Alla inlägg under oktober 2019

Av wiolettan - 30 oktober 2019 09:00


Jag gav er en fråga för några dagar sedan, här på bloggen, som jag undrade om ni visste svaret på.


Visade en bild som mysingen hade fotat av en sten där det finns ett minnesmärke över "stortjuven" Lasse-Maja.


Lasse-Maja föddes 1785 i Ramsbergs socken i Västmanland. Avled i Arboga 1845 och det är där minnesstenen finns. Så Ditte, du hade rätt, att stenen finns i Arboga men han föddes inte där.


Lasse-Maja var på stöldturnéer, lite varstans,  Stockholm och Örebro bland annat. Han hette egentligen Lars Larsson och fick sitt smeknamn beroende på att han tyckte om att klä ut sig till kvinna och levde också som kvinna i vissa perioder. Han tog sig namnet Lars Molin då han var 24 år.


Klädde också ut sig för att bättre undkomma polisen, då han gjorde sina stöldräder.  Han hade en relation, en tid, med en torpartjej vid namn Maja, som han också gömde sig hos. Kanske därav namnet. Han greps många gånger men lyckades ofta rymma.


Sista stora inbrottet gjorde Lasse-Maja tillsammans med några kompisar i Järfälla kyrka 1812, där de stal kyrksilvret. Han dömdes då till livstids fängelse och sattes på Karlstens fästning, som ligger i Marstrand. Satt där i 26 år.


Blev benådad av dåvarande kung 1838. Det sägs att det berodde på att konungen uppskattade Lasse-Majas färdigheter i köket så mycket. Men troligen var det för den uppmärksamhet som väcktes genom att han skrev en bok om sitt liv.


Efter att Lasse-Maja hade fått sin frihet åkte han runt i Sverige och pratade om sitt liv och leverne. Han bodde och arbetade även på sin gård, som han hade utanför Arboga. Där han också avled.



 

Vår lilla novemberkaktus är några dagar för tidig i sin blomning.



 

En Saintpaulia som mysingen fick igår för att han så förtjänstfullt underhöll SPF-medlemmar vid en tisdagsträff i samlingslokalen. Han spelade skivor, visade film och berättade om  Ulla Billquists liv.


Som Znogge så rätt påpekade i sin kommentar, ingen Saintpaulia utan en Cyklamen. Fel av mig. Jag är inte bra på växter.


Ojdå, nu måste vi strax iväg till vår sångövning. Ha en finfin dag.



Av wiolettan - 28 oktober 2019 08:45


Ny dag, ny vecka, ny vinter och ny normaltid. Går det att säga så? Jo, men visst, så är det.


Frost på bilrutorna, många halkolyckor och utetermometern på nollsidan. Ännu så länge dock ingen snö här, men kanske i natt, enligt vädertjänsten. Vintertid eller normaltid, jag säger normaltid. Den tiden tycker jag att vi behåller och låter bli att ändra klockorna hit och dit.


Vi brukar ställa om uren på kvällen innan, alltså lördagkväll, men eftersom vi inte var hemma på hela lördagen, så blev det i går istället. Det tar en stund, cirka 15 klockor, armbandsuren medräknade.


I lördags skulle vi gå och kolla in marknaden i Nynäshamn, men då vi kom dit var det regn och regnskurar så vi hoppade det. Ett par vänner hade bjudit hem oss, på middag, de bor i Stora Vika så vi var ju nästan där. Höstmarknaden i Nynäshamn brukar anordnas den sista helgen i oktober, varje år och i år blev det den 26:e oktober. Eftersom det inte var väder för att gå och strosa tog våra vänner med oss ut på en biltur i omgivningarna, innan vi åkte hem till dom.


 

Men först, tunnelbana och pendeltåg, för att komma till Nynäshamn. På T-centralen känner jag knappt igen mig. De har byggt rätt mycket nytt där, sedan åren som jag åkte där nästan varje dag.


 

Sterilt och betongaktigt.



 

Inte så mycket folk. Som ni kanske ser i bakgrunden så kommer tågen in bakom "glasdörrar", som inte öppnas förrän tåget har stannat och tågets dörrar öppnas. Det går alltså inte nu längre att här hoppa ner framför tåget, på spåret.



 

I Stora Vika var det lugnt, som på landet.



 

Ändå varnas det där för lekande pensionärer. Så sådana finns det många av tydligen. Jag gillar lekande pensionärer, då vill jag också vara med.



 

Vid busshållplatsen fanns det en reklamskylt om mat, på någon restaurang någonstans, tydligen. Men var? Det stod det ingenting om. Märkligt, hungriga matgäster får kanske leta sig fram. Billigt verkar det vara i alla fall.


På tal om mat så glömde jag att fota den goda maten vi fick. Svampsoppa till förrätt, kyckling, med en god sås och rotfruktsgratäng till huvudrätt och glass efteråt. Allt utsökt gott.


Nu kommer mysingen. Vi ska iväg och vara brevduvor. Dela ut medlemsbladet till en del av våra SPF-medlemmar. Ojdå. glömde ge er svaret på förra inlägget, kommer en annan gång.

Av wiolettan - 25 oktober 2019 09:25


Plus tio grader ute och det kändes skönt, utom blåsten, den var inte skön, men vi tog ändå en liten promenad före frukost. Snart blir det en längre runda, för att fredagshandla det vi behöver.


 

Detta hjärta låg framför våra fötter och mysingen tog en bild, jag hade inte min kamera med mig. Ett fint hjärta i höstlöven. Vet ej vad det var för material. Lite suddigt, men vi skyller på blåsten i morse.


 

Lasse-Maja, kommer ni kanske ihåg. Vet ni var detta minnesmärke finns?



  

Denna lastbil kom i vår väg och mysingen fotade. Några fina ord av Karin Boye:

"Nog finns det mål och mening i vår färd

men det är vägen, som är mödan värd".


Nu ropade mysingen att vi måste iväg.


Ha en finfin fredag, mina bloggvänner.



Av wiolettan - 22 oktober 2019 10:21


I natt sprang jag runt och letade igen, i drömmen. Jag hade som vanligt gått vilse och hittade inte dit jag skulle.  Då mötte jag en person som jag tänkte att jag kunde fråga. Sagt och gjort. Jag gick fram och skulle fråga men kunde inte få fram platsens namn, dit jag skulle. Stod bara där och stammade.


Av någon anledning kommer jag att tänka på en historia som jag har hört.



Två kompisar var på bilsemester i Louisiana. När de närmade sig staden Natchitoches blev de oense om hur namnet uttalades. De diskuterade fram och tillbaka tills de stannade för lunch.


När de beställde, frågar de blondinen bakom disken:


”Innan vi beställer kan du avgöra en tvist vi har?  Var snäll och uttala var vi är, väldigt långsamt”.


Blondinen lutar sig fram över disken och säger:


”Burrrrrr, Gerrrrrr, Kiiiing”.



 


Ta vara på dagen och sköt om er.



Av wiolettan - 18 oktober 2019 07:02


Hittade denna historia i mina gamla anteckningar, som jag inte kommer ihåg att jag hade.  Jag är kattvän, men kunde ändå inte låta bli att skratta många gånger under läsningens gång. Ni som är blödiga, läs inte och ni andra, kom ihåg att det bara är en historia, men en historia som kanske vill visa att katten har sin egen bestämda vilja och inte gör något som den inte vill.


Hur man ger sin katt ett piller.


1) Lyft upp katten i armvecket så som du skulle hålla ett spädbarn. Placera höger hands pekfinger och tumme på vardera sida om kattens mun och tryck försiktigt på kattens kinder, medan du håller pillret i handflatan. När katten öppnar sin mun, låt pillret rulla in i munnen. Låt nu katten stänga sin mun så att den kan svälja i lugn och ro.

2) Ta upp pillret från golvet och hämta katten bakom soffan. Låt katten ligga i ditt armveck igen och upprepa proceduren från punkt 1.

3) Hämta tillbaka katten från sovrummet och släng det uppblötta pillret.

4) Ta fram ett nytt piller från aluminiumförpackningen, håll katten med vänster arm och håll baktassarna hårt med vänsterhanden. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i kattens mun med pekfingret. Stäng nu kattens mun och räkna till tio.

5) Fiska upp pillret ut akvariet och plocka ner katten från bokhyllans översta hylla. Ropa in din make/maka från trädgården.

6) Ställ dig på knä och håll fast katten mellan dina ben. Håll hårt om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din make/maka hålla kattens huvud samtidigt som du för in en linjal i kattens mun. Låt pillret glida längs linjalen och gnid kattens struphuvud kraftigt för att sätta igång
sväljreflexerna.

7) Plocka ner katten från gardinstången. Plocka ur ett nytt piller ut förpackningen. Gör en snabb anteckning om att köpa en ny linjal och att laga gardinerna. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade porslinsfigurerna som stod i fönstret och lägg dem åt sidan för reparation.

8) Vira in katten i ett badlakan och be maken/makan att ligga uppe på katten så att kattens huvud sticker fram ur armhålan. Lägg pillret i ett sugrör, tvinga upp kattens mun med en penna och blås i sugröret.

9) Läs på bipacksedeln så att du försäkrar dig om att pillret inte är farligt för människor. Drick ett glas vatten för att skölja bort den äckliga smaken. Sätt ett plåster på makens/makans arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.

10) Hämta katten från grannens trädgårdsbord och hämta ett nytt piller. Stoppa in katten i ett köksskåp och stäng dörren så att endast huvudet sticker ut. Tvinga upp kattens mun med en sked och skjut in pillret i kattens mun med ett gummiband. 

11) Hämta en skruvmejsel i garaget och sätt tillbaka skåpluckan på sina gångjärn. Sätt ett skyddsförband på din kind. Ring din husläkare och fråga när du tog din senaste stelkrampsspruta.

12) Ring brandkåren och be dom plocka ner katten från trädet på andra sidan gatan. Be din granne om ursäkt för det demolerade staketet. Hämta det sista pillret från folieförpackningen. 

13) Surra ihop kattens framben med bakbenen och fäst katten stadigt i ett ben på matsalsbordet. Hämta dina skinnskodda trädgårdshandskar i verktygsboden. Tryck in pillret i kattens mun och följ efter med en oxfilé. Håll huvudet vertikalt och spola med vatten för att skölja ner pillret.

14) Be din make/maka köra dig till akuten. Sitt tyst och snällt medan doktorn syr ihop dina fingrar med tolv stygn och plockar ut resterna av pillret ut ditt högra öga. Åk förbi möbelaffären på hemvägen och beställ ett nytt matsalsbord. 

15) Ring Blå Stjärnan och be dem hämta kattskrället. Kolla med din lokala zoo-affär hur mycket en hamster kostar.



Hur man ger sin hund ett piller:  


Vira in pillret i en skiva bacon. KLART!!



   


Trevlig fredag önskar jag alla mina bloggvänner.



Av wiolettan - 16 oktober 2019 07:14


Den första gåvan är styrka. Upptäck nya djup i den, när situationen kräver det.

Den andra gåvan är skönhet. Låt dina gärningar reflektera dess djup.

Den tredje gåvan är mod. Tala och agera med mod och var djärv nog att följa din egen stig.

Den fjärde gåvan är medkänsla. Var givmild mot dig själv och mot andra. Förlåt dem som sårar dig, liksom du ska förlåta dig själv när du gör misstag.


Den femte gåvan är hopp. I varje situation, genom varje årstid, känn tillit till godheten.

Den sjätte gåvan är glädje. Den ska bevara ditt hjärta öppet och fyllt av ljus.

Den sjunde gåvan är talang. Hoppas att du upptäcker din egen speciella gåva och använd den i det godas tjänst.

Den åttonde gåvan är fantasi. Den kan ge näring till dina visioner och drömmar och är en fantastisk tillgång.


Den nionde gåvan är förundran.  Förundras över det mirakel som är du och över den värld som du lever i.

Den tionde gåvan är vishet. Lyssna till vishetens stilla röst, när den leder dig från kunskap till förståelse.

Den elfte gåvan är kärlek. Hoppas att du kan få uppleva hur den växer varje gång du ger av den.

Den tolfte gåvan är tro. Låt den växa stark i dig.



Ta vara på dina tolv gåvor och var lyhörd för andras gåvor runt omkring. Då kommer du att upptäcka flera gåvor som är unika just för dig.


   

Rönnbärsträd utanför vårt fönster. Mat till fåglarna i vinter om bären får vara kvar så länge.


Nu strax iväg till sångövning. Ha en finfin dag fast den ute är gråmulen och med lite regnstänk. (Inte slätregn.)




Av wiolettan - 14 oktober 2019 08:48


Idag är det, som vi kallar det hemma i Ångermanland, slätregn. Har inte varit ute, ännu i dag så jag tänkte visa lite bilder på, bland annat, gårdagens morgonrunda. För det har vi gjort nu några dagar, morgonrundor. Denna gång till Lötsjön.


   

Först var vi med återvinnings sopor. Där verkade de inte ha tömt flaskcontainern på länge. En del har ställt sina flaskor, prydligt uppe på containern. Men, där blev det också snart fullt.


   

Dessa är bevisligen tömda, men några som inte orkar lyfta armarna och jobba lite har bara slängt sitt skräp framför, fast det var gott om plats i containern, eller båda var så gott som tomma. Hur är en del människor funtade? Har de alltid haft någon som har plockat upp och tagit hand om dom? Hur är de uppfostrade? Vissa saker övergår mitt förstånd.



   

På väg till Lötsjön gick vi förbi dessa vackra träd, Jag tror att det är olika granar, bland annat.


   

En ekorre såg vi också. Den sprang så fort att den blev suddig.



   

Gräsänder utan huvuden.


   

Gräsänder med huvuden.


   

Gräsand, eller?  Ja, det är en gräsand, fast vit, men ingen albino, vad jag har läst mig till.


   

Dessa är också vita.



   

Och, stora.

   

Det ser vackert ut i sjön. Fast det var en mulen morgon.


 

Den vackra kyrkan, med lite höstkänsla.


  

Tulegatans trottoarer är bitvis lövprydda.



 

Mysingen passade på att sparka omkring i löven. Eller som Tjadden Hellströms figur Ludolf sa, han som inte kunde säga R, det blev L istället,  "Spalka kling i löven".


Vi måste försöka ta till oss

vardagens glädjestunder.

Av wiolettan - 11 oktober 2019 09:31


Dagarna går så fort, knappt att jag hinner med och än mindre att jag kan ta mig tid att skriva i bloggen. Ja, i rättvisans namn så är det väl så att ibland har jag inte tid och ibland finns inte orken eller inspirationen där den ska vara.


Har något hänt då? Nja, det som händer i vanliga livet då allt flyter på i normala banor. Bra så.


Vi besökte storstaden ännu en gång. Både jag och mysingen behövde något värmande på fötterna att ha då vi vandrar ut i tidiga ottan. Jag har lite svårt att få tag i skor som passar och som jag trivs i. Det gick väl lite så där, kanske blir det bättre.


Jag har varit och klippt mig. Kanske blir det också bättre.


Damerna på SPF hade en träff på en modeshop. Vi tittade på kläder och handlade vi, så fick vi 10% rabatt, inte dåligt och det bjöds även på bubbel och mackor. Jag köpte ett par långbyxor och en liten top.


Min förra mans barnbarn, med sin pappa hälsade på oss i helgen och det var så trevligt och annorlunda. De bor ju inte precis nära oss eller varandra men nu passade det sig så, att vi kunde ses här hemma hos oss. Killen, som är 23 år är intresserad av matlagning, så då han var här i samband med min födelsedag, i juli,  så sa jag att nästa gång kunde väl han laga maten.


Han blev glad över erbjudandet och nu kunde det bli av. Speciellt roligt var det ju att hans pappa också ville vara med, och kunde det. Han var bara 4 år då jag kom in i bilden så han har ju, så att säga, vuxit upp med mig och vi har alltid mycket att prata om.


Vi fick inbakad oxfilé, vilket var ljuvligt gott. Jättefin middag, helt underbart. Även att få umgås med dom är mysigt.


   

Jag blir så glad då jag får blommor.


   

Hittade ett silverhjärta som hade brustit. En mycket vacker ring, den bara låg där på gatan.


   

Här finns det 2 hjärtan, i alla fall som jag ser det. Kanske är jag ensam om det, eller? Ser ni 2 hjärtan?



 

Mycket bra uppmaning. Att inte förspilla sina dagar är viktigt, att göra så gott man kan med det man har fått.



Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards