Alla inlägg under maj 2014

Av wiolettan - 30 maj 2014 08:44


Ni klarade förra inläggets fråga också galant. Bra gjort tycker jag som är lite fascinerad av alla dessa maskiner som fanns förr, så olikt emot nutidens datorer. Vissa hantverk har ju bara försvunnit och med dom en mängd arbeten som ofta var tunga och hårda.


Bilden visade alltså en sättmaskin. Ingrid var först med rätt svar, uppmärksamt, grattis.


En sättmaskin användes förr, för tryckning av böcker, tidningar och liknande. Det gjordes färdiga rader av bly, mekaniskt, otroligt helt enkelt. 1898 kom den första sättmaskinen till Sverige, Svenska Dagbladet i Stockholm var först med denna, då, otroliga nyhet, som då ersatte handsättningen.  Nu är det datorer som sköter detta arbete som så mycke annat.


Tack alla som kommenterat, svarat och gissat på frågan. Det här var så skojigt så jag tar två bilder till.


  

Den här mackapärren, vad kan det vara?


 

Och, detta vackra exemplar, vad föreställer det? Min man känner ni ju igen, men det andra, röda till höger, vad användes det till?


Fredag idag, och vi har vandrat runt Lötsjön och Råstasjön. 10971 steg blev det denna morgon. Ska nu strax handla lite förnödenheter, innan regnet kommer på allvar. I  morse var det plus 9 grader och duggregn.


Hoppas att vi alla får en bra dag. Tänk på att efter regn kommer solsken.



Av wiolettan - 29 maj 2014 08:39


Jaa, det kunde det, denna gång. För visst var det nåldynor på bilden i förra inlägget. Ni var alla duktiga på detta.


Men, eftersom den frågan var så lätt så sporrar det mig att försöka hitta på en svårare bild att gissa på.


   

Även denna har jag tagit, men vad tror ni att det är? Vet ni det, eller ser ni vad det kan föreställa?



   

I morse var det så kallt så de små gässlingarna gjorde allt för att komma så nära varandra som möjligt. Det såg så sött ut.  Fast solen lyste så var det en blåsig kall nordan som gjorde att inte bara vi utan även de små fåglarna frös.


 

Vi stod en stund och tittade och gång efter gång försökte någon av ungarna krypa längre in och närmare sina små syskon, det såg så gulligt ut.


Ha en bra dag.


Av wiolettan - 27 maj 2014 10:26


Vilken skillnad. I morse var det endast plus 5 grader ute och i söndags, alltså i förrgår, visade termometern på plus 16 grader. Lägg till att det blåser hårt idag och är mulet, emot sol och nästan vindstilla i söndags.


Tänk så vädret kan ändra sig snabbt.


Det är som med mina humörsvängningar. För det mesta är jag glad och snäll men det kommer dagar då jag inte ens tål mig själv, mycket mindre någon annan. Det är som om jag känner efter och har ont överallt så jag tror att nu kan jag snart inte vara ute och gå mera. Ryggen känns som om den håller på att gå av, höfterna värker, fötterna kör det små knivar igenom och huvudet sticker det i. För att inte tala om magen, nej, det ska vi inte göra.


Nu ska vi tala om något trevligare.


 

Vet ni vad detta är?


Nu får jag ta itu med denna dag så gott det går. Får försöka att tänka på nedanstående visdomsord.


Skogen skulle vara mycket tyst om inga andra fåglar sjöng än de som sjunger bäst.




Av wiolettan - 23 maj 2014 15:15


Ja, det var vad jag var på igår.


Det är inte så hemskt som det låter utan var mycket intressant.  


Halv åtta på morgonen gick vi ner till vår SPF lokal och där utanför hämtade en buss upp oss, cirka 40 glada pensionärer, för en bussresa till Nora. Dagmar Langes hemstad, eller Maria Lang som vi kanske känner henne som. Hon var född i Västerås men bodde efter pensioneringen i Nora, där hon fick sina uppslag och skrev sina deckare. Hon var mycket produktiv, skrev 43 böcker för vuxna och 4 st ungdomsdeckare under 40 år.


"Så liten stad, så mycket smak" ett uttalande om Nora av Anna Maria Lenngren, en annan författarinna.


      

Då vi anlände till Nora möttes vi av en systerson till Dagmar Lange, Ove Hoffner.


