Direktlänk till inlägg 1 juni 2020

Alla människor ler på samma språk.

Av wiolettan - Måndag 1 juni 06:27


I lördags bilade vi till min bror i Farsta för att titta till honom och ta med några livsmedel som inte hade kommit med vid beställningen av hemkörda varor. Han är över 90 år och vi vill inte att han ska gå till centrum och handla.


Det var i trappan upp till hissen som jag hade ramlat och nu tog jag mig en ordentlig titt. Men, varken jag eller Mysingen kan begripa hur mitt fall gick till. Visserligen är det bara 5 trappsteg och eftersom jag slog i huvudet på höger sida då jag ramlade mot elementet, men hade blåmärken på vänster ben och fot och på ryggen vid revbenen där jag har ont, också på vänster sida, så går det hela inte ihop. Kunde jag ha rullat en bit?  Vilket fall som helst, konstig känsla att se platsen och inte minnas allt.



   

I går vandrade jag och Mysingen till Lötsjön och det var en härlig promenad. Visserligen tog det en massa tid, men vi hade inte bråttom.


Flera log och hälsade så glatt på oss och vi hade också nöjet att träffa en man som vi ofta såg förr om åren vid våra promenader. Vi stannade och pratade med honom och det kändes fint efter så lång tid.



   

Vid Lötsjöns ena sida, nästan vid Gröna stugan fanns dessa hyllor uppsatta.



   

Här kunde vi läsa vad de skulle vara till.


 

Våren är nu i full gång ute i naturen och det blommar så vackert på olika ställen vid Lötsjön.

  


 



 



 



 


Ha en bra ny dag, ny vecka och ny månad och dessutom den första sommarmånaden.


Hoppas att ni har det fint och är rädda om er och varandra.


Ge någon ett leende idag, det piggar upp. Det kände vi vid vår vandring runt Lötsjön.



Vad är allt, som människorna under århundraden

utförde och tänkte mot ett ögonblick av kärlek?
Men det är också det vackraste det skönaste i naturen.

Dit för oss livet över alla trösklar och uppför alla trappsteg.

Därifrån kommer vi, dit går vi.



 
ANNONS
 
tant Hanneles bokparadis

tant Hanneles bokparadis

Måndag 1 juni 08:49

vilken trevlig rubrik! Underbara bilden, fin årstid.

http://hannelesbibliotek.blogspot.com

wiolettan

Måndag 1 juni 17:10

Ett leende kan betyda mycket för en medmänniska.
Ja, denna årstid blommar det så mycket och det är vackert ute i naturen.

 
Ingrid

Ingrid

Måndag 1 juni 08:51

Så vackert det är vid Lötsjön! Jag förstår att det kändes konstigt att passera olycksplatsen. Ha en fin måndag!
Kram, Ingrid

http://https://ingrids.home.blog

wiolettan

Måndag 1 juni 17:12

Det är en lugn och fin sjö och med många sjöfåglar.
Kommunen gör också mycket där för blommorna.
Ja, jag blev lite förvånad över att jag inte begrep, eller kom ihåg hur jag ramlade.
Tack detsamma Ingrid. Kram.

 
wiper

wiper

Måndag 1 juni 09:07

Ja du man funderar ibland på hur man kunde ramla. Jag har gjort så ett antal gånger genom livet. Man har kanske för bråttomt eller det snurrar till lite. Det bara händer och jag hoppas du inte får några men av ditt fall utan att det läker bra

Vad vackert det är vid lötsjön och det är alltid kul när man träffar nån att prata med. I dessa tider hittas det verkligen på nytt som detta utebibliotek, så häftigt.

Fin dikt på slutet. Ha en härlig dag själv i vår nya månad juni

Kram från Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

wiolettan

Måndag 1 juni 17:16

Ibland går det ju på ett ögonblick, detta att ramla, men den här gången måste det ha tagit längre tid då jag tänker på hur det ser ut där.
Helt säkert var det att det snurrade till i huvudet, jag har ju lågt blodtryck.
Det hoppas jag också. Bara det nu vill läka ordentligt i ryggen.
Lötsjön är en fin plats och det är många som går där på sin dagliga motionsrunda. Förr, då vi gick ofta så träffade vi denna man, nästan varje dag.
Utebiblioteket är jag lite undrande över, vi får se vad det blir.
Tack Malin. Kram!

 
Preciosa

Preciosa

Måndag 1 juni 09:31

Hej Wiolettan!
Ja du hu r vet man vad som händer? Om ingen ser det...jag låg som en padda helt plötsligt på trottoaren en gång. Ignacio såg inget då han gick före...Bra att du fick se olycksplatsen och fundera lite. Man ska ju möta det som hänt.
Så vackert det är i Sundbyberg överallt nu och fina bilder du tog från Lötsjöområdet! Få se om jag hinner se nåt av grönskan och blommorna.
Kram P ♥♥

http://www.spanienblogg.se/preciosa

wiolettan

Måndag 1 juni 17:26

"Som en padda", det låter som om du var helt utslagen. Det är skönt att ha någon med då man ramlar. Jag kommer ju inte upp själv.
Så är det, möta sina rädslor, som det heter.
Sundbyberg är vackert nu och det blommar så fint nästan överallt.
Vid Lötsjön är det så tjusigt.
Du kanske hinner se allt det vackra. Kram!

 
Amisa

Amisa

Måndag 1 juni 11:16

Visst är det fint att leenden också är så smittsamma! Om någon ler mot en blir man glad och ler mot nästa person och sedan sprider det sig som ringar på vattnet.

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

wiolettan

Måndag 1 juni 17:57

Ja, det är skönt.
Man märker att är det någon som ler emot en och man känner inte den personen, så kommer glädjen.

 
geddfish

geddfish

Måndag 1 juni 12:05

Vilka ljuvliga sommarbilder som du bjuder på! Ja, ett leende behöver inga ord eller bokstäver, leendet förstår vi och blir glada!
Det där med att falla, det händer så fort, så det går nog inte att fatta varför egentligen, det bara händer.
Trevlig solig måndag och varm kram!

http://gerd-geddfish.blogspot.se

wiolettan

Måndag 1 juni 20:25

Tack Gerd!
Nu är det fint ute i naturen.
Ett leende kan betyda så mycket, både för givaren och den som får ett leende.
Nej, så är det nog, man ramlar men vet inte riktigt hur det gick till.
Det har varit en finfin dag med många soltimmar. Kram.

 
Biggeros

Biggeros

Måndag 1 juni 13:44

Ser otroligt mysigt ut runt Lötsjön. Vilken grönska av blomster. Även om det tar tid att promenera så får det ta den tid det tar. Otroligt jobbigt när man påminns om olycksplatsen men inte riktigt minns. Du får vara försiktig <3
Kram

http://Biggeros.blogg.se

wiolettan

Måndag 1 juni 20:28

Det finns många fina promenadvägar här hos oss och den runt Lötsjön är så fin med alla planteringar och fågellivet som finns där.
Det tog tid, verkligen, men det är ju bättre att försöka än att bli sittandes, för då blir man nog snart liggandes.
Det var en konstig känsla, helt klart. Kram och tack detsamma.

 
Skogsälvan

Skogsälvan

Måndag 1 juni 15:45

Ljuvligt vacker grönska, och ja ett leende kan göra någons dag :)))
Kram

http://skogsalvan.bloggplatsen.se

wiolettan

Tisdag 2 juni 07:54

Fin årstid.
"Säg det med ett leende", heter ju en bekant visa. Det får vi glädja våra medmänniskor med.
Kram.

 
Primrose

Primrose

Måndag 1 juni 16:11

Alla människor ler på samma språk, det är så fint, för visst är det så. Och det tycker jag skulle öka förståelsen för andra människor ,-)
Trevligt att se någon man inte sett på ett tag ,-) och att se att den personen mår bra, Sånt gillar jag, som undrar om någon inte setts till på ett tag!
Nej 90 då ska man inte handla, så fint att han får hjälp av er. Du blev säkert så chockad att du inte minns allt, kan det vara så att du vände dig om på ett av trappstegen för att se om mysingen kom!
Och sen förlorade balansen?
Otäckt var det alla fall! Fy du kunde ha brutit nacken armar o ben!
Lötsjön är fin har vandrat runt där med min man några gånger ,-) Ska ni få ett utebibliotek ,-) så fint. Det har jag aldrig hört talas om, går nog inte där jag bor, tror alla böckerna skulle försvinna, tyvärr. Härliga blomsterbilder
Ha det jättefint STOR KRAM Primrose ,-)

