är att susa fram uppe ibland skyarna”.


Där har inte Döderhultarn och jag samma åsikt, kan jag ju säga.



Av wiolettan - Fredag 1 juni 08:46



Vi for värdshus förbi, Spångens värdshus, eller gästgivargård, närmare bestämt. Det ligger mitt i Skåne, i Ljungbyhed. Ni känner väl till visan som Edvard Persson sjöng?


 

”Kalle, Kalle på Spången”?


Det finns mycket att se och uppleva i Skåne och vi hann inte med hälften.  Efter det vi hade  besökt Kristianstad, Trelleborg, Lund, Åstorp så kom vi till Klippan. I det sammanhanget kan jag ju tala om att vi såg ingen som vinkade till oss, jag kollade hela tiden nästan, trafiken och naturen skulle jag också hinna med. Men kanske bättre lycka nästa gång.


   

Där i Klippan, tog vi in på Hotell Klippan Gästis.


Det var också ett litet trevligt hotell.


Utom då hissen.  Fyra trappor upp, nej det är svårt för mig att gå det nu, ner går bra. Så det var till att ta hissen.


   

Den var på utsidan på hotellet. Ovanligt. Vad jag kan tänka mig så är den ditsatt efter hotellbyggandet.


   

Utsikt inifrån hissen.



   

Lite ovanlig hotellobby, mycket färggrann.


 

Jag tyckte om de ovanliga lamporna med texter på.



   

Klockor fanns det i mängd.

God frukost, så vi var nöjda. På alla hotell har det varit mycket trevlig och serviceinriktad personal. Det är deras jobb, ja visserligen, men samtidigt så tror jag att på dessa, ska vi säga lite mindre hotell, så är det oftast ägaren eller dennes familj som arbetar där och de har ju mera ett personligt intresse att kunderna ska vara så nöjda som det bara går.




   

Vi besökte ett annorlunda museum. Alla kanske inte tycker att det är något att se men vi gick omkring där och insöp atmosfären ifrån förr.


   

Vid ingången satt en varningsskylt.


   

Men, då vi kom in så såg vi katten, den låg och sov. Alldeles stilla låg den, öppnade inte ens ögonen och tittade på oss. Varning för den behövdes nog inte.



 

Hovslagarens häst, cykel och verktyg.


 

Det sägs att det bringar lycka att hitta en hästsko. Det tror man i alla kulturer, där hästskor är bekant. I Europa har man trott på det ända sedan 600-talet före Kristus. Det sägs att om man hittar en hästsko, "så kommer lyckan springande", och tar man den sen hem och hänger upp den, då stannar lyckan kvar. Slitna hästskor är mest lyckobringande och det ska vara sju eller nio hål eller söm, men också tre eller fem hål kvar, anses bra.



 

Det fanns otroligt många och annorlunda verktyg i smedjan. Jag kände igen en del men inte allt.


 

Trä- museet var mest intressant.


 

 Jag kan inte visa allt men några bilder.



 

En så´n här nåldyna kommer jag ihåg ifrån mitt föräldahem. Ja, det var mycket i muséet som påminde om min barndom.



 

Här kan man följa utvecklingen ifrån träkloss till färdig träsko.

 

Nästan en sådan vagn hade min  pappa.


 

Vi bilade vidare. För det mesta små vägar…


   

…ibland lite större.


   

 Nydala kloster i Värnamo kommun i Småland fick vi också se. Det grundades 1143 och är ett av de första cistercienserklostren i Norden. Franska munkar levde och jobbade här i 400 år och det finns flera pilgrimsleder som sammanstrålar här i Nydala. Idag återstår delar av klosterkyrkan och ruiner från tidigare byggnader, även portkapellet.


Här kan man njuta av den vackra miljön, klosterträdgården som är anlagd efter medeltida förebild och ruinerna som också är intressanta att se. Man kan boka guidade visningar både i klostret och i trädgården.


   

Heliga Birgittas staty såg vi också.


 

 Så  hamnade vi i Eksjö och låg över på Eksjö Stadshotell.



 

 Någonstans satt det en katt på trottoaren en morgon.


 

Jag sa hej och då kom den fram för att hälsa. Vänskaplig, sällskaplig och fin.


Det påminner mig om den otäcka incidenten. Får se om jag kan skriva om den nästa gång, eller om det måste gå lite mera tid.




Av wiolettan - Onsdag 30 maj 10:37


Så kom vi då till Kristianstad där mysingen hade bokat rum på Hotell Christian IV.


Det har sin tjusning att åka runt så som vi har gjort och övernatta på olika hotell. Vi försöker att få så bra rum som möjligt för så billig penning som möjligt. Inte har vi något att klaga på heller. Det brukar finnas allt vi behöver.



   

Som synes, ett pampigt hotell, med namn efter stadens grundare.


   

Tjusiga mattor i korridorerna. Samma kungliga monogram som jag hade på min dräkt i förra inlägget.


 

 Denna var till att lägga väskorna på. Det enda som stötte mig lite var heltäckningsmattorna i rummet. Det är jag inte så förtjust i.


   

Jag tycker om tinnar och torn på husen.


 

Vi försökte också se lite av de städer som vi åkte igenom.  En annorlunda fontän, i Kristianstad tror jag.


   

Klart vi ville se havet också. Här utanför Trelleborg som vi också besökte för att få se palmerna på Strandgatan, men de höll som bäst på att förberedas.


 

Jag tror inte att det är fåglar som vandrar där, utan golfspelare.



 

Inget regn fick vi på hela resan, men jag tog en bild av flickor under paraply.



   

Vi åkte vidare och det blev lite större vägar ibland. Skånsk transformatorstation, tror mysingen, eller Skånes minsta slott.


   

Stolen kanske någon känner igen. men den är inte ifrån Älmhult.




   

Lunds domkyrka. Den började att byggas under tidigt 1100-tal. Det är en mycket pampig byggnad.

Över 700.000 besökare och cirka 90.000 firar gudstjänst här varje år. Det är gudstjänster varje dag. Den har utsetts till en av Sveriges sju underverk av Vetenskapsradions lyssnare.


 

Inte många kyrkobesökare den dagen vi var där.



 

Astronomiska uret i domkyrkan, visar verkligen allt. En av kyrkans största sevärdheter. I hela Europa finns bara tre av liknande ur bevarade. Två gånger om dagen spelar den. Samtidigt passerar 6 träfigurer, de tre vise männen med var sin tjänare, Jesusbarnet som sitter i sin mor Marias knä. När de passerar Kristus böjer de sina huvuden i vördnad.




 


Slut på översvämningarna, men skylten var kvar.



 

Av Skånska slott och herresäten såg vi Skarhults...


   

...och Trollenäs slott.


   

Väderkvarnar tycker jag är speciella. En Mölla på skånska.



   

En gammaldags fin vägvisare.


Vi har sett och upplevt väldigt mycket så det finns en hel del att skriva om, men vädret är så varmt så det är inte lätt att få någon ordning på tankeverksamheten.


   

Men, vad hände här? Var vi så trötta så att vi såg dubbelt?



   

Ett annorlunda och roligt varningsmärke för katt.


På tal om katter så var vi med om något riktigt hemskt.  Jag blir fortfarande alldeles kall då jag tänker på det. Katter är ju mitt älsklingsdjur. Nej,. Det får jag ta vid ett annat tillfälle.

Av wiolettan - Måndag 28 maj 07:32


Färden fortsatte!!!

Åh, vilken färd det blev. Så mycket som vi fick se och uppleva i vårt vackra land,


Musön. Har ni hört talas om den? Det hade inte jag förrän jag var där.  Kan tala om att vi under vår resa genom södra Sverige besökte 4 st, för mig, obekanta öar i insjöar. Slottsön, Musön, Hissön och Ivön. Det är något visst med öar, domkyrkor och världsarv. Vi försöker att besöka så många som möjligt av dessa.


   

I Helgasjön strax norr om Hissön i Växjö kommun finns en liten ö som idag heter Musön. På 1700-talet står ön benämnd som ”Måssö ön”. Dåtidens stavning av mosse.


 

Det var lite besvärligt att ta sig dit, över stock och sten.


   

Det var lite längre att gå än vad vi trodde, men vi kämpade på.


 

Mysingen var mycket spänd på att få åka den handdragna tvåmansfärjan från Hissön till Musön,  han skulle ju för första gången i sitt liv, själv dra en färja för hand, men se det fick han inte.



   

Beroende på att det numera är en vinglig flottbro över.

Mysingen och jag hade all möda i världen att gå på denna ranka anordning, men skam den som ger sig.  Sträckan var ju inte så lång men det blåste och vinglade betänkligt.



   

Färjan är ett minne blott. Endast draganordningen fanns kvar.



   


Ikea i Älmhult har jag inte besökt förut men på den här resan fick jag tillfälle till det. Det enda vi köpte där var dagens lunch. På Ikea museet strax bredvid inhandlades bara ett paket servetter för 10:-  Nej, nu ljuger jag. ”Kamprads lilla gulblå” fick också följa med hem.


