… försöka att blogga igen. Det tar sin tid men efter några dagar, kanske flera, så kommer jag att hälsa på hos er, men, lite pö om pö.
Tack för alla snälla kommentarer. Det gläder mig mycket att ni bryr er.
Ska berätta i korthet vad som hänt och hur jag mår. Känner mig rätt så bra men har fortfarande mycket ont i ryggen, nedanför vänstra axeln, kanske några revben som spökar, vet ej. Därför kan jag inte sitta här vid datorn och blogga, just något. Fortfarande något jobbigt med huvudet. Men detta hände.
Jag och Mysingen skulle åka till Farsta till min äldsta bror som är i karantän i sin lägenhet, som många andra i dessa tider. Vi skulle lämna över en del saker och se att allt var väl med honom. Tanken var att stå vid hissdörren och han vid sin dörr för att undvika närkontakt. Detta hände på långfredagen.
Mysingen ska parkera bilen och jag går in i entrén och tar några steg i trappan upp mot hissen. Vet inte vad som hände, men jag ramlar i trappan, snett, några meter och slår huvudet i ett element. Mysingen kommer in och ser mig, som han säger: ”ligga i en stor blodpöl på golvet”. Kan tänka mig att han blev rädd. Han försöker stoppa blodflödet, frågar om vi ska ringa efter ambulans, men jag vill bara hem. Förutseende som Mysingen är så hade han förbandslåda med allt som behövdes i bilen, för att hjälpa mig tillfälligt.
Hemma ringde han 1177 som skickade en ambulans hem till oss. De kom nästan omgående och personalen var duktiga, proffsiga och trevliga. De tvättade av såren i huvudet, men sa att det måste sys för att det var så djupt. De ville inte att jag skulle in till sjukhus, på grund av Coronaviruset, ålder och så vidare, så de ringde efter en akutläkare som kom hem till oss och sydde såret i mitt huvud.
Inte det lättaste med allt hår som jag har, men de var också så hjälpsamma och duktiga. Klippte bort en del av håret så att de kom åt. Fyra bedövningssprutor blev det och läkaren fick jobba lite hårt, för att få ”igen” såret ordentligt så det inte skulle bli så stort. Klämde och höll på, efteråt. Jag förstod inte mycket.
Efter cirka 10 dagar kom två trevliga sjuksköterskor ifrån vårdcentralen hem hit, och tog bort stygnen. Dessa sex personer är de enda som har varit här hemma hos oss, på flera månader.
Jag är full av beundran över sjukhuspersonalen som hjälpte mig. Även till vårdcentralens sköterskor. Fast jag inte går till ”vår” vårdcentral här nu, så var det inga problem för dom att komma hem och hjälpa mig. Särskild eloge till Mysingen som hjälpte mig så mycket dessa dagar.
Är så glad över den änglavakt jag hade. Jag bröt inga ben och fick inga inre blödningar. Jag är så oerhört tacksam.
Blåslagen på ryggen, men sån´t går bort. Även ena foten fick sig en törn, blåmärken och svullnad i benet.
Kläderna gick ju att tvätta. Fick bort allt blod utom på ena skon, men det är inte hela världen. Kappan fick kemtvätten ta hand om och den blev också ren. Det märkliga var att varenda plagg var det blod på, till och med behån.
Var rädda om er och varandra.
Amisa
15 maj 2020 10:36
Oj, tur i oturen får man väl säga? Det djupa såret i huvudet ser riktigt läskigt ut, det kunde ha gått väldigt illa. Jag hoppas att du snart repar dig och att också revbenen slutar upp att göra ont!
http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se
wiolettan
15 maj 2020 21:13
Ja, verkligen var det så. Det var ett djupt sår och jag hade verkligen tur att det gick så pass bra ändå, kunde ha hänt vad som helst. Skönt med änglavakt.
Tack, det verkar ta lång tid med revbenen och ryggen.
