Må din väg gå dig till mötes

och må vinden vara din vän,

och må solen värma din kind

och må regnet vattna själens jord.

Tills vi möts igen, må Gud hålla,

hålla dig, i sin hand.

Denna irlänska bön som vi sjöng i söndags har jag gnolat på sedan dess, av och till. Ibland så fastnar några rader i minnet, eller några strofer för att inte tala om melodier. Det är just det som denna har gjort.

Passar rätt bra att gnola på den idag, då vi håller på att packa och städa undan lite. Dammråttorna ska ju inte skrämma slag på lägenhetsvakterna. Eller så kanske de ska få husera hej vilt, tillsammans, medan vi är borta.

Vi tar inga datorer med oss så jag hoppas att min mysing inte får abstinensbesvär.

Alla ni som bor söder om Stockholm, håll utkik för snart kommer vi bilande. Ni kommer att känna igen oss för jag sitter i framsätet och vinkar till er. Västmanland, Östergötland, Närke,Västergötland, Småland och Skåne bland annat får se upp extra noga och lite i Danmark, Bornholm i alla fall.

En sann liten barnhistora att le åt:

Bengt skryter för sin kompis:

"Min pappa säger att han började den här affären med två tomma fickor. Nu har han snart en halv miljon".

"Vad i all sin dar ska han med så många fickor till"?

Sköt om er och var rädda om varandra.

Den här vackra buketten ute i naturen har glatt oss många morgnar.