Alla inlägg under januari 2017

Av wiolettan - 31 januari 2017 08:45


Ni som har följt med mig här på bloggen genom åren, kanske vet att jag tycker mycket om barnhistorier. Barn är så omedelbara och rättframma. De lindar inte in sina svar, de säger vad de tycker.


Känner att det är ett bra tag sedan som jag delgav er någon av mina historier. Jag har egna, inom min släkt, men också sådana som jag har läst. Som denna till exempel.


En söndagsskollärare fick i uppgift att förklara för sina sexåriga elever, vad man behövde göra för att komma till himlen. För att ta reda på vad barnen redan visste, ställde han några frågor.


"Om jag sålde mitt hus, min bil och allt jag äger gav alla pengarna til kyrkan, skulle det ta mig till himlen?"

"NEJ", svarade alla barnen.


"Om jag städade i kyrkan, klippte gräset och höll ordning på mina saker, skulle det ta mig till himlen?"


Ännu en gång blev svaret "NEJ!"


"Men om jag var snäll mot djur och gav godis till alla barnen och älskade min fru, skulle det ta mig till himlen?"


Ännu en gång skrek alla barnen "NEJ!"


"Men, hur ska jag då ta mig till himlen?" frågade läraren.


En pojke på sista bänk reser sig upp och ropar:

"Du måste dö först!"



Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att denna historia är så rolig. Kanske låter det absurt, men jag känner så. Barn är logiska, de krånglar inte till saker och ting, det är något som vi vuxna kanske borde ta efter.


Ska jag gå in lite allvarligare i det hela så är det ju rätt också, det hjälper inte hur "snälla och goda" vi är, det tar oss inte till himlen. Vi måste först och främst ha en tro, en tro på att det finns en Gud, bekänna Hans namn och försöka att leva ett liv, inte bara för oss själva, utan också för våra medmänniskor. Sedan, som pojken sa. Vi måste dö först.



 



Trevlig dag önskar jag er.




Av wiolettan - 29 januari 2017 09:08


Grått väder ute denna dag, minus 2 grader och det blåser. Det var vad vi kom underfund med på vår korta morgonrunda. Men, det var skönt att komma ut, frisk luft, lite rörelse i benen. Höften fortfarande ont, men  mest i uppförsbackar. Jag märkte att om jag gick baklänges så gjorde det mindre ont. Så då gick jag baklänges ett tag men jag tror att mysingen tyckte att det var lite, så att säga.,uppseendeväckande. Mig gjorde det inget eftersom det nästan inte var någon människa ute.


 

Däremot väldigt mycket med fåglar, vid Lötsjön. Här väntar de på mat.


 

Våra grannar och vi har fortfarande utebelysningen kvar på våra balkonger.


Det var mörkt då vi gick ut, men ljusnade mer och mer.


I dag blir det en inomhusdag annars, vi tar det lugnt och hämtar krafter till veckan som kommer. Så här som äldre kan det behövas att gå ner i varv. "Som äldre", nja som gammal då. Förresten, alla behöver koppla av ibland.


Några ord på vägen.


När du blir gammal minns det som varit,
då kan du njuta av det en andra gång.

Tro på människor, men lås alltid din bil.

Dela med dig av allt du vet.
Det är ett sätt att uppnå odödlighet.


Avbryt aldrig någon som håller
på att visa dej sin tillgivenhet.



En gång om året, åk till ett
ställe du aldrig varit på, om du kan.


Om du tjänar mycket pengar,
placera dem för att hjälpa andra
medan de fortfarande lever.


Sänd ditt bröd över vattnet,

ty i tidens längd får du det tillbaka.

Bättre är att höra förebråelser

av en vis man,

än att höra sång av dårar.


Och ljuset är ljuvligt,

och det är gott för ögonen att få se solen.


Ja, om en mäniska får leva än så många år,

så må hon vara glad under dem alla.


Några av de sista raderna här i detta inlägg kommer ifrån Predikaren i Bibeln.








Av wiolettan - 27 januari 2017 09:12



Jag och min mysing följde med min bror till en hörselspecialist i går. Min bror skulle få hjälpmedel, eller köpa, för att kunna lyssna på TV och höra då någon pratar med honom i telefon. Hörapparater har han fått för några månader sedan. Landstinget betalar en del och det tycker jag är utomordentligt fint. Önskade att det skulle vara så då det gällde glasögon också. Det blir dyrt i längden.


Då mysingen och jag hade följt min bror och vi själva var på väg hem så steg vi på tunnelbanan vid Gullmarsplan. Det var tidig förmiddag och fullt med folk. Jag har ont i en höft och gruvade mig lite för att kanske behöva stå hela vägen. Ont i ben eller höft så blir ju varje ostadig ställning ännu mera påfrestande.


Men, vi klev in i vagnen och jag gick till mitten för jag såg att det var fullt överallt. Varje sittplats var upptagen och folk stod i gångarna.


”Ojoj, hur ska det här gå”, tänkte jag lite oroad. Men jag tog tag i ett säte och tänkte parera så gott jag kunde. Då stiger en ung man upp och säger ”varsågod”, till mig. Jag fick hans plats. Helt otroligt. Det är första gången det händer mig att någon har stigit upp och erbjudit mig sin plats, första gången i Sverige i alla fall.


Då jag i går kväll berättade detta för en väninna så sa jag ”att nu har jag tydligen blivit gammal, och, ser gammal ut, sån´t  här har aldrig hänt mig förut, fast jag har åkt så mycket både buss och tunnelbana i mitt liv”.


”Det betyder inte att du ser gammal ut”, svarade hon, ”utan det var säkert en engelsman, de brukar vara så där artiga och i England stiger de alltid upp om det kommer in en dam, för att erbjuda henne plats”.


Jag har bestämt mig för att köpa hennes förklaring.



 


 



 

Några hjärtan som jag har fotat förut, vid utepromenader. Två nedersta, skyltfönster. Den översta, en papperslapp som låg framför mina fötter i en trappuppgång, en gång.







Av wiolettan - 25 januari 2017 08:05


Jag säger som min mysing:

”Så skönt att vakna på morgonen, att få uppleva ännu en dag”.


Det har han så rätt i. Är tacksam för varje ny dag. Han brukar ju också tillägga: ”jag blir så glad då jag vaknar och ser dig ligga där, nu får vi ännu en dag tillsammans”. Rätt så gulligt sagt.


Precis i dag är det 10 år sedan vi förlovade oss.  I morse sa mysingen: ”God morgon min lilla fästmö”.


Lite senare sa han:


”Jag visste inte att man kan känna sig så ung fast man är så gammal”.



   

Dom här 10 rosorna fick jag för inte alls så länge sedan av min mysiga mysing.


 

Då jag hade hällt upp min filmjölk på min tallrik i morse och hällt i en matsked psylillumfrön, såg jag att detta hjärta hade bildats. Med lite fantasi blir det ett hjärta.


I går hade vi några inköpsrundor på agendan och de gick bra. Upptäckte att det var flera av våra ”basvaror” som hade nedsatta priser. Då passade vi på förstås. Min mysing är duktig på att jaga matvaror som ”just denna vecka” är lite billigare än annars.


På det viset fick vi billigare kaffe, päron, äpplen,  bananer, paprika, ost och en del annat smått och gått. Jättebra.


 

Mulet väder idag, två minus grader och Sundbyberg har kvar sin julbelysning på Sturegatan, det gillas. Det lyser upp den gråa januarimånaden, eftersom vi inte har någon snö. Den här bilden tog jag i morse.


Nu på förmiddagen ska vi träffa sånggruppen och öva.


Ha en finfin dag alla bloggvänner.





Av wiolettan - 23 januari 2017 08:36


Måndag morgon, ny vecka med nya möjligheter.


Vi har en del att göra de närmsta dagarna, men ingen jäkt och stress. Det är det bästa.


Helgen har varit, ska vi säga, skaplig. Då vet ni vad jag menar.


 

Min optimistlåda har många deviser på små kort. Förut kallade jag mig för Optimist här på bloggen, men insåg efter 4-5 år kanske, att det kunde tas för att jag var glad och uppåt jämt. Så då bytte jag namn. Men sedan har jag tänkt att jag skulle byta tillbaka, för visst är jag en optimist. Jag vill gärna tro att allt ska lösa sig till det bästa, att vi ska få leva länge och vara friska, att mina medmänniskor är snälla och vill mig väl. Med andra ord, så vill jag gärna tro att det finns något gott hos alla människor.


Jag är inte så att säga, mesig, och bara håller med i allt och med alla, men tills motsatsen har bevisats så ser jag det fina och goda hos mina medvandrare här på jorden. Besviken? Ja, visst blir jag det ibland, alla kanske inte hela tiden håller sig till sanningen, eller gör det bästa de kan. Men väldigt många försöker i alla fall. Trots allt så är vi bara människor med både små fel och brister.


Idag är det ett par plusgrader och mulet.


 

Häromdagen såg jag denna fina himmel ifrån vårt vardagsrumsfönster. Min kamera ger inte en rättvis bild, det var mycket vackrare i verkligheten.


Må din väg gå dig till mötes.

må vinden vara din vän.

Må solen värma din kind,

må regnet vattna själens jord.

Och, tills vi möts igen,

må Gud hålla dig i sin hand.







Av wiolettan - 19 januari 2017 08:41


I går hade vi vår första träff för detta år med vår lilla sånggrupp. Det kändes roligt att få träffas och sjunga igen. Så här den första dagen sjöng och övade vi på Evert Taubes låtar. Evert har verkligen skrivit många visor och en del av dem har ju blivit omåttligt populära.

   

Jag och mysingen plockade också undan julen, förstår att det var dags. Det blev mycket plock och jobb, men det måste göras. Eftersom vi hjälptes åt så gick det rätt så bra.


 

Här är några tomtar som stoppades i lådor. De får sova till nästa jul. Julgranen skötte mysingen om själv och tog hand om.


   

Såg på morgonen att kommunen inte har tagit bort sin julbelysning ännu. Det gladde mig, för det lyste så vackert på Sturegatan och där renarna står.


I morgon är det redan fredag igen och då är det en vecka sedan Tjugondedag jul, eller som en del säger, Tjugondedag Knut. Tjugo dagar efter jul då är, enligt äldre traditioner julen slut i Sverige. I andra delar av Europa firas julen till den 7 januari, vår trettondag. I Bondepraktikan står det: "Konung Knut bad dem hjälpa sig att driva julen ut".


Kungen Knut, det var en dansk kung som blev helgonförklarad.


Jag har en bror som heter Knut och på det namnet lärde jag mig en del ramsor eller verser som liten. Knut var måttligt road av våra små retliga ramsor. Men, denna är rätt så bekant och oförarglig.


Knut stod bakom en knut och knöt en knut,

då kom Knut som bodde knut i knut med Knut

och knöt upp knuten.




Av wiolettan - 17 januari 2017 10:12


I morse bet det ordentligt i kinderna. Tror att det var kalla nordanvindar som blåste, temperaturen var cirka sex minusgrader. Det kändes skönt att få ta en liten morgonrunda, har inte blivit så många den senaste tiden, i går till exempel blev det ingen.


För drygt en vecka sedan hörde jag och mysingen ett brak utanför fönstret. Lite overkligt ljud, jag kunde inte riktigt bestämma vad det lät som.

 

Då vi tittade ut såg vi detta. (Bilden tog jag dagen efter, så han körde inte med snöfrost på rutorna.)


Tyckte så synd om mannen, en äldre man som steg ur bilen och ur bagageluckan tog fram sin rollator. Han hade svårt att gå. Mysingen gick ner för han hade sin bil precis bredvid och ville se om det var någon skada på den. Nu var det en liten, liten buckla, inte så stor. Mannen förklarade att han hade en automatisk växellåda och hade taqit fel på gasen och bromsen. Tur att det inte hände vid ett övergångsställe där någon skulle korsa gatan.


 

I går var det några män ifrån kommunen som verkade städa undan julen. Jag har inte gjort det ännu, men ska väl försöka att ta tag i det, kanske idag.  Är det dags kanske?


 

Julkrubban, jultomtar, juldukar, julgran och den fina spelande kyrkan, allt måste ner i kartonger, till nästa år.



Av wiolettan - 15 januari 2017 09:07


Är det någon fler än jag som tycker om att skicka julkort och att få?


I år sände jag 30 st och fick nästan lika många. Det är så roligt. Dessa vykort som kommer på nätet är också trevliga, men jag håller mig till det gamla sättet.


   

Här syns en del av de som jag fick.



   

Vi köpte denna amaryllis för 49:50 och ni kan ju se själva så fin den är. Den har glatt oss i flera veckor. Den här bilden tog jag igår.


I morse då jag tog några av alla mina tabletter, ja mina mediciner,  så tänkte jag på en historia som en väninna berättade för mig. Jag är alltså motsatsen, till den som skrönan handlar om.


En man som sa: ”När jag var sjuk så gick jag till doktorn, för han ska ju leva, och med hans recept gick jag till apotekaren för han ska ju leva. Men, medicinen, den slängde jag bort, för jag ska ju också leva”.


 

Vi har minus 5 grader och vid vår lilla morgonrunda var det inte många ute. Månen var uppe, men den var nästan full. Det är detta som kallas mångård, det som är runt månen.


 

Inga cyklister hade trampat förbi denna mätare. Den står på noll. Ni ser att det är lite halt på gångbanan.


Ha en bra dag och var rädda om er om ni går ut där det är halt. Ja, annars också.








Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards