Alla inlägg under juni 2015

Av wiolettan - 30 juni 2015 10:44


Min hjärna är tom, men jag kan visa några bilder.


 

Min  bror och jag vid Höga Kusten bron. Det är så vackert där. Här var vi lite trötta.


     

Bron som de har byggt i Sundsvall.


 

Det var rätt så häftigt att slippa åka igenom stan, kunna komma förbi och spara många kilometrar.


 

Här brukar vi ofta stanna på våra resor norröver.


 

Här sitter min 88-årige bror och lagar sin jacka. Tänkte att jag kunde hjälpa honom men han har varit änkling i en massa år och själv uppfostrat två fina pojkar så att laga en jacka är en baggis för honom.


 

Jag med tre av mina syskon. Från vänster 88 år, 67 år, 73 år och 67. Vi har blivt så gamla, om jag tänker tillbaka några år. Jag och mina kvarvarande syskon är nu 88, 86, 80, 77, 73, 71, 67, 67.



     

Vid en av våra morgonpromenader hemma i Trehörningsjö. Är det en björn, vid skogsbrynet?


Några dagar innan vi kom upp så hade några grannar sett en björn på andra sidan sjön, kanske 500 meter ifrån där vi bodde. Min bror som bor där har ofta sett björnspår.

Men nej, det var ingen björn utan min bror som satt och vilade sig.


 

Ett hjärta hittade jag också, nästan, ett som naturen har skapat, kan jag kanske säga.





Av wiolettan - 27 juni 2015 09:30


Det blev en lite längre semester än vi hade räknat med, hemma i Ångermanland, men eftersom det var ett "lagomt" väder där och sämre här så stannade vi kvar. Som pensionär går det att vara lite mer flexibel.


Det var roligt att vara där uppe och roligt att komma ner hit. Norrland respektive Svealand. Vad är skillnaden? Joo, det är mycket. Uppe i norr syns himlen på ett annorlunda sätt, luften är renare och klarare. Där bor vi på landet och här bor vi i stan, det gör skillnad. Där i ett litet hus, här i lägenhet. Visserligen har vi balkong här, men där är det bara att gå direkt ut och sätta sig på bron och mysa, eller i hammocken, den som så mycket annat ingick i huset.


 

Så här ser det ut där jag är född och uppvuxen. Längst till höger ladugården, förmånsstugan där farmor bodde under min barndom, boningshuset och längst till vänster bagarstugan, den som jag nu har fått av min ena bror som har haft den som sommarställe i storst sett i 50 år.


 

Här syns den lilla stugan bättre.


 

I denna stuga har jag bakat mycket tunnbröd då jag var ung. Bakugnen och öppna spisen är kvar.

Min man fick jobba lite med bakugnen.


 

Midsommar firade vi där med tre av mina syskon.


 

Grillade och satt ute och åt gott.


 

Jag älskar liljekonvaljer och det fanns en del där i markerna.


 

Lite sommarblommor.



Av wiolettan - 11 juni 2015 10:00


... för namnet på blomman, som jag frågade om i förra inlägget. Jag går förbi där nästan varje morgon och har undrat så, men nu behöver jag inte undra längre, nu vet jag.  Oxtunga.



Var en sådan människa och lev ett sådant liv,

att om varje man och kvinna var lik dig,

och varje liv likt ditt,

så vore jorden ett Guds paradis.


Några ord av Phillips Brooks.


I morgon är det dags, vi åker norröver, hem till Ångermanland. Tänk att jag säger fortfarande hem då jag pratar om den plats där jag föddes och tillbringade mina barn och ungdomsår. En jobbig period i mitt liv på många sätt, men den tiden har format mig till den jag är idag.


Vi 10 barn hade underbara föräldrar, så det kan jag inte klaga på, men så olikt vad dagens barn och ungdomar får uppleva, både för och nackdelar. I och med att min mamma var så mycket sjuk i sina nerver så blev det, för mig, en jobbig uppväxt. Vi hade ett litet jordbruk och det gjorde att vi som barn fick jobba, med dagens mått mätt, lite väl mycket och många gånger tungt. Jag har berättat om allt detta i min bok så många av er känner till det.


