Senaste inläggen

Av wiolettan - Söndag 19 mars 14:00



Idag går loppet ”Två sjöar runt”, här i Sundbyberg. Det är en tävling för alla åldrar. Motionärer kan välja 5,7 km. 11,2 km eller 16.7 km. Med andra ord. Ett, två eller tre varv runt de båda sjöarna, Lötsjön och Råstasjön.


Mysingen och jag brukar ju gå den rundan på morgonen, förr om åren, men nu kan jag inte det men i morse gick vi en sjö runt i alla fall.


Ni kan få följa med mig om ni vill. Fast, det tog lång tid. Förr, ”då jag var ung och stark kunde jag göra så här”, som Martin Ljung sa, då kunde jag gå sträckan på cirka 50-55 min. Idag tog det 1 timme och 20 minuter, men hem kom vi.


   

Efter knappt en km kom den första skylten.


   

Strax före kröken ner emot Golfängarna stod dessa skyltar.


   

Strax efter golfbanan kom nästa påminnelse.


   

Före Råstasjön finns en liten korsning där var de tvungna att sätta upp en färdanvisning.


   

Här kom lastbilen som var ute och kollade att allt var OK, saltade där det behövdes, rättade till eller satte upp nya skyltar. Vi var ute vid 7-8 tiden, loppet skulle gå 11 till kl.2


   

Nedanför Ör, var det korsningar igen och då skulle dessa markeringar ut då loppet startade.


   

Här kommer de att springa, vid Lötsjön.


   

De får en fin utsikt om de nu hinner kolla.


   

Som ni kan se så är det fortfarande is på sjön. Längst fram har kommunen värmeslingor i vattnet för sjöfåglarnas skull.


   

Ser ni vad mysingen och jag håller på med på morgonrundan? Nja, bara skuggorna syns.


   

Här har vi kommit till starten vid Idrottsplatsen.


   

Då vi gick förbi där så höll funktionärer på och kollade högtalaranläggningen. Joo, det lät bra och högt.


   

Gröna Stugan springer de också förbi. För att gå in och ta sig en lunch eller fika är nog inte att tänka på.


   

Precis vid ena kanten på idrottsplatsen har kommunen anlagt en isbana. Där brukar det ofta vara folk och åka skridskor. Det blev en omröstning vad banan skulle heta. Det blev Isbiten.


   

Här syns också de sträckor de kan springa, motionärerna. En sjö runt, knappt, två sjöar runt och sedan om de vill, 2  eller 3 varv runt.



ANNONS
Av wiolettan - Fredag 17 mars 07:52


Jag blir så ledsen och upprörd då jag hör om individer som ger sig på oskyldiga medborgare och då mest de svagare grupperna i samhället. De som har sämst chans att försvara sig. Har läst och hört om sådana exempel i allt för hög grad nu de senaste dagarna.


En dam som åker i rullstol och blir överfallen och nerslagen, hamnar på marken.


En liten flicka som blir frånryckt sin telefon.

Det finns otaliga exempel på hur försvarslösa personer påhoppas eller blir frånstulen sina ägodelar.


Utanför vår kyrka här i Sundbyberg stod en av våra medlemmar och väntade på taxi. Han är blind på båda ögonen och ser inget. En tjuv tar hans mobil. Det gick så fort och han hade ingen möjlighet att ge något som helst signalement.


Vad är det för fega stackare som vi har fått i vår tillvaro? Att de inte skäms att sänka sig så lågt.  Måste ge sig på barn, åldringar och handikappade som omöjligt kan försvara sig.


Det har ju alltid funnits tjuvar och banditer men inte gav väl de sig på försvarslösa, förr i tiden? Jag tror att de inte hade sjunkit så djupt. Eller har jag kanske fel, förträngt eller att det har mer gått spårlöst förbi?


Fick de kanske hårdare straff förr så att det avskräckte till sådana simpla brott? Det är klart att det är fruktansvärt då det gäller alla de som ger sig på andra personer, stjäl, slår och kanske ännu värre saker. Men de som är svagast, finns inte en chans att de ska kunna göra motstånd, har de inte det svårt nog ändå. Det verkar som empati och medmänsklighet saknas.


En km ifrån oss cirka, vid T-banan Näckrosen kom polisen i natt för att det var en person som var stökig. Då ger sig ungdomarna på polisen.


Idag på morgonen har det regnat hos oss och nu ska vi snart ge oss iväg, men denna gång tar vi bilen. Den har stått nästan hela vintern, bara några korta körningar. Vi har inte tankat sedan tidigt i höstas. Tror att det är dags att bilen får ut och lufta sig lite.


    

Några ord ifrån almanackan i köket.


 

Katter har den förmågan.














ANNONS
Av wiolettan - Onsdag 15 mars 10:06


Ojojoj, vilken blåst, nästan så att jag blåste omkull imorse, men jag höll mysingen i hand så det gick bra. Men, solen vill gärna komma fram och det är flera plusgrader.


Igår på tisdagsträffen hos SPF var det två sköterskor inbjuda ifrån Rissne vårdcentral för att berätta om det nya förfarandet som de har där, med en speciell läkare för äldrevård. Samt ett speciellt telefonnr dit personer över 75 år kan ringa om de behöver hjälp.


Mysingen och jag gick dit och lyssnade för vi tänkte att då kunde vi kanske byta vårdcentral, nu tillhör vi Helsa vårdcentral i centrala Sundbyberg och den har fått mycket med kritik. Jo, visst, vi får byta om vi vill men om det skulle vara så att vi skulle behöva någon som kom hem för omvårdnad då måste vi anlita den vårdcental som är närmast och det är Helsa. Då blir det genast krångligt, så vi avvaktar och ser. Jag har ju nu två tider här i mars då jag har tid på vårdcentralen. Plus att till "vår" vårdcentral är det gångavstånd, kanske 15-20 för mig men till Rissne måste vi åka bil eller tunnelbana och bilparkeringsplats brukar inte vara så lätt att hitta,



En historia så här mitt i veckan.


En äldre man segnade till marken på tunnelbanan i New York. Ambulans tillkallades och han fördes till ett närbeläget katolskt sjukhus. Där fann man att det behövdes ett kirurgiskt ingrepp i hjärtat, så han kördes omgående in på operation.


Allt gick bra och när patienten återfick medvetandet fann han en nunna sittande vid sängen.


"Ni kommer att bli helt bra, mr Smith", sa nunnan och klappade honom på handen, "men vi skulle dock gärna vilja veta hur ni tänkte betala för er vistelse här? Har ni någon försäkring?"


"Nej det har jag inte", viskade mannen hest.


"Kan ni betala kontant"?


"Jag är rädd för att jag inte kan det".


"Har ni några nära anhöriga då"?


"Bara min syster i Minneapolis", svarade han, "men hon är nunna och ensamstående".


"Nunnor är inte ensamstående, mr Smith. De är gifta med Gud".


"Ja, ja," log mannen svagt. "Då kan ni ju skicka räkningen till min svåger".


 

Några ord ifrån min optimistlåda.




Av wiolettan - Måndag 13 mars 10:24


Ny vecka och nästan i mitten på mars. Solen lyser just nu och det är några grader varmt. Inte så pjokigt alls.


Tack till alla som kom med uppmuntrande kommentarer i förra inlägget. Hur det gick? Vad som var meningen med besöket? Om det gick bra? "Nu kommer alla svaren, eller "känslorna på en och samma gång".



Jag frågade sköterskan hur det kom sig att jag hade fått en tid hos henne så här mitt emellan de årliga besöken hos min hjärtläkare. Fick till svar att Landstinget har bestämt hur många patienter läkaren får ha per år och de patienter som läkaren då tycker behöver lite extra tillsyn får en tid hos hans sköterska för att kolla upp hjärtat emellan ordinarie hjärtkontrollerna.


Bra så. Utom att det känns lite oroligt att vara en som "behöver extra tillsyn".


