Då vi var i Ångermanland på vår semester hade vi förmånen att få fira två speciella födelsedagar.

Min äldsta bror som fyllde 89 år. Det är ju speciellt på många sätt. Tänk att  bli 89 år och vara pigg och frisk. Han äter inga mediciner, har aldrig lagat något hål på nå´n tand, har inga hål. Han är helt klar i huvudet och har bättre minne än mig, vilket inte i och för sig säger så mycket, men bra minne har han.

Det enda problemet som jag vet av är att han har lite svårt för att gå. Men, han använder varken käpp eller rullator.

Han kallar sig själv för sengångaren. För, som han säger: ”förstår inte att alla går om mig nu för tiden, när jag skall till affären och handla, jag måste ju vara en riktig sengångare. Förut var det jag som gick om alla, nu är det inte så längre”.

Så fick vi vara med på ett 100-års kalas också. Min pappas halvbror fyllde nämligen 100 år. Fick telegram från kungen, vilket han tyckte var mycket trevligt.

Han fick också 100 st röda rosor. Häftigt. Jag har aldrig sett så många rosor i en och samma bukett någon gång.

Det var roligt att träffa och prata med pappas bror. Han har också ett  bra minne och kunde berätta om förr i tiden.

Bland annat om en docka som han fick vid 4-års ålder. Alltså, denna docka är 96 år. Den har lite skavanker men är otroligt väl bevarad.

Några ord ifrån min optimistlåda. Det gäller att leva livet med öppna ögon och ta till vara på även de små vardagliga ögonblicken, i positiv anda.

Kärleken gömmer sig inte.

Den stannar och kämpar.

Den ger inte upp

förrän den nått målet.

Det är därför Gud gjorde kärleken så stark,

för att den ska kuna bära dig,

hela vägen hem.

Vi människor har blivit utrustade med så många fina och värdefulla egenskaper som jag tror är viktigt att vi tar till vara och försöker göra det bästa av.

Kärlek, vänskap och empati är några som vi måste försöka att ta till vara lite extra.

Många gånger behövs det så lite för att göra en annan människa glad, att lysa upp hennes dag.

Som den unga kassörskan i kassan på Willys i morse.

”God Morgon”, hälsade hon glatt.

”Så trevligt att bli hälsad med ”God Morgon”  och ett glatt leende”, sa min man, ”det har gjort min dag”.

”Så snällt sagt, det ska jag leva på hela dagen”, sa den trevliga tjejen.

Önskar dig en fin dag med mycket glädje.

Vi har kommit tillbaka hem ifrån Ångermanland och vår lilla stuga och vistelse där.

Nu måste vi ut igen och handla, det är en del som fattas ännu. Får titta in till er senare i eftermiddag.

Så kom vi då till Smygehuk, Sveriges sydligaste udde. Det ligger i Trelleborgs kommun och är ett turistmål som många kommer till. Det finns ett café där och även  en skylt där det står hur långt det är till några av Europas huvudstäder och Treriksröset, långt uppe i norr i norra Sverige.

Det var mäktigt att blicka ut över havet. För en landkrabba som mig så var det häftigt.

Här slutar Sverige, i alla fall på land. Vägen tog stopp.

Ystad blev nästa övernattningsplats.  En katt väntade på mig i korridoren till vårt rum.

Hotell Prins Carl. Det låg lagomt nära till att vi kunde åka färjan, eller katamaranen Leonora Christina dagen efter för att åka till Rönne en stad på Bornholm. På detta hotell låg vi flera nätter för det var mycket som vi ville se och uppleva runt om.

Min man hade en egen gata i Ystad. Det var hans gränd i alla fall.

Korsvirkeshus, dom gillar jag.

Är detta en Skånemölla utan vingar?

S:a Maria Kyrka besökte vi också.

Vi satte oss ner ett tag och lyssnade till denna duktiga kör som hade en körövning.

Kopparbjörk. Det var något nytt, har aldrig sett en sådan förut.

Bornholm. Intressant och roligt att besöka. Åkte som sagt katamaren dit.

Vi tog en buss först till Helligdomen för att ta en promenad ner till klipporna.

Mäktigt.

Konstmuseet.

Bornholms museum. Mycket intressant. Skönt också att komma inomhus, det var så varmt på Bornholm.

Från Ystad åkte vi och tittade på Ales Stenar i Kåseberga. Det var en bit att gå, uppför, men det gick bra fast det var varmt. Jag hade min hatt på mig och den blåste vid ett tillfälle av, för det blåste rätt så friskt. Men som tur var så fanns det ett stängsel just där så hatten fastnade.

"Tur att de har satt upp ett stängsel", kommenterade en man som just då gick förbi oss, "annars har hatten kunnat blåsa långt, långt bort". Det hade han rätt i. Det var så platt och öppet.

Fåren betade eller vilade och verkade trivas. Tacka för det med en sådan utsikt över vattnet.

Skylten behövdes säkert.

Därifrån åkte vi en mängd småvägar till Tomelilla och kollade in Hasse och Tagemuseet.

Växjö blev nästa anhalt. Vidare via Lammhult och Vrigstad till Sävsjö. En stad som mysingen och jag har många trevliga minnen ifrån.

Bodafors blev nästa övernattning. Alltså, en upplevelse av ett annat slag. Hotell Wonderful Home. En ungt ryskt par som inte kunde någon nämnvärd svenska men han kunde prata engelska så det gick bra. Vi fick bo i en ”hemmiljö” kan man säga. De hade några rum på övervåningen som de hyrde ut, själva bodde de på nedervåningen. Ett annat par övernattade där samma natt som vi. Det fanns allt på rummet, dusch, toalett TV om man ville titta på den. Då vi kom serverade de kaffe med kaka och på morgonen efter var det en rejäl frukost som vilket hotell som helst.

Har många flera bilder får se om jag visar mera någon annan gång.

Nu är det mycket på gång här och mitt i alltihop ska vi packa för att åka norröver. Hoppas att det ordnar sig med saker och ting men vi måste åka i morgonbitti tidigt.

Som vanligt tar vi inga datorer med oss.

 Nästa anhalt på vår resa blev Borås.

Där hade jag heller inte varit förut. Tänk så många orter och städer det finns i vårt vackra land och så roligt det är att få upptäcka och titta lite närmare på en del. Gågata mitt i stan, jättetrevligt.

Vacker plantering.

En sked. Det finns många olika skupturer i Borås och vill man så kan man gå på kulturvandring med guide som kan allt om alla dessa konstverk som pryder olika platser i staden.

Borås rådhus.

De här sittplatserna var lite extra, tycker jag. Ovanliga.

Vi fortsatte sedan till Reftele Värdshus för övernattning.

Ett stort och trevligt rum fick vi.

Lobbyn.

Detta är en bild av kaklet i badrummet. Helt i min smak.

Dagen efter fortsatte färden på vår väg ner emot Skåne.  Vi kom till Sunnaryd och tog där Bolmenfärjan över till Bolmsö. Smålands största sjö med Smålands största ö.

Färjan är linfärja som är cirka 23 meter lång. Linfärja betyder att färjan drivs av en lina, vajer kanske det heter, som ligger i vattnet mellan de två färjeställena. Det finns inget roder som kan ändra färjans riktning eller så.

Vi hade tur. Färjeleden var stängd från den 23 maj, vi kom dit den 22 maj. Snacka om flyt. Både på ena och andra sättet.

Här ser ni att vi verkligen var med.

Så åkte vi vidare till Ljungby, Markaryd och till Lund, för att bland annat besöka Lunds domkyrka. Vi "samlar" på domkyrkor och domkyrkan i Lund hade vi inte sett. Fick inte se den denna gången heller. Men det är en annan historia.

Vidare via Staffanstorp, Svedala till kustvägen mot Smygehuk och Ystad.

Som jag skrev i förra inlägget så bodde vi på hotell Naturrum, alldeles i närheten av Läckö slott så det var klart att vi tog en titt in i slottssalarna, med guide.

Läckö slott ligger på ön Kållandsö, den näst största ön i Vänern, ett par mil ifrån Lidköping i Västergötland. Det ligger så fint på en udde.

Magnus Gabriel De la Gardie bodde där på 1600-talet och han har till stor del präglat slottet, både utvändigt och invändigt. Jag tycker inte att han är speciellt snygg men enligt vår guide så skulle han ha varit den tidens snyggaste man.  I alla fall enligt Magnus fru som fick kämpa för att få honom till äkta man. Honom skulle hon ha och ingen annan.

Innergården i slottet.

Detta är en fånghåla. Skillnad på fängelser nu och förr i tiden. Ni ser den lilla trappan och där bakom gallret är hålan.

Slottsköket.

Här står guiden framför sängen där Magnus fru sov. Hon låg inte och sov som vi gör utan satt i sängen. Därför kunde sängen vara så kort, som ni kan se att den är. 

Några bilder inifrån slottet. Helt suveräna takmålningar och tapeten på första bilden är original.

Men att gå runt i omgivningarna var också trevligt. Vackert och rogivande.

Hällristningar                    Minnesmärke                  Milsten.  Ja, vi fick se mycket.

Efter slottsbesöket bilade vi vidare.  Vi har en sådan vacker natur i vårt land.

Till Herrljunga, Vesene, Tämta till Hedared som har landets enda stavkyrka. Slott och kyrkor älskar jag att besöka och titta på. Insupa atmosfären från gångna tider och fantisera om hur det kanske var förr.

Till höger på bilden kan ni bland annat se ett litet skjul där de har sin brandutrustning. Viktigt om det skulle börja brinna i en gammal träkyrka. Denna stavkyrka byggdes i början av 1500-talet.

Vet ni förresten varför det heter stavkyrka? Den är nämligen byggd med "stående timmer" i stället för det som är vanligt, liggande.

Altaret.

Denna bild har jag tagit uppe ifrån läktaren. Dit upp var det svårt att ta sig, men jag gav inte upp. Det var ingen läktare i vanlig mening, med bänkar och så, alldeles för trångt och litet, men kantorn spelade på orgeln där uppifrån.

Den unga killen som var inne i kyrkan och visade oss omkring, hade tänt alla dessa ljus som reflekterade i min kamera.

Sedan åkte vi vidare och förbi Pinocchiostatyn i Borås. Den hade jag heller inte sett förut. En nio meter hög staty i brons. Den här bilden tog jag i bara farten, det var grönt ljus och då stannar inte mysingen.

Fortsättning följer.

Sveriges Naionaldag idag och flaggan uppe på vår balkong.

Vi är hemma  igen från vår bilresa i södra delen av vårt vackra land.

Min man fyllde 74 år igår.

Det är många saker att fira på en och samma gång. Vet inte vad som är trevligast, men det viktigaste vet jag. Det är min man som vi firade igår.

74 år, känns så "gammalt", eller? Nja, det beror på vad man jämför det med. Då jag var ung så tyckte jag ju att över sjuttio då var det inte mycket kvar av livet. Dom tankarna har jag inte nu.

Att vara hemma igen känns så bra. Borta bra men hemma bäst är ett ordspråk som stämmer mycket bra in på mig. Visserligen är det roligt och intressant att se och uppleva något nytt, men ”hemmahotellet” är bekvämast.

Vi har legat på många olika hotell som har haft vitt skilda standard och det har varit så roligt. Från 650:-dygn till cirka 1700:- dygnet.  Jag har ju också många släktningar ”neröver”. Flera syskon och många syskonbarn med familjer.

Min man gjorde upp en resplan innan vi åkte och vi höll den rätt så bra. Lite avvikelser blir det ju alltid men det kan vara charmigt att kunna göra avstickare om det är något som verkar lockande.

Jag kan inte så här efteråt redovisa och skriva om allt vi har sett och upplevt. Minnet är bra men kort. Men med några bilders hjälp så går det bättre.

Vi åkte via Enköping, Västerås, Dingtuna, Kolbäck, Köping, Arboga och till Askersund. Både min man och jag vill ogärna åka på Europavägar, bättre med de små vägarna. Vi får då uppleva och se så mycket mer.

Lugnt och lite småmysigt. Askersund tror jag detta är ifrån.

Vidare via Karlsborg, Skövde och Skara till Lidköping.

Vi kikade in på Vänermuséet. Denna bild av Vänern tyckte jag om. Vattnet som strilade, vilket naturligvis inte syns på kortet.

Många olika fiskar fanns det.

Och kräftor. Den syns knappast och inte är den röd heller. Jag är bara van att se röda kräftor och kanske inte fullt så stora.

Denna kunde vi cykla på, en generator skapade elström, så ju mer vi trampade ju bättre blev det, eller tyngre i alla fall. Är väl mest tänkt att barn ska cykla på den men vi är ju fortfarande så barnsliga så det gick bra.

Bland annat bodde vi invid Läckö slott på ett hotell som heter Naturum.

Härlig dubbelsäng.

Nära ner till vattnet.

Bild tagen ifrån hotellfönstret.

Båtbrygga fanns det också.

 Det var nära till Läckö slott.

 Utsikt på morgonen ut över vattnet.

En gräsand simmade ensam omkring. Jag tyckte att det var konstigt, men jag såg bara en enda and. Här hemma i Sundbyberg måste jag gå mer än en kilometer till närmsta vatten, där det finns mycket med sjöfågar.

Hoppas att ni har sett mig då jag vinkade. Glömde ju att tala om att vi har en grön Citroên, årsmodell 2000.

Mer av vår resa kommer vad det lider.