Men den tiden är nu förbi och vi ska "hem" och ha semester. Inte bara det. Jag har nämligen fått en liten stuga som min äldste bror har haft men som han nu tycker sig inte behöva. Det är våra föräldrars bagarstuga som är inredd till sommarstuga, med vatten, avlopp, el och det som behövs. Lite utrymme, men det räcker för oss två. Den är vinterbonad men vi kommer nog att vara där i olika perioder på sommaren enbart.


Vi återkommer efter några veckor till dess får någon annan sköta om det hela här.


 

Någon dator tar vi inte med oss men jag hoppas att ni inte glömmer bort mig. Det ser jag kanske om ni lämnar något litet avtryck här.  Som regnet har gjort på denna bild som jag tog vid en av våra morgonpromenader. Regnhjärta.


Ha det finfint med det väder som är bäst.




Av wiolettan - 10 juni 2015 14:33


Godmiddag.


Idag var jag sen att titta in här. Tiden går så fort då man har bråttom. Vi har en del att göra före resan.


Tvättstugan har vi besökt ett antal gånger på förmiddagen för att se till att kläderna blir rena.


Vårdcentralen har fått ett besök och det brukar kunna ta sin tid. Jag går ju med jämna mellanrum och kollar mitt Waranvärde och det är så olika hur många som sitter där och väntar på laboratoriet, idag gick det rätt så bra.


Jag brukar roa mig med att försöka räkna ut vilken dag och vilken tid som det är bäst att gå dit, men det går inte att få någon ordning på det. Ibland är väntrummet överfullt med folk och ibland sitter det ett fåtal där.


 

Denna svanfamilj låg och sov i tidiga morgontimman. Undrar hur många ungar som gömmer sig under mamman?



 

Vet någon vad detta är för en buske?


 

En närbild på blommorna.


 

Några kloka ord ur min optimistlåda.


Av wiolettan - 9 juni 2015 08:39


"Äntligen har mormor köpt en ny baddräkt".

"Vad var det för fel på den gamla då"?

"Den var utsliten på knäna"?


Så långt har det inte gått för mig, men visst, nu skulle jag behöva en ny, kanske dags att gå på en inköpsrunda för jag tror att det inte är så lätt att hitta någon som jag gillar. Bikini baddräkt har jag växt ifrån, om jag får uttrycka det milt.


 

Detta såg vi på vår morgonrunda.


Fantasin sätter igång. Iläggssula, hur tappar man en sådan? Blev skorna för trånga under motionssrundan? Var det bara en fot som klämde? Jaja, något svar får jag inte.


 


Med andra ord. Idag är det sommar hos oss. Sol ifrån en klarblå himmel och elva grader varmt, fast klockan inte är så mycket ännu.  Rhododendron utanför vårt hus blommar så rikligt i år.



 

De är så stora och pampiga och humlorna gör sitt till, som synes. Kanske inte? Kanske bin?


 

Men här då? Här syns ju baken riktigt bra på en humla. För det är inte ett bi.


Nu ska jag strax iväg. Tid hos frissan för klippning. Måste vara fin, i håret åtminstone, nu då vi snart ska ha semester.




Av wiolettan - 8 juni 2015 09:27


Drängen Ola fick order att fälla ett träd på gården. Någon timme senare gick husbonden ut för att se hur arbetet gick och upptäckte Ola i förtroligt samtal med gårdens dotter. Trädfällningen var inte ens påbörjad.


"Vad menar Ola med det här"? ryter bonden.


"Asch", svarar Ola, "det vet väl husbonden att det är bättre att fria än att fälla".


På tal om träd så såg jag två vackra träd i morse som jag fotade.


 

Granen skjuter skott.


 

Kastanjeträd.


 

Kallas såpkastanj. Står i full blomning.


Vid Golfängarna nära Lötsjön firades nationaldagen med massor med besökare, artister och cirkus.


 

Denna bild tog jag på morgonen så det var inga människor vakna då.


 

Vi såg i alla fall inte till så många. Cirkusen var kvar i går också.


