Idag har Tyko namnsdag. Litet ovanligt namn och jag tänker direkt då på Tycko Brahe, en adlig dansk astronom och alkemist. Han var visserligen född i Skåne men då, 1546, var Skåne danskt.  1572 upptäckte Tycko en supernova. 1597 gick han i exil till Prag och utsågs till kejserlig astronom. Han fick av kejsaren slottet Benatky.

Om ni har sett en bild av Tycko Brahe så kanske ni har sett att han hade något på sin näsa. Det var nämligen så att han i en duell förlorade en del av sin näsa och bar därefter en metallbit som täckte den saknade delen.

Jag och mysingen besökte Ven för några år sedan och fick då tillfälle att besöka Tycko Brahe museet. Han hade i slutet av 1500-talet ett slott och observatorium på Ven.

Nedanstående har jag läst om Tyko Brahe dagar.

Redan de gamla stjärntydarna ansågo vissa dagar för synnerligen olycksbringande, och en av dem, den jämväl som astronom berömde Tyko Brahe, har lämnat en förteckning på sådana farliga dagar. Efter honom kalla vi också en riktig olycksdag för en "tykobrahedag".

Det är tvivelsutan från astrologerna, som vår bondepraktika hämtat sina s.k "förkastade dagar"

Enligt den gamla folkboken böra nämligen alla människor taga sig till vara för 33 dagar på året, vilka är ganska farliga.

De människor, som blivit sjuka på någon av dessa dagar, få antingen snar bot eller ock aldrig.

De som äro födda på en dylik dag leva icke länge, ock leva de, så är det i stort armod.

På sådana dagar bör man ej heller fästa sig hustru, hålla bröllop, flytta ut eller in, lämna eller taga tjänst, begynna en resa eller öppna en rättegång.

I annat fall hota olycka, vedermödor, fattigdom, förlust och undergång.

De kritiska dagarna äro följande:

Januari den 1:a, 2:a, 4:e, 6:e, 11:e, 12:e, och 19:e

Februari den 11:e, 17:e, och 18:e

Mars den 1:a, 4:e, 14:e, och 15:e

April den 7:e, 15:e, och 18:e

Juni den 6:e

Juli den 17:e, och 21:e

Augusti den2:a, och 10:e

September den 1:a, och 18:e

Oktober den 6:e

November den 6:e, och 18:e

December den 6:e, 11:e, och 18:e

Otroligt vad folk kunde gå omkring och tro på, förr i tiden. Kan inte ha varit lätt.

Någon hade tappat sitt violethjärta.

Ock, någon hade tappat sin fina nallebjörna med sitt röda hjärta.

Tänkte skriva några rader ifall ni undrar om jag fortfarande finns här. Länge sedan sist. Men som jag skrev förut så sitter jag inte vid datorn som förr, blir mer sporadiskt.

Idag tänkte jag försöka göra en liten bloggvandring och se om ni är kvar, hoppas det, har inte hört av er på ett tag.

Vi har sol nu och några få plusgrader så våren verkar dröja. I morgon börjar de att sopa undan gruset här utanför så jag tror att kommunen hoppas på vår och sommar. Då de sopar med sina maskiner så brukar det ryka något så kopiöst så har man då tvättat fönstren innan så är det bara att göra om det. Mysingen är klok, han har avvaktat.

Fick både påskblommor, påskgodis och påskris av våra besökare under påsken. Vi hade inte "påskat till" något.

Påskriset, rätt så "nyplockat".

Här har det börjat att bli grönt.

Bilden här är tagen för cirka en månad sedan.

Ungefär ifrån samma plats, precis en månad senare. Det är kommunen som pyntar så fint vid Tulegatan.

Frågan är fri. Jag hoppas att jag kan glädja någon. Vet i alla fall att min mysing är glad att jag finns.

Tack för natten som har gått, tack för vilan som vi fått,

Tack för dag som åter gryr, tack för alla dess bestyr.

Lär oss allt förvalta väl. Gud ta hand om oss och bevara vår själ.

Tänkte jag skulle titta in här nu och önska er en Glad Påsk.

Vi ska vara hemma och jag tar det lugnt. Ett par vänner kommer på påskaftonen.

Mysingen städar lite idag.

Igår åkte vi till grannstaden Solna och hämtade ut våra nya pass som vi hade ansökt om. Vi måste se framåt, kanske kan vi åka utomlands nå´n gång.

Jag har haft glasögon ända sedan jag var 10 år. Till min fasa var jag då tvungen att bära brillor och som tioåring var jag mycket bedrövad över det. Sen dess har jag ju vant mig och också insett att utan dom så ser jag mycket, mycket dåligt.  Kommer ihåg innan det var plast i glasögonglasen, utan de var av glas. Så tunga och fula dom var. Nu är det bättre.

Men det var inte det jag skulle skriva om utan om att där vid polisen då jag skulle beställa nytt pass så skulle jag ju fotas och polismannen sa att jag skulle ta av mig glasögonen, för bilden måste vara utan glasögon,.

”Ja, men då är det ju inte jag”.  Så var det i alla fall i mina ögon, men inte i hans, tydligen. Det är så fortfarande, inte riktigt jag på passet.

Min vita kaktus blommar igen.

Påskfärg på tulpanerna.

Mysingen och jag önskar er alla en riktigt Glad och trevlig Påsk.

Idag en gråmulen dag, både ute och inne. Det duggregnade i morse. Vi gick bara en kortkort promenad.

Till er som kanske undrar så kan jag svara så här.

Vi var in till Stockholms centrum igår men hade hunnit tillbaka hem innan det hemska hände. Tur, nej änglavakt, att jag sade till sköterskan då hon frågade vilken tid jag ville komma att jag tyckte mest om en förmiddagstid. Hon var glad över det eftersom de flesta vill komma senare på dagen. På så sätt kom vi hem också. Eftersom att efter det fruktansvärda dådet så gick det varken att åka tåg eller tunnelbana hit. Jag har ju min hjärtläkare mitt i centrala  Stockholm.

På tal om hjärtat och undersökningen igår,  så har jag, tyvärr, inga goda nyheter. Tvärtom.

Men, om ni vill veta. Förmaksflimmret är uppe i 52% av tiden och det blir då inte mycken tid över för återhämtning. Jag försöker att ta till vara de stunderna så gott jag kan.

Nya undersökningar väntar. Först nu på måndag, sedan blir det arbets EKG och hjärtläkaren vill därefter att jag ska genomgå en ablation. Läkaren ville omgående sända en remiss till Karolinska sjukhuset, men jag sa att jag måste tänka på saken. Jag måste erkänna att jag känner ett stort obehag inför detta, eftersom jag måste vara vaken under ingreppet.

Jag har bestämt mig för att vara mer återhållsam vad gäller bloggandet. Kommer att skriva här, mer sällan, eventuellt sluta. Men det är så många av er som jag följer, så jag får se hur jag orkar.

Sköt om er väl och var rädda om varandra.

Dramaten.

Staty föreställande Margareta Krook, utanför Dramaten. Statyn är varm, det kände jag, som ni ser stod jag nära.

Igår hade vi ett varmt och soligt väder. Det kändes nästan som vår. Till och med blåsten som jag alltid irriterar mig på, kändes lite ljummen.

Såg dessa vårblomster då jag var på väg till hårfrisörskan. Mysingen följde med som vanligt. Han är så snäll, på det sättet, för han har upptäckt att jag ibland blir lite yr och då kan ju vad som helst hända. Så vi travar iväg hand i hand. Ibland undrar jag vad grannar och andra som kanske titt som tätt ser oss två, tänker. Jag menar, äldre går armkrok eller bredvid varandra. Sällan jag ser några hand i hand, men det händer, bevisligen.

Efter det att jag blivit klippt och fin i håret så åt vi lunch. Kyckling för mig och fisk för mysingen. Jag kan tyvärr inte äta fisk.

Därefter tog vi bussen till polisstationen i Solna för att skaffa oss pass. Våra hade gått ut för över ett år sedan.

Vi kom lite tidigt eftersom vi ville ha en buss ”tillgodo”. Ibland kan ju en buss vara trasig eller inte komma därför garderar vi oss alltid på det sättet, om vi har en speciell tid att passa. Vi kom cirka 20 min. för tidigt och blev klara 5 minuter innan vi skulle ha varit där. Fiffigt, eller hur? Sån´t gillas.

Dessa vårtecken mötte oss på ”vår gata”.

På väg ner till bussen. Blått och vackert.

