Vi har precis till jul fått lite snö, några centimeter bara, men det är vitt och fint på marken. Eftersom det är så pass kallt så är det inte halt ute och det gläder mig mycket. Ja, jag har ju inte varit ute idag, men det är troligtvis samma väglag som igår, torrt och fint.

Min Mysing har bilat iväg till Solna för att lämna igen EKG mätaren som han har haft på sig i tre dygn. Det ska bli spännande sedan att höra vad läkaren säger om resultatet. Under tiden som han hade mätaren på sig så hoppade hjärtat över slag ibland och rusade även upp till närmare 170 slag i minuten, så vi får höra utlåtandet sedan.

Annars, jo tack vi mår bra. Är lite yr, men troligtvis är blodtrycket för lågt. I går ramlade jag på golvet, det snurrade till, tror jag. Det svåraste är att stiga upp igen, ingen ork i armar och ben tydligen.

Igår morse då vi tog vår morgonrunda var det lugnt och folktomt ute, fast klockan var efter sju. Men så kom det en ensam man gående emot oss och jag såg att han tittade så forskande på oss så jag var beredd på att han skulle stoppa oss. Visst, det stämde. Han hade gått vilse, visste inte var han var och hur han skulle komma rätt. Hade varit hos en kompis någonstans i Solna och skulle hem, någonstans i Bromma. Ja, jag säger då det, stackaren. Han var påverkad av något, det märkte vi och det var minus 6 grader ute. Han sa att han hade gått i över 2 timmar.

Men, vilken artig och trevlig ung man, mycket sympatisk. Vi visade honom hur han skulle gå vidare, så han vände och följde med oss en bit. Han hade ringt och ringt, men ingen taxi fick han tag i. Förhoppningsvis så gick det bra sedan, måste tro på det.

Jultomtarna har det trevligt och är lekfulla så här efter julen.

Bokmärkesängel.

Mysingen på väg.

Inte mycket med snö ute, men ett tunt fint lager.

Var rädda om er och varandra.

Ernest Hemingway har sagt:

Lycka! Å, det är mycket enkelt.

Det är bara god hälsa och dåligt minne.

Christmånad skall din dryck icke vara för kall, läkedom må du taga, hållt ditt bröst och kropp varm, du skall icke låta åder slå, förty det är skadeligt, goda örter må man bruka att styrka hjertat med. I Getebocken är godt att för sig i nya kläder, att afwänja barn, så och att plantera.

Så står det i Bondepraktikan i december månad.

Stämmer bra känns det som, även i dessa moderna tider. I morse var det nämligen minus 11 grader då vi tog en liten kvartersrunda och att dricka något kallt då, nej varmt the eller kaffe smakar som bäst  efter promenaden. Kroppen och bröstet höll vi också varma, klädde på oss ordentligt med allt lite extra.

Vi har däremot ingen snö, det var bara lite frost ute. Och ett hjärta, som vanligt.

Dessa söta små katter har klätt sig fina till julen och är på vandring.

Den gamla slitna julkrubban har kommit på plats och de tre vise männen kommer med sina gåvor. Guld, rökelse och myrra.

Den fina almanackan med sång och psalmverser som jag har fått av en av mina systrar, har denna passande text denna dag.

Nu ska jag försöka att vara Mysingen lite behjälplig i donandet.

Vill önskar er som läser min blogg en riktigt GOD JUL.
Var rädda om er och varandra.

Fjärde Advent! Varför går allt så fort? Jag hinner inte med och på det viset missar jag också saker och ting. Kanske är det också för att jag senaste veckan inte har mått så bra. Skulle jag göra som jag själv ville och kände för, så gick jag till sängs och låg där tills jag mådde bra igen.

Men gjorde jag det så är jag fullt medveten om att det blir svårare och svårare att komma upp och fungera. Så, jag masar mig upp, klär på mig och tar Mysingen i handen och går en liten promenad. Frisk luft sägs vara bra, men varför är det då så skönt att komma in i stugvärmen igen?