Ingrid
15 maj 2020 10:36
Det var en svår olycka du var ute för. Inte undra på att det tagit tid att komma i form igen. Min sonhustru kom hit till mig i förra veckan. Hon hade ramlat huvudstupa baklänges och slagit ett stort hål i bakhuvudet och nu undrade hon om jag trodde att det behövde sys. Som tur var, var det inte så djupt och stort som ditt, utan jag kunde få stopp på blödningen och få på en bit sårtejp som höll ihop det. Det kan verkligen gå illa när olyckan är framme.
Fortsätt krya på dig!
Kram, Ingrid
http://https://ingrids.home.blog
wiolettan
15 maj 2020 21:16
Det var ruggigt, faktiskt lite otäckt men jag är så glad att det slutade så pass bra som det ändå gjorde.
Jobbigt för din sonhustru, att ramla baklänges så där kan ju också vad som helst hända, skönt att det gick så bra att hon slapp sys. Sårtejp är bra i många lägen.
Tack så mycket Ingrid och kram till dig.
Lena
15 maj 2020 11:16
Tack snälla för att du berättar hur det är med dig, jag var så orolig och har varit in och tittat på din blogg säkert 5 ggr/dag senaste veckan. Vilken tur du ändå haft, och så bra att du blivit väl omhändertagen! Ta bloggandet i din takt, kram!
http://Degislivet.bloggplatsen.se
wiolettan
15 maj 2020 21:19
Tack så mycket för ditt engagemang och att du bryr dig så mycket.
Jag hade verkligen en stor tur att det inte hände något ännu värre. Detta läker ju, vad det lider.
De var hur suveräna som helst ifrån sjukvården och jag värdesätter mycket att de kom hem hit så jag slapp att åka in till sjukhuset.
Lite svårt ännu att sitta här vid datorn, men hoppas på bättring. Kram till dig Lena.
Primrose
15 maj 2020 12:35
Men OJ vilket stort sår du har i huvudet o blåslagen. Förstår att mysingen blev chockad när han hittade dig så där. En riktigt otäck olycka. Stackars dig! Tur det inte slutade riktigt illa. Så änglavakt hade du!
Fint med all hjälp. Har tänkt på dig!
Ta hand om dig, blogga när du kan och orkar, tills dess önskar jag snar bättring. Allt gott till dig min fina bloggvän!
STOR KRAM Primrose
http://enrosafluga.blogspot.com
wiolettan
15 maj 2020 21:24
Det var ett djupt sår och jag såg egentligen inte klok ut i huvudet först, men sedan fick de lite fason och efter att jag fick duscha efter ett dygn, så kändes det bättre.
Ja, jag är så tacksam för änglavakten, det kunde ha blivit mycket värre.
Tack Primrose, fint att du har tänkt på mig.
Ja, det blir inte så mycket med bloggandet ännu, men en bit i taget.
Jag tar det mycket lugnt och hoppas att bli helt återställd.
Stor kram tillbaka.
Anki
15 maj 2020 13:15
Men vilken otur ... men ändå tur i oturen att det inte blev värre! Absolut att du hade änglavakt! Skönt att du är väl omhändertagen på alla vis, både av Mysingen och av sjukvården och att du nu är på bättringsvägen.
Fortsätt krya på dig!
Kram
http://ankisbildblogg.wordpress.com
wiolettan
15 maj 2020 21:26
Håller med dig, tur i oturen, kunde ha gått mycket illa. Trappor och element är hårda underlag att ramla på. Förstår bara inte hur det kunde bli ett så pass stort sår i huvudet.
Omhändertagen blev jag verkligen, på alla sätt och det kändes bra.
Tack snälla Anke. Kram.
geddfish
15 maj 2020 13:34
Illa, att ramla så. Tur ändå att Mysingen strax kom och hjälpte dig och att du sedan fick så god vård hemmavid. Du hade verkligen änglavakt!
Jag ramlade ju snett framåt i Marocko och slog upp ett djupt sår i pannan och fick åka och sy, inte trevligt alls.
Krya på dig, fina Wiolettan, varm kram!
http://gerd-geddfish.blogspot.se
wiolettan
15 maj 2020 21:30
Vet inte egentligen hur jag kunde ramla så tokigt, men jag kommer ihåg att det kändes som om jag tappade balansen, på något sätt.
Det var fint att sköterskorna och läkaren kunde komma hem till mig, det är något som jag är mycket tacksam över.
Jag kommer ihåg att du har ramlat och jag kommer också ihåg att jag tyckte så synd om dig för att du skulle sys i huvudet, det lät så otäckt på något sätt. Jag fick i alla fall bedövning.
Tack snälla Gerd, det ska jag göra. Kram.
Biggeros
15 maj 2020 14:26
Usch, du hade verkligen en änglavakt med dig. Det kunde ha gått så mycket mer illa. Vilken tur att läkaren kunde komma hem till dig och sy igen såret. Ta hand om dig i dessa tider och trevlig fredag <3
Kram
http://Biggeros.blogg.se
wiolettan
15 maj 2020 21:33
Det är fint med änglavakt. Det kunde ha gått hur som helst, trappor är läskiga att ramla i, mycket farligt kan det bli.
Ja, misstänkter att läkarna tyckte att det var säkrare att komma hem till mig, än att jag skulle sitta i väntrummet på akuten, i dessa Coronatider.
Tack Biggeros, detsamma till dig. Kram.
Anna-Lena
15 maj 2020 20:05
Åh, stackare. Och stackars Mysingen! Lika jobbigt att stå bredvid. Skönt att det ändå gick så bra! Och vilken bra service att få hem läkaren, precis som man hade det i gamla tider. Då gjorde provinsialläkaren hembesök på eftermiddagarna, åtminstone i min barndom. Kram!
http://femfemman.blogspot.com
wiolettan
15 maj 2020 21:37
Mysingen blev rätt så rädd och det var inte lätt för honom att klara av att förbinda såret med tryckförband och sedan köra mig i bilen ända hem.
Ja, förr var det så att läkarna kom hem om det behövdes, nu får vi ofta sitta på akuten och vänta i timmar om det händer något. Så jag är glad och så tacksam att dom ordnade till det på detta sätt. Kram.
Tove Olberg
16 maj 2020 08:14
Så gott att läsa att du den tålmodiga är på bättringen sakta men säkert! Så det händer sig, plötsligt ligger en där.
Jag har varit inne och tittat efter dig, nu är du här, var rädd om dig!
Varm kram
wiolettan
16 maj 2020 08:56
Tålmodig? Det skulle kanske ingen kalla mig, men jag blir glad över att du säger så, nu känns det mycket bättre. Tack Tove.
Plötsligt, helt rätt, det gick så fort, läskigt så det kan gå. Jag är oerhört tacksam att det inte hände något värre.
Tack för din omtanke.
Detsamma till dig. Kram.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Znogge
16 maj 2020 10:37
Men oj vilket olyckligt fall du råkade ut för. Så här i efterhand får man ändå säga att du hade tur i oturen att det inte gick värre. Bra att läkaren kunde komma hem till er och sy ditt sår. En väldigt smart lösning i tider som dessa.
Var nu rädd om dig och fortsätt din återhämtning!
Kram
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
17 maj 2020 09:02
Det var klumpigt av mig, måste det ha varit, kan inte förstå något annat.
Visst, hade jag tur i oturen, verkligen, det kunde ha gått hur illa som helst.
Är så tacksam att läkaren kunde åka hem till mig, det kändes bra att slippa sitta på akuten.
Tack snälla. Kram.
Preciosa
16 maj 2020 10:58
Hej Wiolettan!
Har gått in på din blogg alla dagar i veckan och kollat...och så i dag då!! Så bra att du fick sån hjälp, inte illa. Sjukvården kan vara bra ibland. Slippa gå till sjukhus och vårdcentral är verkligen bra i dessa tider! Nu får du krya på dig ännu mer så vi får mer att läsa men ingen stress...skrev i går en blogg om livet här nere...sol i alla fall :-) Många kramar!! P ♥♥
http://www.spanienblogg.se/preciosa
wiolettan
17 maj 2020 09:08
Men, så snällt av dig att du bryr dig om. Det är fortfarande inte det lättaste att sitta vid datorn, skulle haft en bärbar kanske det har varit enklare. Men, jag hoppas att det läker i ryggen som det ska.
Jag är full av beundran över den hjälp jag fick och att de kom hem till mig, alla sex. Vilken service.
Det var säkert coronasmitta de tänkte på då de inte ville att jag skulle till sjukhuset, eller sedan till vårdcentral för borttagning av stygnen, utan de kom hit.
Tack snälla Preciosa, det ska jag, är så illa tvungen.
Jag har mycket att läsa ifatt nu, men trevligt också om jag kan.
Kramar till dig.
wiolettan
17 maj 2020 09:10
Tack för omtanken, det ska nog ordna sig detta också, fast det tar tid. Kram.
wiolettan
17 maj 2020 09:12
Uppskattar enormt att alla sex kom hem till mig så att jag slapp sjukhusbesök, med allt vad det innebär.
Jag brukar också hålla i räcket, men kommer inte ihåg hur jag gick denna gång, innan är borta.
Lena i Wales
16 maj 2020 12:49
Oh, vad härligt att få ett livstecken från dig.
Skönt att du är på bättringsväg.
vilken otur du hade, men bra att du fick så bra vård.
Sköt om dig och kramar från Lena
http://leniawales.wordpress.com
wiolettan
17 maj 2020 09:15
Tack Lena att du bryr dig. Det blev ett långt uppehåll och jag får ta det försiktigt nu så ska nog allt bli bra.
Sjukvården ska ha en stor eloge för hur de hanterade detta. Allt ifrån att Mysingen ringde 1177 tills stygnen i huvudet var borttagna.
Tack snälla. Kram.
wiper
16 maj 2020 13:36
Vad roligt att se dig igen men så tråkigt att du skadat dig så. Skönt att du fick så bra hjälp men det tar ju tid att läka när man gjort sig så illa.
Tack för att du talade om detta för oss. Sköt om dig nu och ta det lugnt
Stor varm kram från Malin
http://wiper.bloggplatsen.se
wiolettan
17 maj 2020 09:19
Tack! Tänk så fort det kan gå, då olyckan är framme. Men jag hade änglavakt som inte skadade mig värre, kunde ha gått riktigt illa om jag hade ramlat på ett annat sätt.
Sjukvården, helt suveränt.
Jo, det tar sin tid, både i ryggen och huvudet, men, det ska läka så småningom.
Tack, jag håller mig mest inomhus och försöker ta det lilla lugna.
Tack, kram till dig Malin.
Ditte
16 maj 2020 17:59
Oj,vilken otur du haft! Och så ont du måtte haft. Men fint att läsa att du blivit så väl omhändertagen av både sjukvårdpersonal och förstås av din älskade Mysing. Jag har funderat så mycket på hur det varit med dig och vad som hade hänt. Väldigt tacksam för att du berättade. Önskar dig nu fortsatt bättring och ta det väldigt lugnt.
Många tankar till dig.
Varm kram
http://https://dittemitti.se
wiolettan
17 maj 2020 09:25
Det var kanske slarvigt av mig detta att ramla, men jag vet inte riktigt vari jag brustit, men något är det säkert. Gick för fort eller vände mig på något sätt, då kan yrseln ha spelat med i det hela. Får aldrig reda på hur och varför. Det är bara att gå vidare.
Visst är det underbart hur bra sjukvården kan fungera, jag är full av tacksamhet.
Mysingen blev ju så rädd, men kunde agera på rätt sätt i alla fall, det var skönt. Bara detta att få upp mig ifrån golvet måste ha varit en pärs.
Tack snälla Ditte, jag ska passa mig mycket noga och vara försiktig. Kram.
Gunnel
17 maj 2020 12:22
En sån olycka du råkat ut för. Du hade verkligen änglavakt. Jag har också märkt att sjukvården fungerar perfekt trots Coronastrulet. Personalen jobbar och sliter och är lika vänliga hur mycket de än har att göra. Krya på dig. Ta det i din egen takt. Det brukar vara bäst. Kram
http://sigrid-gunnelsblogg-blogspot.com
wiolettan
26 maj 2020 09:09
Jag är så glad och tacksam att jag hade skyddsänglarna med mig. Det kunde ha gott mycket illa.
Det var så glädjande att sjukhuspersonalen var så proffsiga och hjälpsamma.
Tack Gunnel. Kram.
gun
17 maj 2020 21:52
Oj, vilken olycka du råkade ut för men tur att mysingen var förutseende och hade med sig första hjälpen och änglavakt hade du. Det är skönt att läsa att sjukvården trotts allt fungera i dessa Coronatider. Var nu rädd om dig.
Kram gun
http://anthilias.bloggplatsen.se
wiolettan
26 maj 2020 09:12
Den kom plötsligt som olyckorna brukar göra, snabbt gick det och jag hann inte med.
Mysingen har förbandslåda i bilen, alltid och är ju händig på det mesta.
Skönt med änglavakt.
Tack Gun. Kram.
Bosse Lidén
18 maj 2020 15:13
Änglavakt är det första jag tänker på. Tänk vad fort olyckor kan hända. Tack för att du berättar. Jag har tänkt på dig en hel del och undrat.
Du är en fighter och har liksom jag en omsorgsfull medmänniska på nära håll. Hur gick det med din storebror tro. Hoppas han har det bra i sin ensamhet. Nu önskar jag dig en snabb bättring med det som är kvar.
Bamsekram
http://gotlanduppochner.com
wiolettan
26 maj 2020 09:17
Det gick så snabbt så jag hann inte med, men skyddsänglarna var där och hjälpte mig.
Tack för din omtanke Bosse, känns fint att någon tänker och undrar.
Mysingen blev rädd, men kunde ändå handskas fint med situationen. Ville ju ringa efter ambulans men jag ville hem och det kanske var bra det eftersom de på 1177 inte ville att jag skulle sitta i akutväntrum.
Min storebror fick det han skulle och vi ska dit igen till helgen, på behörigt avstånd, och jag ska hålla mysingen i hand och den andra handen på räcket.
Visst känns det konstigt att inte få träffa några, men min bror är så till åren kommen så det är bäst att vara försiktig. 93 år, en hög ålder.
Tack snälla Bosse. Kram.
wiolettan
26 maj 2020 09:18
Ja, det kan jag verkligen hålla med om.
Tack snälla och kram till dig.
Augusta
21 maj 2020 21:26
Men stackare, det var inte trevligt. Men jag är glad att du börjar känna dig bättre. Jag minns att du hostade väldigt mycket tidigare eller hur? Du kan väl frága om de inte kan komma hem och testa dig för Corona. Jag är inte testad men allt jag har hade tyder pá Corona. Jag blev smittad nyårsafton och 5 dagar efter kom den. Dá jag gick till läkaren i mars för mina lungor hade jag syret i blodet, 93 procent. Läkaren sa det var för tidigt för Corona eftersom jag blev sjuk i januari. Men nu säger dom att den fanns redan i okt, nov 2019 i Sverige. Kanske du hade Corona där i januari, februari. Ta väl hand om dig tillsammans med mysingen
Kram
http://nouw.com/gulahuset
wiolettan
26 maj 2020 09:23
Nej, det var det inte och jag önskar att jag hade varit mer försiktig och inte så klantig.
Jag repar mig så sakteliga och hoppas att det går tillbaka helt.
Jo jag fick en förkylning som satt i väldigt länge, småfeber, men inte mycket men en besvärlig hosta. Men, jag har för mig att det var så pass tidigt i år så Corona smittan hade väl inte kommit då, eller? Jo, lite smått förstås, hade den dykt upp.
Har du och jag haft den så ska vi kanske vara immuna nu då.
Tack snälla Augusta. Kram.
Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...
Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar.
Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...
Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det.
Resan har gått bra, utan missöden och det är v...
Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar.
...
