Alla inlägg under april 2016

Av wiolettan - 30 april 2016 09:42



Nu är jag här igen. Tyvärr så blir det lite avbrott här inne ibland, inget jag kan göra något åt. Omständigheterna är inte alltid på min sida.


Har sett att våren nu har börjat att göra sin inbrytning i naturen, med stormsteg. Men uj, så kallt det var ute i morse, ingen speciell vårvärme, men det ska bli varmare frampå dagen och jag såg solen som ibland försökte titta fram, den började att vakna. Jag hade på mig min vintermössa ändå, det ni.


Mysingen är förkyld men jag tog med honom ut i morse på en runda för jag vill vara med i Lekuppgift nr 17 som Bosse Lidén roar oss med. Bra att jag hade mysingen med mig för rätt som det var kom en yrselattack och illamående, då är det skönt att ha någon vid ens sida.



Det gällde att gå ut och fota tvillingar, trillingar och så vidare till och med sexlingar. Tur att det inte precis var personer det gällde för det har jag inte klarat av. Nja, jag har ju  syskon som är tvillingar, plus att min mysing är född i början av juni, alltså tvilling.


Temat som jag har valt är sjöfåglar. Ser ni att solen har börjat komma upp?


 

 Dessa två vitkindade gäss såg vi i morse. De verkade vara rätt så ensamna. Förra veckan var det fullt med sådana gäss vid Lötsjön men de var bara här på mellanlandning för att äta upp sig och har nu flugit vidare. Undrar varför de här två inte följde med.


 

Tre tamgäss. Nu har kommunen satt på "sprutmojen" vid Lötsjön, det är så härligt.


 

4 st kanadagäss på jakt efter något att äta. Det verkar vara nästan slutätit på denna gräsplätt.


 

5 gräsänder. Verkar vara 4 hanar men bara 1 hona. Märkligt.


 

6 måsar, tror att det är skrattmåsar, men kanske trutar. Först då vi kom satt det 12 st, sedan flög alla iväg men efter en stund kom först 2 sedan 3 och rätt var det var så var de just 6 st. så att jag kunde fullfölja mitt uppdrag.



Det gällde också att berätta om någon episod där nå´n har förväxlat mig med någon annan. Det har hänt och jag väljer då att berätta om det som hände då jag var barn, kanske 8-9 år, är lite osäker där, men händelsen, den har etsat in sig i min hjärna.


Min mamma hade en syster som hade flyttat till Amerika och bosatt sig där. Det var stort för oss barn då vi fick Amerikapaket. Vi hade det inte så bra ekonomiskt hemma och mostern i Amerika hade gift sig och fått det bra ställt. Fina saker sände hon, för det mesta något som vi hade användning av.  Till en sommar, strax före avslutningsfesten för söndagsskolan kom det ett paket med bland annat en klänning till mig. En underbar skapelse, jag hade aldrig sett något liknande. Den var blåvit i färgen och med spetsar och volanger, vidd i kjolen och framför allt, den passade mig precis, så jag skulle få ha den i kyrkan på avslutningsfesten.


Jag njöt, gick där och kände mig fin vilket jag inte var van vid precis. Så kommer det en tant som jag inte kände igen, hon tog tag i mig och sa:
”Men, där är du ju, kom med här du ska snart upp och sjunga”. Jag trodde jag skulle sjunka genom jorden, så rädd blev jag. Ni vet ju att jag i hela livet har varit blyg, snudd på folkskygg. Sjunga kunde jag lite för jag var med i barnkören men sjunga själv, solo,  nej.


För att göra en lång och jobbig historia kort så hade följande hänt. En kusin till mig som var ett år äldre och hette Gerd hade fått en precis likadan klänning som jag, från moster Ragnhild i Amerika och tanten förväxlade oss och trodde att jag var Gerd. Ock, Gerd, till skillnad emot mig,  var en duktig tjej och hade en mycket fin röst så hon sjöng ofta solo, eller tillsammans med sin äldre bror, vilket hon skulle göra på denna söndagsskolavslutning. Båda hade vi också långt hår som var flätat och hängde ner över ryggen.





ANNONS
Av wiolettan - 25 april 2016 08:18


Så härligt det är att vandra ut i tidiga morgontimman, innan avgaserna har vaknat till. På tal om avgaser, idag ska de äntligen sopa upp vintersanden framför huset där vi bor och vid parkeringarna. Då vet jag en som får tvätta fönstren se´n. Ingen idé förrän de har sopat klart.


I går var det aprilväder riktigt ordentligt. På morgonen sol, minus 2 grader och skönt ute. Senare på dagen blev det snö, hagel, snöblandat regn och regn.