Det finns ett ordspråk som säger:

Titta inte på klockan.

Gör som den.

Fortsätt att gå.

Vi tar det lugnt till julen, känns bäst så. Ingen stress i affärer för att handla. Julskinka behövs och revbensspjäll är gott men inget är nödvändigt. Får vi bara vara friska så är jag nöjd.

I morse var det fullmåne, verkade det som. Synd att jag har en sådan kamera som inte kan ta någon bra bild på månen. Men, den syns.

 Det lyste så vackert i många fönster och balkonger, såg vi på vår morgonpromenad.

Häromkvällen var det himlen som lyste så fint.

Ett hjärta såg jag i ett skyltfönster.

Var rädda om er och varandra.

...är det denna söndag.

Advent är en kristen högtid och ordet betyder ankomst, på latin, vi väntar på att någon ska komma.  Nu för tiden så förknippas kanske ordet Advent mer som att snart så är det jul och vi förbereder oss för en storhelg.

I dag får vi i våra kyrkor höra om Johannes Döparen, som det står i Bibeln om att han kom för att bana väg för Jesus och skapade då en förväntan hos människorna, en förväntan om en förestående ankomst. Den liturgiska färgen är blå eller violett.

Och vi tänder det tredje ljuset i våra advents ljusstakar.

För många i december mörkret, är dessa ljus som lyser upp våra hus och bostäder en skön och härlig känsla. Det finns ljus i mörkret, och snart går det bokstavligen emot ljusare tider, eller snart vänder det, som många säger.

Slingorna på balkongerna lyser upp i skymningen.

Café Boulevard vid Esplanaden, har verkligen "gjort jul" i fönstren, det glittrar så vackert.

Vi tänder ett ljus i advent

det värmer den som frusen är.

Vi tänder ett ljus i advent,

det sprider ljus i vårt mörker här.

Och alla som är rädda och fryser på vår jord

dom borde få sitta vid vårt bord

när vi tänder ett ljus i advent

när vi tänder ett ljus i advent.

Jag önskar er alla en glad Tredje Advent.

Försök att ta tillvara allt gott som livet ger,

se det stora i det lilla så kan guldkornen bli fler.

Ge dig tid att reflektera en stund i lugn och ro.

Låt sanningen bli vetskap men släpp även fram din tro.

Och när du möter mörker och livets tvära kast,

känn då hur livet rör sig och ljuset får kontrast.

Känn att du får styrka av det som gör dig svag,

att där finns nåt att lära av allt som sker var dag.

Det är så viktigt att försöka se livet ifrån den ljusa sidan. Visst, det finns mycket som oroar och skrämmer oss, både från förr i tiden, nutiden och den tid som ligger framför oss. Men, om vi kan se oss omkring och ta till vara på varje liten ljusglimt, att se optimistiskt och med framtidstro på den dag vi har framför oss, så blir det lättare att leva, eller i alla fall så känns det som om det blir bättre. Än om vi har ont, inte mår så bra så kan ett vänligt ord eller leende förgylla stunden, eller kanske hela dagen.

Att gå omkring och se det mörka, det som tynger ner, se hur andra människor kanske är, fast de borde handla annorlunda, reta sig på hur det är och har blivit. Ingen blir glad av det. Sprida negativa tankar kan ge dåliga vibbar som är tunga att bära.

Ett hjärta mötte mig i Adventskalendern.

Även ett hjärta mötte mig på hissgolvet.

Vi har fått vinter. I går morse minus 17 grader och i morse minus 5. Jag har inte varit ute på flera dagar, men i morse tog jag en halvtimmes promenad.

Voltaire har sagt:

Det onda har vingar, men det

goda tar sig fram i snigelfart.

I dag är det armbandsklockans dag. Märkligt, det temat på en dag har jag missat totalt. Visste inte att det fanns en sådan. Men, visst borde armbandsuret hedras, eller vad det nu heter.

