Senaste inläggen

Av wiolettan - Måndag 13 feb 10:10


Måndag igen, så fort dagarna går. Minus fyra grader och solen sken så fint då vi vandrade ut. Vi tog en liten sovmorgon idag för ovanlighetens skull och ingen förfrukostpromenad. Utan vi har gått ner till Willys och handlat lite som vi saknade i kylen.


Igår då mysingen och jag gick en stadsrunda, vid halv åtta tiden ungefär, var det nästan inga människor ute, men så var det ju söndag förstås.


Då vi kom till ett gathörn stod en kille där och då vi gick förbi sa han:


"Hej, hej"!


"Hej", svarade jag, glatt överraskad, en ung kille som hälsar så artigt på främmande personer.


"Hur står det till"? frågade han.


"Jo tack bra och själv då", svarade och frågade jag medan jag gick framåt.


"Han pratar i sin mobil", säger mysingen, "hörde du inte att det ringde i hans telefon då vi kom fram till honom"?


Nej, det hade jag inte hört och jag skämdes och vågade inte vända mig om, men så fort vi kom runt hörnet så fick mysingen ett skrattanfall och jag stämde in, fast åtskilligt generad. Nu för tiden syns det ibland inte att de pratar i telefon, kanske bara sladdar i öronen och det kan man ju ha då man lyssnar på musik eller så också.


I morse då vi nästan var vid simhallen här i Sundbyberg kom en ung kille emot oss. Han var väl i 15-års åldern kanske. Då han var mittemot oss tittade han på mig och sa:

"Hej"! Jag tittade noga, ingen telefon, inga sladdar till öronen så jag svarade glatt tillbaka, "Hej, hej"! Undrar så varför han hälsade på mig, det är ovanligt att unga, tillsynes tuffa killar hälsar på en främmande gammal tant. Men det var nog så att jag skulle få den hälsningen i dag eftersom jag blev så modlös då jag dabbade mig i går.


Ja, jag säger då bara det. Tacka vet jag tiden före mobilernas intåg. Nej, skojar bara, mobilen är bra att ha och tydligen oumbärlig för en del.



 

Den här skylten fanns inte vid den affären som vi handlade i idag, som tur var.



Om självkritik och andras beröm

balanserar jämt, blir man varken

högfärdig eller modlös.


Något att tänka på.





ANNONS
Av wiolettan - Lördag 11 feb 09:29


Den bästa dagen i veckan brukar jag kalla denna dag, lördag. Men, idag blir det lite annorlunda eftersom min mysing ska iväg och få 10:e graden på Par Bricole. Han åker redan tidig eftermiddag och kommer väl inte hem förrän jag har gått till sängs, kan jag tänka mig. Jag kommer inte att ha långtråkigt men det blir inte som våra vanliga lördagar.


Så snart ska han hänga på sig en mängd medaljer på sin frack och bli snygg värre. Förut, här på bloggen har jag lagt ut en bild så ni fick se, då han var uppklädd och prydlig men det var några år sedan. Får se om jag tar ett nytt foto idag.


Igår åkte vi iväg redan före elva på förmiddagen och var borta hos goda vänner hela da´n och fick bli undfägnad och uppassad till max. Det var en mycket god trerätters middag och vi njöt i fulla drag. De bor nästan i Nynäshamn, så vi åkte både buss och tåg några timmar, men det var en upplevelse det också. Att stiga upp på bussen var jobbigt, jag höll inte på att komma med, svårt med höften där. Men skam den som ger sig, det gick.



    

Denna tulpanbukett fick jag av en övernattande gäst.


Snart är det melodikrysset som vi alltid försöker att lyssna till och lösa. Det tränar hjärnan och samtidigt kan det ibland vara vacker sång och musik att lyssna till.


 

Den här skylten gick vi förbi i morse på vår stadsrunda.


Hoppas att vi alla får en bra dag och var rädda om varandra.





ANNONS
Av wiolettan - Torsdag 9 feb 08:44


Minus 7 grader var det då vi tog en liten kort runda i morse. Jag tänkte att det var läge att passa på då hälsan stod mig bi. Men, efter en halvtimme var vi hemma igen.


   

Jag hann i alla fall mötas av detta lilla hjärta på trottoaren, det gladde mig. Någon hade slängt en liten pappersbit som bildade ett hjärta.


   

Solen hade inte vaknat riktigt men himlen var vacker.


För några dagar sedan då jag och mysingen gick ner till Centrum för att inhandla två par byxor till honom, blev vi extremt förvånade.


   

Jul, julsaker säljs det nu i början av februari? Varför sätter de upp marknadsstånd? Blir det storrea? Är det några som vill skoja? Har de fått fnatt?


   

Men här kom svaret. Filminspelning, det stod så på lappen till höger. Skönt, då kan de gärna få hålla på.

Skulle bra gärna vilja veta till vilken film, men det ger sig nog. De höll på att packa upp julsaker för fullt.


Serien som går nu på TV, på ettan och heter Bonusfamiljen, har väldigt många scener ifrån Sundbyberg. Del två av tio, gick i måndags. Det är riktigt roligt att kunna känna igen sig. Oj, där är den restaurangen, där är den affären och där, titta nu går de på Sturegatan och in på fiket där. Vi fick också se inifrån en lägenhet på Tuletorget i ett av 16-vånings husen. Både hur lägenheten såg ut och den urtjusiga utsikten. Det har jag haft lust till länge. Titta alltså, inte bo där, det är för dyrt för oss.


På den andra  bilden i detta inlägg, med himlen, kan ni se ett av de två höghusen som det gällde.


Strax ska vi ut och handla. Ha det bra och sköt om er.



Av wiolettan - Söndag 5 feb 09:20



Igår kväll var det inte något speciellt på TV som jag ville titta på så jag tänkte att då kollar jag på Melodifestivalen och ser om jag fortfarande tycker att det är ett jobbigt program att titta på eller om det hade ändrat sig till det bättre. Alltså bättre ur min synpunkt sett.


Men nej, jag gav upp efter ett litet tag. Lika skränigt, programledarna skrek ofta och det blixtrade och flimrade med ljus hit och dit. För mig är det inte något att lyssna på och njuta av. Jag älskar musik och jag älskar tävlingar, men detta koncept passar inte mig. Fast jag verkar vara rätt så ensam om att tycka det.


Har svårt också för detta att musiken ofta nästan överröstar sången.


Förresten, det heter väl Melodifestivalen, varför envisas många med att säga Mello? Mello, låter som en frukostfil eller tuggummi. Orkar de inte säga ut ordet helt, tar det för lång tid, eller vad är det frågan om? Då menar jag de som pratar om programmet i radio eller så, alltså lite mera officiellt.


Jag tycker inte heller att det är OK av en programledare att svära i TV.


Nu ska jag inte ödsla mer energi åt detta, det har jag inget för. Jag skulle tro att det är åldern, min ålder alltså. Jag kanske inte orkar följa med på allt nytt som kommer. Vet också att det är många som tycker att det är ett bra program och gärna lyssnar. Vi är olika vi människor och bra är väl det.



   

Stämmer kanske bra, denna skylt, fast det är en man de varnar för.











Av wiolettan - Fredag 3 feb 09:57



Jag har en liten kärleksbok, utgiven av Pedagogförlaget som jag tycker om att bläddra och läsa i.


Idag läste jag:

Hon (medan han stjäl en kyss): "Din tjuv. Jag kommer att anklaga dig för stöld".


Han (medan han stjäl en till): "Nåväl, men du har ju fått tillbaka den, fast om du vidhåller din beskyllning kommer jag att anklaga dig för häleri".


Häleri tänkte jag, hur tänkte han då så jag Googlade på ordet och där stod det att man kan dömas för häleri om man köper något som är stulet. Det är klart att jag visste vad ordet betydde och när det användes men att koppla ihop det med att kyssa sin käresta, det skulle jag aldrig ha tänkt på. Det står också: "bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv". Då förstod jag hans humor i det hela.


I uppslagsverket kan man läsa att en kyss "är en hälsningsceremoni där man trycker läpparna mot den andres och snabbt skiljer dem åt igen".


Av detta kan man dra slutsatsen att även om en uppslagbok kan ge besked om ords innebörd så vet den inget om kyssar.


Det finns många olika kyssar där "Judaskyssen" kanske är den mest omtalade, eller den mest negativa, inget med vänlighet att göra, tvärtom. Sedan finns det kyssar kamrater och vänner emellan, föräldrar och barn emellan, kärlekspar emellan, regeringschefer emellan, i Ryssland som exempel, sedan finns det handkyssar, ja jag kan räkna upp många olika tillfällen och att det är mycket vanligt nu för tiden.


För min del fick jag ingen kyss förrän i sena tonåren och den ville jag inte ha. Hemma i mitt föräldrahem var det varken kramar eller kyssar då jag var barn.


Jag tar igen det nu.


 






Av wiolettan - Torsdag 2 feb 10:39



Motgången är ofta en förklädd vän.

Möt den med tacksamhet.

för den ger dig styrka och klokskap.


