Så kom vi då till Kristianstad där mysingen hade bokat rum på Hotell Christian IV.

Det har sin tjusning att åka runt så som vi har gjort och övernatta på olika hotell. Vi försöker att få så bra rum som möjligt för så billig penning som möjligt. Inte har vi något att klaga på heller. Det brukar finnas allt vi behöver.

Som synes, ett pampigt hotell, med namn efter stadens grundare.

Tjusiga mattor i korridorerna. Samma kungliga monogram som jag hade på min dräkt i förra inlägget.

 Denna var till att lägga väskorna på. Det enda som stötte mig lite var heltäckningsmattorna i rummet. Det är jag inte så förtjust i.

Jag tycker om tinnar och torn på husen.

Vi försökte också se lite av de städer som vi åkte igenom.  En annorlunda fontän, i Kristianstad tror jag.

Klart vi ville se havet också. Här utanför Trelleborg som vi också besökte för att få se palmerna på Strandgatan, men de höll som bäst på att förberedas.

Jag tror inte att det är fåglar som vandrar där, utan golfspelare.

Inget regn fick vi på hela resan, men jag tog en bild av flickor under paraply.

Vi åkte vidare och det blev lite större vägar ibland. Skånsk transformatorstation, tror mysingen, eller Skånes minsta slott.

Stolen kanske någon känner igen. men den är inte ifrån Älmhult.

Lunds domkyrka. Den började att byggas under tidigt 1100-tal. Det är en mycket pampig byggnad.

Över 700.000 besökare och cirka 90.000 firar gudstjänst här varje år. Det är gudstjänster varje dag. Den har utsetts till en av Sveriges sju underverk av Vetenskapsradions lyssnare.

Inte många kyrkobesökare den dagen vi var där.

Astronomiska uret i domkyrkan, visar verkligen allt. En av kyrkans största sevärdheter. I hela Europa finns bara tre av liknande ur bevarade. Två gånger om dagen spelar den. Samtidigt passerar 6 träfigurer, de tre vise männen med var sin tjänare, Jesusbarnet som sitter i sin mor Marias knä. När de passerar Kristus böjer de sina huvuden i vördnad.

Slut på översvämningarna, men skylten var kvar.

Av Skånska slott och herresäten såg vi Skarhults...

...och Trollenäs slott.

Väderkvarnar tycker jag är speciella. En Mölla på skånska.

En gammaldags fin vägvisare.

Vi har sett och upplevt väldigt mycket så det finns en hel del att skriva om, men vädret är så varmt så det är inte lätt att få någon ordning på tankeverksamheten.

Men, vad hände här? Var vi så trötta så att vi såg dubbelt?

Ett annorlunda och roligt varningsmärke för katt.

På tal om katter så var vi med om något riktigt hemskt.  Jag blir fortfarande alldeles kall då jag tänker på det. Katter är ju mitt älsklingsdjur. Nej,. Det får jag ta vid ett annat tillfälle.

Färden fortsatte!!!

Åh, vilken färd det blev. Så mycket som vi fick se och uppleva i vårt vackra land,

Musön. Har ni hört talas om den? Det hade inte jag förrän jag var där.  Kan tala om att vi under vår resa genom södra Sverige besökte 4 st, för mig, obekanta öar i insjöar. Slottsön, Musön, Hissön och Ivön. Det är något visst med öar, domkyrkor och världsarv. Vi försöker att besöka så många som möjligt av dessa.

I Helgasjön strax norr om Hissön i Växjö kommun finns en liten ö som idag heter Musön. På 1700-talet står ön benämnd som ”Måssö ön”. Dåtidens stavning av mosse.

Det var lite besvärligt att ta sig dit, över stock och sten.

Det var lite längre att gå än vad vi trodde, men vi kämpade på.

Mysingen var mycket spänd på att få åka den handdragna tvåmansfärjan från Hissön till Musön,  han skulle ju för första gången i sitt liv, själv dra en färja för hand, men se det fick han inte.

Beroende på att det numera är en vinglig flottbro över.

Mysingen och jag hade all möda i världen att gå på denna ranka anordning, men skam den som ger sig.  Sträckan var ju inte så lång men det blåste och vinglade betänkligt.

Färjan är ett minne blott. Endast draganordningen fanns kvar.

Ikea i Älmhult har jag inte besökt förut men på den här resan fick jag tillfälle till det. Det enda vi köpte där var dagens lunch. På Ikea museet strax bredvid inhandlades bara ett paket servetter för 10:-  Nej, nu ljuger jag. ”Kamprads lilla gulblå” fick också följa med hem.

Det var lite ovanligt att se möbler hängande i taket upp och ner. Som i bilden ovan.

Här var det stolar för alla storlekar.

Museet som låg i deras gamla lokaler tyckte jag var intressant. Att se  allt som Ingvar Kamprad byggt upp, hur det hela startades och möbler och prylar ifrån den tiden var spännande. Vi  i vår ålder kände igen en hel del ifrån längre tillbaka i tiden. Närmare bestämt 1960-talet.

Här var det en lina i taket där den ena efter den andra prylen åkte runt, runt. Jag fångade ett hjärta.

Färden gick vidare via Lönsboda till Barum och vägfärjan till Ivön.

Som synes, vi fick ringa för att en färja skulle komma och hämta oss.

Ock, den kom.

Så vi kunde åka över.

På Ivön gick vi och tittade på Biskopskällaren. Tänk att det finns så mycket i vårt land som jag inte känner till. En brant trappa ledde ner. Inget räcke och ojämt underlag så mysingen vandrade ner själv. Jag skulle troligtvis haft svårt att komma upp. Skäms för att behöva säga det, men det är bara att acceptera livet som det är och ha desto trevligare och roligare på de saker och platser som jag kan se och besöka.

Biskopskällan ingick tidigare i en större byggnad, Ivöhus. Troligtvis uppfördes det i början av 1220-talet av ärkebiskopen av Lund, Anders Sunesen. Åhus en stad på tillväxt, låg nära till, 18 km sydost om Ivön och Skräbeån, som förband Ivesjön med Östersjön, så den låg bra till för förbindelsen med omvärlden.

 Det syns  på väggar och tak att det är en mycket gammal byggnad. Titta bara på "fönstret" i muren. Tjocka väggar.

Vid trappan upp hade spindlar vävt sina fina nät.

Sveriges lägsta punkt besökte vi också. Det var också en bit att gå i i skogen. Jag tycker om skogspromenader, men det var lite väl varmt. Som tur var så fanns det skugga ifrån träden ibland och där kunde jag stanna och pusta ut, hämta nya krafter och fortsätta.

Det tog ett tag men fram kom vi. Det korrugerade plåttaket visar havsytan.

Nu har jag alltså varit på lägsta punkten i Sverige och har den högsta kvar att besöka. Kebenekaise. Misstänker att det inte blir av.

Lägre kan jag inte komma i detta inlägg. Eller längre.

Fortsättning följer...

Jag vill fortsätta och visa lite bilder som vi har tagit på vår resa ner genom Sverige. Småland och Skåne har vi bilat igenom rätt så mycket.

Efter frukosten i Målilla åkte vi vidare och hamnade vid Dädesjö gamla kyrka som har ett tak från 1200-talet då kyrkan byggdes.  Det är det enda trätaket med medeltida målningar som är bevarat i Sverige. Men idag återstår endast långhuset av den romanska stenkyrkan. Slutet av 1700-talet bedömdes kyrkan vara i så dåligt skick så den revs och de byggde upp denna kyrka på en tomt mittemot den gamla.

Vid den gamla kyrkan finns det en stor kyrkogård med en mängd gravar och gravstenar från långt tillbaka i tiden.

En hel del gamla gravstenar stod uppställda vid stenmuren. Fint att de äldre stenarna bevaras och finns kvar.

Här vet jag inte riktigt. Men tydligen så har trädet vuxit rakt över gravkorset.

På tal om kyrkor. Vi besökte också Krokeks ödekyrka vid Kungens gamla Eriksgata.

Vacker ingång.

De hade också en speciell och annorlunda plats för att sätta blommor på. En stor sten.

Här också likadant. Vackert och originellt.

Den här kyrkan kommer jag inte ihåg vad den hette men den har fått kritik för att den inte ser ut som en kyrka riktigt, utom korset på taket.

Vi åkte vidare genom lummiga alléer.

Hamnade vid Helgasjön och där låg ångbåten Thor. Den byggdes 1887. En av Sveriges äldsta ångbåtar.

Det var så fint vid sjön. Vi njöt.

En halv mil ifrån Växjö ligger Kronobergs Slottsruin, där Nils Dacke firade jul på 1500-talet. Troligtvis uppfördes slottet i mitten av 1300-talet.

Den första borgen uppfördes troligen i trä, men i mitten av 1400-talet byggdes det ett större stenhus, skulle ge ett starkare försvar. För, borgen låg bra till och gav ett rejält skydd eftersom den var omgiven av vatten.

Vindbryggan. Så inte vem som helst kom in. Det var oroliga tider och det var strider mellan danskar och svenskar om makten över Kalmarunionen och 1469 lyckades så danskarna inta Kronoberg, vilket då skulle ha förstörts, men byggdes snart upp igen.

Nils Dacke, som vi kommer ihåg ifrån skoltidens historietimmar, intog tillsammans med sina män Kronoberg hösten 1542. Från borgen styrde de Småland fram till Gustav Vasa kom och slog ner upproret året därpå.

Sista gången som borgen var i strid var 1612 under Kalmarkriget. Då var den under en kort tid belägrad av danska trupper. I slutet av av 1600-talet brann de översta våningarna ned.

I början av 1900-talet började man att konservera lämningarna. Staten är idag ägare av ruinen och på sommaren är den öppen varje dag.

Det var lummigt och fint där inne.

Fortsättning följer...

Hemma igen och allt har gått bra, över förväntan.

Då vi har bilat i så många mil och varit ute på vägarna så många timmar så blir jag oerhört tacksam att vi är välbehållna och inga större besvärligheter har inträffat. För, så folk kör ibland. Verkar som om de hade någon efter som jagade dom med blåslampa. Varför åka så fort? Det går att köra 90 då det är 90, mätaren behöver inte vara på 120 då, eller mera.

Flera olyckor har vi sett, efter det att det hänt,  kan tänka mig att det har gått för fort många gånger.

Sverige är ett vackert land och nu på vårsommaren är det helt underbart, träd, buskar och växter som blommar och frodas, grönt och skirt. Vädret har ju kunnat vara bättre, inte en enda regndroppe, jo, kanske någon enstaka, solen har lyst ifrån en klarblå himmel och molnen har knappast haft någon chans, eller mycket liten chans, att titta fram. Att då färdas fram i en bil från år 2000 utan luftkonditionering, har sina sidor.

Nästan varje gång som vi stannade till tyckte mysingen att det luktade bensin och det kände jag också, ibland. Han kunde inte se något läckage, men mycket finns i det fördolda. Lite nostalgisk blir jag då jag ser detta hus med sina fina skyltar.

Men dessa hade det säkert varmare, intet moln och solen gassar men cyklisterna trampar på. Vi kom att åka samma väg som ett cykellopp, men vi samsades. Några få av dom fick komma med på bild.

Vi stannade till vid ett "lusthus" för att svalka av oss och få skugga. Det låg så fint vid vattnet.

Då vi åker förbi "Kalle i backen", i Jönåker, en före detta diversehandel, då vet vi att semestern har börjat. För närmare 30 år sedan så slutade E4  att gå rakt igenom Jönåker, så nu är det inte så mycket trafik på den gamla vägen, så den tog vi.

Lunchen, den första dagen intog vi på Åtvidabergs Hotell.

Vi stannade ofta och bjöds på vackra utsikter. Här syns faktiskt några moln, men det "längsta molnet" är nog efter ett flygplan.

Jag älskar skogar och sjöar.

Vi åkte vidare genom Södermanland och kom ner till Småland. Där finns det mycket att se också. Som till exempel "Visans Skepp", i Storebro Vimmerby kommun. Ivar Gustavssons livsverk, en unik skeppssättning. Helt otroligt, väl värd att besöka.

Mysingen och jag gick där mellan de 40 inblästrade visorna och sjöng. Det ekade säkert ner emot sjön.

Ni förstår, vilket arbete som är nerlagt här. Det var psalmer och profana visor, de mest kända.

Det fanns bänkar att sitta ned vid med medhavd picknick, om så önskades.

Målilla hotell, där övernattade vi.

Närmare bestämt i ett annex bredvid, där hotellet också hade rum för gäster. Avskilt och fint.

Frukostmatsal.

Det var rikligt och gott.

Kocken kunde sin sak.

Den här ett i ett prylen, tycker jag om.

Detta fanns i hotellobbyn. En bild över de affärer med mera som fanns i Målilla förr. Nu var det inte mycket kvar. En matvaruaffär har de fått behålla. Hotellägaren berättade för oss lite om Målillas historia och om hur det har varit och om hur det är. Intressant, men tråkigt att det verkar gå åt avvecklingshållet, på fler och fler platser i våra småorter, eller mellanstora orter.

Önskar att den rubriken var sann, men verklighet och önskedrömmar är inte samma sak, men dom kan bli det.

Nu ska jag sluta att skoja,  detta är allvar.

Vi ska ju åka på en bilresa, bara mysingen och jag, neråt i vårt vackra land. Rutten i stora drag, vad jag minns, blir Gnesta, Åtvidaberg, Målilla, Älmhult, Kristianstad, Trelleborg, Lund, Klippan, Värnamo, Eksjö. Det blir inga stora Europavägar utan vi tycker att det är trevligare att komma närmare landskapen och se lite, därför håller vi oss på mindre vägar. Så, ni får gärna vinka om ni ser oss, en grön Citroën, bjuder då på kaffe om det finns ett konditori i närheten, och, om ni vill träffa oss. Vi startar i helgen och därför blir det inget datori på ett tag. Hotellrummen är bokade så det är bara att åka iväg.

Nu tillbaka till träningen. Tänkte att jag skulle se och känna hur mycket och hur länge som jag orkade att gå. Vi har ju inte gått runt Lötsjön någon gång i år. Där som vi gick nästan varje dag förut.

Sagt och gjort. Det första annorlunda som vi ser är denna information. Golfängarna blev Naturreservat i december i fjol. Härligt, jättebra. Då lär de inte kunna bygga bostäder där åtminstone.

Då vi kom ner till Lötsjön blev jag påmind om den roliga tävlingsleken som Bosse Lidén  bjöd oss på år 2016. Skulle fota olika antal av varje sort och jag valde fåglar, vilket jag upptäckte inte var så lätt. 2 fåglar, 3 fåglar, 4 fåglar, 5 fåglar och 6 fåglar. De ville ju inte sitta still. Men med dessa lyckades jag pricka in sex stycken. Den här gången var det betydligt flera. Jag ser i alla fall 20 st. inklusive de två i luften.

Uppe vid skogsbrynet vid Golfängarna har kommunen satt lökar, pingstliljor.

Lötsjön och fontänen, så vacker.

Dessa två har funnit varandra. Vi frågade mannen som brukar jobba där vid planteringarna och han sa att dom trodde att den vita var en Kaki Campbell och den gråsvarta en Blåanka. Ja, i mina ögon är de änder, men kanske inte i dom vanliga färgerna.

Såg inte till något hjärta som vi annars alltid brukar hitta. Det enda vi fann var detta. Nästan ett hjärta.

Vår runda tog nästan dubbelt så lång tid som vanligt och "andnöden"  (där var jag lite vitsig, som ni kanske märkte)var svår ibland, men hem kom vi. Härligt.

Ha det så bra alla mina bloggvänner. Jag kommer att sakna er för någon dator tar vi inte med oss och vi har inte några moderna mobiler.

...är den vackraste ute i naturen. Våren, då det börjar att växa och gro, grönskan är som skirast och många träd och buskar står i full blom. Dessa dagar har vi ju också fått varmt väder, så varmt att det känns skönt att hålla sig i skuggan.

Dom här blommande träden finns på Esplanaden strax innan järnvägsövergången, den övergång som vid morgon och kvällstid "plingar nästan jämt". Tåg som hela tiden ska åka förbi. Det är ju både fjärrtåg och lokaltåg så det är mycket med trafik. Här på bilden är bommarna, som oftast, nere.

Den här bilden har jag tagit ifrån vårt vardagsrum. Det blommar så vackert vid Tornparken.

Bild tagen ifrån köksfönstret. Häggen blommar för fullt.

Den här lille gynnaren satt så stilla och kollade in oss då vi gick i Tornparken.

Ekorren satt alldeles stilla och iakttog oss. Jag försökte här att zooma in honom. Tyckte att det var lite märkligt att han inte sprang sin väg som de brukar göra, dom är ju så snabba. Den kanske är van vid folk.

Vid Tuletorget stannade vi för att vila och fick samtidigt hålla lite koll på gubbarna som verkade att komma högre och högre upp på husfasaden. Undrar vad de hade där att göra. Får kolla se´n om de kanske sätter upp något.

Men, helt plötsligt så började de att åka ner igen och vi hörde lite rop och prat.

Det var en Lapplisa som försökte sätta lite parkeringsböter på männens bilar som de hade ställt så fint framför huset. Men då gick vi, så vi vet inte hur det blev. Om de fick stå där eller om de måste flytta bilarna. Ni ser kanske Lapplisan där i svart framför den vita bilen.

Ha en bra dag, om ni kan så passa på och njut av det fina vädret.

Häromdagen frågade jag min mysing om han ville följa med mig till Kungsträdgården för att titta på alla vackra Japanska Körsbärsträd. Jag tror att träden anlades i slutet på 1990-talet och jag hade aldrig sett dom blomma. Nu tyckte jag att det var på tiden.

Vi tog tunnelbanan till station Kungsträdgården och därifrån var det inte långt att gå.

Så vackert det var. Tänk att jag har bott så nära men aldrig varit där, dom veckorna som träden blommar.

Det gick nästan inte att se sig mätt på det vackra.

Blommorna är bara så vackra.

Men, som synes, jag blev trött. Jag ser ju nästan arg ut. Jag lovar, det var jag inte.

Förstår inte vad dessa duvor äter. Jag såg inte det minsta lilla frö eller brödbit. Mysingen och jag kom också med på bilden som är tagen under Sergels torg.

Vi gick till Sergels torg och ner till Skoaffären där jag  brukar hitta skor som passar mina fötter. Det var dags igen och jag ville passa på då jag ändå var i stan. Det var cirka ett år sedan jag var där senast. 

Efter väl förrättat värv skulle vi ta oss hem. Men så jobbigt. Det var så länge sedan som jag åkte rulltrappa och de som finns i Duvbo och Kungsträdgården är verkligen långa. Då kände jag att detta går inte, jag kan inte stå i en trappa som rör sig så länge. Det är svårt att förklara men jag var för ostadig och för slut. Hiss? Jo, visst finns det hissar, men har ni åkt i en så´n? Tycker inte om att åka hiss, men måste jag så måste jag.

Jag sa till mysingen att jag tror inte att jag kan åka med på bilresan som du har bokat, nästa vecka, det blir för jobbigt, jag har inga krafter kvar. Men han tyckte att jag behövde ju bara sitta i bilen, inte göra något. Jag vet inte.

Blir så ledsen. Hur ska det bli  och hur ska det gå? Jag brukar vara glad och optimistisk men nu känns det som om allt tar emot.

Ska i alla fall ta min mysing i handen och vandra till hårfrissan, nu strax. Dags igen för klippning av mitt hår.

Det börjar att bli vår och sommar ute och det skulle vara trevligt att göra fint och sittvänligt på balkongen. Men, det är inte skönt att sitta där nu, än om det för vädrets skull går.

Kommunen har nämligen sedan tidigt i höstas hållit på med gatan utanför hos oss. De gräver och river upp. Dammet ryker och det känns smutsigt både inomhus och utomhus. De skulle ha varit klara för länge sedan. Mysingen frågade häromdagen varför det dröjde, varför det tog så lång tid. Förklaringen var att det hade varit så kallt, fruset i marken, hade hänt en olycka så de var färre som jobbade. Jag tittar ut ibland och då ser jag oftast att någon jobbar och några tittar intresserat på och någon är chef. Usch, nu verkar jag elak, men jag är bara så trött på detta. Tråkigt detta med olyckan, men det var tydligen någon som bröt benet.

I går hände visst något besvärligt, en olycka,  här utanför också, eller i något hus. Det kom flera polisbilar, ambulans, brandbilar, bland annat två stegbilar. Hoppas att inte någon kom till skada utan att det gick bra.

Vi hade ett par vänner här på middag och de röker så vi dammsög balkongen och möblerna så gott det gick så de kunde röka därute och de klagade inte så det gick tydligen bra. Men några växter har vi inte kunnat sätta  ut ännu.

1:a maj tåget gick programenligt vår gata fram i tisdags. Orkestern spelade vackert. Bilderna har jag tagit inifrån vår lägenhet.

Men, ni ser hur det ser ut, en riktig arbetsplats. Det var inget långt tåg detta år. Några tappra personer trotsade det småkalla vädret och tågade fram.

Det brukar varje år vara statsministern som talar här i Tornparken på 1:a maj. Jag har sett Göran Persson, Mona Sahlin, Ingvar Carlsson och Stefan Löfven.  Men jag läste i tidningen att Stefan Löfven frångick traditionerna i år. Kanske därför som det var mindre folk.

Polisen var där och såg till att hålla ordning. Fast som ni ser, det verkar inte vara så många som lyssnade på talet av näringsministern Mikael Damberg, som talade istället för statsministern.

Efter ett tag började det att regna och då krympte åhörarskaran ännu mera.

Dagen efter. Bara stolarna kvar. Podiet är bortplockat.

Kan ni gissa var jag har tagit denna bild? Nej, jag förstår det. Men, bilden är tagen ifrån biljetthallen på T-banan i Duvbo. Jag tog bilden genom fönstret. Tyckte att det var så fint gjort av någon att sätta ut en blommig fotölj och plantsätta blommor i den.