I dag är det armbandsklockans dag. Märkligt, det temat på en dag har jag missat totalt. Visste inte att det fanns en sådan. Men, visst borde armbandsuret hedras, eller vad det nu heter.

Det första armbandsuret tillverkades till en syster till Napoleon 1810. Alltså för drygt 200 år sedan.  Efter det så användes armbandsuren av kvinnor mest. Inte förrän vid första världskriget så började män använda dessa ur och då var det officerare i skyttegravarna som hade dom.

Snart började de att massproducera armbandsklockor och bland välklädda män blev det en trend. Det första uret för barn tillverkades år 1933. 1957 kom första batteridrivna uret och 1972 det digitala armbandsuret.

Jag vet inte, men kanske inte alla har armbandsur nu som förr. Många har ju sin mobil som ständigt närvarande sällskap och där finns tid, dag, datum och år, lätt tillgängligt. Men, jag gillar att ha min klocka på armen, går inte ut utan den, känner mig naken, på något sätt. Vanans makt, kan tänkas. Nu är jag ju inte en sådan som har mobilen med mig jämt, men däremot klockan. Vill veta vad tiden är och fast jag kanske inte behöver passa en viss tid, så vill jag veta den. Svårt att förklara.

Här är några klockor som jag har kvar. Till vänster, den har jag nu, fick den av min Mysing då jag fyllde 80 år. Den i mitten fick jag av honom innan vi var förlovade, närmare bestämt 2008. Vi åkte med en bussresa till Paris den våren och då fick jag klockan. Den fungerar inte längre. Klockan till höger fick jag av min förra man.

Vill i sammanhanget visa en mängd klockor som jag fotade då vi var i Paris 2008.

Denna klocka har jag haft i nästan 50 år. Också ett minne som jag har sparat av sentimentala skäl.

Detta glittrande vidunder har jag aldrig använt. Fick det armbandsuret av min förra man en kort tid innan han avled, 2004.

Min dyraste klocka. En Omega, som jag nästan aldrig använder. Den fick jag då jag hade jobbat på bilfirman Volkswagen i 25 år. Det var vid en stor festlighet i Stockholms Stadshus, Blå Hallen, en  festsal där bland annat Nobelbanketten brukar vara. Jag fick klockan år 1992, så det är länge sedan och då var försäkringsvärdet satt till 8000:-. Vilken onödig lyx. Men, det är ett minne och därför har jag kvar den.

Gud gav oss minnen,

så att vi kan njuta av

junirosor när det är

december i våra liv.

Trevlig helg och var rädda om er.