Alla inlägg under september 2019

Av wiolettan - Onsdag 25 sept 08:21


Då jag var i mitt föräldrahem i sommar fick jag många påminnelser om hur livet har förändrats för de personer som fortfarande bor i  glesbygder i Ångermanland, som Trehörningsjö och orterna runt om, som till exempel min hemby.


Förr, då jag var tonåring, fanns det 4 matvaruaffärer, hattaffär, skoaffär, järnaffär, färghandel, konditori, bageri, möbelaffär, bensinstationer, växelstation, postanstalt, banker, radiohandlare, järnvägsstation med tåg som stannade där, brandkår, hårfrisörska, hotell, åkerifirma, läkarstation med mera, i det lilla samhället. Kanske någon affär till som jag har glömt. Alla hantverkare inte att förglömma.


Nu finns det en matvaruaffär, en kiosk med bensinstation och en loppisaffär som har öppet 3 timmar varje lördag.


Hittade ett urklipp i en låda.  Eftersom jag är från Ångermanland ursprungligen så är det "mitt" språk. Detta urklipp talar sitt tydliga språk om hur det kan vara att leva i en avfolkningsby. Vill ni ha en översättning så säg till.


                             ( Känsliga personer avrådes ifrån att läsa nedanstående.)



I går om aftan då dä va så soligt å fint tog jäg å geck en sväng

på väen, längs stranna alldeles utan ärende.

Då såg jäg ´n katte som hadd dränkt säg mella´n par stena.

Intell järnvägen fann jäg ´n stor´n benknote. Troligen borti

nan älg som hadd vorte överkörd åna timmertåga.

Å mitt på landsväga låg en dö´n ickorr.

Man bli hemskt gla´ då man si na tecken på att byn lev´.




   




ANNONS
Av wiolettan - Måndag 23 sept 09:17


...att det känns som om hösten är här. Visserligen skiner solen nu och det är 7 plusgrader, men det kändes så kallt i morse på vår morgonrunda. Då var det 2 plusgrader.


Ny dag och ny vecka. Helgen har försvunnit fort. Vi har varit hos goda vänner, på middag och haft många prat och skrattstunder. Det var i lördags och söndagen tog vi det lugnt. På tal om söndag så ska jag berätta en sann liten barnhistoria.


Det är söndagsmorgon och snart dags att gå till söndagsskolan. Tre bröder sitter vid frukostbordet och dricker choklad. Av någon anledning kommer de två yngsta i luven på varandra och ryker ihop. Mamma går emellan och försöker lugna ner bråkstakarna:

"Var nu sams och be varann om förlåtelse, innan ni går till söndagsskolan".


Men det sitter långt inne. Till slut säger storebror myndigt:

"Nå, hur ska ni ha det? Ska ni va´pingstvänner eller ska ni va´ovänner"?


Vill visa några bilder ifrån i somras då jag var i min barndomsby i Ångermanland.


 

Det lyste så vackert i dikesrenarna.


 

På en sten står en kruka med en fin blomma i. Min bror har satt dit den.



 

Räven smyger runt knuten. Nej, det är ingen riktig räv. Min äldsta systers son har snickrat denna fina skulptur.




 

Några svanar var ute och flög en tidig morgon.


  

Detta fascinerar mig. Sällan att man kan se sådana konstverk nu för tiden. Är det någon av er läsare som har sett något liknande?  Jo, det kan jag tänka mig, men tagit ett foto av det?





ANNONS
Av wiolettan - Fredag 20 sept 07:08



Ja, det går att skriva både ett frågetecken och ett utropstecken efter de orden.


Frågetecknet får gälla för:

Vad kommer denna dag att innehålla?

Vilka nya erfarenheter kan den ge mig?

Hur kan jag rätt utnyttja denna nya dag som jag har fått?


Utropstecknet får gälla för:

Jag har fått vakna upp till ännu en dag!

Vilket skönt uppvaknande!

Jag har mina nära ”omkring mig”. Om inte alla direkt fysiskt, så med i livet och tankarna!


Så är det ju fredag också, dagen före min bästa dag i veckan och också min näst bästa dag.



Fredagen är för många en ”äntligendag”.


Äntligen är arbetsveckan över.

Äntligen får jag koppla av med familjen.


Äntligen kan jag träffa min käresta.

Äntligen har jag tid för mig själv.


Känner ni igen er? Det är många som har fredagen som en dag att se fram emot och det kan börja redan på måndagen, eller kanske på söndagen.

Ska man tycka synd om dom som tänker så? Nej, jag tror inte det. Ja, det finns ju ingen regel utan undantag, men i stort sett så är det en förmån.


Att ha något att längta till, att se framemot, det är en gåva. För det betyder att man har ett liv, och det  är värdefullt.  Förhoppningen är att vi kan göra något för någon annan under vår tid här på jorden. Glädja någon, till exempel.



Vänta inte på att andra skall

uppmuntra dig.

Börja istället att uppmuntra andra.

Då kommer du själv att bli uppmuntrad.



  

Jag tog en tallrik med kräm och mjölk i går kväll och då kom detta hjärta fram. Lite skamfilat, men ändå ett hjärta.


Ha en finfin dag.



Av wiolettan - Onsdag 18 sept 09:48


att gå ner i vikt?


De senaste åren har jag gått upp flera kilo och det är något som jag otrivs med.  Nu är snart gränsen nådd. För det är det, då jag går in i min garderob och ska ta något att sätta på mig och nästan allting är så att det stramar och tränger. Jag tror att jag har gått upp en storlek, om jag ska vara ärlig. Men, i detta fall vill jag inte vara ärlig, jag vill bara blunda för det. Men, nu vet jag, jag gör som vanligt.


Jag tänker börja banta i morgon

och jag tänker inte ändra mig.


Visst låter det bra, men om det är det, ja det är en annan fråga.


För om jag säger så idag att jag ska börja banta i morgon och i morgon har jag inte ändrat mig utan säger att jag ska börja banta i morgon. Då blir det en riktig rundgång.


Kanske beror det på att jag rör mig mindre nu, då jag ofta inte mår så bra. Igår var jag inte ute och inte har jag varit ute i dag heller. Jag som älskar mina och mysingens morgonpromenader.


På tal om morgonpromenader, som i förrgår då vi kom och gick på trottoaren var det som vanligt unga människor som gick flera i bredd, utan att vika och ta hänsyn. Bland annat tre män i 20-25 års åldern. De tog upp hela bredden på gångbanan och vi fick ta cykelbanan till hjälp. Ska det vara så? Kanske jag tänker mera på det nu då både mysingen och jag har och har haft besvär med att gå, mysingen sin fot och jag med min höft.


Hut och hyfsning, hövlighet och hänsyn.

Du hållbara härliga hederlighet.


Men jag slutar inte att hoppas. Dagens ungdomar lär sig väl också. Måste i ärlighetens namn tala om att det finns undantag.


Genom hoppets fönster har man

den bästa utsikten mot himlen.


 

Hjärtan såg vi häromdagen också.  Suddig bild ser jag, men det röda hjärtat syns.



 

Detta var ett hjärta med många hål i.



 

Denna hjärtevas med blommor i, stod i ett fönster på ett stugboende vi hade en gång, på en resa i södra Sverige.


Vad blev detta för inlägg?  Bara rappakalja.

Av wiolettan - Måndag 16 sept 10:20


Jag satt vid frukostbordet i morse, med min mysing och tänkte på så bra jag har det egentligen. Kunde sitta där, utan stress, äta i lugn och ro, lyssna på radion, som ibland spelar musik, ibland är det nyheter och ibland är det något som jag njuter mycket av. Nja, missförstå mig inte nu.


Men, då det ”skräller” till i radion och en röst talar om så mycket med köer det är här och var, avstängda vägar, nedfallna ledningar, inställda bussar eller andra hinder i morgontrafiken så njuter jag. Inte av att det är så, utan för att jag slipper, som förr i tiden, ut i detta kaos för att ta mig till mitt arbete och tjäna ihop till mitt levebröd. Jag kan fortsätta att äta min frukost i lugn och ro och behöver inte stressa. I alla fall någon fördel av att vara pensionär, har jag.


För så var det ju ofta förr, eftersom jag bodde i en storstad och skulle ta mig till jobbet tillsammans med tusentals andra, samtidigt.


Jag har kommit på en sak. Har nämligen funderat mycket på varför jag drömmer som jag gör och så ofta samma sak. Kanske inte precis likadana drömmar, men de går ut på samma sak.


Ofta springer jag runt i tunnelbanenätet och letar efter ett tåg som jag plötsligt ser bakändan på, hinner inte med. Eller så springer jag runt med min väska och letar efter rätt buss som aldrig infinner sig. Kanske har jag bestämt träff med någon men hittar inte personen ifråga utan springer runt, fram och tillbaka. Det är otaliga nätter som jag har drömt att jag har jäktat iväg för att hinna med något färdmedel med en resväska som jag märker är tom och inte packad, då jag kommer till min plats på tåget. Eller jag går gata upp och gata ner för att hitta en adress som jag aldrig kommer till,  jag hittar den nämligen inte.


Mycket frustrerande och då jag vaknar hoppar hjärtat och flimrar och jag är trött och andfådd.


Flyttfågeln har en hemlig kompass

och hittar landet bortom havet,

sitt sommarland.

Därför vet jag att

min ande hittar sitt himmelska hem.

Jag har också ett flyttfågelshjärta.  



 

 Soligt och fint ute men det blåste kallt. Det var plus elva grader då vi vandrade iväg, men kändes som cirka fem plusgrader. Vi gick inte så långt, men var liksom tvugna att gå iväg och handla lite mat.


 

Av wiolettan - Lördag 14 sept 09:33


Lördag, den dag som jag tycker mest om i veckan. Det har alltid varit så, tror jag. Min favoritdag. Denna dag, inget undantag.


Vi vandrade ut i morse och det kändes si så där i höften och mysingens fot så vi tog en kortare promenad.



 

Förbi kyrkan, som såg så fin ut där på kullen och solen lyste vackert på tornen. Klockan var sju och det slog den också precis då vi gick förbi den.



 

Ner till Sturegatan. Där de har minskat av gatan och gjort lite arrangemang.



 

Vad detta ska visa förstår jag inte. Jo, jag ser att det är ett par skor och en termos, men vad då?



 

Blommorna är fina, dom tycker jag om.


Det gick bra hos optikern. Han var mycket pedagogisk och noggrann och upptäckte att jag borde skaffa nya glasögon. Det högra ögat blev det, vad jag tyckte, inte någon stor skillnad, men det vänstra. Min närsynthet hade försvunnit på det ögat, hur nu det kan gå till förstår jag inte, men det var något annat synfel som hade förvärrats.  Plus minus noll, nej inte riktigt. Det ska bli spännande då de nya glasögonen kommer och se hur det blir i "verkligheten".


Sedan var det ju detta att välja bågar. Eftersom jag ser så pass dåligt så är det svårt för mig att se vilka bågar som jag passar i. Men, optikern och mysingen, fick bestämma och det är bra. Då har jag ju några som jag kan skylla på om det inte blir bra. Man får inte vara dum utan tänka sig för.


Priset, ja jag blev glatt överraskad. De gör reklam för att man kan få 3 par för samma pris, men eftersom jag tog bara ett par så fick jag 40% rabatt. Det låter mycket. Summan slutade på 6.350:- Det hade jag sparat ihop, så helt OK för min del.


Om några veckor så får jag se vilka glasögon bågar det blev och hur jag ser med de nya glasen.  Spännande. Det är viktigt att jag trivs med dom och ser bra med dom, de ska ju, förhoppningsvis, pryda mitt ansikte en stor del av dygnet.


 

Här är några av alla de glasögon som jag har haft sedan jag var 10 år. Alltså var det 68 år sedan jag första gången var och provade ut glasögon.



Av wiolettan - Torsdag 12 sept 08:11


Idag ingen morgonpromenad. Vi ska spara på min höft och mysingens fot. På tal om hans fot så verkar den mycket bättre, han har inte ont och svullnaden som var igår kväll har försvunnit. Tiden läker alla sår, sägs det. Jag håller ju inte med om det då det gäller allt, men kanske i detta fall.


Det skulle bli hård blåst denna dag, men efter morgonens regn, uppehåll och cirka 17 plusgrader och sol. Inte mycket att klaga på, utom då blåsten. Jag gillar inte då det blåser.


Igår var vi till bilverkstaden och beställde tid för åtgärder på bilen som inte gick igenom besiktningen i tisdags. Oljeläckage och något fel på en broms. Tisdag nästa vecka ska dom ordna till det. Vi var också till bokhandeln för att köpa bläckpatroner och gjorde det också. Men expediten gav oss fel. Så det blir en tur tillbaka idag.


Jag var också till optikern igår, börjar att se lite sämre och det är 8 år sedan jag kollade synen senast, dags igen då, kan tänka. Förra gången, alltså för åtta år sedan, kostade det mig 9.400:- med nya glasögon. Hoppas att jag inte behöver några nya, för nu kanske det har gått upp några tusenlappar, allt blir ju dyrare och dyrare. Tydligen bara min pension som inte vill öka i samma takt.


Men jag har en glad nyhet också. Då jag ändå var hos optikern igår så kollade jag trycket på ögonen och det var bra, inom gränsen. Ni må tro att jag blev glad. Min äldsta syster blev ju blind på ena ögat och nästan på det andra. Min näst äldsta syster är nu blind på det ena och har ledsyn på det andra. Grön starr, som det hette förut. Sådant går ju i släkten, så det är bäst att kolla.



 


Hoppas att vi alla får en bra dag. För min del hoppas jag, bland annat, att det går bra hos optikern.



Av wiolettan - Tisdag 10 sept 09:10


Nu kan jag säga att vardagen har återkommit efter vår fina semester. Allt har återgått till det normala, både på gott och ont. Uppdrag, möten och planerade läkarbesök. Det rör på sig.


Vi var ju tvungna att åka hem för mysingen hade en hel del inplanerat nu då septembermånaden är här. Han har haft styrelsemöte, varit vakt, på Par Bricole liksom på SPF. Möten på Odd Fellows och brevduvor har vi också varit, med mera, så allt lunkar på som vanligt.


Det som inte lunkar på som vanligt är mysingens ena ben. En morgon då vi gick ut, small det till i hans högra fot och nu har han lite svårt att gå, så vi tar det lugnt. Det gör ont ifrån foten och uppåt benet. Undrar vad som hände?  Han fick ta rullatorn ut och prova att gå med den, men troligtvis är kryckorna bättre. Mysingen tror att han har brutit ett litet ben i foten, det finns ju många av dom där, eller att han fått en spricka.


Idag är det besiktning av bilen och ikväll måste han i väg på ett sammanträde på Odd Fellows. Eftersom han är sekreterare där så vill han inte utebli. Ja, jag säger då det.



 

Rönnbären är många på träden utanför hos oss. Det lyser så vackert och blir bra mat till fåglarna i vinter, eller i höst.



 

Här kom det en regnskur så bären försvann nästan. Men regn behövs i våra marker.



 

Vid återvinningsstationen stod denna lilla TV apparat med en lapp på. Bra att de har skrivit att den fungerar. Hoppas att det var någon som kunde få användning av den.



 

Det fanns också en katt som stod där och ville ha ett nytt hem.



 

Den blinkade så vackert till oss.


 

En fin nalle satt på ett violett hjärta. Undrar om det var någon som fick glädje av den?



 

Vid sjön fanns det också ett hjärta, i form av ett kärleksbudskap.



Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 78 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se