Sköterskan var trevlig och tog EKG, blodtryck och kollade pacemakern. Det som var riktigt bra av dessa undersökningar var blodtrycket. "Som en ung flickas", sa sköterskan.


Men, pacemakerns noteringar var ju inte så trevliga. Det hade blivit sämre. Jag har nu cirka 35% av tiden förmaksflimmer och det är ju tröttande. Hjärtat slår för hårt och för fort. En del av tiden kan det slå närmare 140 slag i minuten i många timmar i streck. Enligt packemakern flera gånger den senaste veckan i 17 dygn i sträck. Så ni förstår varför jag inte är här inne och skriver så ofta som jag skulle vilja.


"Det vi kan göra är att försöka få ner flimmerattackerna så mycket som möjligt så att du kan leva så bra som möjligt".


Hon försvann ifrån rummet några gånger, gick in till läkaren för konsultation.


Kontentan av det hela blev så, att en tablett tas bort, (den som ger mardrömmar) och jag får en annan i stället och dosen fördubblas.


På frågan "Hur står det till?"

kan man få det intelligenta svaret.

"Jotack, det knallar och går".

I så fall är det ytterst viktigt att det

knallar och går åt rätt håll.


Trevlig vecka till er mina bloggvänner och tack för att ni peppar mig.







Av wiolettan - Torsdag 9 mars 10:23


Ja, det undrar jag verkligen.


Vi tar det ifrån början.


Efter det att jag fick min tia och därefter hjärtstoppet och därefter pacemaker och därefter min vägran att börja ta Waran, blodförtunnande råttgift, har jag en gång om året blivit kallad till en hjärtspecialist för kontroll. Det tycker jag har varit bra och tryggt.


Han brukar kalla mig för återbesök i september månad. Så, september i fjol var jag där och han kollade hur mycket min pacemaker hade fått jobba och hur mycket det var kvar på batteriet, samt tog lite blodprover. Han sa sedan att det inte var något speciellt utom att mitt blodvärde var för lågt och att jag borde äta järntabletter. Jag hämtade ut dom men har inte tagit några, min mage stannar. Så jag försöker äta mat som har järn i sig, i stället.


Men, sen sa han något om att jag skulle få en kallelse för besök hos hans sköterska. Jag vet att han pratade om besöket, tydligen också vad det handlade om, men det gick inte in i min hjärna, bara utanpå.


Nu, ett halvår senare har jag fått en kallelse om att jag ska inställa mig i morgonförmiddag hos sköterskan. Det stod ingenting om vad hon skulle göra eller vad det gällde, inte heller att det kostade någonting. Bara att jag hade en tid den 10/3 och klockslaget.


Nu är jag orolig och undrande över två saker minst. Varför kommer jag inte ihåg vad besöket skulle handla om, vad sköterskan ska göra med mig och varför är jag så orolig över morgondagen?


 

Jag får ta på mig min optimistnål.



 


Ha en bra dag, mina bloggvänner.




Av wiolettan - Onsdag 8 mars 08:34


Nu har även vi fått snö, mycket snö.


 

Det är onekligen vackert så länge snön är så här vit och orörd.



 

Vi tog en kortare runda i stan i morse. Det var inte plogat på så många gågator, så det var jobbigt att plumsa fram och jag var rädd att det skulle vara halt under snön. Där bilarna kör var det plogat, som ni kan se.


 

Den här bilden är ifrån vår balkong. Det syns hur snöflingorna dalar ner.


 

Jag övervägde faktiskt att inte ta någon promenad i morse för vädrets skull. Men så tog jag mig själv i kragen och min mysing i handen och gick. Vi hittade denna skylt i ett skyltfönster. Mycket passande. Om du rastar, rostar du.


 

Den här bilden är tagen för några år sedan vid Råstasjön, i skogen där. Ni ser samspelet vid frukostbordet? Fåglar, en ekorre och längst bak en råtta, samsas om maten som snälla människor har lagt ut. Jag var mest förvånad över att de satt kvar och åt så att jag kunde ta ett foto.


Trevlig dag, mina bloggvänner. Nu ska vi strax iväg och öva i vår sånggrupp.





Av wiolettan - Tisdag 7 mars 09:32


Igår kändes det som om jag gjorde ett riktigt storverk. Det var nästan som förr i tiden.


Jag och mysingen gick nämligen ner till Råstasjön och sedan runt Lötsjön. Det är verkligen länge sedan vi gjorde den rundan, orken har inte funnits där. Visserligen var det jobbigt och tog 1 timma och 10 minuter men jag kom runt.


 

Vi såg dessa hägrar vid sidan om Råstasjön stå och vänta på att kommunens bil ska komma med strömming.



 

Den här bilden tog jag också, nästan vid sjön. Ser ni vid gångvägen, lite till höger på bilden? Kan ni se vad det är som sitter där, alldeles ensam? En hund, en katt, eller bara en hög? Det var inget djur. Ska jag nu börja att se små katter överallt också, liksom hjärtan.



 

Detta hjärta kom fram i ugnen häromdagen. Det ljusa precis framför skuggorna. Svårt att ta en riktig bild.


 

Då igår var det barmark och i natt har snön kommit.  En mängd småhjärtan i ett stort rymligt hjärta. Denna bild är ifrån återvinningsstationen.


 

En annan återvinningsstation.



 

En morgon såg vi detta och blev lite extra glada. Längst uppe på detta gråa trista hus står en palm mitt i vinterkylan. Visst är det märkligt?


Läste ur min optimistlåda i morse.


"Alla människor ler på samma språk".


Ock, "den som trivs med förändringar skapar framtiden",


Till sist, ett kort för mig. "Lyckan har ingen ålder".




Av wiolettan - Måndag 6 mars 11:57



Måndag och en ny vecka och det är redan mars. Vi har ingen snö och mycket lite vårkänslor, vårtecken menar jag.


   

Dom här snödropparna såg vi häromdagen på en slänt.


Igår var vi på teater. Jag tror att det är tredje gången i mitt liv så det är inte ofta som jag gör det. Kanske för att jag inte är så intresserad och kanske för att det, för mig, har varit onödigt dyrt. Men nu var det skillnad.


Min mysing tillhör en loge som heter Par Bricole. Ett ordenssällskap grundat 1779 och har som mål att vårda 1700-tals kultur bland annat, och Bellmans minne. De har sina möten i  Bellmanshuset på Urvädersgränd, i hjärtat av Södermalm i Stockholm. Carl Mikael Bellman bodde i huset flera år och skrev där nästan alla Fredmans Epistlar. De har visning av huset och dess sevärdheter en söndag i månaden. Mysingen är en av ciceronerna. De brukar hålla ett litet föredrag och berätta och sjunga om huset och Bellman. Jag har varit där och det var mycket trevligt, den gången i alla fall. Inträde är 100:-


Ordern har cirka 1300 medlemmar och kungen står som ordens beskyddare. Sången spelar stor roll inom sällskapet och de har en fin sångkör.


Att sången spelar stor roll märktes i hög grad i går då vi var på teater och såg ett spex framföras av mycket duktiga, roliga och kunniga män från Par Bricole.


Det vi såg var två akter ur Hemsöborna, alltså en nedkortad del och annorlunda. Det var så mycket humor och vacker sång och musik. Stor del av spexet var på rim. Som sagt så framfördes mycket av handlingen med sång. En världstenor spelade rollen som Karlsson, nämligen Magnus Kyhle. Så nog fick vi valuta för entréavgiften. Det var många skratt och mycket applåder.


   

Vi fick inte fota under föreställningen så jag tog två bilder innan det hela började.


 

Men ändå, fast de talade om i början att det var fotoförbud såg jag flera stycken som höjde sina mobiler och tog bilder. Det tycker jag är lite si så där.



Ojoj, så klockan går, blir upptagen ett tag. Ha en finfin dag.




Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se