Då vi var i Ångermanland på vår semester hade vi förmånen att få fira två speciella födelsedagar.

Min äldsta bror som fyllde 89 år. Det är ju speciellt på många sätt. Tänk att  bli 89 år och vara pigg och frisk. Han äter inga mediciner, har aldrig lagat något hål på nå´n tand, har inga hål. Han är helt klar i huvudet och har bättre minne än mig, vilket inte i och för sig säger så mycket, men bra minne har han.

Det enda problemet som jag vet av är att han har lite svårt för att gå. Men, han använder varken käpp eller rullator.

Han kallar sig själv för sengångaren. För, som han säger: ”förstår inte att alla går om mig nu för tiden, när jag skall till affären och handla, jag måste ju vara en riktig sengångare. Förut var det jag som gick om alla, nu är det inte så längre”.

Så fick vi vara med på ett 100-års kalas också. Min pappas halvbror fyllde nämligen 100 år. Fick telegram från kungen, vilket han tyckte var mycket trevligt.

Han fick också 100 st röda rosor. Häftigt. Jag har aldrig sett så många rosor i en och samma bukett någon gång.

Det var roligt att träffa och prata med pappas bror. Han har också ett  bra minne och kunde berätta om förr i tiden.

Bland annat om en docka som han fick vid 4-års ålder. Alltså, denna docka är 96 år. Den har lite skavanker men är otroligt väl bevarad.

Några ord ifrån min optimistlåda. Det gäller att leva livet med öppna ögon och ta till vara på även de små vardagliga ögonblicken, i positiv anda.