Senaste inläggen

Av wiolettan - Tisdag 16 mars 08:33


 

Vi tog en promenad på morgonen, före frukost, för att få lite ny syre i lungorna, eller kanske mest för att försöka få lite ”spring i benen”. Ja jag vet, spring i benen betyder att man inte vill sitta still utan röra på sig, nästan hela tiden. Nu gäller det ju sannerligen inte mig, men jag vill gå ut och gå för att inte säcka ihop, lite spring i benen skulle allt behövas i den här kroppen.

 

Ja, jag vet det också, det är inte alla dagar som är bra dagar, så att säga, men en del dagar är lite bättre än de dagar som inte är så bra, om jag säger så. Och, då ser ni, då är det bäst att passa på. För, vi lever en sekund i taget och den sekunden är nu, var det en poet som sa.


Det blir inte så mycket skrivande här på bloggen, men jag hoppas att jag ska känna mig bättre snart och framför allt, må bättre. Inte många stunder i taget som jag kan skriva här.



 

Men, tillbaka till promenaden. Vintergäcken lyser så fint. Vill gäcka vintern, enligt namnet.





 

Även krokusen vill visa sig nu då det börjar att bli lite varmare i luften.



 

Snödropparna, utan snö.



 

Vi gick förbi vår kyrka, Centrumkyrkan. De har inga gudstjänster där nu, på grund av pandemin. Sänder över nätet.

Bygget som ni ser längre bak i bilden, där ligger vår vårdcentral som jag ska gå till för att få vaccin mot Corona. Jag har fått ett brev om att det är dags och ska beställa tid hos min vårdcentral, men dit ska jag inte ringa då det gäller Corona och på nätet kan jag inte beställa tid, står det. Jaja, jag får avvakta, fast det känns som om det brådskar.



 

Stadskyrkan ligger inte långt därifrån. Stor fin och pampig.


 

Så kom vi till denna gata. Inget märkvärdigt men den, kan tyckas, men jag tog en närbild på de båda övergångsmärken som står där.


 

Denna, inget speciellt. En man som vanligt går över.


 

Men titta, har ni sett? En kvinna på varningsmärket. Det är första gången som jag ser ett sådant. Det tyckte jag var riktigt trevligt.


 

Annan sak som var trevligt att se var denna vattenpump, tyckte jag, ända tills det att jag skulle försöka få lite vatten, det gick inte,


 

 Så strax innan vi var hemma så såg vi detta hjärta i ett skyltfönster. Ett hjärta i ett hjärta.

 

 

Av wiolettan - Tisdag 9 mars 08:48


Det känns som om världen runt omkring mig snurrar fortare och fortare, tills det ibland känns som ett kaos.


Det finns så många frågor, det finns så mycken längtan och behov, behov av lugn, ro och trygghet. Så kan jag känna det ibland i alla fall. Det är så mycket som händer runt oss och vi kan inte påverka så att det snurrar i den riktning som vi önskar. Bara göra det bästa och det som på oss ankommer, för att denna jord ska blir dräglig att leva på.


Det är det yttre.


Men, inom mig kan jag ibland, trots allt omkring, känna ett lugn. Det är till det lugnet som jag oftare vill komma, för det är därifrån jag kan hämta ny kraft och fyllas av glädje, kärlek och frid. Få ork att gå vidare och inte dras ner i något som är svårt att komma ur.


Jag tänker ibland på min mamma som var ”sjuk i nerverna” som man sa på den tiden, Kanske hon blev lugnare efter elchocksbehandlingen, men hon hade oron inom sig och den var svår att styra. Nu som vuxen kan jag lättare förstå henne och vad hon hade att kämpa med och mot.  Jag var bara 32 år då hon avled och kände mig ännu mindre vuxen då än nu.


Nu ska vi gå vidare i livet och ta vara på de dagar vi får. Hoppas att de dagarna blir till år.

Kan bli lite fundersam för min Mysing börjar nästan dagligen tala om att han är gammal och ”undrar hur länge man får leva”. Det måste ju vara att han ser mig och funderar, för han är ju så frisk och stark för sin ålder. Han har också flera gånger senaste tiden frågat mig ”var ska  du ligga då, vilken kyrkogård, när det blir dags"? Men, han har ju alltid varit bra på att planera.


Det kan också vara så att han hör om alla som blir sjuka och många som han och vi känner, har avlidit


Nej, nu ska jag sluta att prata med er för denna gång.


 Var rädda om er och varandra.


Det finns ett indiskt ordspråk som lyder:


Avundas aldrig någon det sken av lycka han har.

Du känner inte hans hemliga sorger.


