Hur kan någon bli så klantig, som jag?

”Hur gjorde du”, undrade mysingen, ”det där ska ju inte kunna gå”, sa han,  medan han sprang och hämtade förband.

Hur jag gjorde? Jo, jag gick min vana trogen i rask takt till köket, får dålig balans ibland så jag tog tag i dörrposten, eller mitt emot och fastnade i lilla hålet i låsblecket, med tummen, fortsatte att gå, men tummen var ju kvar där den hade fastnat. Oj, så ont det gjorde och blodet rann.

Mysingen är förkyld, hostar och har sig, men han var ändå till Danderyds sjukhus för en undersökning som han fick kallelse till, en koll att inte någon ny tumör har kommit.

Jag var i går till en läkare på vårdcentralen och där fick jag ta i på skarpen, nästan, vilket jag har svårt för till främmande människor, men det är ju min kropp och liv det gäller. Tog också ett PK prov, får se vad det visar denna gång.  3,0 har det varit två gånger i rad. För mycket enligt min åsikt, men inte enligt läkaren.

Vad har vi gjort mera då?  Haft övning i vår lilla sånggrupp på SPF, varit till min förra mans grav på Skogskyrkogården, tänt ljus, lagt en blomma. Han skulle ha fyllt år häromdagen.

Köpt kopiator till SPF och fått hem den.

Varit till frisörskan och klippt mig. Är inte nöjd, för kort, vill ha lite långt hår, försent nu. Men, nu skyller jag på min feghet igen. Hon var stressad, hade en kund som satt och väntade, plus att hon inte fick något varmvatten, de håller på att renovera och hon vill ju förstås ha öppet ändå.

Gått några korta morgonpromenader, i kylan, har vi också gjort.

Sett dessa tre fina råddjur på väg ner till Råstasjöns is, tror jag.

Optimistens tankar.