http://enrosafluga.blogspot.com

wiolettan

Tisdag 2 juni 09:06

Håller med dig, tillvaron kan lysa upp betydligt, bara med ett litet leende. Jag blir så glad då helt obekanta människor, går lite åt sidan och ler emot mig då jag kommer, det har hänt många gånger.
Vår "bekanting" mådde alldeles utmärkt men hade väl jobbigt också med detta, att inte kunna gå på teater och resa som vanligt.
Min bror går inte ut så mycket nu i dessa tider, men en promenad i parken ibland, försöker han med, men inte ner till centrumet.
Ja, det kändes konstig på något sätt att se trappan och minnas, eller inte minnas.
Jo, jag kanske vände mig om, innan jag hade tagit i räcket, vet ej.
Jag hade änglavakt, inga brutna ben, helt underbart.
Jaha, har ni vandrat där, då kanske vi har setts, eller?
Vi måste ta oss ner dit igen för att kolla på det tilltänkta biblioteket, vad som har hänt.
Tack Primrose. Detsamma till dig. Kram.

 
Ditte

Ditte

Måndag 1 juni 16:30

Så fint att ni kan hjälpa din bror i Farsta. Och säkert var det bra för dig att se platsen igen där du ramlade och slog dig så illa. Även om det är svårt att förstå hur fallet gick till så har du ju nu bearbetat händelsen extra genom att komma hit igen.
Vad roligt att du och Mysingen kunde ta er till Lötsjön. Det är ju så vackert ute nu med all grönska och alla vackra blommor.
Så bra med ett sommarbibliotek här vid sjön och det är ju många som passerar här och kan låna en bok på vägen. Ett bra sätt att nå fler.
Och visst är ett leende viktigt och ett vänligt ord också.
Var rädd om dig och tack för den fina promenaden med vackra bilder
Kram.

http://https://dittemitti.se

wiolettan

Tisdag 2 juni 09:10

Han är rätt så ensam men säger att det går bra. Men handla i Farsta Centrum får han inte och vill inte det heller.
Ja, känslan var lite konstig, trodde att jag skulle minnas då jag så platsen, men själva fallet, hur och varför, det är borta.
Lötsjön har en härlig promenadslinga runt, finns mycket att se och uppleva där, alltid liv och rörelse utom tidiga helg mornar.
Undrar så hur det ska fungera med biblioteket, det ska bli spännande att se framöver. Har inte varit där sedan senast, så jag vet inte om det har kommit några böcker.
Så är det, leenden piggar upp.
Tack och detsamma till dig, Ditte. Kram.

 
Anna-Lena

Anna-Lena

Måndag 1 juni 21:00

Så fina bilder. Härligt att kunna röra sig utomhus, utan att behöva tänka på trängsel.
Le mot någon, och få ett leende tillbaks, det är de bästa av möten. Kram!

http://femfemman.blogspot.com

wiolettan

Tisdag 2 juni 09:12

Tack för det.
Jag har aldrig gillat trängsel och mycket folk på en plats och än mindre nu. Tidiga mornar passar mig utmärkt, att ta en promenad och njuta av ron och stillheten.
Håller med. Kram till dig Anna-Lena.

 
Anki

Anki

Tisdag 2 juni 06:15

Så bra att ni kunde hjälpa din bror och få hem varor han inte fått - skönt att han slipper ge sig ut.
En härlig promenad fick ni i det fina vädret. Det är en ljuvlig tid just nu!
Ett leende känns alltid bra och återgäldas förstås!
Ha det gott!
Kram

http://ankisbildblogg.wordpress.com

wiolettan

Tisdag 2 juni 09:14

Min bror blir glad och tacksam. Han går lite nedanför huset där han bor, men inte till centrumet och det tycker vi är bra.
Det var en avkopplande och skön promenad, helst så här efteråt.
Nu har ju sommaren kommit också, det går fort ibland.
Helt visst är det så. Tack och detsamma till dig. Kram.

