Senaste inläggen

Av wiolettan - 15 december 2016 08:46


Jag läste några rader som fick mig att le.


Gud kommer antingen att lugna stormen,

eller låta stormen rasa medan han lugnar dig.


Får försöka att lita på det och tänka positivt.


Idag torsdag och mysingen ska göra i ordning en pannkakssmet, så vi får goda pannkakor till lunch. Det tror jag blir otroligt gott. Det känns som om det var länge sedan som jag åt pannkakor med hjortronsylt. Den sylten är den godaste tycker jag. Fick en stor burk av min yngste bror och den är jag så tacksam över. Då vi var i Ångermanland i sommar så var det inte plocktid för just hjortronen.


Nu är det nästan klart alla åtaganden utom hemmet, för detta året. På Luciadagen var vi till SPF:s lokaler och underhöll pensionärer med julsånger och så fick vi glögg. I eftermiddag ska mysingen iväg på sista mötet eller träffen i föreningen och bli avtackad för detta året. Och, i morgonkväll är det Old Fellows sista möte som han ska med på innan januari. Tiden går och vi blir bara äldre och äldre. Vilket i och för sig känns trevligt. Alternativet känner jag inte för just nu och jag vet att det är inte jag som har makt eller kan bestämma över det.



Du tycker kanhända, att andra ha fått

det bättre än du här i världen.

Så går du och tittar mot höjderna blott

och täres av avund på färden.

Men jag vill dig råda, se nedåt, min vän.

Här tusenden hava det svårare än,

du kunde ock hava det sämre.


 

Snart dags att ta fram julkyrkan. Jag tycker så mycket om denna gamla kyrka och att lyssna till "Stilla natt" som den spelar på ett stämningsfullt sätt.





ANNONS
Av wiolettan - 13 december 2016 09:15



Dagarna går fort så här före jul. Det är mycket som jag vill hinna med, eller mycket och mycket, men jag vill baka, lite småkakor och lite annat. Så är det detta med julpynt. Jag älskar julpynt och vill börja tidigt och min man är tvärt emot, så det blir en kompromiss. Vi tar fram det vi har men inte så tidigt.


Igår morse hade vi minus 8 grader och det bet riktigt ordenligt i kinderna. Snö, ja, cirka en decimeter. Halt? På en del ställen är det inte så lätt att gå utan broddar och på andra ställen är det sandat och det går alldeles utmärkt. Vi gick ifrån Gullmarsplan och genom tunneln emot Globen hållet och där under tunneln var det jättehalt och svårt att gå.


Jag och min man följde med min äldsta bror till hörselcentret, där han nu har köpt hörapparater till båda öronen och det skulle utvärderas hur det har gått. Min bror är ju inte ung längre utan han fyller 90 år om ett halvår så det är en stor omställning för honom att nästan förlora hörseln på båda öronen samtidigt och vänja sig vid att ha en pryl i öronen.


Med hörapparaterna hör han varken att tala i telefon eller lyssna på TV så vi fick reda på vad som finns på marknaden. Tydligen har han en för gammal fast telefon och även en för gammal mobil, för att dosan som skulle kunna hjälpa honom kan fungera. Köpa nytt och köpa nytt, ja allt för att vissa ska tjäna pengar och andra  bli utfattiga. Utvecklingen går framåt och jag, ja jag hinner inte med. Ja, min bror har råd så vi ska inte klaga.


Vi passade också på att äta "ute", på en restaurang, med ett annat ord. Det kändes allt lite lyxigt eftersom vi inte gör det så ofta, blir lite speciellt då. Att sitta ute och äta är för kallt nu men det är ett uttryck som ofta används vid de tillfällen som inte maten  inmundigas i hemmet.


Allt gick bra och nästa besök blir i början av januari. Jag hade trott att min bror skulle kunna få hjälp direkt så att han nu till julen skulle kunna lyssna på TV och höra vad som talas i telefon. Men, vi får vänta till andra veckan i januari.


 

Några bilder ifrån morgonpromenaden i går. Detta är torget, där en ovanlig julgran har satts upp.


 

Sturegatan är upplyst.


 

Stationsgatan där kommunen har satt upp två lysande renar.


Jag vill passa på och önska er som läser min blogg en fin och trevlig Luciadag.











ANNONS
Av wiolettan - 9 december 2016 08:32


...mina trogna läsare och läsarinnor om ni är kvar. Har tyvärr inte skrivit något inlägg på cirka en vecka och det har sina rutiga och randiga orsaker. Ska inte gå in närmare på det här och nu men jag är glad att vara här igen.


Det är otroligt så mycket hälsan spelar roll, för att inte tala om brist på hälsa. Ock, det är otroligt så mycket en bra kontakt med en läkare eller vårdpersonal betyder. Eller dålig sådan, vad det kan ställa till med, kan faktiskt få oanade konsekvenser.



Idag tog vi en kort morgonpromenad och det kändes bra, eller någorlunda, det är ju inte som förr, i mina glansdagar. Varför heter det förresten ”glansdagar”? Egentligen tänker jag då på att dagarna glänser. Så härligt med glänsande dagar så här i juletid. Men det betyder ju mera en försvunnen tid då man var på topp, eller firman eller vad det nu gäller gick mycket bra. Vad mig personligen anbelangar har jag nog aldrig haft några riktiga glansdagar, i den mening som ordet verkligen betyder. Jag är och har alltid varit, en liten blyg, tillbakadragen person som inte gjort något större väsen av sig.


Nionde december, alltså denna fredag, Anna dagen. Min mamma hette Anna Linnéa och kallades för Linnéa. 9/12, förr i tiden, var den dagen då julförberedelserna började på riktigt. Jultvätten skulle ordnas och även skulle man stöpa julljusen. vilket jag kommer ihåg att vi gjorde då jag var barn. Det var ett väldigt doppande i stearinet.


Lutfisken skulle blötläggas i lut och det tar cirka 2 veckor innan den är så att säga färdig, lagom till jul. Fisken, den torkade, lägges först i kallt vatten som byts en gång om dagen, i cirka 6 dygn och därefter lägges den i vatten med lut som även det byts en gång om dagen. Jag kommer ihåg att det var min pappas uppgift att byta vatten på fisken och jag ville gärna följa med ut till ladugården där hinken stod och se på. Jag var så nyfiken och undrade mycket över hur den stela, otympliga fisken långan, skulle kunna bli vit, mjuk och ätbar. Ett riktigt trolleri i mina barnaögon.


 

Höstlöven har bildat ett hjärta, lite skamfilat, men ändå, konturerna av ett hjärta.












Av wiolettan - 1 december 2016 08:26


Tittar in som snabbast för att ni som undrar ska se att jag finns och tänker på er fast jag inte skriver så många inlägg. Tiden och orken ligger mig i fatet.


Igår var jag till läkaren och fick både bra och mindre bra besked. Hon ringer mig idag så får vi se hur jag ska göra med intag av en ny medicin. Blodvärdet hade gått upp lite och det var hon nöjd med.


Efter det var vi och sjöng i vår sånggrupp.


Nu strax ska vi iväg och möta upp min äldsta bror vid Gullmarsplan. Han ska till en öronläkare och ville ha sällskap, svårt då han inte hör just något. Det kom helt plötsligt, så nu håller de på att prova ut en hörapparat till honom. Den är bra utom att han inte kan höra någon i andra änden av luren då han vill prata i telefon.


Efter det tar vi en liten lunch på något ställe vid Globen, om vi hittar något bra och sedan ska jag och mysingen gå och ta influensasprutan, hade vi tänkt. Kollade PK värdet i går och det var inom ramen så de kan ge mig sprutan.



Sköt om er och jag tittar in hos er senare på eftermiddagen, detta tar säkert nästan hela dagen så vi kanske inte "ses" förrän i morgon, vem vet. Hos er mina bloggvänner som inte får någon kommentar, vet att jag hälsar på men att det är strul med att kommentera som jag skrev om i mitt förra inlägg.



 

Några hjärtan att lysa upp decembermörkret.


 

Varsågod! Jag bjuder på några hjärtan också.





