Senaste inläggen

Av wiolettan - Lördag 14 april 09:42


I förrgår  då vi gick till vår sångövning kändes det nästan som vår i luften. Den starka blåsten förtog en del men solen lyste och värmde. Jag behövde inte ha mössa på. Ni vet jag och mössor, det går inte ihop och ändå så vet jag att vid kallgrader och om det dessutom blåser hårt så måste jag ha mössa på, ute.


Jag har en syster i Vännäs, utanför Umeå som är mycket duktig på att sticka och virka. Hon har tillverkat många vantar som hon har givit bort. Jag har flera mössor och halsdukar som hon har gjort.



   

Hon och hennes dotter var hos oss några dagar i mars och efter det har hon sänt mig två mössor. Tyckte kanske att den jag hade inte var så bra, eller jag sa att jag trivdes inte i den.


På tal om att sticka. Mysingen har berättat för mig en sann historia ifrån hans fars ungdomsår.


Det var en dam, uppe i Norrland någonstans,  som stickade yllestrumpor, lite tjockare, fina och svarta.  De blev mycket populära och gubbarna på ett bygge hörde talas om dessa varma strumpor och köpte. De fick det varmt och skönt om ben och fötter. Verkmästaren på bygget hörde talas om gumman och hennes hemstickade strumpor och ville också ha ett par.


”Ojoj, till självaste verkmästar´n, då måste jag sticka några extra fina”, tänkte gumman och stickade in röda ränder i det svarta, med den påföljd att verkmästaren inte kunde ha dom för han blev utskrattad av sina arbetare.  Så hade man inte förr i tiden, färggranna strumpor, det gick inte an, på en karl.


I morse plus minus noll och solen lyste. Vi kunde ta en kort promenad, cirka en halv timme, men alltid något.


 

Krokus i gult, lyste så vackert i solen.


  

I vitt, också vackert.


 

Eller varför inte i blått.


 

Här ser ni hela den blommande slänten vid Tulegatan.


Ojdå, nu strax melodikrysset. Det får vi inte missa. Tävlingar och musik, två av mina intressen.


Trevlig helg önskar jag alla som läser min blogg.





ANNONS
Av wiolettan - Fredag 13 april 08:30


Min mysing var för några veckor sedan in till stan på logemöte och på vägen dit, vid Kungsträdgården ungefär, snubblade han på stenbeläggningen, som stod upp lite och han föll framstupa. Flera personer kom fram och ville hjälpa honom, de var så snälla och omtänksamma. Som tur var så blev han inte skadad, lite på ena handleden bara och överrocken blev smutsig, men allt gick förvånansvärt bra.


I går då mysingen var på väg ner till kemtvätten med överrocken för att kemtvätta den, ramlade han igen. Han gick över vid Tornparken och där är en backe. På den backen hade det samlats grus och mysingen snubblade på något sätt och ramlade, än en gång framstupa. Han vet inte riktigt hur det gick till.


Det kom en man springande och även en sjuksköterska. De hjälpte honom upp och sköterskan kollade lite närmare där det blödde, ifrån mun. Men, inga tänder utslagna och inga ben brutna. Den här gången kom han undan med några skrapsår på knäna, huvudvärk och fläskläpp. Jag måste ju säga att han hade änglavakt. Sköterskan sa att sådana sår i munnen, syr de inte, det kommer att läkas.


Överrocken som han bar på armen blev ju än smutsigare, men som sagt, han var på väg till kemtvätten med den.


”Ja,” sa mysingen till sjuksköterskan, ”är man 75 år så kanske man får räkna med att man kan ramla”.


"75 år? Jag trodde du var någonstans omkring 50 år".


Ni kanske inte undrar över att han går omkring med ett saligt leende, i alla fall på ena läppen. Den andra är fortfarande inte hans, på något sätt. Svullen och sårig, både utanpå och inuti mun.



 

En vårbild ifrån vår morgonrunda.  Vi höll varandra i handen, bitvis. Det är nämligen fredagen den 13:e idag och, hur är det dom säger, "tredje gången gillt".


Nu är jag ju inte skrockfull och mysingen har vant sig vid att jag har en massa tricks för mig. Som att hälla vatten i ett glas, måste hällas tre gånger först, inga nycklar på bordet och lite sånt. Men skrockfull, nej nej, inte jag inte.




ANNONS
Av wiolettan - Tisdag 10 april 08:23


Hörde på radion igår att nu har våren kommit till Stockholm. Inte tycker jag att det syns så eller känns så, men jag får lita på metrologerna. Dygnsmedel temperaturen över 0,0 grader C, 7 dygn i följd, då har tydligen våren kommit, om jag fattade det hela rätt. Idag skiner solen och det är ännu så länge en plusgrad.


Idag är det den internationella syskondagen. Jag har inte tänkt på att det har funnits en sådan dag, men hörde det på TV programmet ”Fråga doktorn” igår. Vi har varit 10 syskon men är nu 8 kvar i livet och vi har och har alltid haft fina relationer med varandra. För mig kan det vara syskondagen alla dagar, eller det behövs ingen särskild dag.


Det som är bra med mina syskon är att många av dom har känt mig sedan jag föddes och varit en stor del av mina barn och ungdomsår, så vi känner varandra och vet var vi har varandra och vi har samma värderingar på saker och ting. Så det är lätt att prata med varandra och komma överens, de finns där om jag behöver. Bara det där med att prata, ger mycket.  Jag kan fortfarande komma på mig med att vilja ringa min äldsta syster och fråga om något eller berätta något för henne, fast hon inte har funnits på jorden sedan 2013.


Vissa syskon har jag närmare kontakt med än andra, några känner mig mer än andra. Jag har en syster som är två år yngre än mig, vi två har ju umgåtts intensivt med varandra i ungdomsåren. På grund av att vi syskon bor på så många olika orter i vårt avlånga land, så träffas vi inte så ofta. Vi är utspridda ifrån Västergötland i söder till Västerbotten i norr. Nej visst, jag har ju en bror i Östergötland också.


Åldersmässigt är det ett stort spann mellan oss. Äldsta föddes 1926 och yngsta 1948.  Alltså 22 års skillnad.


En sann barnhistoria.


Storasyster Eva till sin några år yngre syster:
”Varför måste du jämt och ständigt säga emot mig, vad jag än har för uppfattning”?

”Var glad för det du, annars skulle vi ju ha fel båda två”.



   

Det är så vackert ute i naturen då solen kommer fram och himlen är blå. Det saknas bara färgen grön.


 

Fast några speciella vårtecken eller knoppar på träden kan jag inte se här.


 

Däremot kan jag se ett hjärta i ett skyltfönster.


Nu ska vi ner till tvättstugan igen.


Ha en finfin dag, alla mina bloggvänner och läsare.

Av wiolettan - Lördag 7 april 09:04


Nu är det ett tag sedan som jag skrev något på min blogg. Det har inte blivit så mycket datorsittande senaste tiden av olika anledningar som jag inte ska gå in på.


Snön har hunnit försvinna här hos oss och det är plusgrader på dagarna. Kanske det inte dröjer så länge innan våren gör sitt intåg.


Då vi i förra veckan besökte några vänner i Stora Vika, någon mil ifrån Södertälje var det mera snö, fläckvis.


   

Det syns på denna bild att snön är kvar. En fin katt fick jag hälsa på också.



   

Vi gjorde en biltur ner till havet, Östersjön och där i viken låg fortfarande isen.



I morse tog vi en liten morgonrunda, 45 minuter bara, men skönt ändå. Trevligt att se lite folk, glada människor, de sura förstår jag mig inte på.



Hur orkar man vara sur och egoistisk?

Hur kan man leva om man aldrig gör något gott?

Jag är inte alltid klämkäckt optimistisk,

men det är så himla trist att se allt i grått.


Skapa goda cirklar, sprid dem som ringar på vattnet,

För kärlek förökas ju mer som den slösas.

Den goda energin är en evighetsmaskin.



Jag blev så  berörd då jag såg ett minnesprogram om Lill-Babs. Har svårt att ta in att hon inte finns längre, på vår jord. Det programmet avslutades med att hon sjöng ovanstående sång. Lill-Babs i ett nötskal, denna snälla omtänksamma person.


   

Då jag tog denna bild av henne då hon framträdde på Golfängarna 2013, tittade hon rakt på mig och blinkade. Hon var en sådan person som såg varje människa.



   

Det var jättemånga där och lyssnade på henne. Jag fattar fortfarande inte att hon såg mig i publikhavet. Det kändes så i alla fall.




Av wiolettan - Torsdag 29 mars 08:48


Genom hoppets fönster har man

den bästa utsikten mot himlen.


Hoppet är det sista som överger människan, sägs det. Jag är beredd att skriva under på det. Vad vore vi utan hopp, drömmar och fantasi? Ja, jag vet inte, men för min personliga del så hade jag nog ett mycket fattigare och tristare liv.


Tänk, kunna se framåt och hoppas att allt ska gå "min" väg. Drömma om vad mysigt som kanske väntar runt hörnet. Fantisera om hur livet och framtiden kan göra underverk.


Hoppas att i morgon kan jag gå ut, drömma om att i morgon kan jag gå ut, fantisera om att i morgon kan jag gå ut. Livet är fullt av möjligheter och så länge det finns liv finns det hopp.


En sann barnhistoria om ett litet barns längtan.


Fyraårige Ingvar kommer en dag och frågar om inte han som de andra barnen kan få en liten syster att leka med.

"Du får väl be Gud i din aftonbön att han ger dig en syster", föreslår pappa.

När Ingvar äntligen har blivit bönhörd och får se den lilla, ser han inte alls glad ut. Pappa frågar:
"Tycker du inte om din lilla syster"?
"Joo, men, hade inte Gud nån som var större"?



Vill önska er som läser min blogg en GLAD PÅSK!



 

Öppettider, står det.  Det verkar bara vara stängt.



 




Av wiolettan - Tisdag 27 mars 09:22


I vår ålder, kanske i alla åldrar, vill vi passa på och fira allt som går, det är roligt och det har vi blivit bra på, tycker vi själva i alla fall.


Idag finns det en anledning igen. Det är vår 8-åriga bröllopsdag. Inget jämt, eller så, men som sagt, det gäller att passa på. Mänskligt sett så har vi inte så många jämna bröllops årsdagar att fira, så vi tar tillfällena i akt. Vi sammanlänkade våra liv i "vuxen" ålder. Mysingen var 67 år och jag 68. Jag änka efter ett 35 årigt äktenskap och han frånskild för andra gången. Tänk så det kan bli. Vi slutar aldrig att förvånas.


Så nu ska det firas och vi har redan börjat på morgonen och mer ska det bli.


8 år, då är det gummi eller bronsbröllop.



 

Så mysingen strödde gummibitar över mig i sängen i morse.


 

Fick också ett bronssmycket. En katt som sitter på en halvmåne.


Det har blivit en tradition att mysingen strör något över mig som symboliserar namnet på årsdagen.


 

Ettårsdagen hjärtan i papper, tvåårsdagen hjärtan i bomull, treårsdagen hjärtan i läder.


 

Fyraårsdagen, frukthjärtan.


  

Femårsdagen hjärtan i trä.


 

Sexårsdagen i socker.



Sjuårsdagen, ylle eller koppar heter den, men, jag har ingen bild på något ifrån den dagen, märkligt. Undrar vad jag fick och hur det såg ut. Måste leta i mina gömmor.



Av wiolettan - Söndag 25 mars 10:59


På Dig min Gud förtröstar jag

när oro skymmer min morgondag.

För jag vet, du är trofast emot mig.

När svårigheter omger mig

så är jag ändå trygg hos dig,

för jag vet att du aldrig lämnar mig.

Är det natt eller dag, Herre på Dig förtröstar jag.


Det är ungefär så jag brukar tänka då det känns som om jag inte får luft och min man säger att jag hyperventilerar.

Det sa han senast i morse då vi tog en liten kort morgonrunda. Joo, jag vet, jag gör nog det. Jag har för mig att hyperventilera tyder på panik eller ångest. Men, jag vet inte om jag känner det så, mer att jag har tryck över bröstet, tungt och svårt att andas.


Men i alla fall. I morse kom vi ut och kunde hämta ny luft i lungorna, vilket jag tror är viktigt, det känns ju nyttigt och bra, om inte annat. Det var ingen snö eller halka på gångvägarna och det gladde mig mycket, torrt och fint.


Vi gick bland annat ner till SPF lokalen för att hämta skräp och kartongen efter skrivaren som min man hade köpt och installerat på kontoret där, den andra hade pajat.


 

Utanför ingången såg vi att våren är på gång.


 

Vårblommor börjar att komma upp.


 

Vid återvinningsstationen var det som vanligt lite skräpigt, med kartonger som låg spridda. Varför inte ta isär dom och lägga dom där de hör hemma? Dessa tre glas stod prydligt och fint, precis som om någon ville att de skulle tas om hand. Men, vi har glas så det räcker.


   


Här var det annat som inte hamnade där det skulle utan inväntar någon som är i behov av ett glasögonfodral, eller en skål.


 

Vi har fortfarande lite snö, tunt täcke, men vid förskolan är det bart. Några hann i alla fall göra en fin liten snögubbe. Allt finns där, mun, näsa, ögon och armar. Till och med en mössa emot kylan fick gubben.


Trevlig söndag önskar jag er som läser min blogg.




Av wiolettan - Onsdag 21 mars 08:30


Sol ute och sol inne och till helgen byter vi till sommartid. Om det tycker jag inte, jag menar att flytta på tiden på klockan så där, två gånger per år. Till vilken nytta? Därom tvistar inte de lärde har jag hört.  Enligt dom så vinner man lite, mera ljus på kvällen, eller vad dom nu säger. Men jag tror att det man vinner på gungorna förlorar man på karusellen, eller vad det nu heter.


Endast den som inte uträttar något

i praktiken, kan undgå att göra fel.


I går var jag och klippte mig. Där kan jag ju också undra, till vilken nytta. Nu har jag kommit till det stadiet då jag hela tiden är missnöjd med mitt hår och frisyr. Tycker inte att det ser klokt ut, ärligt talat. Hur bär sig alla andra åt som är så fina i sina frisyrer? Undrar om jag skulle ta och anmäla mig till "Gokväll´s, gör om mig"? Så spännande det skulle vara. Men, kamerorna avskräcker mig.


I går var jag till SPF på ett musikcafé. Min mysing hade gjort iordning ett program om Sven Erik Magnusson i Sven-Ingvars, om hans liv och gärning. Lite filmklipp, lite prat där emellan och mycket sång och musik. Det gillar jag. Vi fick också kaffe med gott till och som tack fick mysingen en bukett med tulpaner.


Idag blir det mera sång. Strax ska jag göra mig klar för att gå till en sångövning i vår lilla sånggrupp. Det gäller att passa på då jag mår bra.



 

Så sant som det är sagt.


Ha det bra mina bloggvänner.



Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 77 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se