En 74-årig man som guidade oss genom Nora och vi fick se de platser där Lange hade vandrat i mörka nätter för att få uppslag till sina deckare. Hoffner berättade, spelade, sjöng och framförde teaterscener från hennes böcker. En mycket kunnig man, som visste mycket om sin moster och hur hon hade levt och arbetat.


 

Mordplatserna finns kvar och för Noraborna är det status att ha ett Maria Langlik i garderoben.


Vi fick bland annat höra om Plåtslagare Adamsson, doktor Bringel, Pontus Wijk med flera. I ett buskage låg en docka av en kvinna i naturlig storlek. Bredvid fanns en kudde, en kniv, ett rep och en flaska arsenik. Så fick vi gissa hur denna kvinna blivit mördad. Inget  blod på kniven, inget läppstift på kudden, flaskan var inte öppnad, alltså var det repet, hon hade blivit strypt.


 

Lunch fick vi äta på Maria Langs krog som fanns i ett kyrkstall från 1700-talet.


 

Efter lunchen besökte vi Göthlinska gården. Ett av de vackraste trähusen i Nora, ifrån slutet av 1700-talet. Nu är det obebott, men används av staden till möten m.m

            

Huset och dess inredning är bevarade exakt som de såg ut när den sista familjemedlemmen, dottern Ingrid Göthlin, bodde där, tillsammans med sin kusin, efter föräldrarnas död. Dottern hade skrivit i sitt testamente att allt skulle vara kvar och ingenting fick ändras.


 

En enormt stor trädgård som sträckte sig ända ner till sjön.


 

Mysingen och jag besökte också Nora kyrka. Som ni ser har de kvar en gammal telefonkiosk. Ja, inte kyrkan utan staden.


 

Mycket vackert inne i kyrkan.


Det blev en lång, men intressant dag, vi var inte hemma förrän vid cirka 20.30 och eftersom det var så varmt ute, cirka 27 plusgrader i skuggan, så blev det lite väl jobbigt. Men trevligt var det.





Av wiolettan - 20 maj 2014 08:00


Jag har kommit underfund med att jag har en märklig humor, eller märklig känsla för sån´t som jag ser och får till något helt annat än vad det är. Kanske det kallas fantasi?


Det är likadant med ord och meningar. Min mysing skrattar ibland hejdlöst åt mina uttryck och vändningar på orden och att jag hittar på nya ord för saker och ting. Men, den glädjen unnar jag honom verkligen, nästan alltid. Ibland hör jag nämligen själv att det blir konstigt och då skäms jag.


Jag ska inte nu delge er något exempel för ni kanske också har märkt det på mina inlägg.


Förresten, ni ska få se några bilder, tagna för några dagar sedan.


 

Detta är ett apelsinskal, men ser ut som en liten baby, nästan. Det låg där på en bänk, då vi tog vår morgonrunda.


 

Denna bild tog jag då förskolans personal fick lära sig hur man snabbt släcker eldhärdar. Elden bildade nästan ett kors.


 

Ser ni ansiktet i denna flamma? Inte? Längst upp ser jag det hur tydligt som helst.


Strax ska vi iväg på en matinhandlingstur. Bra dag på er!!!





Av wiolettan - 19 maj 2014 08:26


Ny dag, ny vecka och nya möjligheter. Det gäller bara att se dom möjligheterna och göra det bästa som går av dom.


Helgen har varit bra. Lite jobbigt med att slänga saker, men vi ville passa på då de var så snälla och ställde ut en container här.


Vid  elva tiden var vi i Centrumkyrkan på söndagsgudstjänst. I går var det inspelning igen. Radions program ett var där och spelade in gudstjänsten som ska sändas söndagen den 17 augusti. Radions P1 kl 11.00, om ni har lust att lyssna så får ni höra något ifrån den kyrkan som jag tillhör. Jag tyckte att det blev bra men sedan vet jag inte hur det låter i radion. Vi sjöng starkt och musikerna var duktiga. Men, det viktigaste är ju budskapet. Pastorn pratade om längtan. Vilket är ned ärvt i oss på något sätt. Vi människor längtar ofta efter något och ibland vet vi inte vad.


Om någon undrar vad jag tyckte var lite annorlunda på bilden i förra inlägget så kommer svaret här.


 

Den här bilden visade jag igår.


