...ifrån mig, kommer här.

Först, ett stort TACK för alla fina och snälla kommentarer. Upptäckte då jag gick in på datorn häromdagen att några av er undrar hur det är och om sommaren har varit OK. Kände att jag skulle göra som Göran skrev i sin kommentar, "komma med ett litet livstecken".

Tack för er omtanke. Kan säga så mycket som att vi lever och bara det är en stor nåd och gåva.

Mysingen och jag pratade om detta vid frukostbordet i morse att så oändligt tacksamma vi är att få sitta och äta frukost, hemma och i lugn och ro. Vi har mycket att vara tacksamma över och jag ska eventuellt skriva om det någon annan dag. Mysingen har nämligen svävat mellan liv och död efter en stor operation i mitten av juni och han är nu på rehabilitering här hemma, hos mig, och på väg tillbaka till sitt forna jag, förhoppningsvis.  Närmare 5 veckor låg han på sjukhuset, varav två på intensiven.

Återkommer då jag får mera ork och allt har ordnat till sig lite mera.

Gud, för Dig är allting klart,

allt det dolda uppenbart.

Mörkret är ej mörkt för Dig

och i dunklet ser Du mig.

Läk mitt öga att jag ser

hur Du är i det som sker.

Där jag bäst behöver Dig,

är Du allra närmast mig.