Mysiga Tant Glad brukar på sin blogg  http://tantglad.bloggo.nu/  skriva om söndagspromenader och visa bilder. Om jag mår bra så går vi rätt så mycket och nu har jag varit pigg i flera dagar så här kommer några promenadbilder. Är det så att jag har flimmret så blir det att ta det lugnt och inget datorskoj heller.



   

Kommunen har satt lökar och här har det kommit upp tulpaner i mängder. Många hundratals, i cirka 200 meter uppför Tulegatan.


 

Vid Råstasjön börjar lökarna komma upp, snart blommar det.


 

Då vi kom ner till Lötsjön låg denna snöhög och solade sig, för att tina kan jag tänka mig.


 

Men, nix, den vaknade, lyfte på huvudet. En svan i vardande, alltså fortfarande en svanunge. Den ser helvit ut här men man ser lite av ungdomens grå fjädrar, i verkligheten.


 

Lite längre bort försökte gräsandshanar i mängd ha lite skoj med gräsandshonan. Hon syns knappast här på bilden, men finns där under. Det var 5 st runt henne, här syns bara tre. Här gäller tydligen inte, "en i taget mina herrar, en i taget".

 

Någon hade slängt en olåst barncykel här vid Golfängarna. På framdäcket satt en liten fågel. Om ni visste vad min fantasi satte igång här. Olika saker som kan ha hänt. Ska bespara er mina tankar.



 

Nerför trappan till Esplanaden hade någon hängt en färggrann filt. Den såg ny ut.


 

Blommor vid Sturegatan.


  

Stationsgatan hade också fått det färgglatt.


 

På vägen tillbaka gick vi över Tornparken där det finns många roliga lekmoment för barnen.


 

Ett litet magnolia träd börjar att bli så vackert. Nu är vi strax hemma igen. Ni kan se, nej det syns knappast, men 100 meter framåt ungefär, där bor vi.


Ha en bra dag och var rädda om varandra.



ANNONS
Av wiolettan - 24 april 2016 11:02



Har det hänt att du ej orkat tro, eller gå över bönernas bro?

Är din himmel ej blå, bara mulen och grå.

Du ska minnas Han finns där ändå.


Han finns bakom molnen ändå, Han finns bakom molnen ändå

Han dig räcker sin hand, fast du tvivlar ibland.

Han finns bakom molnen ändå.


Den sången hörde jag för första gången idag på Gudstjänsten. Jag som sällan gråter fick tårar i ögonen.  För visst är det så. Fast min tro på Gud är stark så kommer det stunder och dagar då jag tänker: Varför händer detta? Varför blir det så här? Varför får jag inte vara frisk idag, jag som skulle göra det eller det? Men det känns bra att veta att det finns någon som alltid vill gå vid min sida och hjälpa, både i smått och stort. 


Idag skulle min äldsta syster ha fyllt 90 år om hon hade fått fortsätta att leva här på jorden,  men hon fick flytta till sitt himmelska hem för tre år sedan.


Ibland kommer jag på mig själv med att vilja ringa henne och fråga om något. Nej, visst nej, det går inte. Saknar hennes glada skratt och kloka genomtänkta svar. Hon var en mycket snäll person, ville vara alla till lags och skulle inte kunna tänka sig att prata illa om någon människa.


 

Den här bilden togs precis ett år innan hon avled. Ni kan se kakfatet på bordet? Alla dessa godsaker hade hon bakat själv. Hon var så duktig i köket och var suverän på att baka och laga mat. Varje år som jag åkte hem så besökte jag henne och det var alltid något extra. Två barn fick hon. Hennes man avled 2003, ett år före min förra man.


Det var 15 år mellan oss, så långt innan jag kom upp i skolåldern hade hon flyttat hemifrån. Det år som jag fyllde 5 fyllde hon 20, då hon var 50 var jag 35. Och i år skulle hon blivit 90. Ojdå, blir jag 75 år då?


Idag har det varit flera olika slags vädertyper.


I morse 2 minusgrader, solen sken. Sedan mulet och det har snöat till och med. Riktigt aprilväder som det kallas.







Av wiolettan - 23 april 2016 10:56


Idag var melodikrysset enkelt. Mysingen och jag har alltid försökt att lösa detta kryss, varje lördag, men nu börjar i alla fall jag att tröttna.


Varför ger Anders så många ledtrådar? Han säger nästan alltid vad melodin heter om man nu till exempel ska gissa på sångaren. Jag tycker att det ska vara lite mer tävling att kunna fylla rutorna med rätt ord. I dagens läge går det ju att söka så mycket på nätet, vilket underlättar för många. Jag vill försöka lösa utan den hjälpen.  Men de vill väl på Sveriges Radio ha så många svar som möjligt. Säckvis. Brukar vara över 50.000 som löser krysset, bara på nätet, och, sedan alla som sänder in via vanlig post, nästan lika många enligt programledaren. Jag sänder in varje vecka men har aldrig vunnit. Men spänningen finns där i alla fall och den verkar jag behöva.


Nu har vi haft avslutning i vår SPF sånggrupp. Kaffe, kaka, sång, prat och avtackning var det. Jag hade förmaksflimmer så jag kunde inte vara med. Men, mysingen sa att det hade varit trevligt. Han och sångledaren fick en flaska vin. Mysingen hjälper ju till så mycket med idéer och prat mellan låtar, då vi uppträder, och, annat lite av varje, så därför fick han också ett speciellt tack.



I eftermiddag kl. 17.00 är det Huskören som ska sjunga i Centrumkyrkan här i Sundbyberg. Det ska också vara en trubadur där som ska sjunga Dan Andersson låtar. Mysingen är med och sjunger i kören och jag ska gå dit och lyssna har jag tänkt mig.


 

Ute har det börjat att komma upp lite vårblommor.


 

Det är så vackert och lyser upp.


 

Ha en finfin lördag och var rädda om varandra.



Av wiolettan - 21 april 2016 09:17


Häromdagen berättade jag om glaset som vi hittade på återvinningsstationen, det som kostade 195:-


 

Nu då vi skulle slänga skräp igen fanns denna fina båt där. Hoppetossa är namnet. Den fick stå kvar, någon annan kanske blir glad över den.


Så alla ni som har kommenterat har nog rätt. Tack för det. Jag kan behålla glaset med gott samvete, någon hade tänkt på mig och ville att jag skulle få halvdussinet fullt igen. Så nu står glaset tillsammans med dom andra och trivs.



Idag känner jag mig inte så hjärlig, utan mera åt det griniga hållet.


 

Kanske därfär jag fick denna påminnelse på handen.


Vid frukosten i morse kände jag något på min handled, tittade efter och såg en smörklick där. Så slarvig kan väl inte jag vara att smöret hamnade på handen istället för på smörgåsen? Begriper inte hur det har gått till. En liten fingervisning om att jag ska tänka med hjärtat istället för med hjärnan. Kombinera? Nja.


 

Några ord som fångade mitt öga i morse, ur optimistlådan.



Av wiolettan - 19 april 2016 09:12


...mycket märkligt och jag undrar varför?


Jag tar det i från början.


Då jag jobbade på Volkswagens bilfirma fick vi vid midsommar och jul en liten present. Det kunde vara vitt skilda saker ifrån presentkort i någon mataffär till choklad.


 

Några gånger fick vi champagneglas, som ser ut så här.


Vet inte vad de kostade då men har sett på nätet att nu är priset 195:-/st. Vi fick 2 st per gång tills vi hade fått ihop ett halvt dussin.


Det är Lasse Åbergs design, kanske därför dyra. I mitt tycke dyra, jag skulle inte köpa glas till det priset, men det är jag det.


Då jag i november blev sjuk så gick ett glas sönder. Blev lite ledsen, men det var ju inget att hänga upp sig så mycket på, världsliga saker och så´nt kan hända. Jag funderade lite på om jag skulle köpa till ett nytt, men priset avskräckte mig. Jag är kanske snål, eller ekonomisk låter bättre.


På vår morgonpromenad häromdagen, gick vi till återvinningsstationen för att slänga, papp, glas och plast som vi gör med jämna mellanrum. Vet ni vad som stod längst upp på glasåtervinningscontainern?


 
Jo, detta glas. Helt perfekt, inte en skråma, rent och fint. Bara stod där i ensamt majestät. Varför? Varför slänger någon ett glas som är värt ett par hundra kronor?  Det måste ju vara någon som vet att det inte var något billigt tjafs, eftersom personen i fråga inte hade slängt ner det i containern. Kanske han eller hon hade flera glas, de hade gått sönder och ville då inte ha bara ett kvar? Ja, frågorna blev många och inga svar. Det som också är konstigt, är att motivet har vi inte på de andra glasen, utan helt nytt motiv.


Men, det känns fortfarande lite märkligt. Var det rätt av oss att ta glaset? Ja, det var ju slängt. Men ändå, personen kanske ångrade sig och gick tillbaka och då var glaset borta? Inom mig känns det konstigt. Jag har tagit en sak som kostar 195:-. Skulle det kännas bättre om jag går och lämnar tillbaka det? Vet ej, kanske måste testa.



Av wiolettan - 17 april 2016 11:13


Häromdagen hände något märkligt och för mig osannolikt. Har aldrig tänkt på att det kunde ske i verkligheten.


Mysingen och jag hade varit ute och handlat och just kommit hem. Jag gick in i köket för att packa upp matvarorna som vi hade handlat då jag hör konstiga ljud i hallen.


