Alla inlägg under april 2013

Av wiolettan - 30 april 2013 10:24


Vid vår runda mötte vi en dam, helt obekant för oss, vi hade aldrig sett henne förr, hon log sitt allra vackraste leende och sa:

"Så söta ni är".

Vi blev helt ställda men jag fick fram ett:
"Åh tack så mycket, så snällt sagt".

"Ja, men ni ser så gulliga ut tillsammans".


Ni må tro att det kändes konstigt. Vi, två lite tilltufsade pensionärer, över de sjuttio, några gråa hår och med rynkor och med inte alltför raska steg, får en sådan morgonhälsning, klockan var vid sjutiden på morgonen, av en främmande person. Det var allt lite chockerande.


Men, så kom vi på det. Vi gick hand i hand. Kunde det varit det som såg anmärkningsvärt ut?


Nu går ju mysingen och jag ofta hand i hand. För mig känns det många gånger säkrare, får ju lätt yrsel och då är det skönt med en säker hand.


Mysingen brukar säga att det känns så skönt att hålla min hand. Han säger ofta:


"Då jag håller dig i handen går det som en varm ström från handen, armen och till hjärtat och jag blir alldeles varm och lugn".


Trevlig Valborg önskar jag mina läsare.

ANNONS
Av wiolettan - 29 april 2013 16:07



Sol, 11 plusgrader, men jag fick hjärtflimret i natt så jag har hållit mig i stillhet, det blev ingen sjörunda i morse.


   

I går kväll var vi på en välgörenhetskonsert i Centrumkyrkan. Gratis inträde men de som ville kunde skänka pengar som skulle gå till behövande här i Sundbyberg. Varje måndag serverar de kaffe och mackor vid Torget och på lördagarna får hemlösa mat i kyrkan. De behöver ju också annat, kläder och sån´t som vi kan skänka till.


 

Det var många duktiga artister som sjöng och spelade countrymusik. Här en en av grupperna.


Pastorn berättare en rolig sann historia om då han själv var barn.


Han tyckte så mycket om att hälsa på sin farfar på landet. En dag stod den lille pojken med vattenslangen och sprutade på husgrunden.


”Men”, sa farfar, varför vattnar du huset”?


”Jo, för jag vill att det ska växa och bli ett höghus”, fick han till svar.



Vår egen huskör var också med och sjöng, bl.a denna sång som Christer Sjögren brukar sjunga.


Räck mig din hand vi har samma väg att gå,

räck mig din hand vi har samma mål att nå.

Glöm allt som skiljer och låt oss tänka på

vi behöver alla varann.


Han som håller hela världen i sin starka hand,

känner alla människobarn i jordens alla land.

Han ska rena oss från alla själviskhetens band.

Vi behöver alla varann.



ANNONS
Av wiolettan - 27 april 2013 09:33


Det hade inte varit så god stämning där hemma en tid och Jocke kände sig inte helt utan skuld. På kvällen bad han högt sin aftonbön:

"Käre Jesus, du måste hjälpa mig att bli snällare, och så får du ge min mamma starkare nerver".


Idag lördag, i mitt tycke den bästa dagen på veckan. Det har jag alltid tyckt ända sedan jag började mitt yrkesliv. Nu är jag ju "ledig" alla dagar, men lördag är fortfarande favoriten.


Plus tre grader i morse, solen sken och jag tog lite vårbilder allt eftersom vi vandrade. Det blev rätt så många, visar här en del.


 

Förvaltaren hade satt lite fina penséer utanför porten.


 

Vid slänten ner till Tulegatan har det kommit upp en mängd olika vårblommor.


 

Dessa maskrosor och någon slags blommande buske såg vi också i morse. Maskrosorna syns inte så bra, men lite vid väggen. Ser några tussilagon också.


 

Tussilago, verkar nästan som om någon hade plockat dom och sedan slängt dom.


 

Tycker att det verkar som om några har börjat bygga sig ett bo. Troligen skator.


 

Här är det  sjöfåglar som ligger och ruvar i sina reden, vid Råstasjön, skrattmåsar, tror jag.


 

Slutligen en "vårbild" av oss två. Men vad har mysingen på huvudet?


