Senaste inläggen

Av wiolettan - Fredag 27 jan 09:12



Jag och min mysing följde med min bror till en hörselspecialist i går. Min bror skulle få hjälpmedel, eller köpa, för att kunna lyssna på TV och höra då någon pratar med honom i telefon. Hörapparater har han fått för några månader sedan. Landstinget betalar en del och det tycker jag är utomordentligt fint. Önskade att det skulle vara så då det gällde glasögon också. Det blir dyrt i längden.


Då mysingen och jag hade följt min bror och vi själva var på väg hem så steg vi på tunnelbanan vid Gullmarsplan. Det var tidig förmiddag och fullt med folk. Jag har ont i en höft och gruvade mig lite för att kanske behöva stå hela vägen. Ont i ben eller höft så blir ju varje ostadig ställning ännu mera påfrestande.


Men, vi klev in i vagnen och jag gick till mitten för jag såg att det var fullt överallt. Varje sittplats var upptagen och folk stod i gångarna.


”Ojoj, hur ska det här gå”, tänkte jag lite oroad. Men jag tog tag i ett säte och tänkte parera så gott jag kunde. Då stiger en ung man upp och säger ”varsågod”, till mig. Jag fick hans plats. Helt otroligt. Det är första gången det händer mig att någon har stigit upp och erbjudit mig sin plats, första gången i Sverige i alla fall.


Då jag i går kväll berättade detta för en väninna så sa jag ”att nu har jag tydligen blivit gammal, och, ser gammal ut, sån´t  här har aldrig hänt mig förut, fast jag har åkt så mycket både buss och tunnelbana i mitt liv”.


”Det betyder inte att du ser gammal ut”, svarade hon, ”utan det var säkert en engelsman, de brukar vara så där artiga och i England stiger de alltid upp om det kommer in en dam, för att erbjuda henne plats”.


Jag har bestämt mig för att köpa hennes förklaring.



 


 



 

Några hjärtan som jag har fotat förut, vid utepromenader. Två nedersta, skyltfönster. Den översta, en papperslapp som låg framför mina fötter i en trappuppgång, en gång.







ANNONS
Av wiolettan - Onsdag 25 jan 08:05


Jag säger som min mysing:

”Så skönt att vakna på morgonen, att få uppleva ännu en dag”.


Det har han så rätt i. Är tacksam för varje ny dag. Han brukar ju också tillägga: ”jag blir så glad då jag vaknar och ser dig ligga där, nu får vi ännu en dag tillsammans”. Rätt så gulligt sagt.


Precis i dag är det 10 år sedan vi förlovade oss.  I morse sa mysingen: ”God morgon min lilla fästmö”.


Lite senare sa han:


”Jag visste inte att man kan känna sig så ung fast man är så gammal”.



   

Dom här 10 rosorna fick jag för inte alls så länge sedan av min mysiga mysing.


 

Då jag hade hällt upp min filmjölk på min tallrik i morse och hällt i en matsked psylillumfrön, såg jag att detta hjärta hade bildats. Med lite fantasi blir det ett hjärta.


I går hade vi några inköpsrundor på agendan och de gick bra. Upptäckte att det var flera av våra ”basvaror” som hade nedsatta priser. Då passade vi på förstås. Min mysing är duktig på att jaga matvaror som ”just denna vecka” är lite billigare än annars.


På det viset fick vi billigare kaffe, päron, äpplen,  bananer, paprika, ost och en del annat smått och gått. Jättebra.


 

Mulet väder idag, två minus grader och Sundbyberg har kvar sin julbelysning på Sturegatan, det gillas. Det lyser upp den gråa januarimånaden, eftersom vi inte har någon snö. Den här bilden tog jag i morse.


Nu på förmiddagen ska vi träffa sånggruppen och öva.


Ha en finfin dag alla bloggvänner.





ANNONS
Av wiolettan - Måndag 23 jan 08:36


Måndag morgon, ny vecka med nya möjligheter.


Vi har en del att göra de närmsta dagarna, men ingen jäkt och stress. Det är det bästa.


Helgen har varit, ska vi säga, skaplig. Då vet ni vad jag menar.


 

Min optimistlåda har många deviser på små kort. Förut kallade jag mig för Optimist här på bloggen, men insåg efter 4-5 år kanske, att det kunde tas för att jag var glad och uppåt jämt. Så då bytte jag namn. Men sedan har jag tänkt att jag skulle byta tillbaka, för visst är jag en optimist. Jag vill gärna tro att allt ska lösa sig till det bästa, att vi ska få leva länge och vara friska, att mina medmänniskor är snälla och vill mig väl. Med andra ord, så vill jag gärna tro att det finns något gott hos alla människor.


Jag är inte så att säga, mesig, och bara håller med i allt och med alla, men tills motsatsen har bevisats så ser jag det fina och goda hos mina medvandrare här på jorden. Besviken? Ja, visst blir jag det ibland, alla kanske inte hela tiden håller sig till sanningen, eller gör det bästa de kan. Men väldigt många försöker i alla fall. Trots allt så är vi bara människor med både små fel och brister.


Idag är det ett par plusgrader och mulet.


 

Häromdagen såg jag denna fina himmel ifrån vårt vardagsrumsfönster. Min kamera ger inte en rättvis bild, det var mycket vackrare i verkligheten.


Må din väg gå dig till mötes.

må vinden vara din vän.

Må solen värma din kind,

må regnet vattna själens jord.

Och, tills vi möts igen,

må Gud hålla dig i sin hand.







Av wiolettan - Torsdag 19 jan 08:41


I går hade vi vår första träff för detta år med vår lilla sånggrupp. Det kändes roligt att få träffas och sjunga igen. Så här den första dagen sjöng och övade vi på Evert Taubes låtar. Evert har verkligen skrivit många visor och en del av dem har ju blivit omåttligt populära.

   

Jag och mysingen plockade också undan julen, förstår att det var dags. Det blev mycket plock och jobb, men det måste göras. Eftersom vi hjälptes åt så gick det rätt så bra.


 

Här är några tomtar som stoppades i lådor. De får sova till nästa jul. Julgranen skötte mysingen om själv och tog hand om.


   

Såg på morgonen att kommunen inte har tagit bort sin julbelysning ännu. Det gladde mig, för det lyste så vackert på Sturegatan och där renarna står.


I morgon är det redan fredag igen och då är det en vecka sedan Tjugondedag jul, eller som en del säger, Tjugondedag Knut. Tjugo dagar efter jul då är, enligt äldre traditioner julen slut i Sverige. I andra delar av Europa firas julen till den 7 januari, vår trettondag. I Bondepraktikan står det: "Konung Knut bad dem hjälpa sig att driva julen ut".


Kungen Knut, det var en dansk kung som blev helgonförklarad.


Jag har en bror som heter Knut och på det namnet lärde jag mig en del ramsor eller verser som liten. Knut var måttligt road av våra små retliga ramsor. Men, denna är rätt så bekant och oförarglig.


Knut stod bakom en knut och knöt en knut,

då kom Knut som bodde knut i knut med Knut

och knöt upp knuten.




Av wiolettan - Tisdag 17 jan 10:12


I morse bet det ordentligt i kinderna. Tror att det var kalla nordanvindar som blåste, temperaturen var cirka sex minusgrader. Det kändes skönt att få ta en liten morgonrunda, har inte blivit så många den senaste tiden, i går till exempel blev det ingen.


För drygt en vecka sedan hörde jag och mysingen ett brak utanför fönstret. Lite overkligt ljud, jag kunde inte riktigt bestämma vad det lät som.

 

Då vi tittade ut såg vi detta. (Bilden tog jag dagen efter, så han körde inte med snöfrost på rutorna.)


Tyckte så synd om mannen, en äldre man som steg ur bilen och ur bagageluckan tog fram sin rollator. Han hade svårt att gå. Mysingen gick ner för han hade sin bil precis bredvid och ville se om det var någon skada på den. Nu var det en liten, liten buckla, inte så stor. Mannen förklarade att han hade en automatisk växellåda och hade taqit fel på gasen och bromsen. Tur att det inte hände vid ett övergångsställe där någon skulle korsa gatan.


 

I går var det några män ifrån kommunen som verkade städa undan julen. Jag har inte gjort det ännu, men ska väl försöka att ta tag i det, kanske idag.  Är det dags kanske?


 

Julkrubban, jultomtar, juldukar, julgran och den fina spelande kyrkan, allt måste ner i kartonger, till nästa år.



Av wiolettan - Söndag 15 jan 09:07


Är det någon fler än jag som tycker om att skicka julkort och att få?


I år sände jag 30 st och fick nästan lika många. Det är så roligt. Dessa vykort som kommer på nätet är också trevliga, men jag håller mig till det gamla sättet.


   

Här syns en del av de som jag fick.



   

Vi köpte denna amaryllis för 49:50 och ni kan ju se själva så fin den är. Den har glatt oss i flera veckor. Den här bilden tog jag igår.


I morse då jag tog några av alla mina tabletter, ja mina mediciner,  så tänkte jag på en historia som en väninna berättade för mig. Jag är alltså motsatsen, till den som skrönan handlar om.


En man som sa: ”När jag var sjuk så gick jag till doktorn, för han ska ju leva, och med hans recept gick jag till apotekaren för han ska ju leva. Men, medicinen, den slängde jag bort, för jag ska ju också leva”.


 

Vi har minus 5 grader och vid vår lilla morgonrunda var det inte många ute. Månen var uppe, men den var nästan full. Det är detta som kallas mångård, det som är runt månen.


 

Inga cyklister hade trampat förbi denna mätare. Den står på noll. Ni ser att det är lite halt på gångbanan.


Ha en bra dag och var rädda om er om ni går ut där det är halt. Ja, annars också.








Av wiolettan - Fredag 13 jan 08:25


Kring jultiden brukar många kyrkor, föreningar och en del privatpersoner hjälpa de behövande och hemlösa lite mer än vanligt.


Den kyrka som jag tillhör, Centrumkyrkan, är med och hjälper till på många sätt en stor del av året, men mest då till jul. De som vill får komma till kyrkan och få mat och umgänge,  både på julaftonen och juldagen.


   

Kyrkan är med och hjälper till här också. Detta är femte året i rad. I år kom över 130 personer.


Det brukar vara många som söker sig till Sundbybergs simhall på julaftonens morgon, många som får hjälp.


Här får de bada, klippa håret, fötterna ompysslade och byta om till nya varma kläder ifrån topp till tå, gratis.


Företag, organisationer och privatpersoner hade skänkt både fika och kläder, som räckte och blev över. De kläder som blev över, ett 60-tal stora kassar, övertog Centrumkyrkan som ska dela ut dem, till de som behöver. Då jag ser dessa, många gånger ensamma människor, blir jag betryckt. Varför är det så här i vårt samhälle, ett rikt land med många som har mer än vi behöver? Sedan finns det dessa som lever i misär, ingenstans att bo.  Häromdagen såg jag på TV, programmet "Gatans kör". Intressant att få följa dessa personer ett tag framöver, bli berörd av deras berättelser.


 

Idag Tjugondedagknut. Fredagen den 13:e. Är det då dags att slänga ut denna julgran? Nja, synd på så rara ärter, tycker jag. Många har städat ut julen för länge sedan, inte vi. Mörkt och grått ute, då är det skönt med många ljus som lyser upp, inne.


På tal om ute. Usch, vilket halt väglag det var i morse. Mysingen hade broddar på, jag går så ostadigt i dom så jag var utan och höll på att trilla flera gånger, men mysingen höll mig i handen så det gick bra. Vi tog bara en kortare promenad och på vägen hem igen så kom sandtraktorn.  Bättre sent än aldrig.


Nu ska vi strax ut igen och handla lite till helgen. Ha det bra och var rädda om varandra.










Av wiolettan - Onsdag 11 jan 10:12


…det är det som är nuet. Jag känner det inte så, kanske på grund av att jag är pensionär och inte behöver iväg till ett jobb varje dag, eller inte behöver slita så hårt.


Det kallas för oxveckor den period som är mellan trettondagshelgen och fettisdagen, enligt en tradition. I Ångermanland räknar vi 9 veckor efter jul för oxveckor, i alla fall förr i tiden. Sedan börjar det bli lite ljusare och solen värmer mer.


Oxveckor eller inte, det är mer vardag nu, på något sätt, inga extra helgdagar förrän påsk. Vi får njuta av det som varit och jag tycker att vi har haft en finfin jul och nyårshelg.


Besök och umgänge med nära vänner och lite släkt, så som många vill ha det. Jag tycker också det är roligt och trevligt, i måttliga mängder, är ingen direkt sällskapsmänniska sådär, men tycker att det är trevligt att träffa vissa personer och utbyta erfarenheter och tankar.


Mathias, till exempel, han ringde och ville komma och hälsa på. "Farmor, får jag komma över och prata lite"? Han bor cirka  11,5 mil, tror jag härifrån och fram och tillbaka med tåg tar ett tag, men det är roligt att han vill komma. Då jag efter det att vi hade ätit, frågade vad han ville göra sa han att han vill sitta och "snacka lite om hur det var förr, det ni har varit med om, då allt var annorlunda". Killen är alltså 20 år, helt otroligt. Diska och duka, han ville vara med på allt. Han satt minsann inte och knappade på mobilen.


Två av mina väninnor var också här på besök. Mysingen var också hemma och han tyckte att vi skrattade hela tiden. Ja, vi gjorde nog det. Tre stycken som känt varandra sedan 60-talet, mer eller mindre, har en hel del att prata om och minnas tillbaka på.


Min bror och min förra mans systerdotter var också det kärt besök.


 

Plus denna lilla fining som är så otroligt trevlig och go. Pälsen, helt underbar, mjuk, len och fluffig.


   

Sitter så snällt och poserar, om den är på det humöret, annars kan det vara en väldig fart och rusch.



 

Här vilar den lite. Jag tog bilden genom speglen, så den märkte mig inte.



 

Här smakar vi på mina hembakade kakor. Fick chokladasken som står på bordet och den rymmer många bitar så vi har en del kvar fortfarande.


 

I söndags var min äldste bror här. Han har varit sjuk en stor del av december så det var så skönt att se honom igen. Jobbigt att få influensa i den åldern. Lite smalare och lite tröttare.


Idag tvättstugan. Jag säger bara det, oxveckor.



Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 75 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan 6 år.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se