Det som hade hänt var följande.


Mysingen var som sagt i hallen och hörde hur någon satte en nyckel i överlåset och försökte låsa upp ytterdörren. Tog i handtaget och försökte igen med nyckel. Personen varvade med att försöka sätta en nyckel i låset och att ta i dörren.


Vad gör mysingen då? Jo, han blir så arg, slänger upp dörren och ryter:

”Vad  håller du på med”?


En skräckslagen dam stod utanför och bad tusen gånger om ursäkt. Jaa, nästan tusen gånger. Hon ursäktade sig hela tiden och fick inte på en lång stund några andra ord ur munnen.


Hon hade fått låna en nyckel till övre låset till lägenheten en trappa över oss. Det står två namn på den dörren och det står två namn på vår dörr. Det ena av namnen är likadant. Hon var intresserad av lägenheten och därför fått låna nyckel för att gå och titta. Gick, som hon sa, en våningstrappa för lite. Jag kände inte igen henne, hade aldrig sett henne förut så jag är säker på att hon inte bodde i huset.


Det var hennes version. Kanske den är sann, kanske inte. Det som sant är, att jag var oerhört tacksam att vi var hemma båda två så att jag inte var ensam, vilket ofta händer. Detta kan ju hända igen och det känns lite olustigt. Jag skulle aldrig kunna slita upp dörren med en sådan kraft och vråla som mysingen.


Jag frågade honom hur han vågade öppna dörren så där. Tänk om det hade varit tjuvar med vapen.


"Nja", sa mysingen, "med den rösten och med den kraft som jag öppnade så skulle de ha blivit så rädda att de nog hade flytt nerför trappan".


Ja, kanske det, men det känns lite olustigt.




Av wiolettan - 16 april 2016 11:30


När Bosse Lidén på sin blogg oss vill mana,

gå ut, ta med kamera, titta och spana.


Vi leklystna lyssnar direkt till hans stämma.

Då går det ej för sig att alls stanna hemma.


Nej ut, fota gravstenar, bilnummer, minnen,

snöänglar, lekande barn. Med öppnade sinnen.


Allt har Bosse försökt till oss ”sälja”.

Denna gång vi en favoritfärg skulle välja.


Jag med mitt namn borde ta violett

vilket visade sig inte vara så lätt.


Bestämde mig istället för en vacker färg, gul

som inte alls är, som många tycker, ful.


Denna gång blev en dikt och inte en låt,

som Myrberg med gul undervattningsbåt.




Bara att sätta igång då. 


Ett klipp med en sång på i färgen gul, går bra men jag skrev ovanstående dikt, vi fick välja. Dikt och dikt, ett tappert försökt i alla fall.



   

Fasad på en byggnad, blev denna fina villa inklämd mitt i sta´n.


   

Dörren, jo den är gul.


   

En Postlåda, nej två.


   

En gul bil. Det var bland det enklaste. Denna hade dessutom en gul parkeringsbot på vindrutan. Undrar varför? Det är ju lördag idag och då trodde jag att det var gratis att parkera, kanske den gällde för igår.


   

En cykel. Det blev en postcykel.


   

Fritt val, något oväntat. Ock, detta var oväntat, vet inte ens vad det föreställer, eller vad den kan användas till. Fanns i ett skyltfönster.


   

En leksak. Hittade detta ”bollplank” i en lekpark.


      

Ett klädesplagg. Denna joggare sprang på andra sidan gatan i morse, men jag hann se att han hade en gul jacka.


   

En blomlåda under ett fönster. Det lyste så vackert gult, även gula blommor.


   

Så var det då selfie, då jag skulle äta glass. Selfie har jag aldrig tagit nå´n någon gång, men nå´n gång ska väl vara den första.


Äta en glass. Vi gick in på Hemköp och minsann hittade jag inte en glass som var gul, 27:- kostade den.  Tror att det är den dyraste pinnglassen som jag har köpt, men det var inte lätt att hitta en gul glass, till och med papperet var gult.  Kanske inte att den behövde vara gul, men det blev roligare så. Köper sällan glass överhuvudtaget, är inte mitt favoritgodis precis. Om den var god? Ja, jag kan rekommendera den på det varmaste. Tog först bara en liten bit innan bilden, det kanske var bra det, för den smaken, nästan så att den sitter i än. Den var med valnötter och gul choklad. Ni ser, jag har till och med det gula omslaget i handen.


Ett par grader varmt och stå och äta glass, fota sig själv. Vilket senario, men det bjuder jag på för den goda smakens skull. Jag menar för den goda sakens skull. Ni ser hur koncentrerad jag ser ut och bister, lite skakigt och med håret blåsande åt alla håll.








Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se