Författaren okänd och just nu kanske jag inte håller med. 


Visst, vi lär oss av våra motgångar, vi blir starkare och visare och det är bra, men just uppe i det hela så måste jag vara mycket stark för att se den vännen. 


Ibland tänker jag som så att allt det som jag eller någon annan har mött och har fått gått igenom under livet, så måste både hon och jag vara mycket stark och mycket klok, vid det här laget. Jaa, jag kanske är stark, men framför allt så är jag envis och ger inte upp i första taget. Så väldigt klok är jag väl inte, men jag är ibland rätt så duktig på att lösa korsord.



 

Ett tankeväckande budskap från min almanacka.





Av wiolettan - Tisdag 31 jan 08:45


Ni som har följt med mig här på bloggen genom åren, kanske vet att jag tycker mycket om barnhistorier. Barn är så omedelbara och rättframma. De lindar inte in sina svar, de säger vad de tycker.


Känner att det är ett bra tag sedan som jag delgav er någon av mina historier. Jag har egna, inom min släkt, men också sådana som jag har läst. Som denna till exempel.


En söndagsskollärare fick i uppgift att förklara för sina sexåriga elever, vad man behövde göra för att komma till himlen. För att ta reda på vad barnen redan visste, ställde han några frågor.


"Om jag sålde mitt hus, min bil och allt jag äger gav alla pengarna til kyrkan, skulle det ta mig till himlen?"

"NEJ", svarade alla barnen.


"Om jag städade i kyrkan, klippte gräset och höll ordning på mina saker, skulle det ta mig till himlen?"


Ännu en gång blev svaret "NEJ!"


"Men om jag var snäll mot djur och gav godis till alla barnen och älskade min fru, skulle det ta mig till himlen?"


Ännu en gång skrek alla barnen "NEJ!"


"Men, hur ska jag då ta mig till himlen?" frågade läraren.


En pojke på sista bänk reser sig upp och ropar:

"Du måste dö först!"



Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att denna historia är så rolig. Kanske låter det absurt, men jag känner så. Barn är logiska, de krånglar inte till saker och ting, det är något som vi vuxna kanske borde ta efter.


Ska jag gå in lite allvarligare i det hela så är det ju rätt också, det hjälper inte hur "snälla och goda" vi är, det tar oss inte till himlen. Vi måste först och främst ha en tro, en tro på att det finns en Gud, bekänna Hans namn och försöka att leva ett liv, inte bara för oss själva, utan också för våra medmänniskor. Sedan, som pojken sa. Vi måste dö först.



 



Trevlig dag önskar jag er.




Av wiolettan - Söndag 29 jan 09:08


Grått väder ute denna dag, minus 2 grader och det blåser. Det var vad vi kom underfund med på vår korta morgonrunda. Men, det var skönt att komma ut, frisk luft, lite rörelse i benen. Höften fortfarande ont, men  mest i uppförsbackar. Jag märkte att om jag gick baklänges så gjorde det mindre ont. Så då gick jag baklänges ett tag men jag tror att mysingen tyckte att det var lite, så att säga.,uppseendeväckande. Mig gjorde det inget eftersom det nästan inte var någon människa ute.


 

Däremot väldigt mycket med fåglar, vid Lötsjön. Här väntar de på mat.


 

Våra grannar och vi har fortfarande utebelysningen kvar på våra balkonger.


Det var mörkt då vi gick ut, men ljusnade mer och mer.


I dag blir det en inomhusdag annars, vi tar det lugnt och hämtar krafter till veckan som kommer. Så här som äldre kan det behövas att gå ner i varv. "Som äldre", nja som gammal då. Förresten, alla behöver koppla av ibland.


Några ord på vägen.


När du blir gammal minns det som varit,
då kan du njuta av det en andra gång.

Tro på människor, men lås alltid din bil.

Dela med dig av allt du vet.
Det är ett sätt att uppnå odödlighet.


Avbryt aldrig någon som håller
på att visa dej sin tillgivenhet.



En gång om året, åk till ett
ställe du aldrig varit på, om du kan.


Om du tjänar mycket pengar,
placera dem för att hjälpa andra
medan de fortfarande lever.


Sänd ditt bröd över vattnet,

ty i tidens längd får du det tillbaka.

Bättre är att höra förebråelser

av en vis man,

än att höra sång av dårar.


Och ljuset är ljuvligt,

och det är gott för ögonen att få se solen.


Ja, om en mäniska får leva än så många år,

så må hon vara glad under dem alla.


Några av de sista raderna här i detta inlägg kommer ifrån Predikaren i Bibeln.








Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 75 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan 6 år.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se