Alla inlägg under november 2018

Av wiolettan - Söndag 18 nov 08:21


Idag känner jag mig lite ung i hjärtat, men gammal i kroppen. Svårt att förstå? Jo, kanske.


Ungdom är inte bara en period i livet, det är ett sinnestillstånd, ett viljebeslut, en känslornas livskraft, en seger för modet över rädslan, äventyrslusta framför kärleken till det bekväma.


Ingen blir gammal endast genom att leva ett antal år. Människor åldras genom att överge sina idel. År kan ge ansiktet rynkor, men att kväva sin entusiasm ger själen rynkor.  Oro, tvivel, självförakt, rädsla och förtvivlan är likt långa och många år som böjer huvudet och gör att själen förtvinar.


Både den som är sjutton år och sjuttiosju år som jag, har i sitt hjärta förmågan att förundras över mirakel, att häpna över stjärnor och storslagna tankar, att väcka till liv barnslig nyfikenhet över vad som ska ske härnäst, att glädjas över det äventyr vi kallar livet.


När vi inombords är full av pessimism och cynism, då är vi gamla.


Men så länge, kan vi kalla dom, murarna, runt hjärtat är nerrivna och hjärtat lyssnar till orden om skönhet, mod och storslagna ting, lyssnar till våra medmänniskor och ifrån det som är evigt, då är vi fortfarande unga.



 

Hoppas vi alla får en finfin söndag.



ANNONS
Av wiolettan - Fredag 16 nov 09:12


...nej, det kan jag inte säga, utan redan fredag. Denna vecka har gått så fort, förstår inte riktigt varför. Vi har inte haft så mycket omkring oss, jo lite, så tiden går fort.


Som vanligt har vi varit på sångövning i vår lilla SPF grupp. Vi träffas och sjunger mest för att det är roligt nu, för vi har ingen sångledare, som kan spela och kan noter. Så vi sjunger gamla kända sånger, bara för att vi tycker att det är så skoj. Mysingen håller i det hela än så länge. Jag kan ju noter och kan ta ut en sång på vår orgel, men jag är inte den som spelar i sådana sammanhang, det duger jag inte till.


Vi har också varit och tagit influensasprutan. Ja jag säger då det. Vilken tur att vi gick dit en kvart innan de skulle öppna, det var ändå fullproppat med folk. Båda väntsalarna var fyllda. Men jag har ju varit så många gånger där så jag visste att de har några stolar utanför läkarnas rum i korridoren. Jo, det fanns stolar så mysingen och jag och några till fick plats. En gammal man tog en pall och satte sig på. Då det hade gått, kanske en halvtimme så kunde jag inte se den stackars mannen på pallen längre utan erbjöd honom min plats. Han blev så otroligt tacksam. Förstår jag det, sitta på en liten uschlig pall. Jag testade den inte ens.


Efter cirka en timme var vi klara, så det gick ju relativt snabbt. Men, då vi skulle gå ut så var dörrarna låsta och det stod på ett plakat att de tar inte emot några fler patienter denna dag, för vaccinet hade tagit slut. Tagit slut? Det var satt en tid mellan tretton och femton och klockan var bara tio i två. Jag tyckte så synd om dessa som kom dit i onödan, fick vända om och komma en annan dag. Sådan tur att vi gick dit tidigare än kl. ett.


Nu ska vi strax iväg. Vi ska bila till Bromma Blocks. Mysingen behöver jeans bland annat. Jag får titta in till er senare och hoppas att vi alla får en finfin dag. Här har solen kommit fram, det var länge sedan.



 




ANNONS
Av wiolettan - Tisdag 13 nov 10:38


Snart mitten av november och dags att beställa en väggalmanacka för 2019.


37:de året av almanackan "Ro för själen", som Kerstin Svensson utanför Halmstad är upphovsman till. Jag tycker så mycket om hennes bibelord och tänkespråk för att inte nämna alla fina teckningar.


 

För november står detta tänkvärda. Verkligen något att tänka på.


 

Det märks ute att det är höst. Vissa träd har snart inga löv kvar, bara gula.


 

De blåser ihop i en hög. Den här fanns vid ingången till hyreshuset vi bor i


Oj, nu ska vi strax gå ner till vårdcentralen och se om det går att få en influensapruta. Jag vill inte bli så sjuk som jag var häromåret, innan jag hunnit ta sprutan. Jag träffar inte så mycket med folk så jag kan bli smittad, men mysingen är ofta på möten och sammanträden. Jag kan ju bli smittad genom honom.





Av wiolettan - Måndag 12 nov 09:45


Vissa personers beteende slutar aldrig att förvåna mig.


 

En ädre dam stod vid denna skylt och matade fåglarna som finns i Lötsjön.


"Ser du inte att här får vi inte mata fåglarna med bröd, det står så på skylten", förmanade en annan förbipasserande.


"Ja, jag vet det, men mitt barnbarn tycker att det är så roligt att mata sjöfåglarna". Hon hade ett barnbarn med sig.


Kontentan av det får jag till, att än om saker är förbjudna så tycker barnen om att göra det eller det så låt dom hålla på, det som de tycker är kul ska inte förbjudas dom. Undrar inte över att världen ser ut som den gör och alla dessa ungdomar som stjäl och gör ännu värre saker, då inte ens vår generation kan lära ut hur man uppför sig.


Därför blir jag så otroligt glad då jag möter barn och ungdomar som kan uppföra sig. För det finns massor av sådana också. De har fått lära sig hemifrån hur man ska bete sig.


Som den lilla flickan som kom ut ifrån en port på Sturegatan, lite snabbt så att jag höll på att snubbla över henne.


"Förlåt", sa den kanske 3-åriga lilla tjejen, och hennes mamma log så vackert.


Blir full i skratt då jag tänker på en pigg 3-4 årig kille som trycker på knappen för att få gå över vid ett övergångsställe vid Tulegatan och då det blir grönt säger killen:  "Tack" och vandrar över.


  

I morse var det bara ett fåtal sjöfåglar ute och simmade.


 

Ser ni att det nästan verkar som om det brinner i buskarna.


 

Men, då vi kommer närmare så syns de fina djuren. Jag visade dom häromdagen på bloggen och skrev att det var renar som hade pyntats till jul. Så fel jag hade.


Vi träffade på en bekant som jobbar med alla växter och så´nt vid Lötsjön, i morse och han talade om att detta var rådjur som kommunen hade satt upp och de ska få stå där året om och glädja oss.


Svaret på frågan som jag ställde i förra inlägget var Bibo. Flera av er gissade rätt, bra gjort.





Av wiolettan - Fredag 9 nov 09:36


Ännu en gråmulen dag ute med lite duggregn och plus 7 grader. Det gjorde inte oss något utan vi vandrade ut och gjorde ett litet storverk, igen. Gick runt Lötsjön och det tog nästan en och en halv timme, det som kanske tog knappt en timme förr. Men, det var skönt att få frisk luft.


 

En del nya saker såg vi vid vår morgonrunda. Dessa till exempel, julprydnader, eller julrenar. Lite tidigt men de lyste så vackert. Speglar sig i vattnet, gör de också. De fanns på den lilla ön som finns på Lötsjön.



 

Här syns de lite bättre.


 

Här var det någon som tydligen tyckte att bänken såg lite trist ut. Fint gjort, onekligen.


 

Påminner lite om målningen på Duvbo grillen på Tulegatan. Nej, kanske inte. Utom den blå färgen då.



  

Såg inte ut som en vanlig fågelholk, för liten ingång. Nej kanske en liten mes kommer in.


  

 

Lustigt ställe att sätta en holk på och vilket litet hål. Insekter kanske ska bo där på vintern.


 

Denna också, litet hål och nästan nere vid marken. Inget för fåglar.


 

Litet annorlunda typ av holk, igen.


 

Den här tror jag är för insekter i alla fall.


 


Det var så länge sedan som vi gick runt Lötsjön så jag njöt av att se allt det nya. Detta var nytt, för mig. Vet ni vad det är? Svaret kommer i nästa inlägg.


Det var härligt att komma ut och "gå av sig" lite. Vi var på restaurang igår och firade en väninnas födelsedag. Sedan hem till oss för fika så det blev lite mer och mycket mat. Men gott var det och hon verkade glad och nöjd.



Av wiolettan - Måndag 5 nov 09:36


Berättade i förra inlägget om mötet med den fina katten på kyrkogården.


Det fick mig att tänka på den första katten som jag fick. Jag var då i början av tonåren och hade tjatat länge på min mamma om att få skaffa katt. Men, hon tyckte inte om katter och var rädd för hundar, hade blivit illa biten av en hund som liten, så den delen förstod jag eftersom jag också hade blivit biten av en schäfer som  elvaåring.


Men katter, hur kan man vara rädd för dom, tyckte jag. "Dom springer bara runt benen på en", sa min mamma, "och är ivägen".  Det var bara att finna sig i det. Tills en dag, lyckan slog ner och jag fick en katt.


Kommer ni ihåg att jag skrev om en liten tidning som vi som tonåringar skrev. Vi var cirka 10 ungdomar i åldern från 13 år till 19 som bodde i vår lilla by och höll ihop. Av mina syskon var det jag och min 3 år äldre bror som var med i gänget. Vi träffades, lekte, spelade och tävlade med allt möjligt, plus att vi gav ut en egen tidning. Vi sålde den till våra grannar för några ören och försökte vara seriösa. Inte alla skrev i den utan "redaktören" intervjuvade oss och beskrev sedan i bladet hur våra ungdomsliv förflöt. Nu har den skaffat ett jobb, eller nu håller han på att ta körkort, hon har sökt jobb i Örnsköldsvik och så vidare.


Men i alla fall, i den tidningen hittade jag i höstas då jag var uppe i Ångermanland i mitt föräldrahem, denna dikt som jag hade skrivit i tidningen. Jag var i början av tonåren, kanske 13 eller snart 14. Detta på tal om katter.



 


Jag kommer inte ihåg att jag har skrivit detta, men det var mitt namn under och senariot stämmer.




 

Här är jag som 14-åring, med min första katt, Sessis. En mycket klok och fin kattfröken.



Av wiolettan - Söndag 4 nov 08:53


I morse gjorde jag och mysingen ett storverk. Eller kanske bara jag. Nej mysingen också som orkar gå i den "saktamak" takten som jag gör, kan inte vara det lättaste.


Vad vi gjorde? Jo, gick upp tidigt, medan det ännu var mörkt, vandrade till kyrkogården och tillbaka. Det som annars tar cirka en timma, tog 1.40 Men det gick bra, skön luft ute, lugnt och stilla. Fick ta en nitroglycerinspray bara.


 

Så vackert det var vid gravarna och i minneslunden, med alla tända ljus.


 

Det är en rätt så stor minneslund i Sundbyberg.


 

Många hade där också lämnat blommor.


 

Framför huset till minneslunden.


 

Vi fortsatte vår vandring för att ta oss igenom hela Sundbybergs kyrkogård för att komma till Duvbos kyrkogård. Hörde ett jamande. Vet ni vem det var? Jo, den stora katten som jag trodde var en staty då den satt på en sten, helt blickstilla. "Hej på er, det var länge sedan". Det verkade precis som om den kände igen oss. Men det är ju omöjligt för det var ju flera år sedan. "Jo, visst kommer jag ihåg er", jamade katten på. Nästan lika pratsam som förra gången.


    

Vi fortsatte att gå och katten följde med oss.


 

Då jag stannade för att vila, stannade katten också och satte sig en stund.


 

Det hjälpte inte att säga att den skulle gå hem. Den väntade en tag bara och sedan kom den efter oss igen. Följde med oss hela vägen ända till mysingens föräldrars grav. Strax därefter kom det en matte med sin hund och då blev katten lite avvaktande och vi kunde vandra vidare hemåt.



 

Solen började att gå upp  och det hade börjat att ljusna. Då var det skönt att komma hem och äta en god frukost och värma våra frusna händer.


Trevlig söndag önskar jag er som läser min blogg.



Av wiolettan - Fredag 2 nov 06:31


November och plus åtta grader ute, känns lite märkligt för en Ångermanlänning. Förr i tiden var det vinter denna tid på året och snö, där jag är uppvuxen.


Doktorsbesöket igår gick bra och jag ska fortsätta med den nya tabletten fast den ger en otäck huvudvärk. Flera saker glömde jag att fråga om, som vanligt. Undrar var orden försvinner någonstans varje gång som jag är hos en läkare? Jag är inte så pratsjuk i vanliga fall men hos en läkare blir det nästan stumt. Då orden verkligen skulle behövas.


På tal om ord.


 


Det här har jag kopierat ifrån en "tidning" som vi ungdomar gav ut hemma i vår by i Trehörningsjö då jag var i början av tonåren. Fick se den nu i augusti då jag var där. Hade inte sett den på över 60 år. Jag blev riktigt nostalgisk. Vi var cirka 10 st barn och ungdomar i åldern 12-18 år ungefär som bodde i vår lilla by. Jag kommer inte ihåg vem av oss som skrev dessa rader. Vi medverkade alla mer eller mindre för att få ut denna lilla tidning.



Tidigare månad - Senare månad

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 77 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se