Det första armbandsuret tillverkades till en syster till Napoleon 1810. Alltså för drygt 200 år sedan.  Efter det så användes armbandsuren av kvinnor mest. Inte förrän vid första världskriget så började män använda dessa ur och då var det officerare i skyttegravarna som hade dom.

Snart började de att massproducera armbandsklockor och bland välklädda män blev det en trend. Det första uret för barn tillverkades år 1933. 1957 kom första batteridrivna uret och 1972 det digitala armbandsuret.

Jag vet inte, men kanske inte alla har armbandsur nu som förr. Många har ju sin mobil som ständigt närvarande sällskap och där finns tid, dag, datum och år, lätt tillgängligt. Men, jag gillar att ha min klocka på armen, går inte ut utan den, känner mig naken, på något sätt. Vanans makt, kan tänkas. Nu är jag ju inte en sådan som har mobilen med mig jämt, men däremot klockan. Vill veta vad tiden är och fast jag kanske inte behöver passa en viss tid, så vill jag veta den. Svårt att förklara.

Här är några klockor som jag har kvar. Till vänster, den har jag nu, fick den av min Mysing då jag fyllde 80 år. Den i mitten fick jag av honom innan vi var förlovade, närmare bestämt 2008. Vi åkte med en bussresa till Paris den våren och då fick jag klockan. Den fungerar inte längre. Klockan till höger fick jag av min förra man.

Vill i sammanhanget visa en mängd klockor som jag fotade då vi var i Paris 2008.

Denna klocka har jag haft i nästan 50 år. Också ett minne som jag har sparat av sentimentala skäl.

Detta glittrande vidunder har jag aldrig använt. Fick det armbandsuret av min förra man en kort tid innan han avled, 2004.

Min dyraste klocka. En Omega, som jag nästan aldrig använder. Den fick jag då jag hade jobbat på bilfirman Volkswagen i 25 år. Det var vid en stor festlighet i Stockholms Stadshus, Blå Hallen, en  festsal där bland annat Nobelbanketten brukar vara. Jag fick klockan år 1992, så det är länge sedan och då var försäkringsvärdet satt till 8000:-. Vilken onödig lyx. Men, det är ett minne och därför har jag kvar den.

Gud gav oss minnen,

så att vi kan njuta av

junirosor när det är

december i våra liv.

Trevlig helg och var rädda om er.

I morse var det minus 9 grader och jag hade min varma kappa på mig, mössa, tumvantar och stövlar med varmt foder, men jag frös. Jag tror att det är ovanan. Är inte van att det ska vara så pass kallt och kroppen har inte vant sig ännu. Vi gick bara i c:a en halvtimme, sedan in i värmen igen.

In i värmen ja. Den räcker inte så länge idag. Mellan klockan 8 och 18 så ska de stänga av värmen och varmvattnet i vårt hus. Känns si så där i vinterkylan. Men, inget att göra åt. Vi får försöka att pälsa på oss, så gott det går.

Vi kan också tända ljus.

Två av mina orkidéer blommar nu och en tredje, syns lite till vänster, är det knoppar på.

Den fjärde har blommat ut. Den var så här fin i september.

I dag har Oskar namnsdag.  Grattis till er. Jag har släktingar som heter Oskar och min pappa hette också Oskar. Han föddes 1899 och tydligen har det namnet blivit modernt även detta århundrande.

Tänkvärda ord av Benjamin Franklin som föddes i början av 1700-talet, en känd vetenskapsman och författare. Han fick som min pappa sluta skolan, då han endast var 10 år. Franklin började som lärling på en tidning vid 12 års ålder.

Min pappa började jobba vid 10-års ålder som getare. Alltså att vakta kor ute i skogen. Jag har svårt att tänka mig en liten pojke, endast 10 år, ensam med  korna i skogen i veckor. Det har förändrats mycket i vårt samhälle sedan början på 1900-talet och mycket till det bättre.

Sköt om er och varandra.

Alla ord och tankar, allting som jag gör,

vill jag att Du delar, vill jag att Du hör.