 

Men här är ett litet bevis på att det har varit fest. Fullt i soptunnan, då läggs det bredvid.


 

Här har de inte orkat samla ihop skräpet.


 

Det var många soptunnor utplacerade. Så här dagen efter har de samlats ihop och fåglarna försöker att hacka hål på sopsäckarna så gott det går för att få äta. En del sitter i kö där på stängslet och väntar.



 

Här ett litet bevis på att solen har tittat fram ibland. Den här bilden tog jag av skåpet ovanför kylskåpet. Undrar vad det är för något som solen "speglar" sig i?



Av wiolettan - 7 juni 2015 08:45


Så mycket det finns att vara tacksam över, i alla fall känner jag det så.


Vid födelsedagar brukar jag ofta tänka tillbaka och eftersom jag har levt i rätt så många år så har jag mycket  att tänka tillbaka på. Många år och många fina år. Mysingens "inträde" i mitt liv gör inte att jag glömmer det som har varit och det liv som jag hade förut, lika lite som han gör det. Han fyllde ju år häromdagen och då mindes vi tillbaka tillsammans, lite om hur det var förr och hur det är nu.


Min man har ju varit gift två gånger förut och har många erfarenheter i kappsäcken. Han kände kanske att det var dags att gå vidare eftersom han skilde sig. Skilde sig i all vänskaplighet, första gången efter nitton år. Jag har träffat hans första fru många gånger och de gifte sig så unga och då de tre barnen hade vuxit upp kände de att de själva hade lite växt ifrån varandra.


Jag har också varit gift en gång förut. Min förra man avled då jag var 63 år. Det har satt djupa spår, vilket är normalt efter cirka 35 år tillsammans. Men han hade två barn och den ene sonen fick jag vara som en mamma för, eftersom den lille killen bara var 4 år då jag kom in i bilden och min förra man hade ensam vårdnaden om den sonen.


Nu till saken.


 


Den sonen, har vuxit upp och fått en egen son som i fredags tog studenten, vilket jag fick vara med och fira. Han var så stilig i sin mörka kostym och studentmössa. Han kallar mig för farmor och ville så gärna att vi skulle vara med honom denna dag.


 

Mysingen och jag bilade till Uppsala där han har pluggat. Han är duktig och brukar få bra betyg och jag hoppas att det kommer att gå bra för honom i framtiden.


Nu ska vi strax iväg på gudstjänst i kyrkan. Vår huskör håller i sång och musik så mysingen måste iväg lite tidigt.



Av wiolettan - 5 juni 2015 09:10


Idag fyller min man, 73 år, så nu några dagar är vi lika gamla. Han är 11 månader yngre än mig.


Vi har bott ihop sedan 2006, förlovade oss, 2007 och gifte oss 2010.


Undrar om vi har ändrat oss mycket på den tiden? Som yngre märks det ju på ett annat sätt, man blir förhoppningsvis klokare och agerar många gånger bättre år från år. Men nu som pensionärer, är det bara utsidan som ändras?


Går det att lära gamla hundar att sitta?


Nja, jag tvivlar. Lite har vi anpassat oss efter varandra men våra gamla vanor, eller ovanor har vi svårt att bli av med, de sitter djupt rotade. Men den kärlek som finns mellan oss gör att vi överser och slätar över. Nu tog jag väl i men nästan så är det. Vi bråkar, rensar luften, pussas och kramas. Så är vi tillbaka på ruta ett.


Det som stör mig är att min man, som är mycket intelligent, lär sig nya saker hela tiden. Jag däremot, hos mig fastnar inget nytt. Vi "tävlar" mycket, tittar på nästan alla frågeprogram på TV, löser en hel mängd korsord varje vecka. Ska kanske inte säga att det "stör mig" men lite retligt är det. Tävlingsinstinkt, ni vet, den sitter rätt så djupt hos oss bägge.


Summan av det hela. Jag är så glad och tacksam att jag har min mysing.


    

Här är vi 2008.


 

Här 2009.


 

2010.


 

Denna bild är ifrån 2012.


Önskar er alla en god dag. Jag tittar in till er senare, har lite fullt upp på förmiddagen.


  

Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards