Senaste inläggen

Av wiolettan - Söndag 5 feb 09:20



Igår kväll var det inte något speciellt på TV som jag ville titta på så jag tänkte att då kollar jag på Melodifestivalen och ser om jag fortfarande tycker att det är ett jobbigt program att titta på eller om det hade ändrat sig till det bättre. Alltså bättre ur min synpunkt sett.


Men nej, jag gav upp efter ett litet tag. Lika skränigt, programledarna skrek ofta och det blixtrade och flimrade med ljus hit och dit. För mig är det inte något att lyssna på och njuta av. Jag älskar musik och jag älskar tävlingar, men detta koncept passar inte mig. Fast jag verkar vara rätt så ensam om att tycka det.


Har svårt också för detta att musiken ofta nästan överröstar sången.


Förresten, det heter väl Melodifestivalen, varför envisas många med att säga Mello? Mello, låter som en frukostfil eller tuggummi. Orkar de inte säga ut ordet helt, tar det för lång tid, eller vad är det frågan om? Då menar jag de som pratar om programmet i radio eller så, alltså lite mera officiellt.


Jag tycker inte heller att det är OK av en programledare att svära i TV.


Nu ska jag inte ödsla mer energi åt detta, det har jag inget för. Jag skulle tro att det är åldern, min ålder alltså. Jag kanske inte orkar följa med på allt nytt som kommer. Vet också att det är många som tycker att det är ett bra program och gärna lyssnar. Vi är olika vi människor och bra är väl det.



   

Stämmer kanske bra, denna skylt, fast det är en man de varnar för.











ANNONS
Av wiolettan - Fredag 3 feb 09:57



Jag har en liten kärleksbok, utgiven av Pedagogförlaget som jag tycker om att bläddra och läsa i.


Idag läste jag:

Hon (medan han stjäl en kyss): "Din tjuv. Jag kommer att anklaga dig för stöld".


Han (medan han stjäl en till): "Nåväl, men du har ju fått tillbaka den, fast om du vidhåller din beskyllning kommer jag att anklaga dig för häleri".


Häleri tänkte jag, hur tänkte han då så jag Googlade på ordet och där stod det att man kan dömas för häleri om man köper något som är stulet. Det är klart att jag visste vad ordet betydde och när det användes men att koppla ihop det med att kyssa sin käresta, det skulle jag aldrig ha tänkt på. Det står också: "bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv". Då förstod jag hans humor i det hela.


I uppslagsverket kan man läsa att en kyss "är en hälsningsceremoni där man trycker läpparna mot den andres och snabbt skiljer dem åt igen".


Av detta kan man dra slutsatsen att även om en uppslagbok kan ge besked om ords innebörd så vet den inget om kyssar.


Det finns många olika kyssar där "Judaskyssen" kanske är den mest omtalade, eller den mest negativa, inget med vänlighet att göra, tvärtom. Sedan finns det kyssar kamrater och vänner emellan, föräldrar och barn emellan, kärlekspar emellan, regeringschefer emellan, i Ryssland som exempel, sedan finns det handkyssar, ja jag kan räkna upp många olika tillfällen och att det är mycket vanligt nu för tiden.


För min del fick jag ingen kyss förrän i sena tonåren och den ville jag inte ha. Hemma i mitt föräldrahem var det varken kramar eller kyssar då jag var barn.


Jag tar igen det nu.


 






ANNONS
Av wiolettan - Torsdag 2 feb 10:39



Motgången är ofta en förklädd vän.

Möt den med tacksamhet.

för den ger dig styrka och klokskap.


Författaren okänd och just nu kanske jag inte håller med. 


Visst, vi lär oss av våra motgångar, vi blir starkare och visare och det är bra, men just uppe i det hela så måste jag vara mycket stark för att se den vännen. 


Ibland tänker jag som så att allt det som jag eller någon annan har mött och har fått gått igenom under livet, så måste både hon och jag vara mycket stark och mycket klok, vid det här laget. Jaa, jag kanske är stark, men framför allt så är jag envis och ger inte upp i första taget. Så väldigt klok är jag väl inte, men jag är ibland rätt så duktig på att lösa korsord.



 

Ett tankeväckande budskap från min almanacka.





Av wiolettan - Tisdag 31 jan 08:45


Ni som har följt med mig här på bloggen genom åren, kanske vet att jag tycker mycket om barnhistorier. Barn är så omedelbara och rättframma. De lindar inte in sina svar, de säger vad de tycker.


Känner att det är ett bra tag sedan som jag delgav er någon av mina historier. Jag har egna, inom min släkt, men också sådana som jag har läst. Som denna till exempel.


En söndagsskollärare fick i uppgift att förklara för sina sexåriga elever, vad man behövde göra för att komma till himlen. För att ta reda på vad barnen redan visste, ställde han några frågor.


"Om jag sålde mitt hus, min bil och allt jag äger gav alla pengarna til kyrkan, skulle det ta mig till himlen?"

"NEJ", svarade alla barnen.


"Om jag städade i kyrkan, klippte gräset och höll ordning på mina saker, skulle det ta mig till himlen?"


Ännu en gång blev svaret "NEJ!"


"Men om jag var snäll mot djur och gav godis till alla barnen och älskade min fru, skulle det ta mig till himlen?"


Ännu en gång skrek alla barnen "NEJ!"


"Men, hur ska jag då ta mig till himlen?" frågade läraren.


En pojke på sista bänk reser sig upp och ropar:

"Du måste dö först!"



Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att denna historia är så rolig. Kanske låter det absurt, men jag känner så. Barn är logiska, de krånglar inte till saker och ting, det är något som vi vuxna kanske borde ta efter.


Ska jag gå in lite allvarligare i det hela så är det ju rätt också, det hjälper inte hur "snälla och goda" vi är, det tar oss inte till himlen. Vi måste först och främst ha en tro, en tro på att det finns en Gud, bekänna Hans namn och försöka att leva ett liv, inte bara för oss själva, utan också för våra medmänniskor. Sedan, som pojken sa. Vi måste dö först.



 



Trevlig dag önskar jag er.




Av wiolettan - Söndag 29 jan 09:08


Grått väder ute denna dag, minus 2 grader och det blåser. Det var vad vi kom underfund med på vår korta morgonrunda. Men, det var skönt att komma ut, frisk luft, lite rörelse i benen. Höften fortfarande ont, men  mest i uppförsbackar. Jag märkte att om jag gick baklänges så gjorde det mindre ont. Så då gick jag baklänges ett tag men jag tror att mysingen tyckte att det var lite, så att säga.,uppseendeväckande. Mig gjorde det inget eftersom det nästan inte var någon människa ute.


 

Däremot väldigt mycket med fåglar, vid Lötsjön. Här väntar de på mat.


 

Våra grannar och vi har fortfarande utebelysningen kvar på våra balkonger.


Det var mörkt då vi gick ut, men ljusnade mer och mer.


I dag blir det en inomhusdag annars, vi tar det lugnt och hämtar krafter till veckan som kommer. Så här som äldre kan det behövas att gå ner i varv. "Som äldre", nja som gammal då. Förresten, alla behöver koppla av ibland.


Några ord på vägen.


När du blir gammal minns det som varit,
då kan du njuta av det en andra gång.

Tro på människor, men lås alltid din bil.

Dela med dig av allt du vet.
Det är ett sätt att uppnå odödlighet.


Avbryt aldrig någon som håller
på att visa dej sin tillgivenhet.



En gång om året, åk till ett
ställe du aldrig varit på, om du kan.


Om du tjänar mycket pengar,
placera dem för att hjälpa andra
medan de fortfarande lever.


Sänd ditt bröd över vattnet,

ty i tidens längd får du det tillbaka.

Bättre är att höra förebråelser

av en vis man,

än att höra sång av dårar.


Och ljuset är ljuvligt,

och det är gott för ögonen att få se solen.


Ja, om en mäniska får leva än så många år,

så må hon vara glad under dem alla.


Några av de sista raderna här i detta inlägg kommer ifrån Predikaren i Bibeln.








Av wiolettan - Fredag 27 jan 09:12



Jag och min mysing följde med min bror till en hörselspecialist i går. Min bror skulle få hjälpmedel, eller köpa, för att kunna lyssna på TV och höra då någon pratar med honom i telefon. Hörapparater har han fått för några månader sedan. Landstinget betalar en del och det tycker jag är utomordentligt fint. Önskade att det skulle vara så då det gällde glasögon också. Det blir dyrt i längden.


Då mysingen och jag hade följt min bror och vi själva var på väg hem så steg vi på tunnelbanan vid Gullmarsplan. Det var tidig förmiddag och fullt med folk. Jag har ont i en höft och gruvade mig lite för att kanske behöva stå hela vägen. Ont i ben eller höft så blir ju varje ostadig ställning ännu mera påfrestande.


Men, vi klev in i vagnen och jag gick till mitten för jag såg att det var fullt överallt. Varje sittplats var upptagen och folk stod i gångarna.


”Ojoj, hur ska det här gå”, tänkte jag lite oroad. Men jag tog tag i ett säte och tänkte parera så gott jag kunde. Då stiger en ung man upp och säger ”varsågod”, till mig. Jag fick hans plats. Helt otroligt. Det är första gången det händer mig att någon har stigit upp och erbjudit mig sin plats, första gången i Sverige i alla fall.


Då jag i går kväll berättade detta för en väninna så sa jag ”att nu har jag tydligen blivit gammal, och, ser gammal ut, sån´t  här har aldrig hänt mig förut, fast jag har åkt så mycket både buss och tunnelbana i mitt liv”.


”Det betyder inte att du ser gammal ut”, svarade hon, ”utan det var säkert en engelsman, de brukar vara så där artiga och i England stiger de alltid upp om det kommer in en dam, för att erbjuda henne plats”.


Jag har bestämt mig för att köpa hennes förklaring.



 


 



 

Några hjärtan som jag har fotat förut, vid utepromenader. Två nedersta, skyltfönster. Den översta, en papperslapp som låg framför mina fötter i en trappuppgång, en gång.







Av wiolettan - Onsdag 25 jan 08:05


Jag säger som min mysing:

”Så skönt att vakna på morgonen, att få uppleva ännu en dag”.


Det har han så rätt i. Är tacksam för varje ny dag. Han brukar ju också tillägga: ”jag blir så glad då jag vaknar och ser dig ligga där, nu får vi ännu en dag tillsammans”. Rätt så gulligt sagt.


Precis i dag är det 10 år sedan vi förlovade oss.  I morse sa mysingen: ”God morgon min lilla fästmö”.


Lite senare sa han:


”Jag visste inte att man kan känna sig så ung fast man är så gammal”.



   

Dom här 10 rosorna fick jag för inte alls så länge sedan av min mysiga mysing.


 

Då jag hade hällt upp min filmjölk på min tallrik i morse och hällt i en matsked psylillumfrön, såg jag att detta hjärta hade bildats. Med lite fantasi blir det ett hjärta.


I går hade vi några inköpsrundor på agendan och de gick bra. Upptäckte att det var flera av våra ”basvaror” som hade nedsatta priser. Då passade vi på förstås. Min mysing är duktig på att jaga matvaror som ”just denna vecka” är lite billigare än annars.


På det viset fick vi billigare kaffe, päron, äpplen,  bananer, paprika, ost och en del annat smått och gått. Jättebra.


 

Mulet väder idag, två minus grader och Sundbyberg har kvar sin julbelysning på Sturegatan, det gillas. Det lyser upp den gråa januarimånaden, eftersom vi inte har någon snö. Den här bilden tog jag i morse.


Nu på förmiddagen ska vi träffa sånggruppen och öva.


Ha en finfin dag alla bloggvänner.





Av wiolettan - Måndag 23 jan 08:36


Måndag morgon, ny vecka med nya möjligheter.


Vi har en del att göra de närmsta dagarna, men ingen jäkt och stress. Det är det bästa.


Helgen har varit, ska vi säga, skaplig. Då vet ni vad jag menar.


 

Min optimistlåda har många deviser på små kort. Förut kallade jag mig för Optimist här på bloggen, men insåg efter 4-5 år kanske, att det kunde tas för att jag var glad och uppåt jämt. Så då bytte jag namn. Men sedan har jag tänkt att jag skulle byta tillbaka, för visst är jag en optimist. Jag vill gärna tro att allt ska lösa sig till det bästa, att vi ska få leva länge och vara friska, att mina medmänniskor är snälla och vill mig väl. Med andra ord, så vill jag gärna tro att det finns något gott hos alla människor.


Jag är inte så att säga, mesig, och bara håller med i allt och med alla, men tills motsatsen har bevisats så ser jag det fina och goda hos mina medvandrare här på jorden. Besviken? Ja, visst blir jag det ibland, alla kanske inte hela tiden håller sig till sanningen, eller gör det bästa de kan. Men väldigt många försöker i alla fall. Trots allt så är vi bara människor med både små fel och brister.


Idag är det ett par plusgrader och mulet.


 

Häromdagen såg jag denna fina himmel ifrån vårt vardagsrumsfönster. Min kamera ger inte en rättvis bild, det var mycket vackrare i verkligheten.


Må din väg gå dig till mötes.

må vinden vara din vän.

Må solen värma din kind,

må regnet vattna själens jord.

Och, tills vi möts igen,

må Gud hålla dig i sin hand.







Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se