Alla inlägg under november 2018

Av wiolettan - 30 november 2018 08:16


...då mysingen kom hem efter att ha inhandlat lite matnyttigt, hade han med sig en uppmuntran till mig.



 

För visst är det så. En uppmuntran och en god sådan. Vi köper sällan choklad utom en mörk 81% som vi tar en liten bit av efter maten.


Mysingen tycker att jag på ett sätt är en kämpe. Vet inte om jag håller med, men jag försöker att vara glad, fast kroppen kanske inte är det och jag försöker orka fast kroppen kanske inte gör det.



Jag och mysingen är allt våra bästa vänner. Håller ihop och hjälper varandra.


Vänskap muntrar upp som en solstråle,

förtrollar som en god berättelse,

inspirerar som en tapper ledare,

binder som en gyllene kedja,

vägleder som en himmelsk uppenbarelse.


Av wiolettan - 27 november 2018 09:59


Idag kändes det kallt ute, frös fast jag tyckte att jag hade klätt på mig ordentligt. Vi åkte buss till Solna, i tidiga morgontimman, för att ta några rör prover från mig och att stå och vänta på bussen och sedan sitta där med dörrar som ofta öppnas blir kallt och dragigt. Men, nu är vi hemma igen och har fått frukost och snart fått upp värmen.


Annars en ledig dag, denna tisdag. Mysingen ska göra iordning lite "prat" som han ska underhålla våra glöggäster med på Luciadagen i SPF lokalen, mellan de jul- och adventssånger som vi ska sjunga för dom.


I helgen hade vi besök av min ena bror. Vi hade bestämt att hämta upp honom i Farsta men hörde på radion om hur halt det var i Stockholmstrakten och så många bilolyckor som hade hänt, så han fick ta taxi. Det är inte så lätt för en 91-åring att åka tunnelbana mitt ibland alla stressade människor. Men, sedan på söndagen hade de sandat och vägarna var fina så då bilade vi hem med honom. Vi åker bil så lite på vintrarna så några dubbade vinterdäck har vi inte.


 

Mysingen och jag hade så roligt då vi stod och tittade på dessa män, ifrån vårt fönster. En hade en lista och de pekade, gestikulerade och pratade. Tydligen osams om vem som skulle sanda var. Det var tre traktorer, men här på bilden som jag tog, syns bara en. 10 män, här syns 9 st.



 

Tog en liten promenad och gick försiktigt på grund av nysnön och ev. halka.


 

Konditorn hade gjort en fin liten jultårta med granar och tomte.


 

Nå´n ville vara rolig och att mötas av ett leende piggar alltid upp.



Av wiolettan - 21 november 2018 08:45


Ny dag och nya förhoppningar och önskningar.


Önskningar och förhoppningar hoppas jag att vi alla har. Mina är för tillfället inte så många, vill vara frisk och orka lite mer än jag kan just nu. Och förstås, vinna Bosse Lidéns  novembertävlingar, några i alla fall.


Det finns många olika sorters önskningar.


"Som frisk har man tusen önskningar som sjuk har man bara en".  Nja jag har nog fler, för önska kan man ju alltid.


"Den som ändå låge, sa den late där han satt på sängkanten".


Eller denna önskan av den lilla flickan. Sann dessutom.


Karin 4 år, är med föräldrarna på kvällsmöte. Pastorn har talat länge och Karin är trött och vill gå hem.

Då tar talaren en paus och dricker ett glas vatten. Hoppet tänds hos Karin men pastorn tar bara ny sats.


"Varför dricker farbrorn så mycket vatten gång på gång", undrar hon.


"Det förstår du väl att när man talat så länge så blir man torr i halsen".


"Det har ju inte hjälpt, varför slutar han inte i stället", suckar Karin hörbart, "så blir han bättre i halsen".


Hoppas och önskar att vi alla får en finfin dag.



 



 



Av wiolettan - 18 november 2018 08:21


Idag känner jag mig lite ung i hjärtat, men gammal i kroppen. Svårt att förstå? Jo, kanske.


Ungdom är inte bara en period i livet, det är ett sinnestillstånd, ett viljebeslut, en känslornas livskraft, en seger för modet över rädslan, äventyrslusta framför kärleken till det bekväma.


Ingen blir gammal endast genom att leva ett antal år. Människor åldras genom att överge sina idel. År kan ge ansiktet rynkor, men att kväva sin entusiasm ger själen rynkor.  Oro, tvivel, självförakt, rädsla och förtvivlan är likt långa och många år som böjer huvudet och gör att själen förtvinar.


Både den som är sjutton år och sjuttiosju år som jag, har i sitt hjärta förmågan att förundras över mirakel, att häpna över stjärnor och storslagna tankar, att väcka till liv barnslig nyfikenhet över vad som ska ske härnäst, att glädjas över det äventyr vi kallar livet.


När vi inombords är full av pessimism och cynism, då är vi gamla.


Men så länge, kan vi kalla dom, murarna, runt hjärtat är nerrivna och hjärtat lyssnar till orden om skönhet, mod och storslagna ting, lyssnar till våra medmänniskor och ifrån det som är evigt, då är vi fortfarande unga.



 

Hoppas vi alla får en finfin söndag.



Av wiolettan - 16 november 2018 09:12


...nej, det kan jag inte säga, utan redan fredag. Denna vecka har gått så fort, förstår inte riktigt varför. Vi har inte haft så mycket omkring oss, jo lite, så tiden går fort.


Som vanligt har vi varit på sångövning i vår lilla SPF grupp. Vi träffas och sjunger mest för att det är roligt nu, för vi har ingen sångledare, som kan spela och kan noter. Så vi sjunger gamla kända sånger, bara för att vi tycker att det är så skoj. Mysingen håller i det hela än så länge. Jag kan ju noter och kan ta ut en sång på vår orgel, men jag är inte den som spelar i sådana sammanhang, det duger jag inte till.


Vi har också varit och tagit influensasprutan. Ja jag säger då det. Vilken tur att vi gick dit en kvart innan de skulle öppna, det var ändå fullproppat med folk. Båda väntsalarna var fyllda. Men jag har ju varit så många gånger där så jag visste att de har några stolar utanför läkarnas rum i korridoren. Jo, det fanns stolar så mysingen och jag och några till fick plats. En gammal man tog en pall och satte sig på. Då det hade gått, kanske en halvtimme så kunde jag inte se den stackars mannen på pallen längre utan erbjöd honom min plats. Han blev så otroligt tacksam. Förstår jag det, sitta på en liten uschlig pall. Jag testade den inte ens.


Efter cirka en timme var vi klara, så det gick ju relativt snabbt. Men, då vi skulle gå ut så var dörrarna låsta och det stod på ett plakat att de tar inte emot några fler patienter denna dag, för vaccinet hade tagit slut. Tagit slut? Det var satt en tid mellan tretton och femton och klockan var bara tio i två. Jag tyckte så synd om dessa som kom dit i onödan, fick vända om och komma en annan dag. Sådan tur att vi gick dit tidigare än kl. ett.


Nu ska vi strax iväg. Vi ska bila till Bromma Blocks. Mysingen behöver jeans bland annat. Jag får titta in till er senare och hoppas att vi alla får en finfin dag. Här har solen kommit fram, det var länge sedan.



 




Av wiolettan - 13 november 2018 10:38


Snart mitten av november och dags att beställa en väggalmanacka för 2019.


37:de året av almanackan "Ro för själen", som Kerstin Svensson utanför Halmstad är upphovsman till. Jag tycker så mycket om hennes bibelord och tänkespråk för att inte nämna alla fina teckningar.


 

För november står detta tänkvärda. Verkligen något att tänka på.


 

Det märks ute att det är höst. Vissa träd har snart inga löv kvar, bara gula.


 

De blåser ihop i en hög. Den här fanns vid ingången till hyreshuset vi bor i


Oj, nu ska vi strax gå ner till vårdcentralen och se om det går att få en influensapruta. Jag vill inte bli så sjuk som jag var häromåret, innan jag hunnit ta sprutan. Jag träffar inte så mycket med folk så jag kan bli smittad, men mysingen är ofta på möten och sammanträden. Jag kan ju bli smittad genom honom.





Av wiolettan - 12 november 2018 09:45


Vissa personers beteende slutar aldrig att förvåna mig.


 

En ädre dam stod vid denna skylt och matade fåglarna som finns i Lötsjön.


"Ser du inte att här får vi inte mata fåglarna med bröd, det står så på skylten", förmanade en annan förbipasserande.


"Ja, jag vet det, men mitt barnbarn tycker att det är så roligt att mata sjöfåglarna". Hon hade ett barnbarn med sig.


Kontentan av det får jag till, att än om saker är förbjudna så tycker barnen om att göra det eller det så låt dom hålla på, det som de tycker är kul ska inte förbjudas dom. Undrar inte över att världen ser ut som den gör och alla dessa ungdomar som stjäl och gör ännu värre saker, då inte ens vår generation kan lära ut hur man uppför sig.


Därför blir jag så otroligt glad då jag möter barn och ungdomar som kan uppföra sig. För det finns massor av sådana också. De har fått lära sig hemifrån hur man ska bete sig.


Som den lilla flickan som kom ut ifrån en port på Sturegatan, lite snabbt så att jag höll på att snubbla över henne.


"Förlåt", sa den kanske 3-åriga lilla tjejen, och hennes mamma log så vackert.


Blir full i skratt då jag tänker på en pigg 3-4 årig kille som trycker på knappen för att få gå över vid ett övergångsställe vid Tulegatan och då det blir grönt säger killen:  "Tack" och vandrar över.


  

I morse var det bara ett fåtal sjöfåglar ute och simmade.


 

Ser ni att det nästan verkar som om det brinner i buskarna.


 

Men, då vi kommer närmare så syns de fina djuren. Jag visade dom häromdagen på bloggen och skrev att det var renar som hade pyntats till jul. Så fel jag hade.


Vi träffade på en bekant som jobbar med alla växter och så´nt vid Lötsjön, i morse och han talade om att detta var rådjur som kommunen hade satt upp och de ska få stå där året om och glädja oss.


Svaret på frågan som jag ställde i förra inlägget var Bibo. Flera av er gissade rätt, bra gjort.





Av wiolettan - 9 november 2018 09:36


Ännu en gråmulen dag ute med lite duggregn och plus 7 grader. Det gjorde inte oss något utan vi vandrade ut och gjorde ett litet storverk, igen. Gick runt Lötsjön och det tog nästan en och en halv timme, det som kanske tog knappt en timme förr. Men, det var skönt att få frisk luft.


 

En del nya saker såg vi vid vår morgonrunda. Dessa till exempel, julprydnader, eller julrenar. Lite tidigt men de lyste så vackert. Speglar sig i vattnet, gör de också. De fanns på den lilla ön som finns på Lötsjön.



 

Här syns de lite bättre.


 

Här var det någon som tydligen tyckte att bänken såg lite trist ut. Fint gjort, onekligen.


 

Påminner lite om målningen på Duvbo grillen på Tulegatan. Nej, kanske inte. Utom den blå färgen då.



  

Såg inte ut som en vanlig fågelholk, för liten ingång. Nej kanske en liten mes kommer in.


  

 

Lustigt ställe att sätta en holk på och vilket litet hål. Insekter kanske ska bo där på vintern.


 

Denna också, litet hål och nästan nere vid marken. Inget för fåglar.


 

Litet annorlunda typ av holk, igen.


 

Den här tror jag är för insekter i alla fall.


 


Det var så länge sedan som vi gick runt Lötsjön så jag njöt av att se allt det nya. Detta var nytt, för mig. Vet ni vad det är? Svaret kommer i nästa inlägg.


Det var härligt att komma ut och "gå av sig" lite. Vi var på restaurang igår och firade en väninnas födelsedag. Sedan hem till oss för fika så det blev lite mer och mycket mat. Men gott var det och hon verkade glad och nöjd.



Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards