Alla inlägg under juni 2018

Av wiolettan - Fredag 8 juni 11:27



På vår resa genom Södra Sverige fotade jag också djur, för det var många som vi såg efter vägarna eftersom vi sällan åkte på motorvägar.  Det som jag mest brukar ta bild av då jag är ute är nämligen hjärtan, änglar, hundar, hästar och katter.



   

Kommer inte ihåg var jag såg dessa hjärtan i gatan.


   

Inte heller var denna fina vita häst fanns.


   

Men däremot detta om kaffetåren, för det var på flygmuseet i Linköping. Där passade vi på att äta lunch och då ingick det kaffe.



   

Var denna kattvers fanns, minns jag inte heller.



Men jag kommer ihåg som om det vore idag den där katten som hamnade under vår bil. Jag kan fortfarande se den framför mig.


Vi åkte igenom en by, det var som vanligt på denna semestertripp. Vi njöt av att få bila igenom det Svenska landskapet i lugn takt.


Rätt som det var såg jag en katt sitta invid vägen, inte på vägen, utan i gräset bredvid och det var på förarsidan, den tittade rakt på oss. Min man körde så jag sa.


”Akta, det är en katt som sitter där”.  Min man saktade in, fast han såg inte någon katt, men som tur var så följde han mitt råd.


Precis då vi var alldeles inpå katten springer den rakt ut på vägen och jag skriker.


”Bromsa!”


Min man tvärnitade så det tjöt i däcken och katten försvann under bilen, vi såg den inte. Bilen stod stilla och vi var nästan handlingsförlamade. Men kan ni tänka er. Katten missade däcken på bilen och kom helskinnad undan. Min man hann bromsa i tid och katten sprang fort nog för att klara sig. Katten hade änglavakt och vi också, för tänk om det hade hänt något, så fruktansvärt.


Nu ”syns” vi inte på ett tag. Vi kommer att åka hem till mitt föräldrahem där vi kommer att träffa många syskon. Ingen dator får följa med och dammråttorna får någon annan till sällskap.

Ha det så trevligt mina bloggvänner.



  



ANNONS
Av wiolettan - Torsdag 7 juni 06:27


 

Några dagar efter det att vi kom hem ifrån vår Södra Sverige biltur, så åkte vi på en busstur.


 

Vi mötte våra reskamrater ifrån ordenssällskapet Par Bricole och äntrade bussen. Vi var nästan 70 personer så det blev en stor buss.


   

Väl ombord hälsades vi välkomna av reseledaren och bjöds på bussfika. En chokladask var och en liten flaska vitt vin. En ask har vi ätit upp, den andra är kvar. Vinet är uppdrucket.


   

Första stoppet blev Kallfors Golfklubb där vi fick kaffe med en ost- och skinksmörgås.


 

Vi spelade inte golf, men andra gjorde det.


   

Resan gick vidare till Tista Slott, i Nyköpings kommun, Bärbo socken,  där greveparet Annelie och Gustaf Wachtmeister mötte oss och vi fick en guidad tur genom slottet.



 

Vi var en så stor grupp så vi blev uppdelade på två grupper och värdparet tog hand om var sin del.


   

Huvudbyggnaden är tre våningar hög och byggd på 1760-talet i italiensk stil. Där finns en stor trädgård men den är i fransk stil. Släkten Wachtmeister köpte slottet 1812 och den är fortfarande i den släktens ägo. Sedan 1983 är slottet ett byggnadsminne så det går inte att ändra eller förändra efter eget tycke.



   

Det fanns så mycket intressant att titta på.


 

Jag älskar att vandra omkring i gamla slott och se alla fina saker. Familjen bodde själva på slottet. Så många rum att städa. Ojnevojne.


 

Efter det att vi sett oss mätta på alla rariteter åkte vi vidare och besökte Ludgo Kyrka där vi också fick  visning och information om kyrkan. Den uppfördes troligen på 1100-talet och byggdes om på andra hälften av 1600-talet.


   

Bland annat fick vi veta att detta var Karl Wilhem Drakenhielms uniform. Han var en svensk officer som deltog i Karl XII:s andra norska fälttåg 1718.


   

Så åkte vi vidare och kom till Öster Malma slott där vi fick en mycket god lunch.


   

Slottet är ifrån 1600-talet och ligger vid stranden av Malma sjön i Södermanland.  Vi fick också en guidad visning av detta gamla slott.


 

Gustafsvik, där fick vi eftermiddagskaffe och även besöka deras ljusaffär som verkligen är speciell.


 


Där kunde vi vandra omkring och se alla fina saker som de sålde. Jag köpte ett hjärtljus.


Efter en lång men intressant dag var vi hemma igen och kunde samla alla intryck. Dessa bussresor som anordnas av Par Bricole är verkligen trevliga och mycket fint upplagda. Vi fick se och uppleva så mycket.


