Alla inlägg under december 2016

Av wiolettan - 23 december 2016 08:35


Stjärnorna faller i natten nu himlarna sänker sig ner över jorden.

Och när stjärnans bloss tänder ett ljus hos oss, brinner en låga klar i hela Norden.


Julen är här och lyser frid på jorden. Glädjen är stor i ett barns klara ögon bor den

Julen är här i våra mörka länder. Kom låt oss ta varandras händer, när julen är här.


Och jag vill tända en stjärna till den som har frusit och gått vill i världen.

För den som inte finns hos oss, tänder vi nu ett bloss,

brinner en låga klar. Kom hit, här är den.





 

Amaryllis, tycker jag är en vacker blomma.


 

Vår julkrubba kommer fram varje jul.


Jag och min mysing vill önska Er alla som läser min blogg en riktigt GOD JUL.





Av wiolettan - 21 december 2016 08:34


Vintersolståndet, vilket roligt ord. Men, det är idag det, årets mörkaste dag och sedan vänder det. Närmare bestämt 11.44, hörde jag på radion. Låter otroligt, men mycket glädjande för många. För mig får det gärna vara vinter, snö och 5-10 minusgrader, utan halka.


På norra halvklotet går solen inte upp alls idag, mörkt hela dagen, nja, det blir lite ljusare på dagen.


Så, nu blir det bara ljusare och ljusare fram till dess att sommarsolståndet inträffar 21:a juni, tror jag. Mycket för många att glädjas över.


Har ni julstress? Hoppas inte. Vi som pensionärer behöver i alla fall inte stressa. Förresten det är inte så mycket som vi ska göra till jul.


Baka lite.


Tre sorter har jag gjort, Saras kokosrutor, Drömmar och en mjuk kaka med egenhändigt plockade lingon i. Tyckte att den blev lite smaklös, men hoppas den duger.


Städa fram julen.  Eller plocka fram julen heter det ju. Städa  bort och plocka fram.


Det har vi också gjort. En liten gran, alla tomtar och juldukar.


Julmaten.


Nja, det blir inget speciellt. Vi blir nog 4 personer på julaftonen så det behövs inte så mycket. Det blir som vanligt och hoppas att alla bli mätta. Huvudsaken att alla mår bra och att vi får umgås.


   

Nu ska vi strax åka och handla. Julhandla. Men det blir inga julklappar. Men tomten ser allt lite förväntansfull ut, tycker jag.










Av wiolettan - 19 december 2016 09:07


Så var vi då inne i julveckan. Om 5 dagar är det julafton.


Nu väntar jag på pirret som borde komma, men det kommer inte. Ni vet, det där pirret som kommer av förväntan och stundande glädje. Eller, i alla fall glädjande överraskningar.


Jag har hört så mycket om detta då det gäller just julen., ända sedan jag var liten, men jag har själv på något sätt inte känt den där förväntan. Fira Jesu födelse, ja det är klart för det är ju därför vi firar jul, men det andra, det som många här i vårt land känner, av vad jag har hört och sett.



Nu kanske ni tycker att jag låter kall och krass. Kan så vara, men jag är ärlig. Dåliga erfarenheter, ja kanske det.


Då jag var barn så kände jag förväntan före jul, men den förbyttes snart i illamående och kräkningar. Jag blev nästan alltid sjuk precis till jul. Jag gick i söndagsskola och där förberedde vi oss på hösten, för att kring jultiden då det var söndagsskolfest så skulle vi barn uppträda, med sång och sketcher. Jag var med och sjöng och samtidigt hade jag ofta fått öva in olika saker, dikter bland annat. Men, många gånger blev jag sjuk och kunde inte vara med.


Då jag blev tonåring så blev det ett annat bekymmer. Min mamma blev ofta "sjuk i sina nerver", som de sa på den tiden. Om hon kanske oroade sig och jobbade för hårt inför julen och det blev för mycket, det vet jag inte, men det är nog troligt. Då föll mycket ansvar på mig och som ni vet så är hushållsarbete och matlagning någonting som jag inte kan. Men, som min pappa sa, allting går utom trasiga klockor och små barn. Men, det tär inombords.


Undrar om han nånsin fick veta att mamma kunde lägga sig ner i snön och be barnen skotta snö över henne. "Jag ska dö", sa hon. Ja, vilka minnen. Vi barn fick många gånger vakta vår mamma, så att hon inte skulle försvinna eller göra sig illa.


Jag bestämde mig tidigt för att aldrig gifta mig, men gjorde det ändå då kärleken överrumplande mig. Då blev jularna påfrestande, på ett annat sätt. Heltidsjobb, hämta barn hos dagmamma och sedan julbök och stök. Sedan kom det för mycket sprit in i bilden. Då kom en annan ängslan och oro och värst kring storhelger.


Nej, nu ska jag vara glad och tacksam att jag, trots allt, har fått det så bra. Slipper vara hungrig, ha mat för dagen och tak över huvudet. Inte alla förunnat i denna värld.



 

Katter, de är mina älsklingsdjur och har tröstat och hjälpt mig otaliga gånger. Vet ni om att vissa av dom, är mycket kloka små varelser? Känner ofta på sig om deras matte eller husse inte mår bra.







Av wiolettan - 18 december 2016 09:03


Advent, fjärde advent. Otroligt så fort dagarna ramlar på.


Ordet advent betyder ankomst och är inledningen av det kristna kyrkoåret. Det är fastetid och en väntan och förberedelse för firande av Jesu födelse.


Jag tror att vi mitt i vår stressade tid kan må bra av att stanna upp och tänka till. Varför vi egentligen firar advent och jul. Nu är det ju långt ifrån alla som tror på detta, men jag gör det och är helt övertygad om att Bibeln är, inte bara en intressant bok, utan en sann bok.


I morse tog vi en kortkort promenad. Det var halt ute och jag var så tacksam att ha mysingen vid min sida. Vad var det han sa i morse? Jo.


"Hur skulle du klara dig utan mig? Det skulle ju inte gå. Du kan ju inte ens öppna en konservburk".


Detta tycker ju jag var lite överdrivet. Förresten konservburk, jag behöver inga sådana, mycket godare med färska råvaror.


Nu strax, klockan 10.05 närmare bestämt på tvåan är det utsändning ifrån Sundbybergs kyrka, en gudstjänst om ni vill lyssna. Det blir barnkörer och andra också som sjunger. Så har ni tid, sätt er och njut och koppla av. Julbestyren är kvar. Gudstjänsten håller på i 45 minuter.


 

Det blev fyra ljus tända i morse på var adventsljusstake, vid frukosten.


 

Renarna lyste också så vackert. Jag tycker om dessa ljus som sätts upp lite varstans i december månad. På balkonger, i fönster och julgranar, så stämningsfullt och upplysande. Jag menar att de lyser upp.






Av wiolettan - 15 december 2016 08:46


Jag läste några rader som fick mig att le.


Gud kommer antingen att lugna stormen,

eller låta stormen rasa medan han lugnar dig.


Får försöka att lita på det och tänka positivt.


Idag torsdag och mysingen ska göra i ordning en pannkakssmet, så vi får goda pannkakor till lunch. Det tror jag blir otroligt gott. Det känns som om det var länge sedan som jag åt pannkakor med hjortronsylt. Den sylten är den godaste tycker jag. Fick en stor burk av min yngste bror och den är jag så tacksam över. Då vi var i Ångermanland i sommar så var det inte plocktid för just hjortronen.


Nu är det nästan klart alla åtaganden utom hemmet, för detta året. På Luciadagen var vi till SPF:s lokaler och underhöll pensionärer med julsånger och så fick vi glögg. I eftermiddag ska mysingen iväg på sista mötet eller träffen i föreningen och bli avtackad för detta året. Och, i morgonkväll är det Old Fellows sista möte som han ska med på innan januari. Tiden går och vi blir bara äldre och äldre. Vilket i och för sig känns trevligt. Alternativet känner jag inte för just nu och jag vet att det är inte jag som har makt eller kan bestämma över det.



Du tycker kanhända, att andra ha fått

det bättre än du här i världen.

Så går du och tittar mot höjderna blott

och täres av avund på färden.

Men jag vill dig råda, se nedåt, min vän.

Här tusenden hava det svårare än,

du kunde ock hava det sämre.


 

Snart dags att ta fram julkyrkan. Jag tycker så mycket om denna gamla kyrka och att lyssna till "Stilla natt" som den spelar på ett stämningsfullt sätt.





Av wiolettan - 13 december 2016 09:15



Dagarna går fort så här före jul. Det är mycket som jag vill hinna med, eller mycket och mycket, men jag vill baka, lite småkakor och lite annat. Så är det detta med julpynt. Jag älskar julpynt och vill börja tidigt och min man är tvärt emot, så det blir en kompromiss. Vi tar fram det vi har men inte så tidigt.


Igår morse hade vi minus 8 grader och det bet riktigt ordenligt i kinderna. Snö, ja, cirka en decimeter. Halt? På en del ställen är det inte så lätt att gå utan broddar och på andra ställen är det sandat och det går alldeles utmärkt. Vi gick ifrån Gullmarsplan och genom tunneln emot Globen hållet och där under tunneln var det jättehalt och svårt att gå.


Jag och min man följde med min äldsta bror till hörselcentret, där han nu har köpt hörapparater till båda öronen och det skulle utvärderas hur det har gått. Min bror är ju inte ung längre utan han fyller 90 år om ett halvår så det är en stor omställning för honom att nästan förlora hörseln på båda öronen samtidigt och vänja sig vid att ha en pryl i öronen.


Med hörapparaterna hör han varken att tala i telefon eller lyssna på TV så vi fick reda på vad som finns på marknaden. Tydligen har han en för gammal fast telefon och även en för gammal mobil, för att dosan som skulle kunna hjälpa honom kan fungera. Köpa nytt och köpa nytt, ja allt för att vissa ska tjäna pengar och andra  bli utfattiga. Utvecklingen går framåt och jag, ja jag hinner inte med. Ja, min bror har råd så vi ska inte klaga.


Vi passade också på att äta "ute", på en restaurang, med ett annat ord. Det kändes allt lite lyxigt eftersom vi inte gör det så ofta, blir lite speciellt då. Att sitta ute och äta är för kallt nu men det är ett uttryck som ofta används vid de tillfällen som inte maten  inmundigas i hemmet.


Allt gick bra och nästa besök blir i början av januari. Jag hade trott att min bror skulle kunna få hjälp direkt så att han nu till julen skulle kunna lyssna på TV och höra vad som talas i telefon. Men, vi får vänta till andra veckan i januari.


 

Några bilder ifrån morgonpromenaden i går. Detta är torget, där en ovanlig julgran har satts upp.


 

Sturegatan är upplyst.


 

Stationsgatan där kommunen har satt upp två lysande renar.


Jag vill passa på och önska er som läser min blogg en fin och trevlig Luciadag.











Av wiolettan - 9 december 2016 08:32


...mina trogna läsare och läsarinnor om ni är kvar. Har tyvärr inte skrivit något inlägg på cirka en vecka och det har sina rutiga och randiga orsaker. Ska inte gå in närmare på det här och nu men jag är glad att vara här igen.


Det är otroligt så mycket hälsan spelar roll, för att inte tala om brist på hälsa. Ock, det är otroligt så mycket en bra kontakt med en läkare eller vårdpersonal betyder. Eller dålig sådan, vad det kan ställa till med, kan faktiskt få oanade konsekvenser.



Idag tog vi en kort morgonpromenad och det kändes bra, eller någorlunda, det är ju inte som förr, i mina glansdagar. Varför heter det förresten ”glansdagar”? Egentligen tänker jag då på att dagarna glänser. Så härligt med glänsande dagar så här i juletid. Men det betyder ju mera en försvunnen tid då man var på topp, eller firman eller vad det nu gäller gick mycket bra. Vad mig personligen anbelangar har jag nog aldrig haft några riktiga glansdagar, i den mening som ordet verkligen betyder. Jag är och har alltid varit, en liten blyg, tillbakadragen person som inte gjort något större väsen av sig.


Nionde december, alltså denna fredag, Anna dagen. Min mamma hette Anna Linnéa och kallades för Linnéa. 9/12, förr i tiden, var den dagen då julförberedelserna började på riktigt. Jultvätten skulle ordnas och även skulle man stöpa julljusen. vilket jag kommer ihåg att vi gjorde då jag var barn. Det var ett väldigt doppande i stearinet.


Lutfisken skulle blötläggas i lut och det tar cirka 2 veckor innan den är så att säga färdig, lagom till jul. Fisken, den torkade, lägges först i kallt vatten som byts en gång om dagen, i cirka 6 dygn och därefter lägges den i vatten med lut som även det byts en gång om dagen. Jag kommer ihåg att det var min pappas uppgift att byta vatten på fisken och jag ville gärna följa med ut till ladugården där hinken stod och se på. Jag var så nyfiken och undrade mycket över hur den stela, otympliga fisken långan, skulle kunna bli vit, mjuk och ätbar. Ett riktigt trolleri i mina barnaögon.


 

Höstlöven har bildat ett hjärta, lite skamfilat, men ändå, konturerna av ett hjärta.












Av wiolettan - 1 december 2016 08:26


Tittar in som snabbast för att ni som undrar ska se att jag finns och tänker på er fast jag inte skriver så många inlägg. Tiden och orken ligger mig i fatet.


Igår var jag till läkaren och fick både bra och mindre bra besked. Hon ringer mig idag så får vi se hur jag ska göra med intag av en ny medicin. Blodvärdet hade gått upp lite och det var hon nöjd med.


Efter det var vi och sjöng i vår sånggrupp.


Nu strax ska vi iväg och möta upp min äldsta bror vid Gullmarsplan. Han ska till en öronläkare och ville ha sällskap, svårt då han inte hör just något. Det kom helt plötsligt, så nu håller de på att prova ut en hörapparat till honom. Den är bra utom att han inte kan höra någon i andra änden av luren då han vill prata i telefon.


Efter det tar vi en liten lunch på något ställe vid Globen, om vi hittar något bra och sedan ska jag och mysingen gå och ta influensasprutan, hade vi tänkt. Kollade PK värdet i går och det var inom ramen så de kan ge mig sprutan.



Sköt om er och jag tittar in hos er senare på eftermiddagen, detta tar säkert nästan hela dagen så vi kanske inte "ses" förrän i morgon, vem vet. Hos er mina bloggvänner som inte får någon kommentar, vet att jag hälsar på men att det är strul med att kommentera som jag skrev om i mitt förra inlägg.



 

Några hjärtan att lysa upp decembermörkret.


 

Varsågod! Jag bjuder på några hjärtan också.





Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards