Nu har vi städat, fredagsstädningen, kanske inte så noga men det duger. Varken jag eller min mysing, (i synnerhet min mysing) är några pedanter. Jag vill ha det rent omkring mig och var sak på sin plats, annars inget större putsande och fejande. Ibland skulle jag önska att jag hade mer ork, för då skulle det kanske bli annorlunda.

Vi har nämligen ett par vänner som vi umgås lite med, de kommer hit på middag och vi har trevligt tillsammans och vi åker hem till dom också. Men, hon är pedant, ni må tro det känns då de ska komma hit, vilket sker flera gånger om året. Då försöker jag vara extra noga, känner liksom det kravet. Min mysing han säger:

"Du blir alltid så nervös då de ska hälsa på, bry dig inte, det är inte ditt problem att hon är pedant. Du blir ju inte lika orolig och nervös om andra kommer hem till oss".

För två veckor sedan var de här och vi hade det mycket roligt. Men, då hon kom in genom dörren, så det första hon säger är:

"Hej, vi får hälsa och kramas sedan, måste bara få tvätta av oss, ni vet hur det är då man åker kommunalt". Det gör att vi måste väl säga samma sak då vi kommer till dom, eller?

Det känns faktiskt lite olustigt, för det första som jag brukar göra då jag träffar någon vän är att kramas och hälsa. Känns lite "bakvänt" annars. Så klart att innan jag äter så tvättar jag ju händerna.

Så är det. Man slutar aldrig att förvåna sig och känna förundran. På denna bild, ifrån min optimistlåda är det en fluga på näsan det gäller. Inget att bry sig om, bara vifta bort.