Nu kan jag säga att vardagen har återkommit efter vår fina semester. Allt har återgått till det normala, både på gott och ont. Uppdrag, möten och planerade läkarbesök. Det rör på sig.

Vi var ju tvungna att åka hem för mysingen hade en hel del inplanerat nu då septembermånaden är här. Han har haft styrelsemöte, varit vakt, på Par Bricole liksom på SPF. Möten på Odd Fellows och brevduvor har vi också varit, med mera, så allt lunkar på som vanligt.

Det som inte lunkar på som vanligt är mysingens ena ben. En morgon då vi gick ut, small det till i hans högra fot och nu har han lite svårt att gå, så vi tar det lugnt. Det gör ont ifrån foten och uppåt benet. Undrar vad som hände?  Han fick ta rullatorn ut och prova att gå med den, men troligtvis är kryckorna bättre. Mysingen tror att han har brutit ett litet ben i foten, det finns ju många av dom där, eller att han fått en spricka.

Idag är det besiktning av bilen och ikväll måste han i väg på ett sammanträde på Odd Fellows. Eftersom han är sekreterare där så vill han inte utebli. Ja, jag säger då det.

Rönnbären är många på träden utanför hos oss. Det lyser så vackert och blir bra mat till fåglarna i vinter, eller i höst.

Här kom det en regnskur så bären försvann nästan. Men regn behövs i våra marker.

Vid återvinningsstationen stod denna lilla TV apparat med en lapp på. Bra att de har skrivit att den fungerar. Hoppas att det var någon som kunde få användning av den.

Det fanns också en katt som stod där och ville ha ett nytt hem.

Den blinkade så vackert till oss.

En fin nalle satt på ett violett hjärta. Undrar om det var någon som fick glädje av den?

Vid sjön fanns det också ett hjärta, i form av ett kärleksbudskap.