 
Gunnel

Gunnel

Tisdag 2 juni 11:51

Så bra att ni kan hjälpa din bror. Det är guld värt att ha någon att be om hjälp i dessa dagar. Vi har också varmt och skönt här och det är underbart att kunna vara så mycket ute. Kram

http://sigrid-gunnelsblogg-blogspot.com

 
wiolettan

wiolettan

Tisdag 2 juni 15:06

Det känns bra att kunna hjälpa till där det behövs och i den mån som man kan.
Sommaren verkar ha kommit nu, i en stor del av landet. Härligt.
Kram!

http://wiolettan.bloggplatsen.se

 
Lena i Wales

Lena i Wales

Onsdag 3 juni 13:44

Kan inte visa dig något leende, men sitter här och ler och tänker på dig, så hoppas hälsningen kommer fram.
Så fin och växlande promenad.
En olycka händer och man vet inte alltid hur. Jag gick på ett ställe där jag gått flera 100-tals gånger och bara helt plötsligt stukade foten, kan inte hända, men hände, en olycka. Oförklarligt. Hade man vetat att det ska ske en olycka så händer de aldrig, men det vet man ju inte.
Ha det bra!

http://leniawales.wordpress.com

wiolettan

Onsdag 3 juni 21:23

Tack snälla Lena, hälsningen kom fram.
Det är skönt för kropp och själ att komma ut i naturen och röra på mig lite. Saknar det mycket då jag inte kan.
Du har säkert rätt, det går så fort och man hinner inte varken tänka eller agera, många gånger.
Så jobbigt för dig att stuka foten. Det gör ont och går ju inte att stödja på den.
Hade jag vetat om att detta skulle ske, ja då avstod jag ifrån resan.
Ha det bra du med.

 
Znogge

Znogge

Onsdag 3 juni 16:49

När man faller så som du gjorde så går det dels väldigt snabbt, dels blir man lite chockad och minns inte allt. Skönt i alla fall att du har återhämtat dig så pass att du kan vara ute och promenera för naturen är verkligen vacker nu.

Kram

http://znogge.wordpress.com

 
wiolettan

wiolettan

Onsdag 3 juni 21:26

Snabbt som ögat, som man säger. Ja, fort gick det tydligen, eller så fick jag en smäll och tuppade av en stund, men det tror jag inte. Det är kanske som du säger, chocken.
Ja, nu är det bättre, ryggen är besvärlig, eller revbenen, men jag vet att det brukar ta tid.
Kram!

http://wiolettan.bloggplatsen.se

 
Bosse Lidén

Bosse Lidén

Fredag 5 juni 08:04

Leenden är en ofarlig smitta.
Vackra blommor.
Det var både modigt och nyttigt att du tog dit tillbaks till olycksplatsen. Kan det inte varit så att du fick en "tia"?
Helgkram Bosse

http://gotlanduppochner.com

wiolettan

Fredag 5 juni 09:28

I dessa smittotider, du har helt rätt, så är det.
Tack! Det finns så många vackra blommor ute i naturen nu och de är en fröjd för ögat, eller båda då.
Modigt vet jag inte, kände mig långt ifrån modig, men det var mycket nyttigt. Nu fick jag se i lugn och ro, men blev inte klokare över hur det kunde hända.
Ja, det kan man kanske tro, jag har ju haft en "tia" förut. Men, jag hoppas inte det.
Kram till dig Bosse.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av wiolettan - Fredag 25 sept 08:17

  Jag har funderat på en sak. Ja, många saker, men just den jag tänker på nu handlar om mig och Mysingen.   Hur kan det komma sig, att vi som är så olika, i allt, kan komma så bra överens i allt och skratta så mycket ihop?   Är vi så olika ...

Av wiolettan - Måndag 21 sept 09:08

Jag är så glad då jag kan komma ut på en lite längre promenad. Nja, längre och längre, men inte bara runt kvarteret.   Som nu igår, vi kunde ta en promenad till Lötsjön. Eftersom det var söndag, så fanns det inte många som var ute i den tidi...

Av wiolettan - Lördag 19 sept 08:50

    I september månad varje år i drygt 10 år, har vi haft vår höstupptakt i SPF:s sånggrupp. Jag saknar det nu då vi är tvungna att ställa in. Alla i vår grupp är över 70 år och det finns till och med en som är över 90 år, dessutom så har en del ...

Av wiolettan - Tisdag 15 sept 08:15


  …är det Mysingen eller jag?   Vi har, i vår lilla stad, haft en bokhandel så länge som jag har bott här, alltså minst i 35 år. Först en stor bokhandel, fanns massor med böcker att köpa och sedan för några år sedan var de tvungna att sl...

Av wiolettan - Lördag 12 sept 09:01

  Det kom ett brev i brevlådan och det händer ju inte varje dag så jag var ivrig att se vem brevet var ifrån.   Tittade till på avsändaren och en hand knöt sig om mitt hjärta, nej, men hjärtat hajade till. Avsändaren var nämligen den bank som j...

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 79 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

11 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2020 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se