Alla inlägg under februari 2014

Av wiolettan - 28 februari 2014 09:52


I morse, strax före sju, tog vi en lång promenad. Det kändes ovanligt och jobbigt, men, det gick. Drygt 5 km tog en och en halv timme. Då jag inte kommer ut så känns det tomt så jag försöker så ofta jag kan att ta en välbehövlig morgonrunda.


Jag tog med mig kameran och det blev några bilder.

    

Nu är glada julen slut, slut slut. En gran som har sett sina bästa dagar och den rymdes nästan i papperskorgen. Undrar hur den personen tänkte som gjorde detta?


 

Isen finns här och där på Råstasjön fortfarande.


 

Lötsjön, där var det mer öppet vatten.


 

Lite suddig bild, men den vill visa att våren snart kommer. Videljung.


 

Annat var det för cirka en vecka sedan. Som synes hade vi då snö. Jag tycker att vår hyresvärd Förvaltaren har en rolig text på taket på sina "jobbarbilar". Eller hur?   "Hej där uppe! Nu är vi här och fixar". Står man i fönstret och tittar ner så är det ju helt perfekt.


Det är lite grått väder ute och småduggar, en grad plus. Vi får se när solen vill titta fram, den behöver vi.


Jag tror på Gud på samma

sätt som jag tror på

den uppåtgående solen.

Inte för att jag ser den,

utan för att jag genom den,

kan se allt annat.




ANNONS
Av wiolettan - 22 februari 2014 10:12


Märkligt väder vi har fått.


Häromdagen snöade det rikligt, kom rätt så mycket, kanske 5-6 cm, vet ej så noga. Dagen efter regnade det och nu är snön borta, finns bara lite på mörka undanskymda platser och solen försöker att titta fram, vi har ett par plusgrader.


I morse var vi ute och gick, kvart över sex då det var mörkt men ljuset kom rätt så snart. Det var lite lurigt att gå, vissa partier var jättehala, andra torra, åter andra fanns det vattenpölar på och även pölar med is. Verkligen ojämt underlag. Jag höll mysingen i handen och det gick bra.


Mysingen släckte en eldsvåda, vid halv sju tiden i morse. Då vi kom ner till Tulegatan märkte vi att det luktade rök och så såg vi att det kom eldslågor ifrån en papperskorg, det brann rätt så friskt. Men med cirka 5-6 fulla händer med snö som mysingen slängde ner i korgen, slocknade det.


 Är så glad och tacksam att jag ibland kan gå ut och promenera lite. Kroppen, lederna, ja allt behöver det.


Dina värsta dagar är aldrig så illa

att du är utom räckhåll för Guds nåd.

Och, dina bästa dagar är aldrig så goda

att du är utan behov  av Guds nåd.


 


Trevlig helg på er och tack för att ni tittar in fast jag är så dålig på att skriva.




ANNONS
Av wiolettan - 14 februari 2014 08:57


Alla Hjärtans Dag.


En dag för oss alla.


Första gången som jag blev uppmärksam på att det fanns en dag som hette Alla Hjärtans Dag var i London 1981, samma år som jag skulle fylla 40 år.


Jag var där tillsammans med en nära vän, som jag såg det då, och som det var ifrån min sida då, vänskap alltså. Allt har förändras, men det går jag inte in på här. Han finns fortfarande i mitt liv.


I alla fall. Den dagen satt jag på ett hotellrum i London och tittade på TV en hel del. Jag var så barnsligt förtjust i alla dessa kärleksfulla hälsningar som hela tiden sändes genom etern. Kommer inte riktigt ihåg men det höll på i flera timmar, den ena kärleksfullare än den andra. Det fascinerade mig en hel del och jag tyckte att det var så roligt att se och höra dessa kärleksord.


Sänder en tacksamhetens tanke till er som läser min blogg och som tänker lite på mig. Hoppas att ni alla får en fin och härlig ALLA HJÄRTANS DAG.


