Senaste inläggen

Av wiolettan - Måndag 21 jan 08:59


I går då jag hörde på TV om superblodmånen som skulle synas i dag på morgonen så sa jag till mysingen att vi kan väl gå ut och titta om det syns något speciellt. Om det inte var molnigt förstås och jag mådde bra.


Eftersom det är både total månförmörkelse och blodmåne samtidigt så kallas den för superblodmånen. Nästa chans att få se den i Sverige är om 10 år, närmare bestämt nyårsafton 2028.


Månen upplevs som extra stor eftersom den befinner sig närmast jorden i sin bana, den förmörkas och färgas röd.


Jodå, vi fick se den. Den var nästan gömd då den förmörkades, men jag fick ingen bra bild att visa, så jag avstår ifrån det. Många fina bilder finns annars att se på nätet, jag har varit inne och kikat och en del är ifrån Stockholms trakten och är vackra, en klart annorlunda måne.


Vi hade minus 11 grader så det var kallt att stå ute och kolla. Halt var det också. Då vi var på hemväg och gick på trottoaren kom det, äntligen, en traktor som kunde sanda gångbanan. Välbehövligt.


  

Denna fina blombukett fick mysingen då han var på sin loge Odd Fellows i fredags. Tydligen har han varit duktig och hjälpsam där så de ville visa honom sin uppskattning. Det uppskattas.


 

Jag fick också uppskattning. Inte för att jag varit duktig och hjälpsam utan ifrån en bekant som vi hade som nattgäst här i helgen. Jag älskar blommor, så den uppskattades också.


Mysingen är på sammanträde hos SPF och jag kan roa mig själv, det är inte svårt. Jag har så många tankar, drömmar och visioner, för att inte tala om fantasi. Är tacksam att jag har kvar fantasins gåva.


Om dina visioner inte ger

dig pirr i magen, är antingen

dina visioner för små eller din

bild av Gud för liten.



Önskar er en finfin måndag och bra vecka.





ANNONS
Av wiolettan - Söndag 20 jan 08:31


Bara för att få lite ny luft i lungorna tog mysingen med mig ut på en morgonpromenad, i morse.


Det var minus 8 grader och halt så det knappt gick att gå. Det var länge sedan som det var så dåligt sandat på trottoarerna här. Tur att det finns broddar och cykelbanor som är sandade, något så när. Tidig söndagsmorgon är det nästan inga cyklister ute så det är fritt fram att gå där.   Efter knappt 25 minuter var vi hemma igen.


Det börjar klarna lite ute och solen verkar komma fram idag. Den syns inte än, men vid horisonten märks det en ljusning.


Jag tror på Gud på samma sätt

som jag tror på den uppåtgående solen.

Inte för att jag ser den,

utan för att jag genom den kan se allt annat.




 

Hej på er som läser min blogg. Hoppas att ni alla får en finfin dag och var rädda om er om ni går ut.





ANNONS
Av wiolettan - Torsdag 17 jan 09:40


Minus 5 grader och det har kommit ett par centimeter snö. Det är jättehalt ute, så att jag håller mig inne. Mysingen ska handla lite förnödenheter åt oss och jag stannar hemma så att han slipper "dras" med mig.


I morgonbitti måste jag iväg för att ta lite prover, på fastande mage, så det blir tidigt på morgonen.


Sedan om cirka en vecka, tillbaka till läkaren för utvärdering av de två nya medicinerna. Hoppas att blodvärderna är bättre. Att hjärtat har blivit bättre är väl inte så mycket att hoppas på. Mysingen tycker att jag har mera ork nu och det bådar gott. Det som inte är bra är att av en tablett får jag huvudvärk efter lunch och den andra ger mig illamående. Det går över lite om jag äter.


Det påminner mig lite om då jag var liten och var sjuk nästan en hel vinter. Fick tillslut vitaminbrist och fel på njurarna, blod i urinen och ingen matlust. Att jag då inte ville äta berodde säkert på att läkaren hade ordinerat mat utan salt och socker. Tänk er, potatis utan salt, eller pannkakor utan socker eller sylt, det smakade bara mjöl. Vi hade det inte så bra ställt hemma så det fanns ju inte pengar till att köpa så mycket frukt, till exempel. Men min mamma kom en dag med en apelsin och jag blev så glad, kommer jag ihåg, det var ju en lyxvara för oss. Kommer även ihåg besvikelsen då jag inte fick ner en endaste liten klyfta.