Nu är det frukostdags. Sedan ska vi iväg och inhandla lite förnödenheter för strax är det dags att bila igen.


Trevlig dag alla mina bloggvänner.



ANNONS
Av wiolettan - Tisdag 5 juni 11:48


... min mysing som fyller 76 år. Idag  blir han lika ung, eller lika gammal som vad jag är.


Han bär sin ålder med heder och får vara frisk. Den enda medicin han äter är en halv blodtryckssänkande, men jag tror att den kan han snart slopa också. Han är betydligt friskare nu än han var då vi gifte oss 2010.



 

Det är skönt att ha en lite yngre friskare man som kompletterar mig. Här en bild av honom i fjol då han fyllde 75 år och vi hade tagit in på Världshuset Stenkullen i Östergötland och fick övernatta i denna härliga himmelssäng.


Vi var till Farsta igår på en förträffligt god middag hos min äldsta bror som fyller 91 år om några dagar. Där så började vi att prata om ålder och hur det kom sig att jag och mysingen träffades. Min bror tycker inte att det är konstigt att vi håller ihop, han har sett oss tillsammans så mycket och jag tror att han tror att det är det "perfekta äktenskapet".


 

Här är vi i Ångermanland, på semester, för två år sedan. Vi åker strax dit igen.


 

Men nu först så ska min man grattas och hurras för. Lite ballonger är aldrig fel. Svenska flaggans färger passar ju bra. Den här bilden är tagen vid ingången till vårt hus.


Att fira födelsedag är sunt!

Säga nå´t annat är bara strunt.


Fakta visar att de som firar flest,

är de som lever längst och mest.


Gratulation till Paul min trofaste vän.

Kan inte tro du är 76, än sen,


du bär dina år på ett härligt sätt!

Tusen grattis och kram från mig Wioleth.


Av wiolettan - Söndag 3 juni 11:27


Eksjö, den unika trästaden ville mysingen också visa mig. Ja, det fanns mycket att se där. En småtrevlig stad som innehåller nästan sextio byggnadsminnen.



   

Jag älskar gamla hus. Skulle ha velat gå in i något av dom för att ännu mera insupa atmosfären. Några hus uppfördes redan på 1600-talen och nästan hela Gamla stan är K-märkt.


   

Heidemanska gården. Gården kallades också för Trollegården efter ägaren Per Trolle. Invändigt finns väggmålningar ifrån 1600-talets mitt och tidigt 1700-tal. År 1964 byggdes gården om till som den ser ut idag.


 

Fina gator med Borgmästarstenar i mitten, i alla fall symboliskt.


   

Kyrkan på torget var jag bara tvungen att fota, plus…


   

… denna fina bil, en Morgan. Jag älskar gamla härliga bilar.



   

Ryttarstatyn som finns på Stora torget. Den föreställer en okänd ryttare i tiden för det 30-åriga kriget.



   

Utsikt ifrån hotellrummet.


   

En mysig vilstol.


 

Lennarts konditori.  Där fikade vi, världens godaste kaffebröd. De håller på att renovera byggnaden så den var ”inbäddad”. Den här bilden tog jag tidigt vid vår morgonpromenad, då var det tomt på folk, annars inte.


Sedan åkte vi vidare på småvägar.


   

Kom via Österbymo, Asby och Ramfall till färjehamnen på Torpön.


   

En fin brygga. Gick runt lite i omgivningarna eftersom vi fick vänta på den privatägda färjan, cirka en halvtimme.

Men, det var mycket att se så det gjorde ingenting. Färden gick vidare och vi hamnade vid ett vägbygge.


     

Det blev långa, långa köer och trafiken stod helt stilla. Man asfalterade bägge filerna samtidigt.


   

Vi besökte också flygvapenmuseet i Linköping. Ett kulturhistoriskt museum med prisbelönta utställningar om militärflygets utveckling, från tidigt 1900-tal fram till nutid.  I samlingarna finns cirka 100.000 föremål.


Flygplan en mängd förstås, men det fanns också ifrån flottiljlivets alla olika verksamheter, uniformer, teknikprylar, sjukvårdssaker, textiler och ritningar. Den nedskjutna DC-3an fanns i källaren och det var också intressant att beskåda.


   

Dessa vilda djur hittade vi också.


   

Liksom Döderhultarns  alster.  Det fanns ett galleri av fint snidade skulpturer. År 1920 skänkte han ett antal av sina träskulpturer till flygskolan i Malmen och några finns fortfarande kvar och de är dessa man kan se i flygplansmuseumet.


De skildrar livet på landsbygden i Sverige i början av 1900-talet. Döderhultarn, alltså träsnidaren  Axel Robert Peterson föddes 1868 i Döderhults socken utanför Oskarshamn. Döderhultarn var mycket förtjust i att flyga och fick följa med på 14 militära flygningar. Han lär ha sagt: ”Vilken konstig upplevelse! Det var nästan en ekivok känsla. Plötsligt såg jag saker och ting mycket tydligt och förstod hur tokigt det var att arbeta. Det enda som kan ge livet en mening är att susa fram uppe ibland skyarna”.


Där har inte Döderhultarn och jag samma åsikt, kan jag ju säga.



Av wiolettan - Fredag 1 juni 08:46



Vi for värdshus förbi, Spångens värdshus, eller gästgivargård, närmare bestämt. Det ligger mitt i Skåne, i Ljungbyhed. Ni känner väl till visan som Edvard Persson sjöng?


 

”Kalle, Kalle på Spången”?


Det finns mycket att se och uppleva i Skåne och vi hann inte med hälften.  Efter det vi hade  besökt Kristianstad, Trelleborg, Lund, Åstorp så kom vi till Klippan. I det sammanhanget kan jag ju tala om att vi såg ingen som vinkade till oss, jag kollade hela tiden nästan, trafiken och naturen skulle jag också hinna med. Men kanske bättre lycka nästa gång.


   

Där i Klippan, tog vi in på Hotell Klippan Gästis.


Det var också ett litet trevligt hotell.


Utom då hissen.  Fyra trappor upp, nej det är svårt för mig att gå det nu, ner går bra. Så det var till att ta hissen.


   

Den var på utsidan på hotellet. Ovanligt. Vad jag kan tänka mig så är den ditsatt efter hotellbyggandet.


   

Utsikt inifrån hissen.



   

Lite ovanlig hotellobby, mycket färggrann.


 

Jag tyckte om de ovanliga lamporna med texter på.



   

Klockor fanns det i mängd.

God frukost, så vi var nöjda. På alla hotell har det varit mycket trevlig och serviceinriktad personal. Det är deras jobb, ja visserligen, men samtidigt så tror jag att på dessa, ska vi säga lite mindre hotell, så är det oftast ägaren eller dennes familj som arbetar där och de har ju mera ett personligt intresse att kunderna ska vara så nöjda som det bara går.




   

Vi besökte ett annorlunda museum. Alla kanske inte tycker att det är något att se men vi gick omkring där och insöp atmosfären ifrån förr.


   

Vid ingången satt en varningsskylt.


   

Men, då vi kom in så såg vi katten, den låg och sov. Alldeles stilla låg den, öppnade inte ens ögonen och tittade på oss. Varning för den behövdes nog inte.



 

Hovslagarens häst, cykel och verktyg.


 

Det sägs att det bringar lycka att hitta en hästsko. Det tror man i alla kulturer, där hästskor är bekant. I Europa har man trott på det ända sedan 600-talet före Kristus. Det sägs att om man hittar en hästsko, "så kommer lyckan springande", och tar man den sen hem och hänger upp den, då stannar lyckan kvar. Slitna hästskor är mest lyckobringande och det ska vara sju eller nio hål eller söm, men också tre eller fem hål kvar, anses bra.



 

Det fanns otroligt många och annorlunda verktyg i smedjan. Jag kände igen en del men inte allt.


 

Trä- museet var mest intressant.


 

 Jag kan inte visa allt men några bilder.



 

En så´n här nåldyna kommer jag ihåg ifrån mitt föräldahem. Ja, det var mycket i muséet som påminde om min barndom.



 

Här kan man följa utvecklingen ifrån träkloss till färdig träsko.

 

Nästan en sådan vagn hade min  pappa.


 

Vi bilade vidare. För det mesta små vägar…


   

…ibland lite större.


   

 Nydala kloster i Värnamo kommun i Småland fick vi också se. Det grundades 1143 och är ett av de första cistercienserklostren i Norden. Franska munkar levde och jobbade här i 400 år och det finns flera pilgrimsleder som sammanstrålar här i Nydala. Idag återstår delar av klosterkyrkan och ruiner från tidigare byggnader, även portkapellet.


Här kan man njuta av den vackra miljön, klosterträdgården som är anlagd efter medeltida förebild och ruinerna som också är intressanta att se. Man kan boka guidade visningar både i klostret och i trädgården.


   

Heliga Birgittas staty såg vi också.


 

 Så  hamnade vi i Eksjö och låg över på Eksjö Stadshotell.



 

 Någonstans satt det en katt på trottoaren en morgon.


 

Jag sa hej och då kom den fram för att hälsa. Vänskaplig, sällskaplig och fin.


Det påminner mig om den otäcka incidenten. Får se om jag kan skriva om den nästa gång, eller om det måste gå lite mera tid.




Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 77 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se