Det var lite ovanligt att se möbler hängande i taket upp och ner. Som i bilden ovan.



   

Här var det stolar för alla storlekar.


Museet som låg i deras gamla lokaler tyckte jag var intressant. Att se  allt som Ingvar Kamprad byggt upp, hur det hela startades och möbler och prylar ifrån den tiden var spännande. Vi  i vår ålder kände igen en hel del ifrån längre tillbaka i tiden. Närmare bestämt 1960-talet.


 

Här var det en lina i taket där den ena efter den andra prylen åkte runt, runt. Jag fångade ett hjärta.


Färden gick vidare via Lönsboda till Barum och vägfärjan till Ivön.


   


Som synes, vi fick ringa för att en färja skulle komma och hämta oss.



 

Ock, den kom.


 


Så vi kunde åka över.



 

På Ivön gick vi och tittade på Biskopskällaren. Tänk att det finns så mycket i vårt land som jag inte känner till. En brant trappa ledde ner. Inget räcke och ojämt underlag så mysingen vandrade ner själv. Jag skulle troligtvis haft svårt att komma upp. Skäms för att behöva säga det, men det är bara att acceptera livet som det är och ha desto trevligare och roligare på de saker och platser som jag kan se och besöka.


Biskopskällan ingick tidigare i en större byggnad, Ivöhus. Troligtvis uppfördes det i början av 1220-talet av ärkebiskopen av Lund, Anders Sunesen. Åhus en stad på tillväxt, låg nära till, 18 km sydost om Ivön och Skräbeån, som förband Ivesjön med Östersjön, så den låg bra till för förbindelsen med omvärlden.





   

 Det syns  på väggar och tak att det är en mycket gammal byggnad. Titta bara på "fönstret" i muren. Tjocka väggar.




 

Vid trappan upp hade spindlar vävt sina fina nät.


 

Sveriges lägsta punkt besökte vi också. Det var också en bit att gå i i skogen. Jag tycker om skogspromenader, men det var lite väl varmt. Som tur var så fanns det skugga ifrån träden ibland och där kunde jag stanna och pusta ut, hämta nya krafter och fortsätta.


 

Det tog ett tag men fram kom vi. Det korrugerade plåttaket visar havsytan.


 

Nu har jag alltså varit på lägsta punkten i Sverige och har den högsta kvar att besöka. Kebenekaise. Misstänker att det inte blir av.


 

Lägre kan jag inte komma i detta inlägg. Eller längre.


Fortsättning följer...

Av wiolettan - Lördag 26 maj 08:41


Jag vill fortsätta och visa lite bilder som vi har tagit på vår resa ner genom Sverige. Småland och Skåne har vi bilat igenom rätt så mycket.


 

Efter frukosten i Målilla åkte vi vidare och hamnade vid Dädesjö gamla kyrka som har ett tak från 1200-talet då kyrkan byggdes.  Det är det enda trätaket med medeltida målningar som är bevarat i Sverige. Men idag återstår endast långhuset av den romanska stenkyrkan. Slutet av 1700-talet bedömdes kyrkan vara i så dåligt skick så den revs och de byggde upp denna kyrka på en tomt mittemot den gamla.


 

Vid den gamla kyrkan finns det en stor kyrkogård med en mängd gravar och gravstenar från långt tillbaka i tiden.




 

En hel del gamla gravstenar stod uppställda vid stenmuren. Fint att de äldre stenarna bevaras och finns kvar.


 

Här vet jag inte riktigt. Men tydligen så har trädet vuxit rakt över gravkorset.


 

På tal om kyrkor. Vi besökte också Krokeks ödekyrka vid Kungens gamla Eriksgata.


 

Vacker ingång.


 

De hade också en speciell och annorlunda plats för att sätta blommor på. En stor sten.


 

Här också likadant. Vackert och originellt.


 

Den här kyrkan kommer jag inte ihåg vad den hette men den har fått kritik för att den inte ser ut som en kyrka riktigt, utom korset på taket.


 

Vi åkte vidare genom lummiga alléer.


 

Hamnade vid Helgasjön och där låg ångbåten Thor. Den byggdes 1887. En av Sveriges äldsta ångbåtar.


 

Det var så fint vid sjön. Vi njöt.


 

En halv mil ifrån Växjö ligger Kronobergs Slottsruin, där Nils Dacke firade jul på 1500-talet. Troligtvis uppfördes slottet i mitten av 1300-talet.

Den första borgen uppfördes troligen i trä, men i mitten av 1400-talet byggdes det ett större stenhus, skulle ge ett starkare försvar. För, borgen låg bra till och gav ett rejält skydd eftersom den var omgiven av vatten.


 

Vindbryggan. Så inte vem som helst kom in. Det var oroliga tider och det var strider mellan danskar och svenskar om makten över Kalmarunionen och 1469 lyckades så danskarna inta Kronoberg, vilket då skulle ha förstörts, men byggdes snart upp igen.


Nils Dacke, som vi kommer ihåg ifrån skoltidens historietimmar, intog tillsammans med sina män Kronoberg hösten 1542. Från borgen styrde de Småland fram till Gustav Vasa kom och slog ner upproret året därpå.


Sista gången som borgen var i strid var 1612 under Kalmarkriget. Då var den under en kort tid belägrad av danska trupper. I slutet av av 1600-talet brann de översta våningarna ned.


I början av 1900-talet började man att konservera lämningarna. Staten är idag ägare av ruinen och på sommaren är den öppen varje dag.


 

Det var lummigt och fint där inne.


Fortsättning följer...





Av wiolettan - Onsdag 23 maj 09:40


Hemma igen och allt har gått bra, över förväntan.


Då vi har bilat i så många mil och varit ute på vägarna så många timmar så blir jag oerhört tacksam att vi är välbehållna och inga större besvärligheter har inträffat. För, så folk kör ibland. Verkar som om de hade någon efter som jagade dom med blåslampa. Varför åka så fort? Det går att köra 90 då det är 90, mätaren behöver inte vara på 120 då, eller mera.


Flera olyckor har vi sett, efter det att det hänt,  kan tänka mig att det har gått för fort många gånger.


Sverige är ett vackert land och nu på vårsommaren är det helt underbart, träd, buskar och växter som blommar och frodas, grönt och skirt. Vädret har ju kunnat vara bättre, inte en enda regndroppe, jo, kanske någon enstaka, solen har lyst ifrån en klarblå himmel och molnen har knappast haft någon chans, eller mycket liten chans, att titta fram. Att då färdas fram i en bil från år 2000 utan luftkonditionering, har sina sidor.


 

Nästan varje gång som vi stannade till tyckte mysingen att det luktade bensin och det kände jag också, ibland. Han kunde inte se något läckage, men mycket finns i det fördolda. Lite nostalgisk blir jag då jag ser detta hus med sina fina skyltar.


 

Men dessa hade det säkert varmare, intet moln och solen gassar men cyklisterna trampar på. Vi kom att åka samma väg som ett cykellopp, men vi samsades. Några få av dom fick komma med på bild.



 

Vi stannade till vid ett "lusthus" för att svalka av oss och få skugga. Det låg så fint vid vattnet.


 

Då vi åker förbi "Kalle i backen", i Jönåker, en före detta diversehandel, då vet vi att semestern har börjat. För närmare 30 år sedan så slutade E4  att gå rakt igenom Jönåker, så nu är det inte så mycket trafik på den gamla vägen, så den tog vi.


Lunchen, den första dagen intog vi på Åtvidabergs Hotell.



 

Vi stannade ofta och bjöds på vackra utsikter. Här syns faktiskt några moln, men det "längsta molnet" är nog efter ett flygplan.


 

Jag älskar skogar och sjöar.




 

Vi åkte vidare genom Södermanland och kom ner till Småland. Där finns det mycket att se också. Som till exempel "Visans Skepp", i Storebro Vimmerby kommun. Ivar Gustavssons livsverk, en unik skeppssättning. Helt otroligt, väl värd att besöka.


 

Mysingen och jag gick där mellan de 40 inblästrade visorna och sjöng. Det ekade säkert ner emot sjön.




 

Ni förstår, vilket arbete som är nerlagt här. Det var psalmer och profana visor, de mest kända.


 

Det fanns bänkar att sitta ned vid med medhavd picknick, om så önskades.


 

Målilla hotell, där övernattade vi.



 

Närmare bestämt i ett annex bredvid, där hotellet också hade rum för gäster. Avskilt och fint.



 

Frukostmatsal.


 

Det var rikligt och gott.


 

Kocken kunde sin sak.


 

Den här ett i ett prylen, tycker jag om.


 

Detta fanns i hotellobbyn. En bild över de affärer med mera som fanns i Målilla förr. Nu var det inte mycket kvar. En matvaruaffär har de fått behålla. Hotellägaren berättade för oss lite om Målillas historia och om hur det har varit och om hur det är. Intressant, men tråkigt att det verkar gå åt avvecklingshållet, på fler och fler platser i våra småorter, eller mellanstora orter.

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 77 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se