Alla inlägg under november 2017

Av wiolettan - 29 november 2017 09:17


...är tålig och mild, kärleken avundas icke,

kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.

Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt,

den förtörnas icke.

Den hyser icke agg för en oförätts skull.

Den gläder sig icke över orättfärdigheten,

men har sin glädje i sanningen.

Den fördrager allting  den tror allting

den hoppas allting den uthärdar allting.      1 Kor. 13 4-7


Något att tänka på i denna tid då det verkar som många människor, för att inte nämna regeringar, bara tänker på sitt och sig själva.


I morse då vi vaknade småduggade det och vi tänkte först vänta med morgonpromenaden, men vi klädde på oss för att kunna klara regnandet och gick ut.


Då vi hade gått ett tiotal meter, kanske, så slutade det att regna. Mysingen säger "nu kommer dom, så nu måste vi krana av". Han är lite skojsam så där. Men, vi hade i alla fall uppehåll hela tiden vi var ute men strax efter det att vi hade kommit hem, började det att regna igen och nu vräker det ner. Det blir en innedag, kan jag tänka mig.


 

Några tänkvärda ord ifrån min optimistlåda.



ANNONS
Av wiolettan - 26 november 2017 09:08


En församlingsmedlem, som vanligtvis hade varit en flitig besökare vid gudstjänsterna, slutade att gå på dem.


Efter några veckor beslöt pastorn att göra ett hembesök hos mannen.Det var en kall vinterkväll. När pastorn kom till mannen så fann han honom sittande ensam framför en sprakande och värmande brasa vid den öppna spisen. Nyfiken på anledningen till pastorns besök, välkomnades han in, och erbjöds att sitta ned i en bekväm fåtölj vid den värmande brasan. Därefter satte sig dom båda männen ner i var sin fåtölj och mannen väntade nyfiket på att pastorn skulle framföra sitt ärende.


Pastorn satt lugnt och tryggt i fåtöljen, men sade ingenting. I den djupa tystnaden som uppstod, iaktog pastorn dom dansande eldslågorna från dom brinnande vedträden. Efter en stund tog pastorn en eldgaffel vid spisen och varsamt tog han en glödande träbit och placerade den vid sidan av elden. Sedan satte han sig i ned i fåtöljen igen och var helt tyst. Mannen iaktog allt detta i djup begrundan. Efter ett tag så slocknade träbiten ned och slutade att glöda. Snart var den kall och död. Det blev kallare i rummet...värmen började avta..


Inte ett ord hade sagts under hela detta besök av pastorn.


Efter en längre stund så kände pastorn att det var dags för honom att ta adjö. Han ställde sig upp och tog upp den kalla träbiten och placerade den i mitten av elden och omedelbart flammade den upp och ännu en gång började den brinna av värmen från den varma glöden omkring den.


När pastorn stod vid utgången för att säga adjö och gå sin väg, sade mannen medan tårarna rann nedför hans kinder:


"Tack så mycket för ditt hembesök och speciellt tack för den ceremoni med glöden och elden. Jag kommer tillbaka till kyrkan på söndag".


Vi lever i en värld idag där man ofta pratar för mycket, och där få lyssnar.


Av denna berättelse förstår vi, förhoppningsvis, att det är viktigt med gemenskap, viktigt att vi bryr oss om varandra, viktigt att hjälpa våra medmänniskor, att finnas till för varandra. Vi behöver varandra, liksom träbitarna behövde vara tillsammans för att värma och sprida värme.


 

Tänkvärda ord av Dag Hammarskjöld.


 

Jag har haft besök av katten Doris och hennes matte. Doris är så kelen och mjuk i pälsen.


Trevlig dag önskar jag er som tittar in till mig.



ANNONS
Av wiolettan - 25 november 2017 09:16


Gråmulen morgon, ingen sol men inget regn heller och inte halt ute. Det är skönt.


Vi tog en tidig morgonrunda, nu då det kändes så bra. Vaknade tidigt och var hur pigg som helst. Är oerhört glad och tacksam över det.


Lördagar brukar vi vara lediga men det är i slutet på november, plus minus noll på utetermometern så vi tänkte passa på att tvätta fönstren. Vem vet, det kanske blir kallt till 1:a advent och då är det inte läge med fönstertvätt. Jag sa till mysingen att vi kan ju passa på att sätta upp adventsstakarna också, men det tyckte inte han. För tidigt. OK, är det inte större saker vi inte tycker lika så får han som han vill.


