Alla inlägg under maj 2015

Av wiolettan - 30 maj 2015 08:44


Vi får se och höra en hel del vid våra tidiga morgonpromenader. Jag hade ingen kamera med mig idag så jag kunde inte ta några bilder.


 

Kommer ni ihåg denna bild, som jag har haft här på bloggen för cirka en månad sedan. Vi har undrat om denna sothöna fick några ungar och i morse fick vi se en unge som simmade runt bredvid sin mamma och titt som tätt blev matad med morgongodis.


I närheten fanns boet där maken jobbade och slet för att fixa till det. Vi undrade varför? Hon hade ju fått en unge, vad vi såg. Men sothönan doppade ner huvudet, drog upp det ena vassröret, eller strået, efter varandra, simmade till boet och byggde till, både på bredden men särskilt på höjden.


Jaha, tänkte vi, de ska ha ett större bo av någon anledning. Vi gick vidare och mötte den pigga 91-åringen som berättade att hon, för några dagar sedan, hade sett en skrattmås sitta på sothönans bo och förstöra det, tog bort bit efter bit, såg det ut som.


Vi gick vidare och träffade på en man som vi brukar stanna och prata med varje gång vi ses. Han sa att han hade sett skrattmåsen sitta och äta på sothönans bo. Där fick vi förklaringen till att det bara fanns en unge. Naturens lagar, ett tufft liv, för att försöka att överleva.


Då vi kom till Tulegatan såg vi vid ett övergångsställe en liten familj. Den lilla killen satt på en sparkcykel som pappan höll i med en så´n där pinne. Killen kunde väl vara mellan 2-3 år. Han pekade på stolpen där man ska trycka på knappen för att bilarna ska stanna. Han tryckte på knappen och sa: "Tack".


Det var ju så tidigt så det fanns inte en bil i närheten men jag blev glad att föräldrarna lärde honom i tidiga år hur man ska göra. Lustigt bara att han sa tack. Tydligen har föräldrarna lärt honom det också, att säga tack om han fick något och nu fick han grönt ljus. Det var nog första och enda gången som jag fått vara med om att någon säger tack av den anledningen. Men roligt och gulligt var det och både mysingen och jag log.


Det var plus 8 grader i morse och solen sken, men nu har det kommit moln och senare idag ska det regna. Blir kanske ett jobbigt marathonlopp i Stockholm.



Av wiolettan - 28 maj 2015 08:52


Elva grader plus och solen skiner och vi tog en promenad på 55 minuter. Igår blev det dåligt med den varan, flimret ställde till det. Är glad att jag har tabletter som lindrar det mesta, och, att jag har det så att jag kan köpa dom. Inte har jag några drösar med pengar, i madrassen, kanske bättre än på banken, men jag hankar mig fram och känner mig inte orolig över ekonomin. Jag litar på att Gud hjälper om det krisar för det har han gjort hittills.


 

I helgen var vi till min äldsta bror Ivar på fest, det var så trevligt. Här är han och min man.


 

Min bror fyller 88 år i början av juni. Han får fortfarande vara frisk och kry. Äter inte en enda medicin. Ibland undrar jag om vi har samma gener.


 

Till förrätt fick vi en enormt god soppa. Len och mjuk med sting i.


 

Huvudrätt, kyckling med ris och grönsaker.

Till vänster på bilden ser ni ett häfte med visor. Min mysing brukar göra i ordning till oss ett sånghäfte som vi har, det är så roligt att sjunga.


   

Efterrätt, blåbärsglass med olika bär till. Gott och friskt.


Nu ska vi strax iväg och handla lite till helgen, istället för i morgon. Ha en finfin dag.



Av wiolettan - 27 maj 2015 07:57


Vet inte varför, men jag förknippar nyckelpigan med lycka.


Jag är uppvuxen på "rena rama bonnlanne", där jag tidigt fick lära mig att vara rädd om naturen. Vara rädd om alla levande varelser, det gällde både människor, djur och växter.


Vi fick lära oss att spindlar, myror, skalbaggar ja alla småkryp hade en funktion här på jorden, de fanns till för någon eller något.


Nyckelpigan den skulle man vara aktsam om för den spred lycka. Det kändes alldeles speciellt om man fick se en nyckelpiga. Undrar vad det kommer ifrån, att den sprider lycka? Sa dom det bara, eller är det skrock?


Så känner jag det fortfarande, eller ännu mera nu efter att ha bott i en storstad i över femtio år. I dag hände det för första gången i år. Jag såg en nyckelpiga, så liten men så vacker. Men så fel jag hade, då jag kom närmare så såg jag att det inte var någon nyckelpiga, långt håll, svaga ögon och en livlig fantasi då kan det hända mycket.


Färgerna på en nyckelpiga kan vara lite olika, många skiftningar. Svart, rött, gult och brunt, brukar ingå. Det är en liten skalbagge men ack så vacker med sina prickar. Den är nyttig också, äter bladlöss. Det finns både tvåprickig och sjuprickiga. Jag gillar mest den klarröda med sju prickar i svart.


 

Denna bild tog jag ett annat år.



Av wiolettan - 25 maj 2015 08:19


Satt just för en stund sedan och tittade ut igenom fönstret.


 

En mycket vacker syn mötte mig. Gröna blommande träd, i olika färgnyanser. Undrar hur många gröna nyanser det finns? Hur som helst är det mycket vackert. Tänk, om jag inte kunde se allt detta?


Det för mig tillbaka i tiden i tankarna, cirka 55 år. Oj nu verkar det för många en hel livsålder, och visst, det kan det vara för somliga, men jag lever än.


Till ämnet. Då hade jag förmånen att tillbringa många helger tillsammans med blinda barn och tonåringar från Tomteboda blindinstitut.  Deras ålder var mellan 12-16 ungefär, utom några som var lite äldre. De gav mig  bland annat, två nyttiga läxor för livet.


"Ta inte din syn för givet".

"Var glad och tacksam".


Dessa ungar, fast de inte kunde se trädens grönska eller något annat, så var de full av livsglädje och energi.


Jag minns bland andra en nittonåring, ej tjej som var lika gammal, eller ung, som jag. Hon hade så stora vackra ögon och det gick knappast att se att hon var blind om man inte tittade ordentligt och såg att ögonen inte "levde", det var inget liv i blicken. Men, hon var för mig en verklig förebild, lugn, glad och lycklig. Hon hade vid 10-års ålder ramlat på isen då hon åkte skridskor och slagit sig så illa att hon tappade synen. Hennes pappa blev så arg att han ville inte veta av henne efter detta, han ville inte ta hand om henne, hon blev inget, för honom.


Ingegärd, som hon hette, klarade sig bra i livet ändå och hon kom ihåg de olika gröna färgerna på träden. Jag har träffat henne sedan vi har blivit "vuxna" också. Hon hade fått en bra plats och kunde försörja sig själv.


Bli en möjlighetare. Oavsett hur hopplös en situation

ser ut att vara, eller faktiskt är.

Höj blicken och se möjligheterna.

Se dem alltid för de finns alltid där.

Av wiolettan - 22 maj 2015 10:31


Gubben och gumman var ute och gick. Dom såg några modernt klädda ungdomar. Då sa gumman:


"Tänk vilka krav ungdomen har i dag på kläder å TV å sånt. Annat var det då vi var unga. Då kunde vi nöja oss med att tillbringa lördagskvällarna framför kakelugnen och roa oss med att jämföra tårna".


Tiderna förändras och vi med dem.


På tal om gumma så tycker jag inte att nedanstånde dam är en gumma.


 

Men hon fyller 91 år om en månad. Vi träffade henne i morse då hon som vanligt var ute och gick med sina stavar. Hon tar en morgonpromenad varje dag om hon inte har något annat som hon måste passa.


Tycker inte att mannen bredvid är någon gubbe heller. Han har kepsen på sig för solens skull.


 

Han gav mig detta hjärta.


 

Är det inte vackert? Här syns det kanske bättre, i min hand.


Trevlig helg önskar jag  er som tittar in till mig.





Av wiolettan - 21 maj 2015 11:17


Visst det känns så. Vi har för första gången sedan jag fick ont i ryggen gått en promenad runt Lötsjön. Det gjorde ont, det var jobbigt men vi kom runt på 1 timme och 5 minuter. Annars tar det cirka 50 minuter eller mindre.


Solen sken och det blåste inte så mycket, 8 grader varmt.


Så gubben och gumman gick glada hand i hand. Behövde mysingens stöd.


 

Ett annat strävsamt par.


 

Det finns strävsamma par i naturen också, med söta ungar och många. Canadagäss.


 

Här blev det lite trubbel. Honan jagade iväg någon, kanske en hane, vet ej.


 

Här är en annan kull med ungar.


  

En vacker svan.


 

Den hade huvudet för det mesta under vattnet, jagade mat.


  

Någon hade tappat sina solglasögon. De låg så prydligt där på gruset så det syntes nästan som de var ditlagda med flit, men varför det då solen skiner så fint. Inte var de trasiga heller.


Ungkarlen Roland bad en dator att skaffa honom en perfekt partner:

"Jag vill ha en vän som är liten och söt och tycker om fiske och gruppaktiviteter", skrev han i formuläret.


Efter en lång stund svarade datorn:

"Då får du nog ta och gifta dig med en pingvin".





Av wiolettan - 19 maj 2015 08:10


Idag skiner solen här och det känns ovanligt. På något sätt verkar då sommaren komma så nära och det är ju inte heller så många veckor kvar innan sommarmånaden juni är här.


Den här sommaren blir lite speciell för oss, det jag kan säga är att det ska bli spännande.


I juli har vi en syskonträff i mitt föräldrahem i Ångermanland. Då ska vi syskon, kvarvarande 8 av 10, samlas och umgås några dagar tillsammans med våra respektive och barn och barnbarn.


Fick ett telefonsamtal ifrån min näst äldste bror häromdagen och han berättade att han och hans fru hade besökt en gudstjänst som en del av våra kusiner höll i. Dom kusinerna hade haft en liknande syskonträff i helgen och dom hade sitt bardomshem bara 3 km ifrån vårt. De var också 10 syskon så vi umgicks ju en hel del.


Nu hade de i alla fall frågat efter min bok, hade hört talas om den, hur vet jag ej, för jag har inte gjort någon reklam direkt för den, och ville köpa och jag som har bara 5 ex kvar. Har ju beställt flera upplagor än från början men nu får det vara, jag tar upp dom som jag har så är den boken slut. Tänk att "Minnen från mitt Inre" kunde bli så "populär", det kunde jag inte tro. Vet att många av er som läser min blogg också har köpt den. Men nu blir det inga kvar, jo jag har sparat en och mysingen har en.



 

Här är vi. Bilden togs i början av 50-talet.


Den är ju mycket barnsligt skriven och handlar om min uppväxt i ett jordbrukarhem på 40-50 talen. Jag började skriva den 2005, året efter det att min förra man avlidit, mycket som terapi och för att skingra tankarna.


Om några timmar så skall jag försöka att ta mig ner till vårdcentralen, hoppas att det går bra.


Ha en bra dag alla fina bloggvänner.



Av wiolettan - 18 maj 2015 08:52


som Annika skrev i sin kommentar då hon uttryckte sin glädje över att solen sken.


Jippi, får jag säga i dag för nu i morse kom jag ut på en kort, kort promenad, kanske 20 minuter, men ändå, verkligen roligt. Jag har ju varit inomhus nu i snart en vecka utan att kunna gå ordentligt. Men, nu verkar det börja lätta, härligt. Mysingen har hjälpt mig mycket, till och med då jag skulle lägga mig i sängen, har svårt att tänka mig hur det skulle ha gått utan honom. Den där låsningen i ryggen var inte skoj.


Men, nu ser jag framåt, framåt emot nya promenader och utflykter och att leva som vanligt. I morgon ska jag ner till vårdcentralen för det obligatoriska blodprovet, men mysingen har sagt att han skjutsar mig i bilen om det nu inte skulle gå på något annat sätt.


En äldre man segnade till marken på tunnelbanan i New York. Ambulans tillkallades och han fördes till ett närbeläget katolskt sjukhus. Där fann man att det behövdes ett kirurgiskt ingrepp i hjärtat, så han kördes omgående in på operation.


Allt gick bra och när patienten återfick medvetandet fann han en nunna sittande vid sängen.


"Ni kommer att bli helt bra, mr Smith", sa nunnan och klappade honom på handen, "men vi skulle dock gärna vilja veta hur ni tänkte betala för er vistelse här? Har ni någon försäkring"?


"Nej, det har jag inte", viskade mannen hest.


"Kan ni betala kontant"?


"Jag är rädd för att jag inte kan det".


"Har ni några nära anhöriga då"?


"Bara min syster i Minneapolis", svarade mannen, "men hon är nunna och ensamstående".


"Nunnor är inte ensamstående", mr Smith. "De är gifta med Gud".


"Ja, ja," log mannen svagt. Då kan ni ju skicka räkningen till min svåger".



 


 


 

Några  blommor som jag fotade innan jag fick ont i ryggen.



Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8 9
10
11
12 13
14
15
16
17
18 19
20
21 22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards