Alla inlägg under februari 2017

Av wiolettan - 27 februari 2017 08:34


Nu måste jag snart köpa mig en annan dator. Tänkte skriva ny, men det tror jag inte det blir. Men, en som har samma system som denna så det inte behöver bli så mycket nytt som jag måste lära mig.


Den som jag har nu är ju många år och har varit mycket bra men nu vill den bara krångla och tjafsa. Bara det att gå in på denna sida för att logga in mig, kan ta lång tid. Det kommer upp en mängd konstiga skyltar och texter. Jag ska göra si och så för att komma vidare, eller så strular den bara.


Många gånger stannar den, händer ingenting. Rör musen, ingen reaktion. Jag får stänga av och starta om igen och då kan det ofta gå bra ett tag.


Vissa bloggare som jag läser hos och ska skriva en kommentar, men det går inte. Nu har jag tänkt att det kanske är den här "dumma datorns" fel.


Jag fick ju en ny mobil då jag fyllde 75 år i fjol och även en ny kamera. Då jag tar bilder från någon av dessa och ska försöka att få fram dom på min dator och spara, så går det inte. Mysingen säger att jag har en för gammal dator till dessa nya kameror.


Så därför är min önskan att få en annan dator som jag kan lätt lära mig. För ni vet väl ordspråket:

"Det är svårt att lära gamla hundar att sitta".


Nu gäller det bara att få mysingen att hjälpa mig att köpa en. Han har ju varit datalärare i 15 år cirka, så han vet ju mer om dessa saker än jag någonsin kommer att kunna lära mig. Att övertala honom är svårt, här krävs det lite mer finurligheter. För ni har väl hört detta ordspråk:


"Mannen är familjens huvud. Kvinnan är halsen som vrider huvudet". Så säger dom i Brasilien, i alla fall förr, då jag var där på 80-90 talen.


Nu ska vi strax ut och dela ut medlemstidningen till SPF medlemmar. Vi är brevduvor på två distrikt här i Sundbyberg.


 

Här en bild av mig för några år sedan då vi skulle dela ut tidningen och det var mycket snö och snöade för fullt.


Det är lite små fjun i luften nu också och lite vitt på marken så jag hoppas att det inte är halt. Jag älskar snö och vinter men hatar halkan.


 

Då får det hellre vara grönt och sommar. Kelar med min äldsta systers katt, hemma i Trehörningsjö.



Trevlig dag och vecka till er mina bloggvänner.



Av wiolettan - 25 februari 2017 09:51


Minus 5 grader och solen sken så vackert då vi vandrade ut i morse. Klockan var inte ens 8 och det var lugnt på stan. De vi mötte var mest mattar och hussar med sina fyrbenta vänner. Jo, så mötte vi en man, eller mötte och mötte, han stod utanför ICA på Landsvägen och han frågade:


"Har du några kronor som du kan undvara, till mig"?


Så kallt och en tidig lördag morgon, ovanligt att se någon tiggare den tiden. Här sitter de framför ingångarna till affärerna men inte förrän dom har öppnat. Men denne man gick eller stod och han nästan skakade, för han frös. Jag har så svårt att se så´nt. Jo. visst fick han en slant, jag har så svårt att bara gå förbi utan att hjälpa, nu då jag kan. För mig blir det inget stort hål i plånboken men för honom kan det kanske betyda en varm kopp kaffe, med en bulle till. 


Jag vet, ni tror som mysingen, det går till sprit och cigaretter. Kanske det, men jag ger i all välmening och hoppas att det ska komma honom till nytta och inte tvärtom.



Som ni som läser min blogg kanske vet, så älskar jag barnhistorier, ja historier över huvudet taget. Men ungar, de är så underbara i sina kommentarer.


Lyssna på denna:


Den lilla flickan till sin mamma då de möter en nyklippt pudel:
"Nu är det väl sommar i alla fall, mamma, när vovven har tagit av sig ytterbyxorna"?


Eller denna:

Lilla Malin har just lärt sig bönen "Fader vår". När hon kommer till "vårt dagliga bröd giv oss i dag" utbrister hon:

"Mamma, kan jag inte få be om ett paket knäckebröd, så slipper jag tjata om bröd varenda dag"?


En tredje:


I skolan gissade man gåtor.

"Vem är det som har en kam men aldrig kammar sig"? frågade fröken.

"Det är jag", svarade lille Hans.




 

Bilden har inget med inlägget att göra, men jag tycker om katter och dessa är så söta. (Den till vänster också.) Den till höger är som en kopia av en katt som jag har haft som hette Sasse, eller egentligen Sebastian.


Trevlig helg önskar jag er mina bloggvänner.




Av wiolettan - 24 februari 2017 10:12


Detta med tacksamhet är vittomspännande.


Vi kan inte ta något för givet, inte ens att solen ska gå upp. Tänk om jag kunde vara mer tacksam över det jag har.


Eva i Edens lustgård hade så många frukter och så mycket fint omkring sig, men hon fokuserade på det hon inte fick, det förbjudna äpplet.


När vi fokuserar på det vi inte har eller på situationer vi är missnöjda med, öppnar vi upp för fel tankar. Vi tar livet, frälsningen, solskenet, blommorna och en mängd andra gåvor från Gud för givet. Vi letar efter fel saker och vägrar glädjas över livet förrän det har ”ordnat upp sig”. För det är inte alltid så lätt att känna tacksamhet då värken sliter i oss, eller tröttheten övermannar oss.


Vi är bara människor och ibland blir det för mycket runt om oss, eller inom oss. Det händer saker ibland som vi inte rår över och det går inte alltid vår väg. Vi blir sjuka, vår kropp orkar inte allt det som vi vill, någon närstående gör oss besviken, eller någon som vi trodde var vår vän, visar sig inte vara det, då det kommer till kritan, någon som vi bryr oss om blir sjuk, eller får lämna detta jordeliv. Då är det lätt att tappa fokus, att inte se det som finns någonstans, något som i alla fall är positivt.


Ojdå, det blev lite allvarsamma ord, tar en liten sann histora på det.  Älskar barnhistorier.


Lena hade gått några veckor i första klass och berättade där hemma:

"Idag talade jag om för fröken i skolan att jag var enda barnet".

"Vad tyckte fröken om det då"?

"Jag vet inte säkert. Hon sa bara : "Tack och lov för det"!


I morse minus sju grader och solen lyser så fint.


 



Önskar er mina bloggvänner en trevlig dag.







Av wiolettan - 22 februari 2017 08:56


Igår kom det snö. Det var ríktigt vackert och trevligt tills jag skulle gå ut. Jag gillar inte halkan. Än om det är sandat och mysingen går som om det är sommarmark, så känner jag mig ostadig. Märkligt.


Men, ut måste jag. Frisk luft är bra och jag passade på att få det på väg till vår matbutik. Vi hade slut på både ost och filmjölk och en del annat.


Efter det att vi lämnat varorna hemma så var det dags att ge sig ut igen. Mysingen hade broddar på sig och jag höll hans hand. Jag går ännu ostadigare med broddar så det får vara.


Nu var det dags att vandra ner till vårdcentralen och kolla PK värdet. Ja, jag säger då det, vilken pärs.


Varför kan inte allt få vara som förr? Då kunde man gå vilken dag som helst bara det blev på ett ungefär. Om jag hade fått ett papper på att jag skulle gå om en månad, t.ex så kunde det vara omkring, 29, 30 eller 31 dagar det spelade ingen roll, och inte vilken dag det var heller. Jag tog ett prov, jag gick hem och dagen efter kom det ett brev hur mycket värdet var på och om jag skulle ta ett nytt värde om 1,2,3 eller 4 veckor. Beroende på om värdet var bra eller ej. Var värdet oroväckande åt något håll ringde de om nya doseringsanvisningar, samma dag.  Så har det varit sedan jag var tvungen att börja äta Warantabletter, i augusti 2012.


Nu får vi PK patienter bara komma och kolla Waranvärdet på tisdagar och torsdagar.


Först ska jag  till kassan, stå i kö, få en grön lapp och gå till laboratoriet och sitta och vänta tills det är min tur. Provet tas och jag får reda på värdet. Sedan sitta i väntrummet igen och vänta på att en doktor har tid med mig och kan ge mig värdet, igen, samt ett papper med värdet, dosering och dag och tid när jag ska återkomma.


Denna nyordning föll mig inte i smaken så jag sa att det kändes lite märkligt och till det sämre för oss patienter som så ofta får gå och kolla våra värden. Läkaren blev tydligen rädd och hade, tror jag, hört det av flera för hon sa:


”Du får själv bestämma dag och tiden också, vi vill ju inte tappa några patienter, så jag bestämmer inte när det passar dig, det får du bestämma, helt själv”.


OK jag få ge mig. Det kanske är så i övriga Sverige också, eller?


Idag var det oskönt ute i allra högsta grad. Vi tog en liten promenad på 20 minuter och höll på att blåsa omkull. Det snöade och blåste rejält.


 

Men, jag blev glad ändå. Ett hjärta i snön på trottoaren kom i min väg. Min mysing sa att det är en del av ett skoavtryck i snön. Kan så vara.



Nu strax ska vi göra oss i ordning för att gå till SPF och våran lilla sånggrupp och träna. Förra veckan kunde jag inte vara med, men nu är det OK igen.









Av wiolettan - 20 februari 2017 09:16


Måndag, ny dag och ny vecka. Vi tog en kort liten promenad i morse, bland annat hämtade vi bilen och körde ”hem den”.


Det var så att i går tog vi en tur till Skogskyrkogården med bil. Då vi kom tillbaka fanns det inte en ledig plats här utanför och ingen på Tulegatan heller. Vi fick köra runt lite och hittade till slut en ledig ficka lite längre bort. Men, mysingen längtade efter sin bil och ville hämta den så fort det gick och i morse då en del hade åkt till sina jobb, så fanns det plats.


I förrgårkväll var det melodifestival på TV, ett program som jag inte brukar lyssna eller titta på. Men, jag gjorde ett litet undantag denna gång.  


Owe Thörnqvist var nämligen med och sjöng en av sina egna låtar, en nyskriven, vad jag kan förstå. Han är över 87 år och är den äldste som har medverkat i den tävlingen. Jag såg inte hela programmet men tittade och lyssnade på Owe. Såg sedan att han gick vidare, direkt till Globen, det gläder mig.


Han sjöng och spelade munspel med den äran. 


Det som jag tycker är märkligt är att han skrev låten på så kort tid. Någon dag eller så, bara si så där, en verklig begåvning på det området. Hans sångröst är det heller inte något att klaga på, sjöng bra och det hördes vad han sjöng om.


Bra att även äldre får ”ta plats” tycker jag. Det är ju en hel del åldersdiskriminering nu för tiden. Vi gamlingar, kan inte som de unga. Nej det är klart, orkar inte så mycket, men vi har, många av oss, levt ett rikt liv och är full av livserfarenheter. Det är inte bara att slänga oss på soptippen, att vi ska räknas som odugliga om vi kanske inte kan gå så bra, inte hör så bra, eller ser så bra eller någon annan åkomma. Vi har ju faktiskt bidragit till att bygga upp detta samhälle. Vårt välfärdssamhälle. Tänk bara på hur det var då vi 40-talister kom till världen.


   

Nej, nu kommer jag riktigt i tagen, måste stoppa innan jag tar i för mycket.


 

Mysingen är på SPF:s styrelsemöte och då han kommer hem ska vi ut och handla lite mat.


 

Önskar er en finfin dag och vecka.

  




Av wiolettan - 17 februari 2017 10:49



Trevligt att vakna till en ny dag och må bra. Att inte ha förmaksflimmer som sätter ner krafterna, inte vara helt slut och trött utan kan stiga upp och vandra ut, som förr i tiden. Nja, nästan i alla fall, vi gick c:a 45 minuter, alltid något.


Min mysing är så glad och tacksam då jag känner mig bra. För det mesta är det den frågan han ställer på morgonen:
”Hur mår lilla hjärtat idag”?

”Tack, jättebra”.

”Om du visste så lätt det känns i mitt hjärta då ditt hjärta går som det ska”.


Jag förstår honom. Jobbigt att ha en fru som inte kan och orkar något.


I morse gick vi vägen om SPF lokalen, mysingen skulle lämna årsprotokollet som han har skrivit och en redogörelse, eller berättelse om Thore Skogsmans liv och låtar. Det ska läsas upp på en tisdagsträff och samtidigt spelas skivor av Thore. Två brev lade vi också på lådan med veckans två tidningar av lösta kryss. Hoppas så på vinst, lotter. Det blev ju ingen på våra ”hjärtlotter”.


På väg ner till lokalen gick vi förbi ICA:s intag av leveranser. Det stod en budbil där så det var lite trångt att gå och samtidigt ruskigt nära nerfarten till ICA. Det gick brant nedåt så jag tog mysingens hand.


”Det är så ojämt här så jag är rädd att tappa balansen och trilla ner”, sa jag.


”Ja, då kommer du att sättas upp på någon hylla för att säljas”.


”Kommer du in och köper mig då”?


”Så klart att jag gör. Det är väl bäst före datum som gäller”?


”Ja, reapris blir det säkert”.


Så kan det låta om vi är på det skojfriska humöret och sedan så skrattar vi så att vi har svårt att vandra vidare allt under det att vi får nyfikna roade blickar ifrån våra medmänniskor.


Ett gott skratt sägs förlänga livet. Hoppas att det stämmer. Jag tror ju förstås att vi har vår tid här på jorden bestämd. Men, att skratta gör ju inte livet tråkigare.


 

Några ord ifrån min Optimistlåda.


 

Ifrån en almanacka jag har.



Trevlig fredag, mina bloggvänner.