 

Om jag visar  denna bild så kanske ni förstår vad jag ville säga.


Första bilden var en av föräldrarna en canadagås och den andre en grågås. Lite ovanligt tycker jag som aldrig har sett detta förut någon gång. Men tydligen är det inte så konstigt.


Jag tyckte att ni var duktiga på att gissa. Flera av er var inne på rätta svaret.








Av wiolettan - 17 maj 2014 15:22


I morse var vi ute strax efter kl. sex.  Några boende i hus här runt om, har fått låna en container som står här vid vändplanen och där får vi slänga saker som vi inte behöver, inte elskrot. Så vi har rensat lite i källaren på sån´t som inte går att sälja, eller ge bort, utan bara att slänga. Skönt att få bort det lite smidigt. Vi hade förut ett rum i källaren där vi fick slänga grovsopor men det stängdes på grund av vissa personers oförmåga att läsa skyltar och rätta sig därefter.


Så har vi tagit vår runda på fem och en halv kilometer och jag lovar, det känns i rygg och höfter, men, jag hoppas att det är nyttigt.


Det är i alla fall nyttigt för hjärta och hjärna för just denna årstid finns det så mycket sött, vackert och intressant att kolla på, runt Råsta- och Lötsjön.


 

Denna kanadagås har fått ungar.



 

Har ni sett så små och söta de är? 


 

Mamman och pappan vaktar sina små. Detta foto också taget i dag. Men, ser ni något underligt med denna bild?

Något är inte som det brukar vara. Kan ni lista ut vad?


 

En hel äng med påskliljor lyste verkligen upp, vid Råstasjön.





Av wiolettan - 15 maj 2014 09:00



Min man är med i ordenssällskapet Par Bricole och dom brukar anordna seniorresor för sina medlemmar. Det var på en sådan vi var i förrgår. En bussresa ner till Norrköping, Linköping och runt sjön Roxern, kan man beskriva det som.


Allt var så fint och väl organiserat och vi blev väl omhändertagna, vilket känns mycket lyxigt, mest för mysingen som brukar ordna våra resor själv.


   

Första anhalten var Åstugan i Nyköping där vi serverades kaffe och smörgås. Jättegott.


   

Vi var 50 personer och detta var den enda toaletten som fanns där. Men, vilken toalett, ojoj. Det fanns till och med ett skötbord som ni kan se på högra sidan av huset, det vita som kan fällas ner, ute fast under tak. Nu var vi ju alla i den åldern att vi inte behövde det, men ändå, det finns andra gäster.


                 

Åkte se´n vidare till Ekenäs Slott som är ett mäktigt 1600-talsslott, där fick vi en guidad visning som var så intressant och framfört på ett ovanligt humoristiskt sätt. Det brukar ju vara mycket årtal och fakta vid slottsvisningar. Men den guiden vi hade berättade mycket om hur det var förr i tiden varvat med sägnen och spökhistorier. Hon hade verkligen glimten i ögat. Vi fick höra om drängpojken Nisse som blev inmurad i slottet och om Hönsagumman som sägs ha räddat slottet undan fiender och  båda sägs spöka.


Vi fick veta att det visas spökvandringar, Riddarspel och konserter på Ekenäs slott. Nu står det obebott, efter 1934 har ingen bott där. Så "spökena" kan härja fritt. Vilket de också gör, enligt guiden.


   

Sedan åkte vi vidare till Landeryds Golfklubb, Edsberga där vi fick  en god lunch.


   

Därefter besökte vi Bergs slussar.

   

Vi besökte också Björke Vävstuga, där vi fick eftermiddagskaffe och en guidad visning. Otroligt vackra saker. Det var vävda dukar på borden och gardiner för fönstren så det var ju lätt att bli frestad att köpa. Vilket kanske var meningen.


   

Det är ett väveri med design, tillverkning och försäljning på samma ställe.


Denna var svår att motstå.

   

Gästhandduk ”på norrländska” och med ett hjärta på. Oslagbart. Ser ni inte vad det står? Det står ”främmat”, vilket betyder gäster på norrlands dialekt. I alla fall hemma i Ångermanland.


Nu ska vi iväg och vårplantera lite på några gravar. Vi har tre kyrkogårdar som vi besöker med jämna mellanrum och nu är det dags för lite ny jord och växter.







Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Maj 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards