I morse tog vi en kort stadsrunda. Visserligen var det svalare än det har varit de senaste dagarna, men kroppen kände inte för att gå på någon längre promenad.

Vi hade plus 18 grader i morse och det var toppen. De senaste dagarnas högsommarvärme har varit lite för mycket för att jag skulle tycka att det är skönt, men nu är det bättre, kanske för att det kom ett åskväder i natt, det var kraftigt och intensivt.

Men vet ni vad, vad har hänt? Jag var inte rädd.

Jag vaknade mitt i natten av att det åskade oerhört hårt och blixtarna avlöste varandra. Ibland verkade det som om blixten och dundret nästan var på en gång. Men, vad jag vet så slog den inte ner. Tänkte där jag låg att jag skulle gå upp och stänga fönstret, men det blev inte av. Så vaknade mysingen och han klev upp och stängde fönstret.

Åska, men framför allt blixtar, har jag varit oerhört rädd för, ända sedan jag var liten.

Vi bodde på landet och om det åskade på natten så väcktes vi barn upp för att gå ner och sätta oss i en vrå i köket, så långt bort ifrån eluttag som möjligt. Vi hade en växelstation i ett av rummen och så fort åskan gick så började det att ringa okontrollerat. Det gällde att förstå om det ringde "på riktigt", så att man var tvungen att svara, vilket inte var direkt ofarligt, då åskan gick. Men, ibland kunde ju någon behöva hjälp och ville ringa doktor eller ambulans. Eller kanske att blixten hade slagit ner så de ville ringa efter brandkåren. Det hände ju faktiskt ibland.

Min mammas rädsla överfördes troligen på oss barn. Men, så här som vuxen kan jag förstå hur hon kände det. Hon hade varit med om att blixten hade slagit ner och slungat min pappa, kanske 10 meter, han höll i ett järnspett ute på åkern. Hus i närheten hade också brunnit ner så mamma ville inte att vi barn skulle ligga på övervåningen och sova, utan vara nere i köket så hon kunde rädda oss om det small.

Dessa nattliga prövningar kom ofta, tyckte jag som liten och spänningen och rädslan blev ju inte bättre av att det kom som eldslågor ur elkontakterna. Någon åskledare fanns inte på vårt hus.

Därav min åskrädsla, kan jag tänka mig, men i natt var den som bortblåst, jag låg bara där och lyssnade och tittade på blixtarna utan att få panikkänslor.

Detta flygfoto har jag fått av min ena bror. Det är en bild av föräldrahemmet. Nu har det vuxit upp mera skog där runtomkring.

En bild av ett hjärta som hängde i ett fönster på vår morgonpromenad.

Vi lever en sekund i taget,

och sekunden är just nu.

En välkänd talare startade en av sina seminarier med att hålla upp en 100-lapp. Med 200 åhörare i salen frågade han:
”Vem vill ha den här sedeln”?

Flera räckte upp handen. Han fortsatte. ”Jag vill ge den här sedeln till någon, men först vill jag göra något med den”. Han skrynklade ihop sedeln till en boll.

Så frågade han: ” Är det fortfarande någon som vill ha den”?

Flera räckte upp handen igen.

Så tog han 100-kronors sedeln, lade den på golvet och trampade ned den i det smutsiga golvet. Sedeln var nu både skrynklig och smutsig.

”Är det fortfarande någon som vill ha den”?  frågade han och flera händer i salen åkte upp.

”Mina vänner”, sa talaren, ”i dag har ni lärt er en värdefull läxa. Oavsett vad jag gör med den här sedeln, så är det någon som vill ha den. Det är för att ni vet att värdet av den är oförändrat även om den är både smutsig och skrynklig.

Många gånger i våra liv, blir vi ”hopskrynklade” eller nedtrampade i smutsen, på grund av beslut som tas och omständigheter som dyker upp. Vi känner oss kanske värdelösa.

Men oavsett vad som händer så kommer du aldrig att förlora ditt värde. Du är speciell! Glöm aldrig det.

Låt aldrig gårdagens besvikelser överskugga morgondagens drömmar”.

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du.

Var rädda om er själva och varandra.

Vi tog en promenad runt Lötsjön i söndags. Vi vandrade iväg före kl 6 på morgonen för att slippa den värsta värmen.  Jag har lite svårt att gå så långt, än värre blir det då solen lyser stark och klar och därför ser vi till att komma iväg så tidigt som möjligt.

Det är så rogivande att vandra där i tidiga ottan, inte för varmt, det var ingen blåst och alla människor verkade vara hemma och sova, eller hade åkt iväg någonstans. Det var fridfullt.

