Vad då, undrar ni kanske. Jo, sommartid. Inte sommartiden i sig själv utan att det ska varje vår och höst ändras på tiden. Jag får se hur länge det dröjer denna gång innan det känns "normalt" igen. Är nog som en katt, har en inneboende klocka.

Min man har gått omkring och ändrat 16 st klockor, tror jag det är som vi har. Då har jag inräknat våra armbandsur och mobiler, vi har en var av varje. Två klockor har vi som inte går också. Ett litet annorlunda bordsur som jag fick på min arbetsplats då Scania fyllde 50 år, tror jag det var.

Samt ett väggur som jag fick av min förra man. Jag älskar katter och han trodde att detta "kattur" skulle falla mig i smaken. Men, jag störs varje gång som det är hel eller halvtimme, av det jamande som då uppstår, det är inte precis vackert. Så, jag har stängt av det.

Hoppas att ni mina bloggvänner har en bra påskhelg.

Fortfarande lite kallt på morgonen, men solen kommer fram rätt så snart och värmer. Än är nätterna för kalla för att all snö ska smälta och det kan bli vår.

Mysingen längtar efter våren, han blir rent av lite deppad och nere.

”Men”  säger jag, ” våren kommer snart, den är bara lite försenad”.

Mysingen köper inte det argumentet eftersom han själv är så noga med att hålla tider.

Denna bild tog jag, utanför en restaurang i Tyskland, en påsk då vi var där. Det står Glad Påsk.

Och det vill jag och mysingen önska er alla.

Idag firar jag och mysingen 3-årig bröllopsdag, det som kallas läderbröllop.

Mysingen strödde  hjärtan över mig, av läder som han hade skrivit siffran 3 på, där jag låg i sängen i morse. Det var väl mysigt? Här en liten bild av hur de såg ut.

Jag är så tacksam och glad över att jag träffade min mysing.  I ett annat inlägg kanske jag berättar om hur det var då vi möttes för första gången. Om intresse finns förstås? Det är ju inte alla förunnat att möta en andra kärlek vid äldre dar. Jag fyller 72 i år och min man 71.

Nu ska vi strax iväg till vår SPF kör och öva och sjunga och sedan ska vi ut och äta, lite festligt. Det som grumlar dagen är, att jag var till vårdcentralen i morse och tog PK prov, ett prov som visar hur många Warantabletter jag ska ta och värdet var 3,1. För högt alltså.

Ha en bra dag mina bloggvänner, det ska vi försöka att ha.  Jag får titta in till er se´n.

Nu minus åtta grader, men i morse kl. sex kändes det kallare. Annars, ja solen skiner och vi mår bra.

Hade bara en fruktansvärd mardröm i morse. Min man var ute i köket vid halv sex tiden och hörde mig skrika. Jag brukar drömma otäcka saker ibland och då skriker jag tills jag vaknar och i morse tog det så lång tid så min man hann ifrån köket och ner i sängen och kunde väcka mig. Undrar hur detta kommer sig egentligen?

Denna ensamma häger undrar jag hur det var med. Stod alldeles stilla på isen i Råstasjön, medan de andra fanns på andra sidan, tillsammans.

Igår kväll var jag till Centrumkyrkan och lyssnade på Huskören. De sjöng så fint fast inte alla kunde vara med. så lät det bra. Vi hade en så kallad cafékväll med allsång, mycket trevligt.

Jag hörde något bra igår som är väl värt att tänka på:

Om det känns som om Gud är långt borta, kom ihåg att det är inte Han som har flyttat på sig.

I går fick min man en lott på posten, en vinst på ett kryss vi hade löst och skickat in. För tre dagar sedan fick vi två kryssbingo lotter också vinst på ett kryss. Men, ingen av lotterna gav någon vinst. Så fast vi vann så fick vi inget. Tråkigt?  Nej, så är det ju inte. Det är alltid så roligt att vinna, få sitt namn i tidningen och ha en liten spänning i ett antal minuter medan vi skrapar.

Jag jobbade på en tidnings avdelning, Evangelii Härold, då jag först kom till Stockholm ifrån Ångermanland, som nittonåring, för över femtio år sedan.

Där hade jag många trevliga arbetskamrater. Bland annat, som jag då tyckte, en lite äldre dam som var ifrån Blekinge och som var troende.

Då det blev tal om lotter och spel sa hon:

”Jag köper aldrig någon lott, för är det Guds mening att jag ska vinna så gör jag det”.

Arbetskamraterna tyckte detta var lite roligt så de köpte en lott och gav henne den, och, hon vann förstås.

”Där ser du, det går alldeles utmärkt att få pengar på detta sätt", var det någon som sa.

”Ja, där ser ni, är det meningen att jag ska vinna så ser Gud till att jag vinner”, svarade damen.

Nu snart dags för melodikrysset. Det skickar vi också in nästan varje vecka men ännu ingen vinst. Det är ju ändå roligt att vara med och tävla och kolla hur mycket vi kan.

Vill någon ha lite hjälp med frågorna, så säg till.

Denna bild tog jag i morse. Det var minus 12 grader men ändå så vill de små snödropparna blomma. Så våren är lite på väg i alla fall.

På vår morgonvandring träffade vi en av våra ”bekanta”, en ung flicka som vi har hälsat på och pratat lite med, då vi har setts vid våra rundor.

Nu stod hon vid idrottsplatsen och slängde iväg en boll som satt fast i ett snöre som hennes hund fick springa och hämta. Hon har en fin liten hund som följer henne trofast, utan koppel. Undrar vad den rasen heter, kanske borde jag fråga henne. Den är mindre än en tax, inte så lång, vit och svart.

”Oj, vilken motion han får”, sa jag.

”Ja”, svarade den unga tjejen, ”han får leka lite grann nu som belöning för att han har varit så duktig och sprungit i två mil”.  Den lille hunden, med de korta benen hade sprungit i två mil, helt otroligt.

”Har ni sprungit två mil redan, så här tidigt på morgonen?, det var inte dåligt. ”Sprang du två sjöar runt i helgen också”, frågade jag. Det var en sådan tävling i söndags, runt Lötsjön och Råstasjön.

”Nej”, sa hon, ”det är alldeles för mycket folk, jag vill springa i mina egna tankar utan en massa människor runt om”.

I det förstod jag henne så väl, hon är som jag ifrån Norrland. Det jag inte förstod var att hon orkade springa hela 2 mil vid 7-tiden på morgonen.

Några tänkvärda rader ifrån Optimistens låda.

Nu strax ska vi ut och frysa igen. Måste handla lite. Igår köpte mysingen en svart kostym, en vit skjorta, två par kalsonger, ett par långkalsonger och åtta par strumpor för 1.829:- Som hittat.

Här står jag vid Råstasjön i morse.

Kallt, blåsigt, det har snöat och jag har fortfarande lite svårt att känna mig nöjd med mig själv. Men lite bättring är det.  För nu har jag fått tillbaka hörseln på örat som jag inte har hört med på tre veckor, så nu är jag mindre pessimistisk.

Dags för mig att gå till sängs, är så trött. Liten godnattsaga kommer här.

En gamling på 98 år gjorde sin årliga läkarundersökning. Läkaren frågade hur han kände sig:

”Jag har aldrig mått bättre, min fästmö är 18 år, är gravid och väntar mitt barn.

”Nå vad säger doktorn”? frågade gamlingen.

Läkaren funderade och sade:
”Låt mig berätta en historia för dig: Jag känner en jägare som aldrig har missat ett tillfälle till att jaga. Men, en dag placerade han av misstag sitt paraply på ryggsäcken istället för geväret. När han var i skogen stod plötsligt en björn framför honom. Han tog fram paraplyet från ryggsäcken, siktade på björnen och PANG, björnen föll ner och var död”.

”HA, HA, HA, HA, HA”, skrattade den gamle, ”det är inte möjligt. Det måste ha varit någon annan jägare som sköt björnen”.

”Just precis”,  sa läkaren.

Har ni hört om den äldre mannen som var sjuk och tänkte att jag går väl till doktorn, för, tänkte han, doktorn måste ju leva.

Doktorn skrev ut ett recept som mannen fick. Han tog receptet och gick till apotekaren och tog ut medicinen.  För, tänkte mannen,  apotekaren måste ju leva.

Sedan gick han hem och slängde medicinen. för han måste ju själv också få fortsätta att leva.

Ni hör väl själva, idag känns det botten. Känns knäppt allting. Jag brukar inte bli så´n.

Kanske bättre i morgon.

10 minus grader i morse, sol, blåst och det har snöat. Vitt på marken igen.