 

Delar med mig av tulpaner och hjärtchoklad som min mysing har kommit hem med.

Av wiolettan - 9 februari 2014 09:07


Det har blivit många ”vilodagar” för mig. I går t.ex kom jag inte heller ut, nattens flimmer gjorde det omöjligt.


Vår sånggrupp på SPF har börjat nu på det nya året men jag har inte kunnat vara med. Hoppas, hoppas att det ska gå bra att vara med nästa vecka.


Idag ska vi åka iväg på en 70-års uppvaktning. Hälsa på ett par vänner där mannen har födelsedag och har bjudit in en del personer. Jag skulle tro att det blir en rätt så stor fest. Det är väl inte mitt rätta element, mycket folk och fest, men ibland får man se bortom sig själv och tänka på andra.


 

Dessa meningar tycker jag är så tänkvärda.


Av wiolettan - 7 februari 2014 08:29


Gud gav oss minnen,

så att vi kan njuta

av junirosor när det

är december i våra liv.


Bildligt talat.


  


Vad göra av denna dag?


Njuta av minnen?


Jaa, varför inte, det är verkligen inte det sämsta. Har man dessutom kommit upp till de åren som jag har gjort så finns det många minnen samlade. Risken är ju att minnet försvinner, också med åren, men, vad jag har läst mig till så är det närminnet som försvinner först., det som händer dagligen runt omkring en.


Min fina pappa levde tills han var nästan 94 år, det fattades en månad. Han var frisk nästan till slutet, sista veckorna var han svag och hade lätt för att ramla omkull, så vi syskon hade bestämt att turas om att sköta om honom hemma för han hade tappat sitt närminne och då var sjukhuset en fruktansvärd plats för honom. Inget kände han igen och det blev för jobbigt. Så han fick somna in hemma i sin egen säng. Min äldsta systers närminne försvann också, det sista året.


Jaha, vad blev detta för inlägg? Det som jag skulle skriva om har jag glömt, verkar det som.



Av wiolettan - 6 februari 2014 08:31


Nu är det torrt ute här hos oss. Snön som kom har försvunnit. Inte behöver jag vara rädd för att halka då heller.


Vad har ni på er på fötterna inomhus? Tofflor, skor eller sockor? Eller ni kanske går barfota? Här är det så kallt så något måste jag ha på fötterna.


Halkar ni på golven?


Det har jag gjort så jag har köpt sockor med "ABS bromsar", det vill säga sockor som det är små pluppar under som hindrar att jag halkar. Jättebra.


Pratade häromdagen med en av mina systrar, som är drygt 85 år och frågade henne om hon hade sådana så att hon inte halkar och bryter sig. Hennes svar gjorde att jag kiknade av skratt, men hon skrattade med och tog inte illa vid sig.


"Jodå, sådana har jag, men, jag har inte sett dom på fötterna på länge", sa hon.


 

En Christina Scoollins ängel som jag har fått av en annan av mina systrar.



Av wiolettan - 1 februari 2014 10:14


Nja, inte riktigt, men det känns härligt, att kunna komma ut.


Nu har vi fått snö.  Det har snöat förut också men igår kväll och i  natt kom det lite mera så det är nu vitt och vackert på marken.


Jag vandrade ut i morse med min man. Det blev att plumsa på en del trottoarer och andra var plogade. Vi gick bara runt sta´n, men det som i vanliga fall kanske tar en halv timme tog dubbelt så lång tid.


Men ändå, jag är så tacksam att jag får vakna på morgonen, kan stiga upp och ut och gå. Jag har faktiskt väldigt mycket att vara tacksam över.


  


 

Någon har tänkt på småfåglarna.


Nu ska jag lata mig och min man ska lägga sig ut i snön och försöka sätta fast avgasröret på bilen. Det hade ramlat loss och låg nere på marken, inte bra. Olika falla ödets lotter. Är tacksam över att han får vara frisk.



Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se