Jag rensade en kasse med böcker ur bokhyllan häromdagen och då fann jag denna. Har inte sett den på ett tag, den låg bakom alla böcker.


 

"Din värld, min värld, vår värld", står det. Min förra man bodde ju i Brasilien i en massa år och boken kommer därifrån, så det är portugisiska.


Tänk om vi alla kunde tänka lite mer på det. Allas vår värld, som vi måste ta hand om på bästa sätt. Den och varandra.


Ha en bra helg.

Av wiolettan - 23 november 2017 09:57


Det kom två brev igår, bland annat.



   

Ett var till mysingen och det var mer som ett paket. Men har ni sett? Jag har då aldrig sett något liknande. Mysingen hade beställt en bok på nätet och den kom, frankerad med alla dessa frimärken. Det ena vackrare än det andra. Det är så att vi blev riktigt glada och uppspelta, i alla fall jag.


Men, då jag öppnade mitt brev, var det inget att skratta eller vara glad över.


Brevet var ifrån Karolinska. De har bokat träff med mig, två olika dagar. Jag vill inte ens tänka på det och ska försöka att låta bli. Det är inte förrän veckan efter nästa vecka.


Mysingen sa att jag skulle vara glad och tacksam. Så här sa han:

"Tänk på att de tycker att det är meningsfullt att kosta på en äldre dam dessa undersökningar, du är fortfarande med i matchen", eller nå´t så´nt.



   

I går var det vitt på marken.



   

I dag barmark igen. 



Av wiolettan - 20 november 2017 09:59


Nu har det kommit lite pudersnö här hos oss också. Minus 3 grader i morse och det ska komma mer nederbörd så vi får väl se om vintern nu tänker göra sitt intåg, även här på östra sidan av Sverige.



 

Anders Petter Löfström, Sundbybergs grundare står staty vid Esplanaden, nedanför Tornparken och jag passade på att ta en bild av honom då vi var på väg ner till affären för att handla. Han ser lite rolig ut, med snö som en extra mun på hakan.



 

I Tornparken, vid Lekplatsen var det lite vitt, men ännu så länge inget för barnen att leka i.


Då vi var i affären ringde mysingens mobil.


"Var är du någonstans".


"Vi är på Willys och handlar".


"Här sitter vi och väntar på dig, det är styrelsemöte idag". Ajaja, du. Mysingen har så mycket omkring sig och jag tänkte inte heller på att en månad redan har gått sedan förra gången. Eftersom han är protokollsekreterare så måste han kanske vara där. Nu handlade vi klart och sedan rusade han iväg, cirka fyrtio minuter sen. Men av dom fyrtio minuterna så dricker de kaffe i trettio, så han tyckte inte att det gjorde så mycket.


Eftersom vi på hemvägen hade bråttom så gick vi inte runt, utan trappan upp vid parken. Vi brukar inte gå där, bara nerför, för den är jobbig för mig. Det blev det denna gång också så jag stannade och ställde mig åt sidan för att vila samtidigt som en tonårig tjej rusar förbi.


"Åh, tack så hemskt mycket, så snällt", sa hon.


Då blir jag glad. Det finns så många snälla och fina ungdomar. Hon trodde att jag stannade enbart för att släppa förbi henne, men det var ju också för att min ork tog slut.



Trevlig måndag och ny vecka önskar jag er som tittar in till mig.



Av wiolettan - 19 november 2017 09:42


Ingen direkt söndagsutflykt blir det idag, men vi gick ut en stund efter frukost för att få lite luft och rörelse i benen.


Då jag var barn såg jag mycket fram emot söndagsutflykterna. För det hade vi hemma i mitt föräldrahem ibland. Det var nästan de enda gångerna som jag och mina syskon, de yngre, de äldre var redan utflugna då jag började i skolan, var tillsammans med våra föräldrar, på tu man hand utan krav eller arbete.


Vi gjorde då små utflykter, på sommaren upp till skogen, eller på cykel några mil i grannskapet. Söndagarna var nämligen de enda dagarna som min pappa var ledig, annars jobbade han jämt, antingen med jordbruket, skogen eller borta på några stämplingar.


Mamma jobbade också mycket, då hon var frisk, med så många barn blir det en del arbete. Allt gjordes ju då också manuellt, så att säga. Sy kläder, stoppa och laga, tvätta utan tvättmaskin, laga mat från grunden, det som kom ifrån våra djur skulle tas reda på. Vi hade kor, hästar, grisar, höns och får. Ta till vara det som naturen bjöd på och vårt trädgårdsland med många olika grönsaker. Ja, listan kan göras lång. Pappa var också vår egen skomakare, frisör till bröderna och lagning av allt som gick sönder. Så inte blev det mycket tid över för oss barn.


Men, söndagarna, då skulle det inte jobbas, vila och återhämtning var det som gällde, ock, så dessa utflykter som jag minns med glädje. Synd att vi inte hade någon kamera på den tiden, det skulle ha varit roligt att titta på de bilderna nu. En del har jag, min äldsta systers fästman, hade en kamera och han kom ju hem till oss ibland.

 

I morse däremot tog jag en bild av vår kyrka.

 

Vi var till återvinningsstationen. Någon hade tröttnat på sin spargris. Färggrann, men det räckte tydligen inte. Hoppas att någon annan får nytta och glädje av den.




 

En leksak som stod så att någon kan få ha roligt med den. Eller roligt? Jag vet inte vad riktigt. För modern leksak för mig.'



Av wiolettan - 17 november 2017 08:19


Fredagen är för många en ”äntligendag”.

 

Äntligen är arbetsveckan över.

Äntligen får jag koppla av med familjen.

Äntligen kan jag träffa min käresta.

Äntligen har jag tid för mig själv.

 

Känner ni igen er? Det är många som har fredagen som en dag att se fram emot och det kan börja redan på måndagen, eller kanske på söndagen.


Ska man tycka synd om dessa människor? Nej, jag tror inte det. Ja, det finns ju ingen regel utan undantag, men i stort sett.

Att ha något att längta till, att se fram emot, det är en gåva. För det betyder att man har ett liv, och det tycker jag är värdefullt.


Men, så har vi den aspekten att vi ska "leva i nuet". Hur svårt är inte det? Jag tror att en kombination är rätta modellen.


Leva i nuet, göra det bästa av den dag som i dag är, men kanske också ha något att längta till, något trevligt att se fram emot.



 

Den här kaktusen vet verkligen att det är november, för då sätter den fart och blommar. Den verkar trivas i vårt fönster. Den kanske känner att "äntligen är det november".


 

Här är det hösten som trivs. Bilden är suddig men jag sitter på ett tåg, tog bilden genom fönstret i farten. Det var i förra veckan men jag tror att det ser likadant ut idag. Ingen snö har kommit.



 

Ingen is på sjön heller.


Av wiolettan - 14 november 2017 10:01


Det finns vissa människor som praktskt taget dagligen stjäl ifrån sina medmänniskor, utan att tänka på att det är stöld. För det är inte stöld i vanlig mening, att de tar en sak eller egendom ifrån någon. Nej, det är djupare än så.


De stjäl energi, goda humöret, glada stämningen och fyller istället på med negtiva påpekanden, yttrande och ifrågasättande.


Jag har mycket svårt att "komma tillbaka" efter en sådan pärs, tillbaka till mitt vanliga positiva jag. Det tar timmar och för det mesta dagar innan jag blir mig själv igen. Det låter kanske egoistiskt och självupptaget, men jag åker ner så djupt och ser då bara mina egna fel och brister och funderar, är det mig det är fel på? Varför gör jag så, eller varför är jag inte så istället? Då jag åker väldigt långt ner så kan jag inte ens tänka, ja men Gud skapade mig så här, jag har det här hjärtat för andra, jag kan inte bara slå knut på mig själv för att vara någon annan till lags. Jag funderar nästan hela tiden, fram och tillbaka och blir aldrig klokare.



I skolan hade man haft en lektion om människokroppen och Jocke skulle skriva sin första uppsats i biologi om människans sinnen. Han skrev:

"När vi ser på ett föremål, passerar ljus in genom ögat vidare in i hjärnan, där det stora mörkret råder."



 

Detta är inte hjärnan, men nästan ett hjärta.



Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 77 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
<<< November 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se