Önskar er som läser min lilla blogg, en trevlig helg.




Av wiolettan - 26 april 2013 09:00



Mysingen och jag skulle gå ut, tog upp hissen men, jag upptäckte att jag att glömt att lämna frikortet hemma,  som jag hade haft i fickan, så jag gick tillbaka in med det och då hade någon annan hunnit ta hissen.


Jag sa till mysingen att vi tar väl trapporna och går ner istället.

Sagt och gjort. Vi vandrade iväg och då framför våra fötter, i trappan,  fanns detta  papper.


   

Så fint och så passande. Att hitta ett hjärta plus dessa fina ord, i vår trappuppgång, vad är oddsen för det, jag som samlar på hjärtan.


   

Här ser ni bättre hela lappen, att det är ett hjärta med blommor och en fin text mitt i.


Då tänker jag direkt. Om inte om hade varit. Det är många gånger i livet jag får tänka så. Om jag inte hade gjort det, så hade inte det hänt, och så vidare. Detta var ju, kan många tycka, en ynka liten bagatell. Jo, men visst, inget av betydelse. Som, om min förra man inte haft sin affär på Järnvägsgatan nära Mysingens förra firma så hade vi kanske inte träffats. Eller om min förra man inte hade börjat arbeta extra på Evangelii Härolds prenumerationsavdelning, där jag jobbade, så hade inte vi träffats. Det finns små och stora OM inte om varit.


Nu ska vi strax ut igen, om jag törs. Jag var och klippte mig igår för att få lite ordning på mitt hår, luggen bl.a  var så lång.


"Men", sa frissan, "vem har klippt dig"?  "Du", svarade jag.


"Varför har jag klippt dig så kort, ville du ha det så förra gången"?


Då blir jag lite ställd. Jag vill inte ha kort hår och det har jag talat om många gånger, men hon bara klipper upp det, i stället för att det ska vara rätt så kort, men med långa hårstrån, inte uppklippt, om ni förstår vad jag menar.


Nej, det gjorde inte hon heller.




Av wiolettan - 25 april 2013 08:47


Plus fyra grader, sol och det ser ut att bli en vacker vårdag.


I går var det också en fin dag, mycket sol och varmt, men blåsigt.


Vi hade fullt upp.


Först en timmes morgonpromenad.


 

Vi såg denna gås idogt riva upp det kommunen hade plantsatt. Den var alldeles svart i munnen och det blev svart där den drog fram. Såg märkligt ut. Helt absorberad av sitt jobb och brydde sig inte ett dugg om oss.


Sedan skulle jag till vårdcentralen för att ta PK provet. Kom dit strax före åtta, och provet visade  2,3 alltså mycket bra. Sedan hem för att äta frukost och då var klockan halv tio. Det blev en sen frukost. Strax efter tio vandrade vi ner till SPF lokalen och till vår lilla sångkör för att sjunga och ha trevligt. Hemma igen för lunch vid halv ett. Den intogs medan vi löste två korsord.


Klockan två var det dags för nästa grej. Tog tunnelbanan in till Filadelfiakyrkan på Rörstrandgatan där det kl 15.00 var en trevlig vårkonsert. Många duktiga körsångare och solister sjöng och spelade. De sjöng in våren tillsammans med oss. Det var fullt med folk i lokalen.


   


Jag tycker att det är så roligt att det finns så många duktiga, mycket duktiga musikanter och sångare som helt idellt ger så mycket av sin tid och fritid för att glädja oss och sprida frälsningens budskap. Många har säkert kunnat tjäna pengar på sin begåvning om de hade ägnat sig åt profan verksamhet.


Som ni förstår gick dagen fort och då vi kom hem var jag trött.


Av wiolettan - 23 april 2013 11:10



Nu har våren kommit på allvar i vår natur. Vi har sett många bevis för det. Det finaste var nog två sädesärlor som försökte picka i sig lite mat. Tyvärr fick jag ingen bild på dom.


  

Svanarna håller på för fullt att bygga bo.



 

Här ligger nu honan . Ni skulle ha sett vad hon drog och jobbade med allt byggmaterial.  Det ser nästan ut som om sothönan står på svanen.


 

Denna gräsandshona satt i ett träd och hanen vankade oroligt nedanför. Såg ovanligt ut. Tror inte att jag har sett dessa sjöfåglar i ett träd, någon gång.


 

Någon hade tappat sin vante.


 

Isarna har gått upp, inte mycket kvar. Skrattmåsarna skriker och försöker få någon plats att bygga bo och att få i sig lite mat.


 

Fågelskådare ser vi ofta där de står och tittar i sina tubkikare. Just denna årstid är det mycket att kolla in.


 

Blått och vårvackert.


 

Kommunen har börjat att plantera också, vid Lötsjön.


Läste något vist och klokt i en bok idag.


"Den råd lyder är vis".

En bättre översättning lyder:

"Den som lyssnar till råd är vis".

Hur skulle det vara om vi skulle lyda alla välmenande råd.



Av wiolettan - 21 april 2013 15:52



Vi mötte en dam på vår morgonrunda som vi stannade och pratade med.


”Får jag fråga er om en sak, hur träffades ni och när”?  undrade hon.

Så fortsatte hon: ”Jag såg er ju ofta för många år sedan då ni började att gå här, ni kunde sitta på en bänk, promenera eller så, och, ni såg alltid så nykära ut”.

”Gör vi inte det nu då”?  ”Jo, men visst, det är väl därför också som jag undrar hur och när ni träffades”, sa hon.

Så jag drog det hela i stora drag.


Jag var inte fyllda 40 och mysingen var 38 år, alltså för över 30 år sedan och han kom ofta till min dåvarande mans affär för att handla. Mysingen hade då en egen firma, han sålde och monterade porttelefoner. De två blev mer och mer bekanta och mysingen hjälpte min man med olika praktiska saker i affären men även hemma hos oss, i Vaxmora. Han kunde ju det elektriska. Han var gift och jag hade ingen tanke på att jag skulle kunna bli kär i honom. Min förra man och mysingen var intelligensmässigt på samma nivå och hade alltid mycket att prata om.


Åren gick, mysingen kom och hälsade på ibland, han skilde sig, gifte sig igen och skilde sig och vi sågs inte så ofta, flera år emellan ibland. Efter det att han hade flyttat, söder om Stockholm, sågs vi inte på över 10 år.


En dag ringde han, även då efter många år, undrade hur vi hade det. Han hade då träffat ännu en ny tjej, köpt hus på landet med henne o.s.v Vi talade om hur vi hade det, inget mer med det. Efter några månader ringde han igen, då hade min man avlidit två veckor innan.


Sedan gick det några år och under den tiden sa han upp bekantskapen med tjejen, sålde sin del av huset skaffade lägenhet i Älvsjö, vi började träffas och för tre år sedan gifte vi oss.


 

Här är vi för tre -fyra år sedan, hemma i mitt föräldrahem i Ångermanland, i fästmanssoffan.





Av wiolettan - 19 april 2013 08:30



Igår var jag inte ute på hela dagen. Lite konstigt, ovant. Men mådde inte så bra och det kändes inte som att jag skulle orka. Hjärtflimret satte igång vid 14-tiden, till långt in på natten, försvann så att jag kunde sova ett tag men återkom på morgonen igen, höll på hela förmiddagen.


Senare pratade jag i telefon med en av pensionärerna som sjunger i vår kör och blev då mycket upprörd.


Hon behandlas med Waran, för hon har också hjärtflimmer. Hade i förrgår varit till vårdcentralen och kollat värdet som var 4,3, borde ligga mellan 2-3, alltså det var alldeles för högt. Mitt var för en vecka sedan 2,3.


Hon blev naturligtvis rädd och bad att få tala med en doktor, som efter många om och men kom. Damen frågade då vad hon skulle göra då värdet var så högt.


Vet ni vad doktorn svarar?


”Gå hem och ät lite mindre”.  Även om hon är i kraftigaste laget så säger man inte så. Värdets uppgång har ju inte med hennes fetma att göra.


"Jag tycker att det var elakt och oförskämt sagt",  sa hon och var mycket ledsen.


 

Vi ska inte trycka ner varandra.




Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25 26 27
28
29 30
<<< April 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se