Vi for värdshus förbi, Spångens värdshus, eller gästgivargård, närmare bestämt. Det ligger mitt i Skåne, i Ljungbyhed. Ni känner väl till visan som Edvard Persson sjöng?

”Kalle, Kalle på Spången”?

Det finns mycket att se och uppleva i Skåne och vi hann inte med hälften.  Efter det vi hade  besökt Kristianstad, Trelleborg, Lund, Åstorp så kom vi till Klippan. I det sammanhanget kan jag ju tala om att vi såg ingen som vinkade till oss, jag kollade hela tiden nästan, trafiken och naturen skulle jag också hinna med. Men kanske bättre lycka nästa gång.

Där i Klippan, tog vi in på Hotell Klippan Gästis.

Det var också ett litet trevligt hotell.

Utom då hissen.  Fyra trappor upp, nej det är svårt för mig att gå det nu, ner går bra. Så det var till att ta hissen.

Den var på utsidan på hotellet. Ovanligt. Vad jag kan tänka mig så är den ditsatt efter hotellbyggandet.

Utsikt inifrån hissen.

Lite ovanlig hotellobby, mycket färggrann.

Jag tyckte om de ovanliga lamporna med texter på.

Klockor fanns det i mängd.

God frukost, så vi var nöjda. På alla hotell har det varit mycket trevlig och serviceinriktad personal. Det är deras jobb, ja visserligen, men samtidigt så tror jag att på dessa, ska vi säga lite mindre hotell, så är det oftast ägaren eller dennes familj som arbetar där och de har ju mera ett personligt intresse att kunderna ska vara så nöjda som det bara går.

Vi besökte ett annorlunda museum. Alla kanske inte tycker att det är något att se men vi gick omkring där och insöp atmosfären ifrån förr.

Vid ingången satt en varningsskylt.

Men, då vi kom in så såg vi katten, den låg och sov. Alldeles stilla låg den, öppnade inte ens ögonen och tittade på oss. Varning för den behövdes nog inte.

Hovslagarens häst, cykel och verktyg.

Det sägs att det bringar lycka att hitta en hästsko. Det tror man i alla kulturer, där hästskor är bekant. I Europa har man trott på det ända sedan 600-talet före Kristus. Det sägs att om man hittar en hästsko, "så kommer lyckan springande", och tar man den sen hem och hänger upp den, då stannar lyckan kvar. Slitna hästskor är mest lyckobringande och det ska vara sju eller nio hål eller söm, men också tre eller fem hål kvar, anses bra.

Det fanns otroligt många och annorlunda verktyg i smedjan. Jag kände igen en del men inte allt.

Trä- museet var mest intressant.

 Jag kan inte visa allt men några bilder.

En så´n här nåldyna kommer jag ihåg ifrån mitt föräldahem. Ja, det var mycket i muséet som påminde om min barndom.

Här kan man följa utvecklingen ifrån träkloss till färdig träsko.

Nästan en sådan vagn hade min  pappa.

Vi bilade vidare. För det mesta små vägar…

…ibland lite större.

 Nydala kloster i Värnamo kommun i Småland fick vi också se. Det grundades 1143 och är ett av de första cistercienserklostren i Norden. Franska munkar levde och jobbade här i 400 år och det finns flera pilgrimsleder som sammanstrålar här i Nydala. Idag återstår delar av klosterkyrkan och ruiner från tidigare byggnader, även portkapellet.

Här kan man njuta av den vackra miljön, klosterträdgården som är anlagd efter medeltida förebild och ruinerna som också är intressanta att se. Man kan boka guidade visningar både i klostret och i trädgården.

Heliga Birgittas staty såg vi också.

 Så  hamnade vi i Eksjö och låg över på Eksjö Stadshotell.

 Någonstans satt det en katt på trottoaren en morgon.

Jag sa hej och då kom den fram för att hälsa. Vänskaplig, sällskaplig och fin.

Det påminner mig om den otäcka incidenten. Får se om jag kan skriva om den nästa gång, eller om det måste gå lite mera tid.