Nu har vi "städat bort" julen. Alla julsaker nerplockade igen och tomtarna får vila nästan ett helt år. Det blev lite tomt men det känns samtidigt skönt.



 

Julkyrkan har vi monterat ner.


    

Alla julkort som har kommit har jag också plockat ner. Det var en hel del.

Ha det finfint.

Av wiolettan - Söndag 13 jan 09:29


Uti morgonstunden beder jag till dig,

led med fadersögon mig i dag min stig

Och när kvällens skuggor dölja sjö och land,

Fader dig jag beder håll mig i din hand.

Uti livets morgon vid dess middagstid.

I dess sena afton vare du min frid.




I dag är det Trettondedag jul. Då jag var liten trodde jag att det hette trettondedagsknut. Kanske beroende på att min ena bror heter Knut och det var då hans namnsdag.


Knut är 3 år äldre än mig och som unga umgicks vi mycket. Vår ena bror var 4 år äldre och vår yngre syster 2 år yngre så vi var närmast att ha liknande intressen, på något sätt, av oss 9 syskon som då var i livet.


Vi åkte spark eller gick tillsammans till vår kyrka eller andra träffar och jag fick lära mig mycket av min bror. På vinterkvällarna då det var mörkt och stjärnklart lärde han mig om stjärnornas liv, vad de hette och var de fanns i förhållande till varandra. Jag kommer ihåg att jag mest var facinerad av Vintergatan,  Stora och lilla Björn och så klart Polstjärnan. Det vackra norrskenet som sprakade, gnistrade och lyste upp himlen så vackert fick jag också lära mig om. Kunde inte se mig mätt på alla dessa färger.


Sommartid var det molnen som var föremål för vår utforskning. Knut lärde mig vad de hette. Stackmoln, Åskmoln, Slöjmon och Vackervädersmoln var några namn jag snappade upp och kommer ihåg.


Knut var, liksom vi andra syskon, intresserade inte bara av naturens fenomen utan också av djuren, fåglarna. Så på mörka vinterkvällar då vi var på väg hem, fick jag lära mig hur vissa av djuren lät. Rävens ylande tyckte jag inte om, nästan som ett barns gråt, lodjurets läte trodde jag mera skulle vara som en katts jamande, men icke.


Det finns mycket i min hjärna som jag minns

ifrån barndomsåren, som jag trodde att jag glömt, ett citat från Wiolettan.



Det underligaste med framtiden är väl att man då

kommer att kalla vår tid gamla goda,  sa en gång Ernest Hemingway.



 

Ha en finfin dag.



Av wiolettan - Onsdag 9 jan 09:20


Häromdagen då mysingen kom ner till vår bil såg han, att han en kvart tidigare hade fått en parkeringsbot.  Jag stod vid fönstret och tittade på hur han stod och synade lappen, läste och läste. Jag tror att han stod där blickstilla mellan fem och tio minuter.


Jag tänkte att nu har vi stått för länge på samma plats. Vi har boende parkering men ingen bestämd plats att stå på och får stå i högst 7 dagar på samma ställe. Förstod att nu var mysingen ledsen. Böter, pengar bortkastade, helt i onödan, han är ju så "ekonomisk" om jag förklarar det milt.


Efter ett tag vandrade mysingen iväg, han skulle nämligen gå till affären på andra sidan järnvägen. Jag var mycket nyfiken och spänd på hur stort belopp det var. Vi får ju inte parkeringsböter annars. Kanske hänt 1 eller 2 gånger.


Hur det gick?


Jo, lyckan, om jag var säga det så,  var med oss, även denna gång. "Du måste ha en speciell kontakt med någon högre makt", sa mysingen. Jo, jag tror på Gud, en allsmäktig makt, men om han styrde mysingens och den andre mannens steg i detta fall, ska jag låta vara osagt. Jag bad ju inte till Gud om att slippa böterna, utan jag suckade bara om lite hjälp till mysingen så att han inte skulle bli arg eller för bedrövad.


För att göra en lång historia kort. Mysingen träffade parkeringsvakten i närheten av centrumet, visade böterna och sa som det var att han inte hade betalt boende parkeringen nyligen, glömt bort det, och att han inte hade fått någon påminnelse några dagar innan, på mailen, som det brukar hända annars. Han hade stått inalles i knappt två timmar innan bilen blev lappad. Parkeringsvakten och mysingen började prata, om Sundbyberg, om gamla tider, ja om allt möjligt och tillslut så revs boten. "Jag skriver att bilägaren kom", sa vakten. Ja, det var ju sant, mysingen kom ju.


Då mysingen kom hem var han glad som en lärka. "Jag som inte är ett dugg social, var trevlig och pratade länge och lyssnade", sa han.



 

En julgran av nagellacksflaskor, såg vi i ett skyltfönster.


 

Tomten på väg hem, efter väl förrättat värv. Hur kan han ha råd att ha en sådan fin liten bil?



 

Det har kommit lite snö och någon hade ritat hjärtan i nysnön.



Av wiolettan - Fredag 4 jan 08:51


Vaknade i morse med en känsla av lessenhet och apati, om jag ska hårddra det. Men, jag hade sovit dåligt inatt och det kanske var därför som denna slöhet - och bedrövelsekänsla infann sig.


Nu har jag fått frukost och en ny dag håller på att randas.


Denna dag som är punktskriftens dag, till minne av punktskriftens uppfinnare Louis Braille. En fransman som föddes 1809. Både på franska och engelska heter punktskriften braille. Vi kallar det ofta för blindskrift. En oerhörd fin uppfinning som jag har kommit i kontakt med många, många gånger.


Vi har en ung man i vår kyrka som är helt blind och han brukar läsa ur Bibeln för oss på just blindskrift. Snabb i fingrarna och läser utan att staka sig. Han har varit med i samma fredagssamling som jag och då fick jag se närmare vilken oerhörd nytta han har av att kunna blindskrift.


Jag kom även i kontakt med barn och ungdomar då jag bodde inneboende i en familj i Sollentuna i början av 60-talet, som var blinda. Det var oerhört lärorikt och jag fick en helt ny förståelse och kände en enorm tacksamhet för att just jag, kunde se och hur svårt det måste vara att leva i ständigt mörker.


Dessa ungdomar var, trots sitt handikapp, glada och hade en enorm livslust och glädje i de små sakerna. De var enormt tacksamma om jag kunde gå ut och gå med dom. Något som vi andra tar för självklarheter är för dom något helt annat. I en ny och främmande miljö är det inte så lätt att bara promenera ut, då man inte ser. Vi gick många och långa promenader, jag och dessa ibland upptill 6 ungdomar. Jag lärde mig en massa. Tror att det är därifrån jag har förmågan att "se omkring mig", vad som händer och sker. Vara uppmärksam och vaksam. Jag var ju då tvungen att hålla koll på dessa 6, var de gick, hur det såg ut omkring och helst även förklara vilka färger och nyanser det fanns i naturen och omgivningarna. Alla ljud som var ovanliga skulle jag tala om vad det var.


Vi spelade och sjöng mycket också. De flesta av dom var otroligt musikaliska och familjen som jag hyrde av hade ett fint piano som vi flitigt använde. De ville också att jag skulle läsa för dom och klart att jag gjorde det.


Jag var då omkring 22 år, nyinflyttad, jobbade i Stockholm, heltid och hjälpte dessa barn och unga på helgerna, då familjen som jag hyrde av, "tog hem dem", för att de skulle få vara i en hemmiljö ibland, istället för blindskolan i Tomteboda. Barnen kom ifrån olika delar av Sverige. En flicka, Ingegärd Andersson, kom ifrån Dalarna. Så jag beundrade henne. Hon var äldst. lika ung som jag, hade blivit blind vid en skridskoolycka då hon hade slagit i huvudet i isen, vid 10-års ålder. Därefter ville hennes pappa inte veta av henne så hon fick bo på Tomteboda.


Vi hade kontakt i många år, även efter det att jag hade flyttat till Sundbyberg och gift mig. Hon jobbade då på Söder och tog sig fram mycket bra. Jag läste in böcker till henne på band, i timmar. På den tiden fanns det inte talböcker på samma sätt som det gör nu.


Oj, så klockan går, plikten kallar. "Ses" senare och ha en finfin dag.



 

En annorlunda julgran som står på torget vid Landsvägen.




Av wiolettan - Tisdag 1 jan 10:58


...önskar jag alla er mina trogna läsare och förhoppningsvis även nytillkomna. Hoppas att vi alla får ett fint år och att vi får vara friska.


I går kväll var det den första nyårsnatten, på många, många år, som jag inte var uppe och vakade in det nya året. Det kändes lite märkligt och ovant, men det sägs att "nöden har ingen lag". I mitt och detta fall, betyder det att jag orkade inte vara uppe. Vid 10-tiden sa jag till mysingen att jag  måste gå och lägga mig, är för trött för att vänta på raketer och uppläsning av "Nyårsklockan", en dikt skriven av Tennyson, som brukar avsluta det gamla året på TV1.


Mysingen gjorde mig sällskap, och jag somnade, vaknade strax före tolvslaget då raketer och smällare runt om oss och mest ifrån Tornparken, blev för mycket.


Mysingen satte på radions program ett och Tegnérs tänkvärda dikt "Det Eviga", följt av klockorna i alla Sveriges domkyrkor som ringde in det nya året. Christofer Murray var nyårsvärd och hallåman för 37:e året i följd. Det var sannerligen mäktigt och vackert.  Det andades frid och tillförsikt inför det nya året.


Några tänkvärda ord att börja det nya året med.


Kärleken gömmer sig inte, den stannar och kämpar.

Den ger inte upp förrän den nått målet.

Det är därför Gud gjorde kärleken så stark.

För att den ska kunna bära dig, hela vägen hem.



 

Julblomster som vi fick av gäster på julaftonen.




 

Vår Amaryllis som först blommade med fyra blommor och lagom till julaftonen, nästa stängel med sju fina klockor.



 

De två upplysta renarna som pryder en gågata i centrum.




 

Även dessa vackra träd lyser upp i vintermörkret.



Jag kommer att läsa ikapp mig hos er allt eftersom, men det går inte på en dag. Sitter inte så mycket vid datorn nu för tiden.  Sköt om er.




Av wiolettan - 22 december 2018 08:58


Snart är det jul och det verkar bli en vit jul här i Sundbyberg. Det är jag som Ångermanlänning mycket glad över. Visserligen gillar jag inte då det blir halt ute och svårt att gå men jag hoppas att de sandar så att inte folk ramlar och bryter sig.


Tomten har säkert broddar på sig för han kommer ifrån norra Sverige och där är man van att det kan vara halt ute. Fast å andra sidan, där är det ofta mycket kallt på vintern och då finns ingen halka.


Hemma i mitt barndomshem kom det alltid tomtar på julafton. Jag kommer ihåg många gånger då det var 3 stadiga tomtar som klampade in i vårt stora bondkök och höjde spänningen betydligt.


Mina två yngsta syskon var mycket rädda för dessa rödklädda och skäggiga varelser och gömde sig bakom mammas kjolar, men jag kommer inte ihåg att jag någonsin var rädd för dom. Jag tror att jag, då som nu, var duktig på att känna igen röster. Så att det var farbror Elof, farbror Theodor och farbror Anders, det kunde jag höra på rösterna fast de försökte att "kraxa" till sig.


En julafton höll det på att gå riktigt illa då någon kom åt julgranen med alla julgransljus som tände eld på granen. På den tiden fanns det bara levande ljus att ha i julgranen. Nu slutade allt så lyckligt som det bara kan. Tomtarna fick annat att göra än att dela ut julklappar en stund. De släckte föredömligt granen och inget farligt hände. Mer än att min mamma höll på att få slag. Det dröjde länge innan hon kom över händelsen och hon ville inte gärna ha ljusen i granen tända efter detta. Jag kan ju nu som vuxen förstå det. Vi som var så många barn, spring och lek, mycket kan då hända.


Så var rädda om er och håll koll på alla levande ljus.


Vill önska er alla som läser min blogg en mycket trevlig helg och GOD JUL. Hoppas att det blir en jul, precis som ni vill ha den.


Fröjdas vart sinne julen är inne, Frälsaren kommen är.

Se huru ljusen brinna i husen, prisande vännen kär.


Natten förjagas, redan det dagas sällhetens sol uppgår.

Herden för hjorden, mänska är vorden. Nu är det jubelår.


O vilken ära, Gud är oss nära Herren ibland oss bor.

Han till de ringa, himlen vill bringa.  Säll den på honom tror.



 

Vår julkrubba.




Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 77 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se