Vi kunde i lugn och ro njuta av naturen, fåglarna och de blommande växterna.

Många vackra rosbuskar i olika färger, såg vi.

Humlebo, kan jag tänka mig att detta är.

Här har dessa ungar växt till sig och ätit upp sig ordentligt.

På andra sidan sjön var det ännu flera av dom. Sjöfåglar finns det många av i Lötsjön. Vitkindade gäss, kanadagäss, gräsänder, svanar och doppingar, för att nämna några.

Denna svan har fått en sjöfågel på huvudet. Såg lite roligt ut.

Inte en enda människa här heller. Motionsverktygen stod där och bara väntade på att bli använda, men inte av oss, vi gick bara förbi.

 Hemma igen kunde vi sitta på balkongen, under markisen och se den Svenska flaggan vaja lite smått för vinden. Det var en lugn skön dag.

Att sitta under markisen känns bra, ingen sol direkt på huvudet, ska ju inte vara så nyttigt. Jag har svårt att tåla solens strålar. Då jag är ute tar jag på mig min hatt.

Trafikpolisen till den kvinnliga bilisten:
"När jag såg er svepa igenom kurvan där borta, sa jag till mig själv:

"65 allra minst".

"Ånej!" protesterade damen, "där har ni fel.

Det är bara i den här omoderna hatten som jag ser så gammal ut".

Var rädda om er och varandra.

…önskar jag er som tittar in på min blogg.

På vår almanacka i köket står det för denna månad:

Människans liv får sin rikedom av

stunder fyllda med innehåll.

Denna helg skiljer sig mycket ifrån andra midsommarhelger. Vi brukar ha gäster hos oss annars, eller att vi har varit ute på någon resa, eller varit i mitt föräldrahem i Ångermanland, i vår lilla före detta bagarstuga.

Längre tillbaka i tiden hade vi som sed att besöka Kaggeholm, på Ekerö och där sjunga in sommaren. Det var gudstjänster där ute i naturen, midsommarstången var rest och barnen kunde sjunga och dansa, små Grodorna. Vi hade medhavd matsäck med oss och vad jag kommer ihåg så var det alltid varmt och uppehåll. Detta var på 1970 och 1980-talen och däromkring. Var det, mot förmodan, dåligt väder fanns ju alltid slottet att tillgå.

På den tiden ägdes Kaggeholms Slott av Pingtsrörelsen, där dom bedrev skolundervisning, bland annat. De var ägare till slottet mellan 1942 och till 2018, då de sålde fastigheten. Det har bedrivits mycket kurser och konferenser där, under årens lopp.

Årets midsommarhelg firar jag och mysingen för oss själva. Kommer förmodligen att njuta av det vackra vädret, på vår balkong. Vi har en markis så att vi behöver inte sitta precis i solen.

Glad Midsommar och var rädda om er och varandra.

Den högsta lyckan i livet är förvissningen

om att vara älskad för sin egen skull,

eller rättare, att vara älskad trots en själv.

...ifall du tycker att du har haft för lite semester. Förvandla ditt hem till ett semesterparadis.

Flygsemester:

Packa 20 kg sten i den mest otympliga resväskan du kan hitta.
Bär sedan runt på den ca 2 timmar i din lägenhet.
Sätt dig i en barnstol, bind fast armarna från armbågarna i armstöden och
be en så stor människa som möjligt att trängas bredvid dig.
Försök sedan att äta med kniv och gaffel ur en liten papplåda.

Fiskesemester:

Tidigt på morgonkvisten, snubbla runt i närmaste stenröse.
Stick händerna i en taggig buske så att fingrarna blir fulla med små sår.
Blöt ner dina kläder och smörj in innehållet ur en gammal sillburk.
Återvänd hem utan fångst, frustrerad, trött och hungrig.

Stugsemester:

Stanna hemma, stäng av elen och varmvattnet. Ät konserver varje dag direkt
ur burk och även rå korv.
Köp klipulver och riv dina lemmar blodiga.
Kladda på myggoljan för autentisk lukt.
Läs samma gamla Hemmets Journal från 1971 om och om igen.

 

Nu har vi fått regn, ett välbehövligt regn. Blommor, träd och buskar mår så bra och även gräsmattor. Till mångas glädje verkar det i år bli ett rätt så varmt väder till midsommar. Det är bra, känns skönt för alla som vill vara ute och fira, kanske grilla eller så. Mycket lättare om det är uppehåll och lugnt.

Ha en bra dag och var rädda om er och varandra.

Soliga och varma dagar, det är bara att passa på och vara ute och ta till vara D vitaminerna.

Vi sitter ofta på balkongen och tar igen oss. Det låter det, "tar igen oss", som om det skulle behövas. Men, vi läser, löser korsord och är glad att vi får vara så pass friska som vi är.

I går tog vi oss en långrunda till Råstasjön och runt Lötsjön. Det tog 1 timma och 40 minuter. Förr om åren tog det bara 55 minuter.

Mysingen verkar tycka att det är i jobbigaste laget att gå ut med mig. Kanske kan jämföras med att gå ut med en hund. Många stopp efter vägen, stanna, kolla och vila. Men, jag har inget val, om jag nu ska gå ut. Kan ju inte gå själv längre, så jag har inget val, men om han vill så kan han väl gå ut själv senare då, ensam och i den takt som för honom känns bra och bäst.

Vi får se hur det kan ordnas, eller inte. Får se tiden an och inte göra några förhastade beslut.

Om du för hastigt värderar eller förkastar

kommer du lika hastigt att bli överrumplad

av grym besvikelse eller glad överraskning.

Vid minsta tveksamhet bör du avstå från att

döma eller bedöma, tills du har tillräckligt

med fakta som talar för eller emot.

Fontänen i Lötsjön.

Näckrosbladen har kommit i mängd.

Något för dom som orkar, kan och vill stärka kroppen.

Spela bordtennis går också bra utomhus. Bara att tänka på att hålla avstånd.

Nu har det kommit böcker som vem som helst kan låna eller ta hem. Översta hyllan är tom. Kanske i fall det börjar att regna. Böckerna är ju lite mer skyddade längre ner.

Var rädda om er och varandra.

...min mysing på din 78-årsdag.

Vill säga några ord, en hälsning, så du minns, att lyssna på dig själv och de behov som finns.

För bara du kan veta vad som är bäst för dig. När du ska ta emot - men även säga nej.

Gör vad som är gott för både kropp och själ. Och gör det för dig själv och mig som vill dig väl.

Du är den enda "jag" du nånsin kommer ha. Ta därför hand om dig så du kan få må bra!

Ett grattis på Din dag en hälsning ifrån mig. Kommer till min mysing, ja bara till dig.

Så sant så.

Det gör du verkligen och försöker även nu då situationen är som den är.

Du och jag känner oss lika unga inombords, fast jag är äldre, och,  jag är oerhört tacksam att du finns för mig nu då min kropp och ork inte vill som jag vill. Tack!

Hoppas att du får en underbar dag!

I lördags bilade vi till min bror i Farsta för att titta till honom och ta med några livsmedel som inte hade kommit med vid beställningen av hemkörda varor. Han är över 90 år och vi vill inte att han ska gå till centrum och handla.

Det var i trappan upp till hissen som jag hade ramlat och nu tog jag mig en ordentlig titt. Men, varken jag eller Mysingen kan begripa hur mitt fall gick till. Visserligen är det bara 5 trappsteg och eftersom jag slog i huvudet på höger sida då jag ramlade mot elementet, men hade blåmärken på vänster ben och fot och på ryggen vid revbenen där jag har ont, också på vänster sida, så går det hela inte ihop. Kunde jag ha rullat en bit?  Vilket fall som helst, konstig känsla att se platsen och inte minnas allt.

I går vandrade jag och Mysingen till Lötsjön och det var en härlig promenad. Visserligen tog det en massa tid, men vi hade inte bråttom.

Flera log och hälsade så glatt på oss och vi hade också nöjet att träffa en man som vi ofta såg förr om åren vid våra promenader. Vi stannade och pratade med honom och det kändes fint efter så lång tid.

Vid Lötsjöns ena sida, nästan vid Gröna stugan fanns dessa hyllor uppsatta.

Här kunde vi läsa vad de skulle vara till.

Våren är nu i full gång ute i naturen och det blommar så vackert på olika ställen vid Lötsjön.

Ha en bra ny dag, ny vecka och ny månad och dessutom den första sommarmånaden.

Hoppas att ni har det fint och är rädda om er och varandra.

Ge någon ett leende idag, det piggar upp. Det kände vi vid vår vandring runt Lötsjön.

Vad är allt, som människorna under århundraden

utförde och tänkte mot ett ögonblick av kärlek?
Men det är också det vackraste det skönaste i naturen.

Dit för oss livet över alla trösklar och uppför alla trappsteg.

Därifrån kommer vi, dit går vi.