Nästan vid Tornparken.

Nu ska vi äta frukost. Det har inte blivit någon utepromenad ännu, för jag måste iväg in till Storstan.  Vill ju orka vandra iväg till tunnelbanan också.

Jag har en tid hos min hjärtläkares sköterska, nu på förmiddagen. Utvärdering av den nya tabletten som jag fick för cirka tre veckor sedan, ska kanske göras. Plus kolla pacemakern, stod det på kallelsen.

Ha en finfin dag, mina bloggvänner. Jag får läsa sedan vad ni haft på gång.

Redan onsdag och jag har inte hunnit, eller orkat, komma in här och skriva något. Tiden bara rinner iväg och jag med mina skavanker, hinner inte med.

Igår efter det att vi hade handlat lite mat och ätit lunch,  gick vi ner till SPF:s lokaler och fikade och lyssnade på ett föredrag om Thore Skogman, hans liv och stora visskatt. Vi fick höra många av de vanliga och mest kända låtarna ifrån hans stora repertoar. Min mysing hade lagt ner ett stort arbete med att skriva ner en del av Thores historia och även vaskat fram många goa låtar.

Då vi tänker på Thore så är det mest trallvänliga och roliga låtar som han förknippas med. Men, han medverkade i flera filmer, var med i operetterna ”Vita Hästen” och ”Sköna Helena”. Han komponerade också klassisk musik, utan att kunna noter och han hade ett absolut gehör. Han kunde skapa musik var som helst under stundens ingivelse. ”En pitepilt med pitepalt” gjorde Thore på inrikesflyget. ”Plättlaggen” skrev han under en taxiresa, kanske på en torsdag?

Thore rimmade om sig själv:  ”En liten clown jag tror jag har, nånstans i hjärteroten kvar”.

Totalt finns det 1.243 låtar registrerade i hans namn hos STIM. Thore Skogman, en stor begåvning, en folklig person som tog varenda person han mötte på fullaste allvar.

Idag är det provtagning för mig på vårdcentralen. De ska kolla B12, blodvärde, socker och mer som jag inte kommer ihåg. Får inte äta frukost först, utan jag måste strax iväg.

Sedan så ska vi sjunga lite i vår sånggrupp. Det brukar bli trevligt. För mig är det tre veckor sedan senaste gången jag var där.

Får titta in till er senare. Ha en finfin dag och var rädda om er.

Visst ja. Måste bara visa er ett par hjärtan.

Detta fotade jag  i ett skyltfönster häromdagen.

Detta låg på marken. Resterna av en ballong, har bildat ett hjärta. Färgen ser ut som blå, men jag lovar, den var violet i verkligheten.

Vårmånaden april är här med dimmigt och grått väder, plus 2 grader och en blåsig kall vind.

1:a april, det var den enda dagen på året då vi syskon hemma i Ångermanland fick ljuga eller narras. Det var så att säga helt på sin plats att "lura någon 1:a april".

Reglerna då var enkla. Man skulle få en person att gå minst fem steg för att det skulle gälla. Till exempel ropa att "titta det snöar" och personen då sprang fram till fönstret och tittade så måste det vara cirka fem steg så det gillades inte om man inte förflyttade sig, plus att det då förstås inte skulle snöa.

Jag frågade mysingen igår om jag fick lura honom, som idag, och han hade inte något emot det men trodde förstås inte att det skulle lyckas.

Så i morse då han just hade stigit upp och fortfarande var i sovrummet pratade vi om vädret ute och jag sa att jag skulle gå till vardagsrummet och kolla om det blåste.

Därifrån ropade jag:

"Kom och titta, det är två harar som älskar här utanför".

Mysingen kommer springande nästan i bara mässingen och ropar:

"Men var, jag ser dom inte"!

"April, april, jag kan lura dig vart jag vill". Jag sa inte "din dumma sill" för min mysing han är inte dum han, men lite nyfiken på älskande par, inom djurriket, det är han förvisso.

Så fick vi oss ett gott skratt. Mysingen trodde inte att det var något lurendrejeri eftersom det brukar vara harar här utanför ibland och så är det ju vår också.

Att luras första april verkar ha startat någon gång i slutet av 1600-talet. Så det är en gammal sed.

Ha en finfin dag mina bloggvänner och Trevlig Helg.