Alla inlägg under augusti 2016

Av wiolettan - 29 augusti 2016 15:57


Idag har vi haft regn.


Inte alls så dåligt väder. Jo, jag vet att många tycker det, men om det regnar utan att samtidigt blåsa så mycket så kan det vara skönt och uppfriskande. Föredrar det framför 25-30 plusgrader och strålande solsken.


 

Nyckelpigan kom och hälsade på hos oss, kanske var det för "dåligt" väder ute. Bilden blev lite suddig för nyckelpigan kilade iväg så snabbt. Jag tycker om nyckelpigan, den är ju egentligen en skalbagge och en skalbagge förknippar jag inte med någon mysig insekt, men nyckelpigan däremot. Tror att jag har läst någonstans att den för lycka med sig.


Enligt gamla sägner så skulle man komma in genom himlens portar om man lät en nyckelpiga som var infångad, flyga sin väg. Enligt katolsk tro kunde jungfru Maria låsa upp himlens portar. Maria är förknippad med de sju dygderna och antalet prickar på nyckelpigan är ju sju. Finns andra också som har färre prickar. Men man tänkte då, förr, att jungfru Maria kunde sända upp sin hjälpreda, nyckelpigan, upp i skyn för att öppna himmelriket.


 

En annan liten lustig varelse är trollsländan, eller heter den dagslända? Tror det finns både ock, men vad denna då är?. Ska googla på det. En dagslända, är kortlivad, den lever ju bara tills den har hunnit para sig.


Jag är lite stolt över att jag kunde fånga den på en bild, i somras då jag var i Ångermanland. De är så snabba de små liven och flyger fram och tillbaka vill nästan aldrig sitta still. De har så bråttom ska ju hinna med en del under sin korta levnad. Men här satte den sig på balkongplankan. Himlen, i bakgrunden är så blå.


Måste säga att jag har delade känslor just för dessa flygfän. Då jag var liten så blev jag varnad för trollsländorna, för att de ville så gärna flyga in i öronen på oss människor. Nere vid ån, hemma hos oss, flög det många sländor över vattenytan fram och tillbaka och jag ville bara hålla för öronen för att de inte skulle flyga in i något öra och jag inte skulle kunna få ut dom igen.


De har inte så mycket till framtid, dagsländorna.


Vi får försöka ta till vara vår tid, som vi har fått. Hur var det nu Abraham Lincoln sa? Jo!


Det bästa med framtiden är att den kommer med en dag i sänder.






ANNONS
Av wiolettan - 28 augusti 2016 16:08



Så var det då dags för mig att försöka redovisa lek/tävling nr 23 av  Bosse Lidéns  kluriga påhittigheter.


Jag har inte kunnat vara ute och jaga motiv så mycket, denna period, skulle velat åkt in till storstan, men det går inte alltid som jag vill.


Att få med så många olika fordon som möjligt, på en och samma bild gällde uppdraget.



   

 Jag har tagit detta foto, och min mysing har lagt in pilar ovanför de fordon det gäller,  ifall ni inte kan se det jag såg.   Från höger till vänster. Lastbil, fast bara framdelen syns här, motorcykel, spårvagn, det är tvärbanan lite skymt av träden,  cyklist,  personbil, buss, och framför bussen en firmabil, samt ett tåg. Det finns en barnvagn också, men skymd, så den gills inte.


Det andra som uppdraget gällde denna gång var att ta en selfie, där jag skulle se arg ut.



   

Bilden, tagen i morse, nyduschad och arg för att jag inte kan se tillräckligt arg ut.



Lite bakom lastbilen står en stenpelare med 24 st fordon. Synd att jag inte fick med den också, men den kommer här separat, för skoj skull.


   

Förutom tåg, buss, bil, motorcykel och lastbil från tävlingen, hittar man där – huggna i sten – traktor, tankbil, väghyvel, luftballong, zeppelinare, vikingaskepp, fullriggare, motorbåt, atlantångare, en ubåt, tre sorters flygplan och en del andra fortskaffningsmedel.


Pelaren, som en gång stod uppställd utanför Shells f.d kontor på Birger Jarlsgatan i Stockholm (Öhmans varuhus i TV-serien), räddades från soptippen och står nu där Sundbybergs första bensinmack en gång fanns.




ANNONS
Av wiolettan - 27 augusti 2016 08:45


Ingen utepromenad denna morgon heller. Nu börjar jag att tröttna, eller jag har tröttnat.


Egentligen skulle jag passa på och göra "argaselfien" denna dag då, den som ska vara med i Bosse
Lidén
s lek/tävling. Men jag är ju inte arg, bara ledsen och trött. Frisk luft och motion i benen är ju så nyttigt, men det är inget att göra något åt.


Läste något som jag får fundera över och ni också om ni vill. 


Hälsan är ett kosteligt ting och det enda som i sanning är värt att eftersträvas inte bara med användning av tid, svett. möda och ägodelar utan än mer av livet självt. Ty hälsan förutan blir livet en nesa och en skymf. Vällusten och visheten, vetenskapen och dygden blir utan henne bara skugga och rök.


Eller detta.


Fysiska sjukdomar är pålagor lagda på detta liv, några är beskattade högre, andra lägre, men alla måste betala någonting.


 

Så sant som det är sagt.



 

En fin bön.


 

Visdomsord ifrån vår almanacka i köket.


Nu så måste jag se framåt och ta "blott en dag ett ögonblick i sänder" som vi kan sjunga i en psalm av Lina Sandell och tänka på att det finns alltid de som har det sämre. Jag har ju så mycket att vara glad och tacksam över.


Om ni har orkat läsa hit så önskar jag er en fin dag.



Av wiolettan - 25 augusti 2016 08:31


Det ringde häromdagen på vår dörr och utanför stod en dam med en blomsterbukett.



   

Den lyser nu upp hos oss så vackert med sina röda blommor.


Det var så att för drygt en vecka sedan då mysingen och jag kom tillbaka hem efter en morgonpromenad såg jag något som låg på marken. Tog upp det. Upptäckte att det var en mobil.


Oj, tänkte vi, nu igen ska vi få leka detektiver, så roligt,  det har ju hänt många gånger förut. Ibland har vi hittat ägaren nästan direkt och ibland har det tagit lite längre tid. Kan ju tyckas lätt, men ofta är just mobiltelefonägare lite svårare att finna än de som har tappat sina plånböcker, kreditkort o.s.v


Jag öppnade fodralet och däri låg det många kreditkort, bankomatkort och körkort så denna gång blev det inte direkt något spaningsjobb.


Det visade sig att det var en rätt så nära granne som hade lyckats tappa sina viktiga kort och mobilen.


Vi skrev en lapp och satte på hennes dörr, för ingen svarade då vi ringde på. Senare då vi skulle gå ner till tvättstugan kom hon rusande och hon fick sin mobil och blev så glad.  Nu cirka en vecka efteråt kom hon med en bukett blommor till oss, som tack. Det följde med en liten lapp.


”Tack, för att ni tog tillvara min mobil och mina kort”.


Det är roligt att få uppskattning och ett tack.  Vi har ju genom åren  hittat många tappade kreditkort, SL kort, mobiler och lite av varje. Kavaj var ju det märkligaste fyndet, men även den ägaren fick kavajen tillbaka. Nycklar har vi också hittat, funnit två ägare. För där är det ju lite lurigare.


Idag måste jag försöka att ta mig till tandläkaren. Har bitit av en tand.






Av wiolettan - 23 augusti 2016 15:59


Min man och jag brukar lösa många korsord tillsammans. Eftersom vi båda har en tendens att slänga i oss maten för snabbt, vilket inte är nyttigt, så löser vi några kryss mellan tuggorna, bildligt talat. På det viset så äter vi sakta och magen slipper jobba för högtryck.


Om vi inte har något speciellt inbokat och är friska så sitter vi, ibland väldigt länge, just vid lunchen och plitar med frågorna. Jag har lärt mig en hel del genom krysslösandet och min man, ja, han var ju duktig redan innan.


Vi inte bara löser kryssen vi skickar in dom också. Har under årens lopp vunnit en del småvinster. Förut var det böcker. Jag kommer ihåg att vi fick samma vinnande bok tre gånger, för flera år sedan. Nu är det mest lotter vi vinner, skraplotter, trisslotter och allt vad de heter. Brukar sällan bli något där, ibland en småvinst, 30:- eller 50:-, och vi brukar bli så glada. Det är som en liten fest varje gång det kommer ett kuvert med skraplotter, en del av nöjet är ju att skrapa lotten.


 

Förra veckan, onsdag tror jag det var, damp det ner två kuvert, ett till min man och ett till mig med lotter i. Sammanlagt fick vi 6 st lotter. Ni förstår så roligt vi hade det då vi skrapade dessa.


Först skrapade min man fram en 30:- vinst, plus en 20:- vinst och jag en 30:-. Vi var lyckliga. Av fem lotter, tre vinstlotter. Men vad då, vi hade ju en lott till.


Jag skrapade den och även den lilla rutan längst ner och sa till mysingen.


 

"Titta, det står x 5 på den här lotten. Det har jag aldrig sett förut, det brukar ju vara gånger 1 eller gånger 2 högst". Mysingen tog lotten.


"Det är ju 1000:- på den här och det gånger 5. Vi har vunnit 5.080:-"


Det är det högsta belopp som vi har vunnit på en lott någon gång.




 

Än är inte sommaren över. Vi har strålande sol och plus 22 grader.





Av wiolettan - 19 augusti 2016 14:40



Idag, ingen morgonpromenad. Det händer titt som tätt nu tycker jag och det är inget som jag gillar. Men, hur är det dom säger. ”Det är bara att gilla läget”. Det har aldrig varit min starka sida, att gilla alla möjliga olika lägen,  men jag har försökt att anpassa mig.


Jag får skriva om då vi var ute och vandrade förra helgen för att fota ”makare” för Bosse Lidéns

tävling.


Vi gick där på kyrkogården och kollade vad det stod på gravstenarna. 


 

Då helt plötsligt då jag tittade upp, stod det ett rådjur och iakttog  mig, alldeles stilla var det.


   

Hade ju kameran uppe, så snabbt som ögat tog jag en bild och såg då efteråt att det stod en till nästan bredvid. Det måste jag ju också föreviga.


Då vi hade gått ett tag sa mysingen:


”Titta där,  det ser ut som ett lodjur”.


”Ja, det verkar vara två skulpturer av djur”, sa jag. ”Den ena av en katt eller ett lodjur, den andra, är det kanske en hare som sitter där på stenen”?



  

 Jag gick närmare och tog en bild.


Som jag brukar då jag ser katter, skulpturer eller inte, så pratar jag med dem så jag sa:


”Hej misse, så fint du sitter där och vaktar”.



   

”Mjau, mjau, mjau”, svarade statyn till min och mysingens förvåning.


”Va, är du en riktig katt”?


”Mjau, satte katten igång med en väldig svada, en harang så det stod härliga till och så kom den vandrande emot mig, medan den ivrigt berättade något.


Jag skulle så gärna velat veta vad den pratade om. Kanske den hade hört att vi trodde att katten var ett lodjur och kände sig förnärmad. Men med de öronen och den storleken, så är det lätt att ta fel, på långt avstånd. Katten och jag pratade ett tag men sedan måste vi forsätta vårt sökande. Jag frågade om den ville följa med mig hem och då fick jag ännu en gång en massa förklaringar. Tyvärr vet jag inte vad, men troligtvis att den trivdes bra med den familj den bodde hos.






Av wiolettan - 17 augusti 2016 16:49



Ibland blir det så här. Inte så mycket till skrivande här på bloggen, varken hos mig själv eller att jag skriver hos andra. Men, tyvärr, inget jag kan råda över. Orken måste finnas.


På tal om orken. Såg i förra veckan att det var en ny tävling på gång hos Bosse Lidén. Tänkte att den har jag många dagar att klara av på. Var lite upptagen och var hos goda vänner och så. Tävlingen går ut på att fotografera titeln "makare" som är inristade i gravstenar.


På vår morgonrunda i lördags gick vi till kyrkogården i Duvbo, Sundbyberg, men inte mycket till napp. Det fanns mästare hur mycket som helst men ”makare”, visade sig vara svårare. Vi hittade många titlar som vi sällan hör talas om, mycket intressant. Men för att det ska kunna stå på gravstenar så verkar det vara som om det måste vara ett ”fint” yrke. Förr i tiden, man var något då, annars skrevs inte yrket på stenen. Tänk bara på så lite kvinnoyrken det finns på gravstenarna.


Borde snart vara en tävling i att hitta kvinnors yrken, i jämlikhetens namn.  Undrar hur det skulle gå? Inte många där heller. Eller pastor, kyrkoherde, kristna benämningar som ett exempel.. Ja, det finns många nya uppslag och idéer. För det känns lugnt, fint och stämningsfullt att vandra på kyrkogårdar. Många tankar kommer om hur folk har haft det och levt.


På söndag morgonen, tidigt, var det dags att åka till Norra Begravningsplatsen, där hittade vi något som kan platsa i tävlingen, men inte mycket. Tyvärr så hade vi inte mer tid och ork, i veckan som gick.


 

Urmakare. Klockren träff, lite vitsigt uttryckt.


 

Skomakaremästaren, är ju också en "makare".


 

Ibland kommer makarna i par. Borde ge dubbel poäng.



Men som sagt, det var en svår lek denna gång. Vill visa ett par lite annorlunda gravstenar som vi såg.


 

August Strindbergs grav var lite speciell. Från latinet översatt. "Var hälsat, O Kors, mitt enda hopp". Jag kan inte latin, men min mysing översatte.





 

En annan speciell gravsten.



Bland alla yrken vi såg under promenaderna tillhörde "teaterportier" och "slottskaligraf", de mest ovanliga, tror jag.



Av wiolettan - 15 augusti 2016 08:51


Lycka, ser jag att mitt förra inlägg hade som rubrik. Olyckligtvis så stämmer det inte idag.


Jo, men nu ska jag inte vara orättvis. Jag har det bra. En man som älskar mig, mycket tror jag. Så mycket att han kom och hjälpte mig vid duschen i morse då jag inte orkade. Mina krafter tog helt plötsligt slut. Nu har jag hämtat mig lite men fortfarande så går hjärtat på högvarv.


Får nog gå och inta horisontalläge en stund. Återkommer.

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Augusti 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se