Av wiolettan - 28 november 2016 10:53



Jag blir så ledsen. Några av de som jag brukar bloggvandra hos kan jag ej gå in och kommentera. Vill så gärna eftersom ni har skrivit något som  berört mig eller som jag har tyckt vara bra och då vill jag gärna säga det.


Hos en del kan jag skriva, men kommer inte längre. Vid ”kommentera som” blir det bara en blank ruta, och sen kommer jag inte vidare.


Hos andra kan det ta jättelänge att överhuvudtaget komma ner för att skriva någonting. Det är så tungt och går så sakta, fast, det är inte hos så många. Men det tär.


Sedan detta med ”bevisa att du inte är en robot”. Jodå, det kan jag kanske, ibland, men tar det 3-5 försök då är det nästan så att jag ger upp eller tänker nu är jag så gammal att jag inte ens klarar det minsta lilla.


Det står ”hoppa över”, eller ”försök igen”. Dessa butiksfasader till exempel. Tryck bort en och så kommer det strax därpå en ny i samma ruta.


Bloggplatsen, ni som har den, där fungerar det utan problem.


Kanske är det min dator som är gammal eller klarar inte av vissa saker, jag vet inte.  Men ett vet jag, detta tar på, stressad blir jag och går upp i varv. Ska ju inte behöva reagera så för något så litet, men jag kan inte hjälpa det. Det är inte nyttigt.


Så bara så att ni vet. Alla som kommenterat hos mig går jag in och försöker hos er också. Ser ni mig inte så har jag inte lyckats.


Är jag ensam om detta?


Idag har vi tvättstugan, lite ärenden och sedan på eftermiddagen, någon gång,  är vi lediga.


 

Nu har vi fått lite snö igen och det är jättehalt. Vi hade broddar på oss, men halkade flera gånger ändå. Så en halvtimme fick räcka.



Någon har nästan satt ett avtryck som av ett hjärta av sin sula.









Av wiolettan - 26 november 2016 09:14


I förra inlägget hade jag med en del smådikter och undrade om någon visste var de kom ifrån.


Göran, singelfarsan hade koll på denna bok. För visst var det  ABC Bok från  Hylands hörna. Den är skriven av svenska folket och med bilder ifrån olika konstnärer.  Den såldes genom Radiohjälpen till förmån för lepra-barn över hela världen.


I förra inlägget hade jag små dikter ifrån A till G. Här kommer några rim från H till N. Jag tycker att det är så roligt att läsa och få en liten uppfattning om hur livet var i mitten på 60-talet. Ock, hur en del tänkte då. Vissa saker kan jag verkligen ifrågasätta hur "diktaren" tänkte, men vi är alla olika så att "hinna före till ett fånigt litet snöre", kanske en del tycker. Dom tankarna har då inte jag om de personer som anstränger sig och tävlar. Men däremot, "ett kön som har mycket högre lön", det maskulina. Det gäller fortfarande inom många yrken.




Hemslöjd kallas plastreplik

gjord i en japansk fabrik.


Idrott är att hinna före

till ett fånigt litet snöre.


Journalistens intervju

börjar ofta ”hör-du-du”.


Kontokort, ett sätt att låna

av sig själv varannan måna`.


Lorten ödelägger stränder

mens vi står och matar änder.


Maskulinum är ett kön

som har mycket högre lön.


Nyckelbarnet sa till pappan

Far, jag såg din fru i trappan.


 

Boken är full med mer eller mindre vackra teckningar som åskådliggör dikterna. En del är mycket bra ritade.




Idag, lördag, den bästa dagen i veckan brukar jag tycka förr i tiden, håller fast  om det fortfarande.


Vädret är ännu så länge lite grått och mulet och 5 plusgrader men vi kunde gå ut på en 50 minuters promenad i morse och det var så uppfriskande och kändes nyttigt.


 

Igår var jag inte ute på hela dagen. Jag känner mig så tacksam då jag kan få komma ut. Men, jag tog en liten bild av den röda morgonhimlen ifrån vårt balkongfönster, i ottan igår.


Trevlig lördag önskar jag er som kommer in och hälsar på.






Av wiolettan - 24 november 2016 07:35


Astronauten råder sonen,

stå i bostadskö på månen.


Beatles är en sorts orkester

Vars frisör har tatt semester.


Chefen är den sortens herre

som du själv vill bli, fast värre.


Dekolletage är nu för tiden

sidenklänning, utan siden.


Emancipationsdebatten

Upphör temporärt om natten.


Fans är popidolens svans

fanns ej fans han inte fanns.


Glesbygd är en trist miljö

ensam får man stå i kö.


Är det någon som vet, eller kan gissa, var jag har hittat dessa småroliga rader? Om ni tänker på att det går i bokstavsordning så är det kanske lättare. Den första bokstaven i varje vers.


Det är nog bara en av verserna som jag tycker stämmer med verkligheten, men alla är vi olika och ni kanske har en helt annan uppfattning och tycker kanske att allt stämmer.



Jag har flera verser, hela alfabetet.


Nu måste jag äta frukost och ge mig iväg. Ha en bra dag. Tittar in till er senare allt eftersom jag hinner.











Av wiolettan - 21 november 2016 08:17


För drygt en vecka sedan gick mysingen och jag på en lite kortare promenad i stan här bara.


Kom då att gå förbi en staty av Sundbybergs grundare, Löfström.


 

Jag tycker att den ser helt underbar ut i novemberdiset, i strålkastarskenet, med en ny väst och mössa av snö. I morse hade snön smält bort såg jag.


Löfström var en driftig man som för cirka 150 år sedan köpte in mark och styckade tomter som sedan såldes, rätt så billigt, så att arbetarfamiljerna hade råd att bygga sig en bostad. Före detta så var Sundbyberg en jordbruksbygd på landet. Från november 1877 till januari 1878 såldes över 40 tomter. Det gick undan värre.


Under 1800-talet började också verkstäder och fabriker byggas. Befolkningen ökades med drygt tusen invånare under tio år. 1888 bildades köpingen Sundbyberg, "skilde" sig ifrån Bromma och blev självständigt.


Kan ni gissa vad det första var som man skaffade i den nya köpingen? Jo, en polis och ett fängelse. Nu har vi mer än 46.000 invånare här men ingen polis. Sundbyberg var inte någon fin och välsedd kommun på den här tiden.


1898 kunde man i Stockholmspressen läsa:


"Sedan mörkret brett ut sig över nejden bör man inte gå ut i Sundbyberg. Och, den som ej är försedd med gummistövlar gör klokast om han regniga kvällar far Sundbyberg förbi". Undrar om det var lervälling på gatorna?


De mest kända av industrierna som började i Sundbyberg var bland andra, Marabou, Knäckebrödsfabriken Kronan, Nybergs mekaniska, Alpha och Max Sieverts.


Köpingen växte och 1927 blev Sundbyberg stad,  rikets 13:e stad, en av landets första förstäder. Från 1949 har det varje årtionde byggts ut med ett nytt bostadsområde.


Men ändå, Sundbyberg är till ytan Sveriges minsta kommun. Vi drygt 46.000 personer bor på knappt 9 kvadratkilometers yta. Närheten till allt gör att det blir en småstadskänsla över staden, småbutiker, många caféer och restauranger gör sitt till. För att inte tala om kommunikationer. Vi har gångavstånd till buss, tunnelbana, pendeltåg, tvärbanan, flygbussar till Arlanda och från där jag bor tar det kanske en halv timma att gå till Bromma flygplats.


NU tycker jag att det räcker. Men det tycker inte stadens ledning. Fortfarande  byggs det för fullt, alltid är det något nytt projekt på gång och det är inte billigt eller lätt att bosätta sig i den här staden längre. Hyrorna på de nya bostäderna är dyra och bostadsköerna långa. Jag är rädd för att de snart börjar bygga bostäder vid Tornparken också. En stor yta med många träd och planteringar på. En fin utsikt ifrån vår balkong.


 

Den här bilden är tagen i maj för många år sedan men det syns ju att det är grönt och fint. Till höger, utom bild, finns en lekpark och bredvid där, bänkar och många fina blomsterplanteringar. En stor yta, som inte är bebygd, undrar hur länge den får vara det? Den som lever får se.







Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 75 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan 6 år.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se