Jag är den nya veckan.

Jag är en blank, oförstörd sida i din Livets bok, jag är din nästa möjlighet i konsten att leva.

Jag är ditt tillfälle att praktisera vad du har lärt dig om livet under den gångna veckan.

Allt du sökte utan att finna finns dolt i mig, och väntar på att du ska leta efter det med större beslutsamhet.

Allt du drömde om men inte vågade göra, allt du hoppades på men inte nådde, all tro du önskade att du hade men inte riktigt kände, allt detta slumrar lätt i mig och väntar bara på att väckas av din vilja.

Jag är din chans att förnya ditt förbund med Honom som säger: "Se jag gör allting nytt".

Jag är den nya veckan.

Vi var och satte lite blommor på några gravar igår. Bland annat vid mysingens morföräldrars grav i Haga Norra. Där kom en koltrast hoppande. Nosade runt om och såg allmänt nyfiken ut.

Den gick omkring oss och verkade inte ett dugg rädd. Tittade på oss med sina mörka ögon. Har inte varit med om att träffa en sådan orädd vild fågel, utom sjöfåglarna vid Lötsjön, men dom är ju vana att bli matade av människor.

Då vi skulle gå därifrån hoppade den glatt efter oss. Märkligt uppträdande som satte igång min fantasi.

Var den van att få mat av besökare? Trodde den att vi hade mat i vår blomkasse? Kunde den inte flyga utan bara hoppa fram? Eller ville den bara ha vårt sällskap?