Senaste inläggen

Av wiolettan - Onsdag 10 feb 09:10


I går blev det ingen ute promenad för mig, men i morse så tog jag igen det.


Minus 14 grader, men eftersom det inte blåste så kändes det inte så bitande kallt. Vi gick inte så långt. Ner till brevlådan och lade på ett brev med korsordslösningar. Vi får se om vi vinner. Förra veckan fick både Mysingen och jag lotter. Båda hade vi vunnit på korsord. Jag fick två lotter och Mysingen tre. Om det blev någon vinst? Nix, nitar alla fem. Nu har vi två Trisslotter som vi ska skrapa idag. En liten högtidsstund. Än om det sällan blir några pengar, så är det allt lite spännande ändå.


 

Sedan vi hade lagt på brevet i morse så fortsatte vi til Sturegatan. Där låg dessa granar kvar. En hög med kasserade julgranar har legat där, i drygt en månad. Förut om åren har det varit en uppsamlingsplats just här för använda granar. En bil kom och hämtade upp dom och de maldes sönder. Folk fick en viss dag i veckan, en viss tid lämna sina julgranar. Men, tydligen inte i år.



 

Tänk att det mitt i centrala Sundbyberg, kan finnas en villa. Annars är det ju mest flerfamiljshus, höghus och liknande i stan.



 

Brant backe, men bra plogat och sandat så jag kom upp.


 

Istappar, från taket på prästgården.


Jag kommer ihåg då jag var liten, så roligt det var då det hade bildats stora istappar och vi barn bröt av isen och hade en stund en god slickepinne. Som jag har sagt många gånger. Förr i tiden, var det helt andra nöjen för barn och ungdomar, än de som bjuds ut nu.



 

Denna dörr fångade mitt intresse. Stod bara där utan något stöd av karmar eller väggar. En man står bredvid, vet inte vad han håller på med. Vågade inte kolla.



    

Ett hjärta måste också få vara med idag. Den som har ritat detta har gjort en liten gumma till höger. Ja, jag vet inte, men det såg lite roligt ut. Någon med kärlek och fantasi.


Lyckan är lik en parfym.

Vi kan inte stänka den på en annan,

utan att ett par droppar faller på oss själva.


Var rädda om er och varandra.

Av wiolettan - Måndag 8 feb 08:46


I morse tog vi en morgonrunda och det var kallt, minus 11 grader. Men, det var skönt att kunna gå ut.


Vi brukar gå tillsammans på lördagsmorgnarna och handla i en matbutik som har öppet, bara för riskgrupper, mellan 7-8, men i lördags fick Mysingen gå själv. Kändes avigt, men inget att göra något åt. Därför var det dubbelt så skönt i morse.

   

Någon mer än  jag som älskar hjärtan.


   

Ännu en bil med ett försök till hjärta.



   

Jag tycker om blommor också. Bilden är ifrån december.


   

Denna amaryllis köpte vi i mitten på december och till nyår blommade den så fint. Först kom det en stängel med 5 fina klockor. Efter det kom det en med 4 klockor.


   

Nu ser den ut så här, den tredje blomningen. Helt underbart.



   

Underbar är också den almanackan som jag har fått av Bosse Lidéns fru Solveig. Härlig färg på dessa blommor. En sådan vacker bild. Som jag skrev om i ett annat inlägg så hade jag glädjen att få en almanacka av Solveig. Varje månad har hon satt in en fin bild av växter, blommande växter från Gotland. Verkligen en fin och njutbar almanacka.




Allt, inget, litet eller stort,

förvandlas till ett äventyr,

när man delar det

med rätt person.

 

Av wiolettan - Torsdag 4 feb 08:31


I morse då vi vandrade ut,  var det minus 11 grader och blåste lite motvind så det riktigt bet i kinderna. Så som jag kommer ihåg att det gjorde hemma i Ångermanland på vintrarna. Visst, det kändes kallt men samtidigt så skönt. Jag älskar ju vintern, den vintern med ren och klar luft, vitt på marken och träden och snön som knastrar under vinterstövlarna. Precis som det är nu, härligt.


Ja, jag vet, det verkar som om jag är rätt så ensam om att tycka om denna årstid, men några till är vi.


Då vi gick ute i morse så kom jag att tänka tjejen som vi mötte för ett tag sedan. Det var kallt och hon kom och gick på andra sidan trottoaren men ropade något till oss. Jag hörde inte vad hon sa så jag frågade:

"Hallå, ville du något"? Eftersom det var tomt på folk, det var en lördag, så tänkte jag att det var nog oss hon ville fråga något, om vägen eller så.


"Jag älskar er", ropade hon tillbaka och fortsatte med raska steg.


Några dagar därefter kom vi gående på samma trottoar som henne och då vi gick förbi varandra, log hon och sa: "Jag älskar er".


Detta har jag tänkt på flera gånger sedan dess och funderat om orsaken. Får ingen rätsida på det. Tänker att det kan möjligen vara samma tjej som för några år sedan, stoppade oss på vår morgonrunda och sa:

"Jag tycker att det är så roligt att se er på morgonen, ni ser så glada och lyckliga ut, där ni går hand i hand".


Jag som tycker om att försöka förstå människorna i min närhet, hur de tänker och är funtade, är kanske inte en människokännare i  någon större grad, men de intresserar mig, jag vill gärna ha svar på så´nt som jag inte direkt förstår. Annars går jag och funderar, fantiserar och till slut så hittar jag på egna svar.


Upp flyga orden tanken stilla står.

Ord utan tanke aldrig himlen når.    En tanke av William Shakespeare.



 

Fortfarande är det belyst och vackert då vi går på Sturegatan.


 

Här var det svårt att komma förbi. Någon stod på taket och försökte att få ner all snö som hade kommit under natten. Som tur var hade de ställt ut vakter också.


 

Sundbybergs grundare Anders Petter Löfström har fått mycket snö vid sin staty.


 

Vid Tornparken har kommunen satt belysning, på ett för mig märkligt ställe. Underifrån, för att lysa upp stenen, eller bergväggen.


 

Här, också vid Tornparken hade lampan kanske passat bättre.


 

Snötyngda grenar.


 

Snön är vit och vacker och det lyser upp ute i naturen. Lite svårt att gå här genom parken, inte plogat ännu.



 

Förstod bättre då vi kom längre fram. Här står traktorn, där det är stoppförbud, föraren är inne och fikar.


 

Denna trappa är uppvärmd underifrån så här behövs ingen skottning. Lätt att gå för dom som kan gå i trappor.



Var rädda om er och varandra.


Värdet i den enträgna bönen

ligger inte i att Gud ska höra oss,

utan att vi ska höra Honom.



Av wiolettan - Måndag 1 feb 08:30


Då vi sitter och äter frukost brukar vi ha radion på och lyssna på nyheter, väder och annat. Vi har då på P4, så får vi också höra lite nytt angående Stockholms området, men ofta så kopplar vi över till Radio Viking som spelar gamla melodier och mera svenska låtar. Det tycker vi om.


Häromdagen hörde jag en sång som jag inte hade hört förut.


”Jag ger dig djupröda rosor för att påminna om att jag älskar dig” sjöng solisten bland annat.


”Det går lika bra med tulpaner”, sa jag lite tyst. Mysingen är inte någon som ger mig blommor titt och titt, kanske händer det någon gång per år. Men jag tänkte nu ska jag ge honom en liten vink. Det har hänt förut förstås, till och med att jag har stannat utanför en blomsterbutik och kommenterat: ”tänk om vi hade de där fina blommarna hemma”. Ingen reaktion.


Det blev ingen reaktion denna gång heller, men som sagt, jag sa det ganska så tyst och hans hörsel är inte som för 78 år sedan.


   

Men titta vad han kom hem med, senare på dagen. Violetta tulpaner. Jag blev mycket glad och förvånad.


   

Nu har vi fått snö. Ännu så länge är det vitt och vackert. Kommunen plogar fint och bra här hos oss och sandar, så det går bra att gå på trottoarerna.



 

Här syns det inte så, men det står en skylt framför trappan. Skottas ej vintertid, eller något sådant. Inte meningen att man ska gå här.


 

Bilarna vid vår parkering var snöiga och isiga.


 

Men månen den var full och uppe med tuppen.


Det var så roligt. Jag har aldrig sett det förr, men vi stod en stund och tittade på månen och kunde då se hur den rörde sig, närmare och närmare taket och tillslut försvann den bakom huset. Märkigt att riktigt kunna se hur månen går ner, mer och mer.


Innan jag skulle spara detta inlägg på bloggen så bad jag Mysingen läsa igen det, eftersom jag hade skrivit om honom.


Då han hade läst färdigt så log han och sa:


"Du blir aldrig gammal, älskling, så roligt du skriver om månen, "jag har aldrig sett det förr" som ett barn, men det är bra, jag älskar att du är så barnslig".


Så är det, jag gläder mig verkligen över att kunna se allt det vackra vi har att njuta av och kanske utrycker det på ett litet enkelt och naivt sätt, men OK, det får jag bjuda på.






Av wiolettan - Torsdag 28 jan 09:14


...kan jag nu njuta av på bild varje dag. Jag har vunnit en almanacka, där det finns många naturvyer ifrån Wales och även sevärda byggnader. Naturmänniska som jag är, så är det fint att få se, att det finns så mycket vackert. Tänk om min dröm går i uppfyllelse att få se allt detta i verkligheten.


 

Jag hade turen att vinna på en dragning som Lena i Wales hade på sin läsvärda blogg. Brevet kom igår och jag blev så glad. Tack snälla Lena.


 

Idag ska det bli snöoväder här i östra Svealand, om inte oväder, så mycket med snö enligt prognoserna. Skönt att inte vara tvungen att gå ut.


Vi tog en liten promenad i morse, det kändes välbehövligt. Minus 6 grader och fläckvis kändes det halt. Min Mysing halkade till flera gånger men som tur var så höll jag i honom. Inte för att jag tror att jag skulle kunna hjälpa honom, men han ramlade inte. Annars tycker jag att kommunen är bra på att sanda i år, känns bra. Har läst i närtidningen att de inte vill ha några brutna armar och ben som måste åka in till akuten. Ja, inte bara armar och  ben utan hela personen måste då in för behandling och det är rätt fullt och ansträngt på våra sjukhus.


 

Eventuellt skulle det kunna komma cirka 20 cm snö idag. Vi har ju en del snö redan, så det känns lite överflödigt.

Denna bild tog jag häromdagen.


 

Översnöad, nästan, redan i förrgår.


 

Någon har gjort en söt liten snökatt.


 

Nja, det kanske är en snöråtta.


Var rädda om er och varandra.



Av wiolettan - Måndag 25 jan 08:49



Den som jag skulle vilja uppmärksamma idag är Mysingen, min man.

Han ställer upp för mig alla gånger då det känns som om jag inte kan.

Att jag honom ”fick” på min ålders höst, är något att vara tacksam över.

Han hjälper mig i stort och smått och finns där för mig, då jag det behöver.


Följer med mig till läkare, provtagning, tandläkare och även till min frissa.

Det kanske ni inte förstår och fattar varför, men det går bra att gissa.

Förstod att ni visste utan att jag behövde för er det närmare förklara.

Ja, visst är det så, jag har dåligt lokalsinne, är ostadig och vinglig bara.


Men han är snäll och planerar möten, träffar och sammanträdena sina

så att det inte krockar med det som jag måste gå på, besöken mina.

Att han älskar mig helt och fullt får jag dagligen många gånger höra.

Bara och tacka och ta emot, ja vad annat kan jag göra.


Älska honom tillbaka? Ja, det gör jag, från mitt hjärta, själ och kropp,

så för oss på ålderdomens höst, det känns som om det finns hopp.

Jag ser fram emot att med min kära Mysing få leva och bara vara

Kanske någon gång vi med vår bil eller med statens tåg kan fara


ut på en resa  och se andra platser, orter och även länder.

Men ingen av oss vet vad som oss i framtiden händer.

Huvudsaken är att det även framöver får vara vi.

Ja, bättre och mysigare än med min Mysing, kan det inte bli.



Idag, för 14 år sedan förlovade vi oss,  ”Mysingen och Gosan”. Det var något som jag inte trodde var möjligt, eller skulle ske.


Min förra man avled 2004 och det blev ett tomrum som är svårt att förklara. Vi hade levt ihop i 35 år, upplevt mycket tillsammans, både på ont och gott. Man svetsas ihop, på något sätt. Så chocken blev stor, då min andra hälft inte längre fanns.  


Men, som på beställning, ramlar en annan man in i mitt liv. Klart att jag blev smått chockad. Så går det väl inte till i verkliga livet? Men, efter det fjärde frieriet, så sa jag ja.  Och, nu har vi varit förlovade i fjorton år och av dem gifta i snart elva.


Jag är ett levande bevis på att kärleken kan dyka upp flera gånger och även långt upp i ålder. Många som blir änkor kan inte tänka sig någon annan man. Men, jag tänkte inte, det bara blev.


Jo visst, vi är olika, som natt och dag, men kompromissar, tjafsar, och är vänner igen.


Det låter krasst att säga det, men hur skulle jag ha klarat mig utan min man?  Undrar om inte Gud som ser och vet allt, fixade även detta till mig.


 

Denna bild är tagen ett år efter vår förlovning, hemma hos oss.



 

Här blev vi fotade på en promenad, vid Råstasjön. Bilden är tagen två år efter vår förlovning, alltså 2009.


 

Här, bara för några år sedan. Uppmaningen försöker vi efterleva, fast det kanske inte syns på bilden.






Av wiolettan - Fredag 22 jan 08:29


...bryr er om hur jag har det.


Jag har fått pausa här och inget att göra åt.


Mår inte så bra, jobbigt att sitta vid datorn och koncentrera mig. Har ingen bärbar.


Tack för alla kommentarer och vänliga, omtänksamma ord.


Återkommer, snart förhoppningsvis.



 

Tack också till er som har sänt mig julkort och nyårshälsningar.

Av wiolettan - Fredag 8 jan 09:03


Nu har vi fått lite kyligare väder och även lite snö har dalat ner.


 

Från vårt vardagsrumsfönster kan vi se att det har snöat.


 

Inte så mycket, men det lyser vitt och fint ner mot Tornparken.


 

Barnen har roat sig, men jag vet inte riktigt hur de har lyckats åstadkomma denna fina snögubbe.


I morse var det endast på nollan, men det var lite småhalt, inte sandat och ostadig är bara förnamnet på hur jag kände mig. Men, vi var ute en stund och fick lite ny syre i lungorna.


Ett nytt år har börjat, har varat en hel vecka redan. Några nyårslöften har jag inte givit mig själv, men jag har börjat det nya året med TV-gympa. Jag har två gamla band där jag har spelat in gymnastiksprogram, för äldre personer, spelade in det på 1990-talet så nu kan det vara dags att sätta fart. Det låter hurtigt men ni skulle se mig då jag försöker släpa mig fram och göra dessa rörelser. Det sägs att trägen vinner. Jaja, är inte så säker på det, men jag ska nu under det nya året försöka att följa rörelseprogrammet och så gott som jag förmår, "skutta" till musiken.


Vill delge er några tankar som ”det nya året” tänker.


Jag är det nya året.  


Jag är en blank, oförstörd sida i din Livets bok. Jag är din nästa möjlighet i konsten att leva.

Jag är ditt tillfälle att praktisera vad du har lärt dig om livet under de senaste tolv månaderna.


Allt du sökte utan att finna, finns dolt i mig och väntar på att du ska leta efter det med större beslutsamhet.

Allt det du försökte göra utan att lyckas, är mitt, att ge dig när du har färre motstridiga önskemål.

Allt du drömde om men inte vågade göra, allt du hoppades på men inte nådde, all tro du önskade att du hade men inte riktigt kände, allt detta slumrar lätt i mig och väntar bara på att väckas av din vilja.


Jag är din chans att förnya ditt förbund med Honom som säger: ”Se, jag gör allting nytt.”

Jag är det nya året.


En gammal psalm skulle jag vilja sjunga för er:


För det år vi nu fått börja, jag åt Gud mig anförtror.

Som en fader vill han sörja, för sitt folk i huldhet stor.

Han som föder varje sparv. Glömmer ej sitt barn, sitt arv.

 

Vad som timligt är skall fara, Herrens godhet icke så.

Evigt skall Hans trohet vara. Evigt skall Hans ord bestå.

Vad som viker, vad som far. Gud förbliver den Han var.

 

Jag vill börja, jag vill sluta i min Faders dyra namn.

Högsta lyckan jag kan njuta, är att vila i Hans famn.

Har jag funnit fäste där, trygg i liv och död jag är.

 

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 80-åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se