Av wiolettan - 14 februari 2017 09:47


och jag som har så många hjärtan. Det skulle bli ett långt inlägg om jag lade ut alla de bilder på hjärtan som jag har tagit under årens lopp. Helt plötsligt har dom funnits där, mitt emot mig, de har bara dykt upp, ibland från ingenstans och ibland lite mera givet.



 

Detta hjärta är i alla fall nummer ett. En bild på min mysing då han i lördags klädde upp sig i frack, för att få 10:e graden i Par Bricole.


Efter frukosten i morse tog vi en liten kort runda. Solen lyste och det var två grader kallt. Underbart väder. Det är bra, då kommer det kanske många på SPF:s årsmöte som vi har idag. Mysingen är protokollsekreterare där så han får jobba lite.


 

På vår lilla runda som vi tog idag gick vi in och köpte en lott. Det har vi inte gjort på flera år, men är det en speciell dag så är det. Har ni sett? Till och med lotten var det hjärtan på.


 

Detta vykort är det också hjärtan på. Jag tycker om texten. Det står:

Livet mäts inte i hur många andetag vi tar,

utan i de stunderna, som gör att vi tappar andan.



Alla Hjärtans dag kom till under medeltiden, helgonet Sankt Valentin, i England och Frankrike. Firandet började inom den Katolska kyrkan i slutet av 400-talet. Så det är en mycket gammal tradition.


Romantiken och kärleken då, som så starkt förknippas med Alla Hjärtans Dag? Jo, den kom till först under medeltiden i samband med Valentindagen. Det sägs att det började med att folk trodde att fåglarna då sökte och fann sin partner. Då började pojkarna och flickorna att fundera över vem som skulle bli deras Valentin, nå´t år framöver, för så länge tänkte de hålla ihop i alla fall. Det var också under den här tiden som seden att skriva kärleksbrev och dikter, började, helst rimmade dikter. Senare, under 1800-talet så kom det tryckta fina Valentinkort.


Idag är Valentindagen mycket uppmärksammad i engelsktalande länder, där brev skickas och presenter ges. Jag kommer ihåg då jag i början av 1980 åkte till London och där på hotellrummet fanns det en TV som hela dagen sände hälsningar och kärleksförklaringar. Det var just på Alla Hjärtans Dag, som jag då inte hade haft just någon kännedom alls om.



 

Hoppas att ni alla får en finfin Alla Hjärtans Dag.








Av wiolettan - 13 februari 2017 10:10


Måndag igen, så fort dagarna går. Minus fyra grader och solen sken så fint då vi vandrade ut. Vi tog en liten sovmorgon idag för ovanlighetens skull och ingen förfrukostpromenad. Utan vi har gått ner till Willys och handlat lite som vi saknade i kylen.


Igår då mysingen och jag gick en stadsrunda, vid halv åtta tiden ungefär, var det nästan inga människor ute, men så var det ju söndag förstås.


Då vi kom till ett gathörn stod en kille där och då vi gick förbi sa han:


"Hej, hej"!


"Hej", svarade jag, glatt överraskad, en ung kille som hälsar så artigt på främmande personer.


"Hur står det till"? frågade han.


"Jo tack bra och själv då", svarade och frågade jag medan jag gick framåt.


"Han pratar i sin mobil", säger mysingen, "hörde du inte att det ringde i hans telefon då vi kom fram till honom"?


Nej, det hade jag inte hört och jag skämdes och vågade inte vända mig om, men så fort vi kom runt hörnet så fick mysingen ett skrattanfall och jag stämde in, fast åtskilligt generad. Nu för tiden syns det ibland inte att de pratar i telefon, kanske bara sladdar i öronen och det kan man ju ha då man lyssnar på musik eller så också.


I morse då vi nästan var vid simhallen här i Sundbyberg kom en ung kille emot oss. Han var väl i 15-års åldern kanske. Då han var mittemot oss tittade han på mig och sa:

"Hej"! Jag tittade noga, ingen telefon, inga sladdar till öronen så jag svarade glatt tillbaka, "Hej, hej"! Undrar så varför han hälsade på mig, det är ovanligt att unga, tillsynes tuffa killar hälsar på en främmande gammal tant. Men det var nog så att jag skulle få den hälsningen i dag eftersom jag blev så modlös då jag dabbade mig i går.


Ja, jag säger då bara det. Tacka vet jag tiden före mobilernas intåg. Nej, skojar bara, mobilen är bra att ha och tydligen oumbärlig för en del.



 

Den här skylten fanns inte vid den affären som vi handlade i idag, som tur var.



Om självkritik och andras beröm

balanserar jämt, blir man varken

högfärdig eller modlös.


Något att tänka på.





Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
<<< Februari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards