…och då hörde vi denna psalm av Johan Ludvig Runeberg. Vi hör ju ofta på radio Viking då vi äter vår frukost och mitt ibland alla profana låtar kom denna psalm.

Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer.
Du käre Gud som är barnens vän, till Dig min tanke jag vänder.

Jag är så glad att få tacka Dig, och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att Du ser på mig, och vad jag ber vill Du höra.

Tack för allt gott Du mig ständigt ger att känna, älska och äga.
Tack, gode Fader, för mycket mer än jag kan tänka och säga.

Så skydda mig med Din starka hand, Du Fader god utan like,

och låt mig växa för livets land, som är Ditt himmelska rike.

Det är vad jag gör varje morgon, ja även annars, jag knäpper mina händer och tackar för att jag får vakna till en ny dag och ber om hjälp för dagen som ligger framför och för mina nära och kära.

Det kanske låter för många av er som naivt och barnsligt. Ja, det är ju som ett barn vi ber till Gud vår Far och barnslig har jag alltid varit. Det är också viktigt att tacka. Tacka för allt som vi har. Bara detta med att kunna se och höra, känna och tänka är värdefullt, sådant som vi tar så för givet.

I dessa dagar är det så mycket som händer som jag inte begriper, då är det fint att kunna vända sig till någon som vet allt i förväg och som kan leda och hjälpa, om man uppriktigt ber om hjälp. Jag är ju till min läggning en orolig själ. Det kanske inte syns utanpå, men inuti är jag nervös, orolig och splittrad. Inget självförtroende och dålig självkänsla.

 ”Det kanske är därför hon behöver en Gud”, kanske många av er tänker. Jag kan villigt erkänna att jag känner en tillit och tro på att Han tar hand om allt. Sjukdomar och tragedier kommer, ja visst, jag är inte befriad ifrån det, men jag tror fullt och fast på att Gud inte ger mig mer än vad jag orkar att bära.

Många tror inte på någon god Gud eftersom det ser ut i världen som det gör. Krig, elände, pandemier, översvämningar, jordbävningar och allt vad det är. Det värsta är ju dessa krig och detta övervåld som finns, våld mot barn och oskyldiga människor. Varför tillåter Gud detta, om Han nu finns och är allsmäktig?

Jag kan inte svara så bra på det, men jag kan säga så här. Gud gav oss människor en egen fri vilja, många utnyttjar denna fria vilja till att göra ont, att genom makt sätta sig på andra och förstöra och förgöra.

Det är skönt att veta att övervägande del av mänskligheten är goda och vill gott och gör gott och vi vet att det lönar sig i det långa loppet.

Tankar som dök upp i mitt huvud, enbart av att jag hörde en psalm sjungas på radion.

Ett hjärta har bildats i tallriksmaten.

En klick smör kan också bilda ett hjärta. Men hur gjorde jag för att få det på min handled? Ingen aning.

Lite snö kom i morse då vi vandrade ut i det blåsiga vädret.

Ett råd ifrån min Optimistlåda:

Vi måste försöka ta till oss

vardagens glädjestunder.

Då har vi redan kommit mitt i veckan och snart slut på januari månad. För mig känns det otroligt att det har gått över en månad sedan julafton. Vart försvinner tiden och gör jag något vettigt av den? Jag vet inte. Det vanliga för att livet och tillvaron ska gå runt för oss, gör jag ju förstår.

Idag till exempel så har vi tvättstugan. Så det  blir lite spring fram och tillbaka. Jag är tacksam att vi har tvättstugan i samma fastighet som där vi bor, så vi behöver inte gå ut. Är också tacksam över att jag kan gå ner och jobba med tvätten, att det är en sådan bra dag och att jag känner mig utsövd. Jag har sovit mycket dåligt i flera nätter och då blir jag så elak och tvär. Eller lättirriterad, vill helst vara ensam och för mig själv sådana dagar. Onödigt att mitt tråkiga humör ska gå ut över Mysingen som inte har gjort något.

Jo, igår gjorde han något trevligt. Han kom hem och förärade mig denna mysdress. I min färg också. Vi förlovade oss för 15 år sedan igår. Där har vi tiden igen, som bara försvinner.

Denna har jag också fått av Mysingen, en fin bok.

Signerad och allt av författarinnan, Kerstin Svensson. Hon har ritat och målat så fina bilder i boken och med texter av psalmer, sånger,  eller andra citat.

Tack för dofter och smaker,

för färger och ljus,

för skapelsens skönhet,

för vindarnas sus.

Tack för möten i samtal

för konst och musik,

för skrattet för gråten

som gör livet rikt.

Oj, tvättstugan kallar.

Hoppas att ni alla mina bloggvänner har en bra dag.

---är det idag.

Några tänkvärda ord på dagens datum.

Elens dag firas idag. Det är en dag som är värd att firas, för hur skulle vårt samhälle se ut, utan elektrisk ström. Jo, visst, jag vet, förr fanns det inte el, men då visste ingen om dess makt. Nu är det skillnad. Om elen skulle försvinna, säg en vecka mitt i vintern, hur skulle vi klara oss då? På landsbygden med vedspis och fotogenlampor, skulle det gå lättare, men i städerna, där nästan allt är beroende av elström. Allt är ju uppbyggt så och mer och mer blir det.

Ljus och värme i våra hus, kylskåp, frys, dator, mobil, för att bara nämna några. Tänk så många apparater vi har som går på elström och även bilar nu för tiden.

Tack vare elen så är våra liv lättare, friskare, tryggare och ljusare, bland mycket annat.

Då Mysingen och jag är ute och går mörka mornar så stannar jag ofta och beundrar och njuter av alla ljus installationer som finns denna tid.

En morgon sa Mysingen: ”Du måste ha haft det väldigt mörkt då du var ung. Det fanns väl inga ljus där uppe i skogarna? Jag har nämligen aldrig träffat på någon som är så fascinerad av lampor och lyktor som vad  du är”.

Ja, jag älskar denna årstid och mest tiden kring jul då ljusen lyser upp, både ute och inne.

Jo visst, det stämmer. Det var mörkt på kvällar och mörkret kom tidigt. Då det var vinter och snö gick det rätt så bra för då lyste snön upp och var det klart väder så kom månen och stjärnorna fram, var det dessutom kallt, hade vi möjlighet att få se det vackra norrskenet. Men annars, hösten innan snön kom så kunde det vara kolmörkt, becksvart, kolsvart eller vilket adjektiv du vill använda.  Inte en ljusstrimma syntes. Inga gatubelysningar, men hade man tur kunde man tidiga kvällar se något ljus glimma i någon grannes fönster. Tidiga kvällar, måste det vara, för på landet gick vi och lade oss tidigt, i alla fall de flesta.

Ur Ordspråksboken 20:12

Ögat som ser, örat som hör,

det ena som det andra

har Herren gjort.

...är det någon som kommer ihåg?

Här skall tändas!

Tänt var det här!
Eld i berget!

Kom igen!

Vet inte varför dessa rop ekar i mitt huvud. Måste skriva ner dom så att de försvinner lite längre bak i huvudet.

Kanske är det för denna vackra himmel. Den lyser som om det brinner. För några mornar sedan tog jag denna bild.

Jag kommer ihåg då jag var barn och min pappa skulle spränga i berget ovanför vårt hus. Ja, han gjorde sådant också. Min pappa var duktig på allt, tror jag. En riktig allkonstnär, som många bönder måste vara förr i tiden för att få ekonomin att gå ihop.

Men, i alla fall.

Då hördes dessa rop uppe ifrån skogen. "Här skall tändas"!  En stund efteråt  "Tänt var det här"! Och sedan. "Eld i berget"! Sist men inte minst. "Kom igen"! Då visste vi, klart och fritt fram.

Vet inte om det fungerar på detta sett nu, har inte hört det, fast jag har hört att det har sprängts. Kanske har de tutsignaler nu, något liknande Hesa Fredrik. Nej, jag känner att jag måste läsa på om detta.

I går var det plus 2 grader då vi gick ut och ingen snö, is eller halka.

Jo, is fanns det som här utanför Idrottshallen, vid folbollsplan. Där har kommunen anlagt en fin liten skridskobana.

Men i morse minus 5 grader och det hade kommit mellan 5-10 centimeter snö, enligt vädertjänsten. Det hade inte hunnits med att plogas så vi fick se upp, eller ner för det gällde att vara på alerten. På vissa ställen hade det yrt snö så det var högar och på andra ställen så hade snön nästan blåst bort och vi kunde känna att det var halt under. Mysingen hade som tur var, broddarna på sig.  Eller, han var förutseende. Många bilolyckor var det i morse, hörde vi på radion.

Vitt och fint på denna buske.

Några ord ifrån Ordspråksboken 21:3

Att öva rättfärdighet och rätt,

det är mer värt för Herren

än offer.

Var rädd om er och varandra.

Vi har en köksklocka som det är något mycket märkligt med. Jag blir inte klok på den. Det är en lite äldre klocka som jag och min förra man köpte på 1970-talet och som har hängt med sedan dess. Den är ovanlig och jag tycker om den.

Som så många andra klockor går den på batteri och cirka för ett år sedan, så stannade den. Batteriet var slut. Vi bytte batteri, men klockan ville ändå inte gå. Försökte på alla sätt och vis. Mysingen kollade upp batterierna och det var inget fel på dom så vi antog att klockan hade gått sönder. Även klockor har väl en viss livslängd. Den fick hänga där på väggen och vi ställde visarna på tolv, så att vi kunde komma ihåg att den inte fungerade. Jag ville inte slänga den.

En morgon, ett tag efteråt såg vi att klockan hade börjat att gå igen. Vi blev paffa, ingen hade rört den, men ändå nu fungerade klockan precis som den skulle. Begrep inte varför men den gick och vi behövde inte köpa någon ny.

Den fortsatte att gå, tills i början av december, då stannade den igen, la av precis. Samma procedur, batterikoll och så vidare.  Nej, stendöd.

I går morse då vi satt och åt frukost tittade jag på klockan som jag automatiskt har gjort många gånger, men nu, den gick igen. Efter att den hade stått i över en månad.

Vad är det? Vad vill den säga oss? Jag menar en klocka som ingen rör och den bara hänger där, kan ju inte sättas igång av sig själv. Eller? Någon som har en förklaring? Glappkontakt? Vibrationer i husväggarna?

Dagens ord ifrån min almanacka.

Var rädda om er och varandra.

Nu har vi fått plusgrader, så fort vädret ändrar sig. Skönt att slippa halkan och nästan all snö är borta.

Den här snögubben fanns i förrgår, men i morse, inte en endaste bit kvar av den.

Strax efter jul då vi gick vår morgonrunda och kom till Esplanaden låg det några granar intill en husvägg.  Kanske var det 2-3 stycken.

 Förra veckan så såg det ut så här.

I morse så hade högen växt. Det blir fler och fler. Ja, idag är det ju Tjugondedag jul, eller Knut som det står i almanackan. Min ena bror har namnsdag denna dag.

Så julen och helgerna verkar vara över för denna gång. Men inte min Amaryllis, den blommar fortfarande. Några dagar före jul så kom de ifrån den kyrkan som jag tillhör, Centrumkyrkan, med blomman och önskade God Jul och ett fint år 2022. Det var mycket vänligt och jag blev glatt överraskad.

Av en kompis fick jag denna fina jultomte, då hon kom och hälsade på oss.  Hon vet att jag älskar katter.

Jag läser inte mycket nu förtiden, inte som jag gjorde förr. Lite jobbigare att läsa böcker nu. Men ibland så kommer det en bok inför mina ögon som jag måste läsa.

Det är så mycket i denna bok som får mig att skämmas. Varför är jag en sådan mes? Då jag läst i ovanstående bok så har jag insett att jag säger ja och inte nej. Jag har jättesvårt att säga nej till någon om de ber mig om något.

Har det hänt att du har köpt något som du inte vill ha för att inte göra försäljaren besviken? Jo, mig har det hänt och jag vill inte gärna gå in i en affär om jag inte tänker köpa något.
”Vi kan väl gå in och titta”? kan Mysingen föreslå.  Jo, visst kan vi det, men något måste vi ha med oss därifrån, tycker jag.

Kanske är det därför som jag hellre handlar i varuhus, där är det mera opersonligt. Ingen kommer fram och frågar: ”Vad kan jag hjälpa till med”?  jag kan köpa något, eller jag kan låta bli.

I små butiker blir vi bemötta mera personligt och ofta av den som äger affären. Då kan det uppstå situationer som kan bli pinsamma, för en så´n som mig, som inte vill säga nej.

Talar du om för frisören om du ogillar hennes sätt att klippa dig?

Nej, jag har så svårt för det.  Vill inte göra henne ledsen. Ja visst, jag vet att det är dumt och Mysingen talar ideligen om för mig att jag måste säga till, jag måste säga ifrån. ”Det är du som bestämmer hur håret ska klippas”. Jag vet, och så kommer jag därifrån och är inte nöjd. Nu har jag inte varit och klippt mig sedan i november 2019.

Lite bättre har jag kanske blivit de senaste åren, lärt mig, men jag har mycket kvar att lära.

Var rädda om er och varandra.

Häromdagen då vi vandrade ut var det en skön morgon. Termometern stod på noll och det var ingen nederbörd och det var vindstilla. Som en dam sa som vi mötte på vår runda:

”Det är så skönt att det inte blåser”.  Kunde inte annat än att hålla med.

Det var lättare att gå än häromdagen då det hade kommit en del snö och plogbilarna hade inte hunnit med riktigt.

 De är duktiga på att ploga och sanda cykelvägarna, men til höger syns det att där man ska promenera, det är inte så viktigt. Vi gjorde som de som syns längre bak i bilden, gick på cykelbanan, den och där bilarna kör var isfria. Vi vill inte ramla och bryta armar eller ben. Hörde om en bekant som nu ligger på sjukhus. Hon hade halkat, ramlat så tokigt så att hon bröt armen. Tycker så synd om henne, hon är några år äldre än mig.

Det är skillnad på kommunerna. Här syns det tydligt, gränsen mellan Solna och Sundbyberg. Solna, hade plogat och sandat.

Vår stads grundare ser ut att ha klätt sig i uniform.

Sundbybergs kyrka. Det syns som om klockan är åtta. Trodde inte att vi var så sena.

Då vi kom hem gjorde vi i ordning frukost, det var fortfarande lite mörkt ute så vi tände ljus och satte på radion för att lyssna. Lyssnade på nyheterna och kopplade sedan över till Radio Viking. Den sänder på frekvens 101.4 ifrån Ekerö, över Stockholms området. Det är en radiostation som spelar klassiska låtar, med brett utbud, schlager, visor, pop och även ibland religiösa sånger.  Många av melodierna är ifrån den tiden då vi var unga, eller medelålders då, vi känner igen oss, på ett helt annat sätt än dagens moderna låtar. Mycket är på svenska, vilket jag uppskattar.

Vi fick lyssna på Björn Höglund som presenterade programmet  ”Gyllene Toner” mellan 8-10. Han spelade många kända sånger som jag har sjungit många gånger, och kan utantill, som ”Gyllne Morgon”, O store Gud”, ”Han har öppnat pärleporten” och denna fina:

Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.

Det finns alltför många som vill tala om
att du bör vara si och så.
Gud Fader själv, Han accepterar dig ändå,
och det kan du lita på.

Du passar in i själva skapelsen,
det finns en uppgift just för dig.
Men du är fri att göra vad du vill med den,
säga ja eller nej.

Var rädda om er och varandra.

Nu har vi fått vinter igen, kyla och snö. Jag kan inte säga att jag har något emot det, tvärtom. Ren, klar, frisk luft och är det inte halt så är det jättemysigt att vandra ut tidiga mornar och njuta av lugnet. Undrar om jag inte skulle bo någonstans i Norrland, kanske jag passar bättre där.

Fast, jag får ju se många vackra hjärtan då jag går ut här. I Norrlands skogarna finns det inte mycket av den varan, men å andra sidan så finns det där en storslagen natur.

Vi gick över Tornparken.

Inte en människa vid lekparken.

Men här såg vi spår av mänskligt liv. Visst ser snögubben stor och fin ut?

Men den var jätteliten. Någon hade gjort en fin liten snögubbe ovanpå en soptunna.

Vi mötte en av våra grannar och stannade och pratade en stund. Hon, inklusive hennes familj, 4 st hade legat i Corona nu efter helgerna. De är vaccinerade och trodde att det var därför som de fick en lindrig variant.

Jag har inte berört detta med Covid-19 så mycket i mina inlägg, vad jag kommer ihåg, men nu tycker jag att det börjar bli besvärligt. Många som jag känner har blivit sjuka, till och med avlidit och denna nya sort, omicron, verkar vara mycket smittsam.

Min Mysings ena dotter skulle ha hälsat på oss i förrgår men ringde återbud, hade fått Corona. Jag känner många som har blivit sjuka i denna pandemi och jag är mycket tacksam att Mysingen och jag har klarat oss. Vi har gjort vissa begränsningar, mest jag då, som att undvika platser med mycket folk, jag går inte in i affärer så ofta, Mysingen handlar och då på tider då det är lugnt. Det som vi har saknat mest är de resor som vi brukar göra, ibland korta och ibland lite längre resor. Vi har endast varit på två resor under denna tvåårs period, vad jag kommer ihåg.

Vad jag kan förstå så kommer detta viruset stanna kvar, ett bra tag, kanske förändras och gå fram och tillbaka, men vi får kanske räkna med att det inte blir så lätt att utrota.  Så länge som många inte är vaccinerade, många resor fram och tillbaka och besöker platser där det finns mer smitta så är det svårt att stoppa eländet.

På den Almanackan som jag fick av min ena syster då jag fyllde år, står det ovanstående för denna dag.

Du kan tvivla på att stjärnor är eldar.

Du kan tvivla på att solen rör sig.

Du kan tvivla på att sanningen är lögn.

Men tvivla aldrig på kärleken.