  

 


Av wiolettan - Torsdag 4 mars 09:01


Mars månad har redan börjat och det känns helt otroligt. Vart tog vintern vägen? Mars är ju en vårmånad och än om det inte känns så ute i naturen så är det ändå vår nu.



 

Vi gick förbi Lötsjön häromdagen och såg att isen låg fortfarande, trots vårmånaden.


Denna månad finns det många märkesdagar för mig, eller för de som står mig nära, eller har stått mig nära.


Häromdagen fyllde en fin tjej som jag har känt i cirka 20 år, 50 år, rena ungdomen är hon. En tjej som hjälpte mig mycket då min förra man avled. Han skulle ha fyllt 92 år den 11 mars. Hans sonhustru fyller den 20 mars. En av mina väninnor fyller år i morgon och jag och Mysingen har i slutet på mars varit gifta i 11 år.


Vi kan också fira en av mina namnsdagar och Internationella kvinnodagen nu i början av mars.


Sist men inte minst.


 

  Bananens dag är det denna dag.


Denna frukt, eller det är ett bär, är för mig en delikatess. Jag äter mycket frukt, olika sorters, inte vindruvor dom tål jag inte, men annars, frukt är gott och nyttigt.


Bananen är en av dom mest såldra frukterna i Sverige, före både äpplen och apelsiner. Den är ju också mycket nyttig och det är nästan så det känns då man äter den att nyttigheterna kryllar i magen.


Den kommer ifrån Sydostasien, kom sedan till Afrika, Amerika. Först på 1900-talet började bananen importeras till Sverige mera regelbundet. Nu äter vi cirka 16 kg bananer per person ocn år. I Uganda, där jag har en vänninna som kommer ifrån, äts det 250 kg per person och år.


Jag tycker om bananer, mycket för att det är ett bra mellanmål, mättar lite, samtidigt som det är gott och nyttigt.


Bananen både mättar och innehåller en rad olika vitaminer och mineraler, som till exempel vitamin B6, mangan, vitamin C, kalium, magnesium, riboflavin, niacin, vitamin A och järn samt kostfibrer.
Bananer kan motverka järnbrist eftersom de innehåller mycket järn. Den innehåller inget fett, kolesterol eller salt – ämnen du inte bör överdosera!
Bananer gör att du somnar lättare! En banan en kvart före sängdags – det kan hjälpa dig att somna, eftersom aminosyran tryptofan i bananen ombildas till melatonin i kroppen som gör att man blir lugn.




Av wiolettan - Fredag 26 feb 08:58


I morse kändes det som om våren är på gång och enligt vad de sa på radion så är den metrologiska våren här denna dag.  Det var endast 3 plusgrader men solen började att stiga upp och värma.



   

Snödropparna har kommit. Denna bild tog jag i morse.


 

Även krokusen börjar så smått att vakna, efter vintersömnen.



Bilen fick komma ut igår. Den behövde luft i ena bakdäcket och sedan är det ju bra att den får åka lite också, för batteriets skull. Vi använder så sällan bilen på vintern. Men nu fick den komma ut och motorn spann som en nöjd katt.


Vi bilade till Norra Begravningsplatsen i Solna också, för att se om det hade gjorts något åt gravstenarna som var kullslagna. Mysingens morföräldrars gravsten var en bland många som slogs omkull.


Nu såg vi att deras gravsten hade rests upp och det såg snyggt ut där, men av gravlyktan fanns inte ett spår. Kanske krossades den vid tillslaget och gick sönder. Vi såg minst 50 st gravstenar som fortfarande låg på marken och på dom var det satt en gul lapp om att stenarna skulle åtgärdas. Tydligen måste det något mera till på just dessa.


Då vi kom hem och stod och väntade på hissen så kom det en ung dam gående nerför trapporna. Jag kände inte igen henne, men då hon såg oss så utbrister hon:


”Ni är så söta ihop, jag har sett er ofta och ni går alltid och håller varandra i handen, det är så fint. Så vill jag ha det också”.


Vi blev glada och uppspelta som ett par tonåringar. Men, så kom vi in i hissen och där finns det en stor spegel.

”Oj, är vi en visa på byn, det gamla paret som håller varandra i handen, kanske senila och tror att de är unga igen”. Ja, man kan ju undra.  Har svårt att tro att vi skulle ”se ut och vara så ovanliga”, men jag börjar nästan tro det eftersom det nu har hänt ett flertal gånger att helt främmande personer har stoppat oss för att tala om det.


Kanske är det att vi många gånger då vi är ute och går, småpratar och skrattar och är nyfiken på livet omkring oss, och har trevligt, om jag inte har ont förstås.


   

En smula nyfikenhet håller oss unga.

 

Framtidstro ger livsglädje.

 

Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart.

 

Några ord ur min optimistlåda. Jag tycker om mina optimistkort. Jag kommer inte ihåg om jag har köpt den och var, eller om jag har fått den. "Swärds Optimister" heter den.


 

Av wiolettan - Tisdag 23 feb 08:40



Tänk om jag hade lite kreativitet och kunde åstadkomma något som jag kunde ha användning av. Som förr i tiden.  Orken finns nog inte heller nu, jag får skylla på den.


Som ung kunde jag både sticka, virka och sy. Jag älskade att sy på min mammas fina Singer symaskin. Med den kunde jag  brodera på örngott, lakan och handdukar. Vi sydde kjolar och blusar. Min mormor var sömmerska så min mamma hade säkert ärvt lite anlag av henne. Vi stickade vantar, halsdukar och tröjor. Virkade dukar, löpare och broderade bonader.


En vävstol fanns också hemma. Först klippte vi upp gamla och avlagda kläder i remsor, rätt så smala remsor, nystade upp dom och sedan vävde vi mattor och även lite finare saker.


Nu blir det inget av något. Kanske för att jag har lagt av och behöver inte så mycket utan köper det som fattas. Förr var det ett måste för att ekonomin skulle gå ihop. Jag vet att min mamma följde med mig till en tant några kilometer hem ifrån och tog mått på mig och sedan sydde tanten en fin kappa till mig.



 

Fick ett paket häromdagen och i paket låg två fina hemstickade pannlappar. De är tjocka och användbara. Tack Britt. Min yngsta syster, hon stickar fortfarande och är så duktig.



Det är bra att jag har min fantasi, den har hjälpt mig mycket, för i min fantasivärld där kan jag sticka, sy och virka som förr i världen.




I verkligheten måste man jobba och jobba och gå i skolan och göra saker hela tiden.

Men i fantasin kan man dansa och segla och sola sig.

Fast inte förr i tiden för då hade de väldigt hårda tag som de måste hålla på med.


Verkligheten är mycket tråkigare än overkligheten.

Den är så tråkig så man måste hoppa rakt in i fantasin för att orka leva.


Det är inte någon skillnad på fantasi och verklighet.

Inte i fantasin i alla fall, bara i verkligheten.


Fantasi är bara fusk. Det är saker som aldrig kommer att hända i verkligheten.

På TV kan vi se sådant som vi kan tro på.


Några tankar av barn var detta.



 


Ha en finfin dag och var rädda om er och varandra.



Av wiolettan - Fredag 19 feb 08:32


…har instiftat Knäckebrödets dag som infaller den 19 februari. Alltså idag.

Jag är så glad att det finns en sådan dag. Nu för tiden så finns det ju på nästan alla dagar något som firas. Ja, ni vet, Vetebullen, Världshaven, Pionen och även Ostkakan har sin dag.


Knäckebröd, jag tycker om knäckebröd, äter mycket sällan mjukt bröd. Att jag kom att tänka på det nu, kanske är för att då jag i morse gick förbi tandläkarens mottagning tänkte jag och sa det också högt. ”Så glad jag är att jag är färdig hos tandläkaren”.  Jag tyckte att det var jobbigt. Men, nu kan jag tugga knäckebröd igen, det hade jag fått avstå ifrån, en lång tid, på grund av tänderna.


Knäckebrödet kallas även för hårt bröd, spisbröd eller hårdbröd. Knäckebrödet är mer fiberrikt och mer kalorisnålt än de mjuka alternativen.


Det mesta knäckebrödet bakas på endast fyra ingredienser, råg, jäst, salt och vatten. Det kan vara kryddat med, till exempel kummin.  Vi svenskar äter mest knäckebröd i hela världen, 4 kg per person och år, minst. Det härstammar helt och hållet från Sverige. Vi började baka detta bröd redan på 500-talet. Från början hade det ett hål i mitten så att man kunde hänga upp det i taket, för att råttor inte skulle kunna komma åt det.


Då jag var ung och bodde i Ångermanland hade vi en bagarstuga där vi bakade tunnbröd och efter tunnbröds baket, bakade vi hårt bröd. Den bagarstugan hade också ringar uppe i taket så det gick att hänga upp brödet, men de ringarna är borta nu.


 

Här gick vi i morse på vår morgonrunda men denna bild tog jag i förrgår. Idag är det mulet och regnet är på väg. De varnar på radion för halka, så det gäller att vara försiktig.


 

I Tornparken såg vi dessa vackra isprydnader. "Oj, så fint tänkte jag, vad duktig den personen är som har målat så vackert på isen.



 

Men, så tittade jag närmare. Då blev det inte lika vackert i mina ögon längre. Levande tulpaner inmurade i is, nej det skulle jag inte göra.



 

Skatboet har fått ett vitt fint tak. Det såg så roligt ut.



Skogen skulle vara mycket tyst om inga andra

fåglar sjöng, än de som sjunger bäst.





Av wiolettan - Tisdag 16 feb 08:35


Fettisdagen är idag och då får vi äta fettisdagsbullar, eller semlor som vi numera säger. Förr var fettisdagen slutet på tre dagars festligheter, då man skulle äta upp sig inför 40 dagars fasta, som började på onsdagen, askonsdag.

Fettisdagen är på tisdagen sju veckor före påsk, så de varierar år från år. Det betyder att i år så infaller påsken i början av april.

Semlan kan också heta Hetvägg. Men, då lägger man den i varm mjölk. Det klarar inte jag att äta. Tror att det beror på minnen ifrån min barndom.

Vi i skolan skulle åka skidor, jag ville vinna, så klart, tog i för hårt och för att göra en lång historia kort så kom doktorn till lärarrummet där de hade lagt mig. Han undersökte mig, frågade vad jag hade ätit till lunch. Pölsa svarade jag, det var vad vi hade fått på skollunchen.

”Du tål nog inte inälvsmat, undvik det i fortsättningen”, sa doktorn.

Sedan skulle vi få Semla i barnbespisningen, efter skidåkningen, vilket jag hade glatt mig mycket åt. Jag hade aldrig ätit någon semla förr. Men, den låg på en tallrik med varm mjölk, troligen legat där ett tag. Kunde med stor möda få i mig den. På den tiden lämnade man inte mat som man hade fått på sin tallrik.


  

Vi gick förbi Droppens Konditori och köpte 2 semlor. Vi tänkte, vi slår på stort. Dom kostar nämligen 41:-/styck, men så goda. De är kända för att ha mycket goda semlor och folk kan åka långt för att köpa sina där. Ett år såg Mysingen en lång kö utanför och undrade vad det var. Hade inte tänkt på att det var fettisdagen.


   

Här är vi på väg till konditoriet, men bakom kameran. Ni ser, vi har fortfarande snö men här syns den inte så mycket och på trottoarerna börjar den bli brunaktig till färgen, som farinsocker.


 

Vi köpte också frimärken på en av våra rundor. Fina hjärtan.



   


Någon har tänkt till. Smart att ta hand om nycklarna och sätta upp en sådan lapp. På lappen stod det namn och telefonnummer.


I dag en mellandag, lugn dag. Resten av veckan blir det mera fart. Tvättstugen, handla mat och Mysingen har 3 sammanträden över nätet. I två av dom är han sekreterare.


Ju mindre man har att göra, desto
mindre tid har man för att göra det.

Var rädda om er och varandra och ha en fin dag.



Av wiolettan - Lördag 13 feb 08:45


Räkna inte åren, men räkna

välsignelsens mängd.

Räkna inte åren, men

löftena Herren dig gav.

Räkna inte åren, men räkna

med ledning och råd.

 

Dagarna och åren går fort och det är knappt jag hinner med. Är så tacksam att jag får vara så pass frisk, fast jag är så sjuk. Kan man säga så? Nej, jag brukar inte tänka så utan är glad åt varje dag som jag får här på jorden.


Tänkte på något som Alf Svensson sa, som jag hörde på TV för flera år sedan. Han sa ungefär så här:


”Många säger att dom längtar så till sitt himmelska hem, himlen, men jag är glad så länge jag får vara kvar här på jorden. Himlen finns kvar, men det är intressant och spännande att leva, så jag vill vara kvar så länge som jag får”.


Jag är benägen att hålla med honom.


I morse gick jag inte med Mysingen då han tog en morgonpromenad inkl. handlade lite matvaror. Kände att det var bäst att ta det lugnt.




 

I går vid vår morgonrunda såg vi dessa duktiga och modiga män. Jag skulle inte vilja byta med dom. Skotta ned snö, många våningar upp och på denna lilla avsats.



 

Detta tyckte jag var mysigt. Vid Tulegatan har traktorkillarna kört upp snö och då har barnen passat på och gjort denna fina snögrotta. Jag tror det var 5 eller 6 ut- och ingångar.


 

Skatorna har också byggt. Jag tycker att de är otroliga byggmästare som sliter för att samla pinnar och grenar.


 

Fick också se denna uppmaning på vår runda. Om jag inte minns fel så fanns den vid en blomsteraffär.


Låt hjärtat va me´

glöm för all del

inte de.




 

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 80-åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se