Tidigt i morse innan det ljusnade gick vi till Duvbo Kyrkogård, där min mysing har sina föräldrars grav. Strax innan Duvbos Kyrkogård ligger Sundbybergs Kyrkogård och där finns också en stor minneslund. Eftersom vi gick ut så tidigt så det var fortfarande mörkt så såg vi tusentals ljus glimma i mörkret.

Bilderna är lite suddiga men i det sparsamma ljuset i morse så klarar inte min kamera så mycket bättre, eller så är det jag bakom kameran som skulle ha knäppt annorlunda.

Det hade kommit lite regn så många av ljusen hade slocknat, blåste en del gjorde det också.

Det är en fin tradition detta att tända ljus och minnas våra kära som har lämnat detta jordeliv.

Visst, vi kan göra det någon annan dag på året också, men det blir speciellt då många samlas och enas kring samma sak, samma dag, en tradition.

Ett hjärta av röda rosor.

På vägen tillbaka såg jag plötsligt detta hjärta framför mina fötter. Ser ni? Alla andra stenar hade fyra kanter men ett såg ut som ett hjärta. Hur kommer det sig? Mysingen såg det inte förrän han fick se bilden ur kameran.

I dag är vi lediga om vi inte måste köra en kompis bil, nästan till Nynäshamn.

Mysingens mångåriga kompis som var här i fredags blev sjuk så mysingen följde med honom i ambulansen till sjukhuset där han fortfarande ligger kvar. Bilen har han här på gatan hos oss. 

Vi hoppas och ber att han har hämtat sig och får komma hem snart.

Skuggorna innebär bara att det

finns ljus i närheten.

Framtidstro

ger livsglädje.